Process att bilda naturreservat

Ansvarsmiljö och ansvarsart - Naturtyper och rödlistade arter med en utbredning och förekomstfrekvens som motiverar att områdesskydd eller andra bevarandeåtgärder bör ske inom vissa regioner för att gynnsam bevarandestatus ska kunna uppnås för respektive naturtyp och art på nationell nivå. Varje berörd länsstyrelse och Skogsstyrelsen har ett särskilt ansvar för att skydda och vårda dessa naturtyper och arter.

Arronderingsmark - Marker utan påvisade naturvärden som medtagits i ett reservatsförslag främst för att förbättra reservatets geografiska utformning av lantmäteri- och/eller skötseltekniska skäl men även för att minska intrånget för fastighetsägaren genom att restinnehavet får en lämplig avgränsning.

Art- och habitatdirektivet – EU-direktiv, Rådets direktiv 92/43/EEG om bevarande av livsmiljöer samt vissa djur och växter.

Artstock – Artsammansättningen inom ett geografiskt område.

Bevarandemål - Bevarandemål beskriver vilket tillstånd som ska bevaras eller uppnås i det skyddade området och därmed ge en tydlig bild av hur syftet med områdesskyddet ska tillgodoses.

Bevarandestatus - Se Gynnsam bevarandestatus.

Biologisk mångfald – Variationsrikedomen inom och mellan arter och hos de ekologiska systemen. Biologisk mångfald tas upp för olika nivåer: 1) ekosystem, 2) biotoper, 3) arter och 4) genetisk nivå. Biologisk mångfald kan även bedömas och skattas på växtsamhälles- och landskapsnivå.

Biotop – Livsmiljön för alla arter inom ett enhetligt ekosystem. Jämför habitat, nedan.

Biotopstrukturer – Förekomst av olika nyckelelement i en biotop såsom död ved, gamla träd, källor, beskuggade block och lodytor.

Biosfärområde - Inom ramen för UNESCO:s program ”Man and the Biosphere” (MAB) är det viktigaste verktyget så kallade biosfärområden. Biosfärområden är representativa landskapsavsnitt av ekosystem som kan omfatta både land - och vattenmiljöer. MAB-programmet syftar till att förbättra relationen mellan människor och miljön globalt. MAB-programmets uppgift är att utveckla fundamentet för uthålligt brukande och bevarande av biologisk mångfald i enlighet med konventionen för biologisk mångfald.

Biotopskyddsområde – Formellt skyddade små mark- eller vattenområden som på grund av sina särskilda egenskaper är värdefulla livsmiljöer för hotade djur- eller växtarter eller som annars är särskilt skyddsvärda (7 kap. 11 § miljöbalken).

BSPA-områden - Baltic Sea Protected Area. Område utpekat enligt HELCOM-rekommendation 15/5.

Ekologisk funktionalitet – God ekologisk funktionalitet råder när tillräcklig mängd habitat för en artstocks långsiktiga överlevnad finns i ett landskap där god ekologisk konnektivitet råder.

Ekologisk konnektivitet – Bindning och fungerande processer mellan områden spridda i landskapet. God ekologisk konnektivitet innebär att områden har ett fungerande utbyte, t.ex. så att individer av olika arter kan förflytta sig mellan områdena.

Ekosystem - Enhetlig del av landskapet med dess organismer och abiotiska (ickelevande) delar. Begreppet kan användas i vitt skilda skalor. I begreppet ingår bland annat växter, djur och flöden av energi, näring och grundämnen.

Formellt skydd – formellt skydd omfattar nationalpark, naturreservat, biotopskyddsområde och naturvårdsavtal. Jämför områdesskydd.

Funktionalitet – Se Ekologisk funktionalitet.

Fågeldirektivet – EU-direktiv, Rådets direktiv, före detta 79/409/EEG, numera 2009/147/EG (kodifierad version) om bevarande av vilda fåglar.

Förvaltare - den som har huvudansvaret för upphandling och genomförande av de skötselåtgärder som framgår av skötselplanen. Syftet med att ha en förvaltare är att sakägare och allmänhet ska veta vem som är ansvarig för de aktuella åtgärderna.

Förvaltning - är i detta sammanhang planering av skötselåtgärder, upphandling av skötselåtgärder, uppföljning av skötseln enligt skötselplan och rapportering av resultat och verksamhet inom områden med områdesskydd enligt 7 kap miljöbalken.

Gynnsam bevarandestatus - Se 16 § förordningen (1998:1252) om områdesskydd enligt miljöbalken m.m. Begreppet kommer från art- och habitatdirektivet, där det definieras i artikel 1. Begreppet används dock även för andra arter och naturtyper än de som pekas ut i direktivet, och finns bland annat med i preciseringarna för flera miljömål.

Habitat – Livsmiljön för en enskild art. I den engelskspråkiga användningen av begreppet ingår nu ofta även innebörden i det svenskspråkiga begreppet biotop, jämför ovan. De ”habitat” som nämns i art- och habitatdirektivet, brukar i formella svenska översättningar kallas livsmiljöer – vilket kan vara lite förvirrande, för direktivet talar också om bevarande av livsmiljöer för arter. I många sammanhang används i stället begreppet naturtyp som en synonym/översättning för habitat.

Habitatdirektivet - Se Art- och habitatdirektivet.

Hotade arter - Arter vars överlevnad inte är säkerställda på längre sikt och vars fortsatta existens i landet är hotad. Arterna finns förtecknade i den svenska rödlistan.

Hävd – Traditionella brukningsformer inom jord- och skogsbruket. Betesdrift, slåtter och lövtäkt är vanliga brukningsformer som ryms inom begreppet.

Impediment - improduktiv skogsmark och träd- och buskmark.

Intern dynamik - Med intern dynamik menas att skogen i huvudsak föryngrar sig undan för undan i små steg genom att enstaka träd eller trädgrupper dör, av t.ex. svampangrepp eller stormar, och att yngre träd då får möjlighet att växa till sig i luckorna. Så kallade sekundära trädslag som gran, lönn, ask, alm och lind är anpassade till intern dynamik och gynnas när inga storskaliga störningar, som t.ex. skogsbrand, sker. Brandrefugiala skogar liksom skogar med frånvaro av mänsklig påverkan i form av avverkning är ofta präglade av intern dynamik.

Intrångsersättning – Ersättning till fastighetsägare eller innehavare av särskild rätt till fastighet på grund av beslut som innebär att pågående markanvändning inom berörd del av en fastighet avsevärt försvåras.

KNAS – Kontinuerlig naturtypskartering av skyddade områden. KNAS karterar naturtyper i naturreservat, nationalparker, naturvårdsområden, Natura 2000-områden och objekt som planeras för skydd.

Konnektivitet – Se Ekologisk konnektivitet.

Kontinuitet – Sammanhängande tidsperiod, då likartade förhållanden som bestämmer landskapsutvecklingen har varit förhärskande i en biotop eller ett landskapsavsnitt. Kontinuitet kan avse olika förhållanden och dessa måste anges för att begreppet ska kunna användas på ett meningsfullt sätt. Exempel: 1) kontinuitet av naturlig utveckling som inte påverkats av människan i en skog; 2) kontinuitet av hävdpåverkan inom markerna som tillhör en by; 3) kontinuitet av trädförekomst i ett landskapsavsnitt.

Kvalifikationsgräns - Resonemang om vad som kan utgöra avsevärt försvårande av pågående markanvändning.

Kultiverade betesmarker - består ofta av före detta åkermark, eller betesmark med tydlig påverkan av produktionshöjande åtgärder, framför allt gödsling.

I detta sammanhang skiljer vi på markslagen jordbruksmark (fördelat på åker, äng, naturbetesmark och kultiverad betesmark), skogsmark (fördelat på produktiv skogsmark och impediment), våtmark (som inte är jordbruksmark eller skog), vatten (marina och limniska) och fjäll.

Matrix – Begrepp inom landskapsekologin som avser omgivningen runt de ytor i landskapet (exempelvis värdekärnor eller metapopulationer) som man riktar sitt huvudintresse mot.

Målstyrning - Arbetsprincip som utgår från att preciserade bevarandemål för olika bevarandevärden styr val av skötselåtgärder, uppföljning och utvärdering.

Natura 2000 – Ett nätverk av områden med höga naturvärden inom Europeiska unionen. Nationerna inom unionen arbetar enligt gemensamma riktlinjer med uppdraget att bilda nätverket. År 1979 antogs fågeldirektivet och 1992 också art- och habitatdirektivet där Natura 2000 ingår. Dessa två direktiv är grunden för EU:s naturvårdspolitik och den i sin tur har rötter i internationella överenskommelser. Att ett område pekas ut som Natura 2000-område innebär att det omfattas av områdesskydd enligt 7 kap. 27-29 b §§ miljöbalken. Huvuddelen av de svenska Natura 2000-områdena omfattas också av formella skyddsformer som naturreservat eller biotopskyddsområde.

Naturbetesmark – Naturbetesmarker har inte gödslats, plöjts, dränerats eller såtts in med vallväxter. De har ofta lång historia som slåttermark eller betesmark.

Naturgeografiska regioner 1 – Regionindelning i regi av Nordiska ministerrådet. Sverige berörs av 29 naturgeografiska regioner.

Naturgeografiska regioner 2 – Den regionindelning som används i Nationell strategi för formellt skydd av skog och som tar naturförhållanden som utgångspunkt:

• Fjällregionen (region 1): fjällen och fjällnära skogen i Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands och Dalarnas län.
• Nordboreal region (region 2): Norrbottens och Västerbottens län förutom fjällen och den fjällnära skogen.
• Sydboreal region (region 3): Jämtlands, Västernorrlands, Dalarnas, Gävleborgs och Värmlands län, förutom fjällen och den fjällnära skogen.
• Boreonemoral region (region 4): Örebro, Västmanlands, Uppsala, Stockholms, Södermanlands, Östergötlands, Gotlands, Västra Götalands, Jönköpings, Kronobergs och Kalmar län.
• Nemoral region (region 5): Hallands, Blekinge och Skåne län.

Naturreservat - Ett mark- eller vattenområde som skyddats enligt 7 kap. 4 § miljöbalken i syfte att bevara biologisk mångfald, vårda och bevara värdefulla naturmiljöer, tillgodose behov av områden för friluftslivet eller skydda, återställa eller nyskapa värdefulla naturmiljöer eller livsmiljöer för skyddsvärda arter.

Naturskog – Självföryngrad skog som så länge varit opåverkad av människan att den i stor utsträckning förvärvat de egenskaper (trädstruktur, artsammansättning m.m.) som kännetecknar urskog.

Naturtyp - ett landskapsavsnitt med relativt enhetlig karaktär och struktur, till exempel öppen hagmark, träd- och buskbärande äng, åker, barrblandskog, hällmarkstallskog, rikkärr, högmosse, sjö och kalfjäll. Används ofta i stället för ”livsmiljö” som är det ord som används i författning för de habitat (naturtyper) som ska bevaras enligt art- och habitatdirektivets bilaga 1.

Naturvårdsavtal – Naturvårdsavtal är ett civilrättsligt avtal som tecknas mellan staten eller en kommun och en fastighetsägare om vad denne kan tillåta eller tåla angående naturvården inom ett område på sin fastighet (7 kap. 3 § jordabalken).

Naturvårdsregistret – Den nationella databas tillhandahållen av Naturvårdsverket där beslut om områdesskydd enligt miljöbalken ska registreras.

Naturvårdsvakter - Personer som är förordnade enligt 26 kap. 23 § miljöbalken för att utöva tillsyn av föreskrifter för skyddade områden, naturföremål och djur-och växtarter, som omfattas av förordnanden enligt 7 och 8 kap, 11 kap 14 § eller 12 kap 6 § miljöbalken.

Nyckelbiotop - Nyckelbiotoper är skogsområden med mycket höga naturvärden. Dessa områden har egenskaper som gör att de är viktiga för att hotade eller missgynnade arter i skogen ska ha möjlighet att överleva. Begreppet nyckelbiotop är inte beroende av storleken. En nyckelbiotop kan vara allt från ett enskilt jätteträd eller en liten källa i södra Sverige till ett mycket stort och urskogsliknande område i Norrlands inland.

Områdesskydd – Skydd av områden med stöd av miljöbalken och förordningen om områdesskydd enligt miljöbalken m.m. Exempel på områdesskydd är nationalpark, naturreservat, biotopskyddsområde, kulturreservat och djur- och växtskyddsområde.

Operativ tillsyn - tillsyn som utövas direkt gentemot den som bedriver eller har bedrivit en verksamhet eller vidtar eller har vidtagit en åtgärd (3 § miljötillsynsförordningen (2011:13)).

Prioriterade arter och naturtyper - I art-och habitatdirektivet är en del arter och naturtyper enligt direktivens bilagor prioriterade. Speciella bestämmelser gäller för dessa, se 16 och 20 §§ förordningen om områdesskydd enligt miljöbalken m.m. Åtgärder för dem ska prioriteras i skyddsarbetet.

Prioriterade bevarandevärden - Utpekade naturvärden, kulturmiljövärden eller upplevelsevärden för rekreation och friluftsliv som läggs till grund för beslut om formellt skydd.

Produktiv skogsmark - skogsmark som enligt vedertagna bedömningsgrunder kan producera i genomsnitt minst en kubikmeter virke per hektar och år.

Ramsarområden - våtmarksområden av internationell betydelse, särskilt för fågellivet, som de länder som undertecknat Ramsarkonventionen förbundit sig att bevara. Åtagandet att bevara ett Ramsarområde innebär att områdets ekologiska karaktär inte får försämras. Inom alla Ramsarområden råder förbud mot markavvattning.

Region – Se Naturgeografisk region.

Representativ - En art, naturtyp, ett landskap, landskapselement, växt- eller djursamhälle m.m. som är typisk för, eller utgör en god representant för sin typ, inom en naturgeografisk eller kulturgeografisk region. Begreppet avser både kvalitets-, kvantitets- och frekvensmått.

Restaurering (av biotoper och landskap) – Återskapande till önskat tillstånd av tidigare biotop eller landskap, till exempel ett hävdat landskap eller en viss naturskogstyp.

Rödlistade arter – Arter som är hotade till sin långsiktiga överlevnad som art, och som är upptagna på en av Artdatabanken publicerad lista. Den är indelad i kategorierna: Nationellt utdöd (RE), Akut hotad (CR), Starkt hotad (EN), Sårbar (VU) och Nära hotad (NT). Den senaste rödlistan publicerades 2015.

Sakägare – ägare av fastighet och innehavare av särskild rätt till fastighet, t.ex. arrendator, sameby och jakträttsinnehavare.

Samhälle - ett kollektiv av arter (biocoenos), en samling populationer som lever tillsammans i tid och rum. Växt- och djursamhällen brukar vanligtvis skiljas åt. Samhällsstruktur är en samling arter och deras relativa mängdförhållanden i ett samhälle.

Skogsmark – mark inom ett sammanhängande område där träden har en höjd av mer än fem meter och där träd har en kronslutenhet av mer än tio procent eller har förutsättningar att nå denna höjd och kronslutenhet utan produktionshöjande åtgärder. Se även Produktiv skogsmark resp. Impediment.

Skyddsvärd art - arter, eller populationer av arter, där områdesskydd eller andra åtgärder krävs för att förutsättningarna för arternas fortlevnad i livskraftiga populationer ska vara säkerställda på längre sikt.

Skyddszon - Ett område i anslutning till en biologisk värdekärna lämpligt som skydd mot negativa förändringar av värdekärnans naturvärden på grund av förändrad hydrologi och lokalklimat. Här avses exempelvis skogsbestånd med påtagligt klimatstabiliserande funktion belägna intill skogliga värdekärnor vilkas långsiktiga funktion för rödlistade arter, signalarter och andra skyddsvärda arter är beroende av stabilitet i lokalklimat och ostörd hydrologi. Till skyddszoner räknas även bestånd intill sjöar och vattendrag samt bestånd vilka kan minska negativa effekter av luftföroreningar.

Skötsel – Natur- och kulturmiljövårdande landskapsvård som ersätter den traditionella hävden.

Skötselområde - en eller flera geografiskt avgränsade ytor som tillsammans i en skötselplan ska ha likartad skötsel. En underindelning av skötselområden kan göras.

Skötselplan - långsiktig plan för skötsel av ett skyddat område, där planen innehåller preciserade bevarandevärden, bevarandemål, skötselåtgärder samt rutiner för dokumentation och uppföljning.

Strukturer – se Biotopstrukturer.

Tillsynsvägledning - Sådan tillsyn som består i utvärdering, uppföljning och samordning av den operativa tillsynen samt stöd och råd till de operativa tillsynsmyndigheterna.

Typiska arter - Arter som är typiskt förekommande i vissa naturtyper. För uppföljningsändamål har typiska arter valts ut, per naturtyp som omfattas av habitatdirektivet, som är lämpliga indikatorer på naturtypens bevarandestatus.

Tätortsnära skog – Skog belägen inom eller på nära avstånd från en tätort. För att en skog ska vara särskilt intressant för vardagsrekreation brukar man ofta ange att den ska ligga inom en kilometer från tätorten.

Uppföljning - ger svar på frågan om uppställda bevarandemål har uppnåtts för berört naturreservat. Uppföljning av naturreservat förutsätter att preciserade bevarandemål har lagts fast för de bevarandevärden som ska bevaras i det skyddade området.

Urskog – skog som aldrig har påverkats av människan. Till sådan påverkan brukar man i detta sammanhang inte räkna nedfall av föroreningar.

Urskogsartad skog – Har egenskaper och strukturer som utvecklats under förutsättning att naturliga processer som i första hand vind, vatten och skogsbrand får verka ostört under tillräckligt lång tid. Områdena utmärks ofta av olikåldrighet, luckighet och genomgående stor strukturell variation. Generellt är tillgången på död ved stor. Lågor av varierande trädslag, i varierande storlek, fuktighetsgrad och ålder är liksom förekomsten av naturliga stubbar och stambrott mycket vanliga inslag. Torra och talldominerade skogar som tidigare brunnit eller brukats extensivt kan däremot lida brist på död ved, här får i stället hög trädålder och trädkontinuitet ge indikation på naturvärdena.

Utsjön - Vattnet i havet utanför kust och öar.

Utvecklingsmark - Mark som i dagsläget har ett ringa eller begränsat naturvärde men som med utgångspunkt från befintlig vegetation och/eller belägenhet bedöms ha förutsättningar att utveckla och förstärka värdekärnans naturvärden antingen på kort eller längre sikt.

VIC Natur - Ett digitalt handläggarstöd som syftar till att stödja processerna med att bl.a. bilda naturreservat. I VIC Natur arbetar Naturvårdsverket, länsstyrelserna, Havs- och vattenmyndigheten samt Lantmäteriet. VIC Natur innehåller flera delsystem där Digitalt områdesskydd (DOS), Naturvårdsverkets fastighetsinformation (FIDOS) och Naturvårdsregistret (NVR) används i processen med att bilda naturreservat.

Värdekärna - ett sammanhängande naturområde som bedömts ha en stor betydelse för fauna och flora och/eller för en prioriterad naturtyp. Storleken varierar från enstaka hektar till i sällsynta fall flera hundra hektar. I första hand avses ett område som med avseende på bestånds-, struktur- och artdata bedömts ha stor betydelse för rödlistade arter, signalarter och andra skyddsvärda arter. Nyckelbiotoper och naturvärdesobjekt ingår normalt som en delmängd i begreppet värdekärna.

Värdetrakt – Ett landskapsavsnitt med särskilt höga ekologiska bevarandevärden. Värdetrakter har en väsentligt högre täthet av värdekärnor för djur- och växtliv inklusive biologiskt viktiga strukturer, funktioner och processer än vad som finns i vardagslandskapet.

Äldre markanvändning - den skötsel som tillämpades före den storskaliga introduktionen av handelsgödselanvändning på 1950-talet på jordbruksmark och före den storskaliga introduktionen av trakthyggesbruk på skogsmark på 1950-talet.

Om fastighetsutredning, gränsarbeten och utmärkning av gräns hänvisas i första hand till Emma Pöppel,
emma.poppel@naturvardsverket.se

Om värdering, förhandling, markägarombud och ersättning hänvisas i första hand till Erik Norgren,
erik.norgren@naturvardsverket.se

I frågor om markersättningsbidrag hänvisas i första hand till Anna Burehäll, 
anna.burehall@naturvardsverket.se

Allmänna frågor om övriga avsnitt i vägledningen Process att bilda naturreservat hänvisas i första hand till Jennifer Hood,
jennifer.hood@naturvardsverket.se

Havsmiljöer: Lena Tingström,
lena.tingstrom@havochvatten.se

Havsmiljöer och limniska miljöer: Susanna Lindeman
susanna.lindeman@havochvatten.se