Analys av förslag till klimatåtgärder på EU-nivå
Naturvårdsverket har 2024 fått i uppdrag av regeringen att löpande analysera förslag från Europeiska kommissionen på åtgärder som kan införas på EU-nivå samt andra relevanta förslag som kopplar till EU:s befintliga och kommande klimatmål.
I analyserna ska Naturvårdsverket beakta förslagens samhällsekonomiska effektivitet, risker för koldioxidläckage inom respektive utanför EU och förenlighet med EU-fördragets principer. Delredovisningar ska ske löpande efter avstämning med Regeringskansliet (Klimat- och näringslivsdepartementet).
Regeringsuppdraget är i praktiken en förlängning av ett tidigare uppdrag som löpte ut 31 december 2023 där fokus i analyserna låg på EU:s ökade klimatambitioner till 2030 och den gröna given, inklusive 55-procentspaketet (Fit for 55).
Naturvårdsverkets analyser
EU:s klimatmål och klimatramverk till 2040
Den 6 februari 2024 presenterade EU-kommissionen ett meddelande med tillhörande konsekvensanalys med rekommendation på EU gemensamt klimatmål till 2040 på väg mot EU:s mål att nå klimatneutralitet senast 2050 och negativa utsläpp därefter.
Delredovisning 3: Analys av EU:s 2040-mål och förutsättningar för Sverige 2024-05-13 (pdf)
Naturvårdsverket har i tidigare regeringsuppdrag analyserat olika vägval i arkitekturen för EU:s klimatlagstiftning bortom 2030, med fokus på nuvarande ”huvudpelare” i EU; EU:s utsläppshandelssystem (EU ETS), ansvarsfördelningsförordningen (ESR) samt regleringen av utsläpp och upptag av växthusgaser genom markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk (LULUCF-förordningen).
2030-åtaganden under ESR- och LULUCF-förordningarna
Naturvårdsverket har analyserat hur det går för EU:s medlemsländer att nå sina åtaganden i de sektorer som omfattas av EU:s ansvarsfördelningsförordning ESR- och inom skog-och markanvändning, den så kallade LULUCF-sektorn, till 2030.
Utsläppen minskar relativt kraftigt till 2030 i ESR-sektorn enligt de senaste scenarierna från medlemsländerna. Minskningen är dock inte tillräcklig för att hålla utsläppen under EU-kraven för perioden 2021–2030 eller för att EU ska nå det gemensamma punktmålet till 2030. Samtidigt ser vi flera positiva utvecklingstendenser, som att de faktiska utsläppen minskat kraftigt 2021–2023 och att flera länder har presenterat mer ambitiösa åtaganden i sina uppdaterade nationella energi- och klimatplaner.
Riskerna för bakslag är samtidigt stora då flera av EU:s större medlemsländer hamnar på underskott i förhållande till sina åtaganden och då eventuella underskott i LULUCF-sektorn under perioden 2021–2025 kan komma att dras direkt från utsläppsutrymmet i ESR. Måluppfyllelsen i LULUCF-sektorn är särskilt svårbedömd, utvecklingen ser negativ ut i flera medlemsländer och det EU-gemensamma målet till 2030 nås inte.
På grund av kopplingen mellan ESR och LULUCF och kvarvarande osäkerheter bedömer vi att handel med utsläppsenheter främst kommer äga rum vid efterlevnadskontrollen 2027, i samband att faktiska under- respektive överskott har kunnat verifieras. Under nästkommande period fram till efterlevnadskontrollen 2032 kan osäkerheterna komma att minska, vilket gör att det kan bli mer aktuellt med vissa transaktioner i förväg.
Reglering av LULUCF-sektorn efter 2030
Naturvårdsverket har analyserat hur mål och åtaganden kan fördelas i en reglering för markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk (LULUCF) till 2040. En utgångspunkt för analysen är att nettoupptaget av växthusgaser i LULUCF-sektorn har minskat under de senaste åren inom EU, och att klimatförändringar samt störningar som torka, bränder och insektsangrepp är en viktig orsak till denna utveckling. Detta skapar stora osäkerheter som behöver beaktas i en reglering av sektorn.
Ett antal målkonstruktioner har översiktligt analyserats i rapporten och utifrån denna analys bedöms en målkonstruktion som består av ett basmål för nettoupptaget och ett extramål vara lämpligast. Hur ett extramål ska fomuleras behöver analyseras mer i detalj och i en kontext som inkluderar styrmedel som skapar incitament för åtgärder. Jämfört med nuvarande reglering innebär detta ett ökat fokus på åtgärder som skapar en långsiktig t hållbar och resilient kolsänka.
Naturvårdsverket konstaterar också att överprestationer inom utsläppsminskningar bör kunna användas för att hjälpa till att nå ett LULUCF-åtagande men att det omvända inte bör gälla.
Delredovisning 5. Fortsatt reglering av LULUCF-sektorn efter 2030 (2025-02-13) (pdf)
Incitament och bokföring av bio-CCS
Naturvårdsverket har analyserat hur incitament för permanenta upptag, t.ex. avskiljning och lagring av koldioxid från stora utsläppskällor som förbränner biomassa (bio-CCS) och från luften (DACCS), kan skapas och bokföras i EU:s klimatpolitik. Permanenta upptag bedöms vara en förutsättning för att EU efter 2050 ska kunna nå nettonegativa utsläpp och att Parisavtalets temperaturmål ska kunna realiseras.
I analysen identifieras ett antal principer som bör vara vägledande för val av styrmedel fram emot 2040, bl.a. att styrmedel för permanenta upptag inte ska innebära minskade incitamenten för utsläppsminskningar och att incitamenten, behöver beakta att teknik för permanenta upptag inte är mogen och därmed vara teknikspecifika.
Utifrån dessa principer bedömer Naturvårdsverket att en efterfrågan på permanenta upptag, åtminstone initialt, bör skapas genom finansiering från EU ETS, en s.k. direkt integrering, eller genom ett separat handelssystem för permanent upptag.
Redovisning
Uppdraget ska slutredovisas senast den 31 december 2025.
Kontakt
Tobias Persson
tobias.persson@naturvardsverket.se