Tillsyn i jordbrukslandskapet

Detta är enbart ett verktyg för att snäva in var tillsynen i jordbrukslandskapet gör störst nytta. Handläggarens erfarenhet och kunskap om hur jordbrukslandskapet ser ut på olika platser i länet och kunskapen kring arter, är den viktigaste parametern innan man avgör var och hur tillsynen ska bedrivas. Underlaget kan användas för att planera tillsynen under flera år framöver, eller för att driva kampanjer, även i områden där man inte har så många tillsynsärenden.

Ja, det är egentligen bara att hålla med. En viktig del för att få in dispenser är att öka medvetandet hos lantbrukare att (1) dessa regler finns och (2) att det kan behövas en dispens.

Ja, alla kompetenser som arbetar med jordbruk, grön infrastruktur och arter behövs i tillsynsarbetet. I miljösamverkans Sveriges handläggarstöd finns ett nytt dokument som beskriver rutiner för hur handläggare på länsstyrelsen eller kommunala handläggare kan anmäla när de ser borttagande  av biotoper eller landskapselement ute i fält. Anmälan tas omhand av tillsynshandläggaren som utreder om dispens finns eller saknas, och om ett tillsynsärende ska skapas.

Om fältbesök på Miljösamverkan Sveriges webbplats 

Osäker, men om domstolen upphävt ett föreläggande på den grunden kan det rimligen bli aktuellt med ett nytt föreläggande eftersom den saken då inte är prövad. Ett av fallen som berörde den frågan återförvisades, vilket framstår som en bättre lösning.

I Jordbruksverkets föreskrifter SJVFS 2020:2 (meddelade med stöd av 12:8 MB).

Beslutet (maskat) finns på samarbetsytan Naturtillsyn (tillgänglig för länsstyrelserna), sidan Tillsyn över hänsynsregler i jordbruket.

Ja, se fråga ovan om hur kommunala handläggare kan anmäla vad de ser i fält och hur det bör dokumentera. 

Om fältbesök på Miljösamverkan Sveriges webbplats

Exempel: Igenfyllda småvatten där det kan vara delad tillsyn mellan länsstyrelsen och kommun om fyllnadsmaterialet är att betrakta som avfall enligt 15 kap miljöbalken. Olika lagstiftningar men bra om kommun och länsstyrelse kan samarbeta även om det är länsstyrelsen som förelägger utifrån biotopskyddsbestämmelserna i 7 kap miljöbalken.

– Så här står det i Naturvårdsverkets vägledning - Vid föryngring av alléer bör en bedömning av trädslagsval och hur föryngringen ska utföras göras från fall till fall. Återplantering bör normalt ske med lövträd av inhemska arter som redan finns i allén, och helst med lokala sorter av arter som naturligt förekommer i trakten.

I vissa fall kan det dock vara motiverat av kulturhistoriska, estetiska eller skötselmässiga skäl att istället använda främmande trädslag. Detta kan till exempel gälla om allén redan består av sådana trädarter, eller om det är mest lämpligt i den miljö allén finns.

Det är en fördel om trädsorter som är beprövade avseende ändamål, härdighet och uthållighet kan användas. Flera av de mest sällsynta arterna som lever i träd är specialiserade på en speciell trädart. I vissa fall kan antalet värdträd vara avgöranden för den sällsynta artens långsiktiga överlevnad.

När en sådan sällsynt art finns i ett område är det viktigt att nedtagna träd ersätts med samma trädart så att kontinuiteten av värdträd bibehålls. Men om träden tas ner på grund för att de drabbats av exempelvis almsjuka eller askskottssjuka kan det också vara direkt olämpligt att omplantera samma art på platsen. 

Läs mer i vägledningen om biotopskyddsområden

– Hägnadsrester finns definierat i 3 § i föreskriften (SJVFS 2020:2). Hägnadsrester är rester av material som har använts för att hägna in djur eller avgränsa mark, som exempel kan nämnas halvgärdesgårdar som består av eller har bestått av en trägärdesgård ovanpå en låg stenmur.

– Länsstyrelsen har ansvar för tillsynen i fråga om biotopskyddsområden som inte ligger på mark som omfattas av skogsvårdslagen och som har beslutats av regeringen eller länsstyrelsen. Länsstyrelsen kan överlåta detta ansvar till kommunen.

Kommunen har ansvar för tillsyn över biotopskyddsområden som beslutats av kommunen. Skogsstyrelsen har tillsynsansvar för biotopskyddsområden på sådan mark som omfattas av skogsvårdslagen och som Skogsstyrelsen beslutat om.

– Se fördelningen i svaret ovan. Tillsynsansvaret för det skyddade området är begränsat till frågor som rör området, och det kan bli aktuellt med annan tillsyn inom området, till exempel en annan myndighets tillsyn över miljöfarlig verksamhet. 

– Det finns förstås stora skillnader mellan olika delar av landet. Av olika skäl. Vissa slättlandskap är kraftigt utarmade på element som öppna diken, åkerholmar etc. medan den rationaliseringen inte har gått lika långt i andra delar.

– Nej, men det kan vara en indikation på var behovet av tillsyn är större än på andra håll. Men långt ifrån hela sanningen. För att komma närmare behöver vi analysera läget mer ingående. Mörkertalet kan vara mer eller mindre stort på olika håll.

– Alla platser har fröbank. Om den är potentiellt intressant avgörs främst av brukshistoriken. Framför allt är det magra, extensivt brukade åkrar på sandiga eller grusiga jordar som har intressant fröbank, intensivt brukade åkrar med historik av behandling med biocider till exempel roundup är tyvärr mindre intressanta.

– Beror på växtart. Olika växter har olika lång fröbank där ärtväxter (vickrar, klöver, käringtand) står i särklass och säkerligen lever efter 70 år. Andra arter kortare. Många arter kan dock överleva länge i mindre luckor genom icke blommande plantor på sparlåga. Notera att hygget måste rensas på hyggesrester annars tar andra typer av näringsgynnad fröbank över så som hallon och olika dån-arter. Hygget ska så klart tidigare ha varit betes eller slåttermark för att fröbanken ska vara intressant.

– Det bästa är förstås om markägaren har tillgång till betesdjur och området kan stänglas in och betet återupptas. Om markägaren är knuten till någon certifiering (till exempel FSC) så kan man låta området klassas som ett så kallat NS-område (naturvård med skötsel) i skogsbruksplanen och sedan skötas för att bibehålla öppenmarksvärdena. Det kan till exempel röra sig om att ha lövskog eller behålla ett glest trädskikt. 

– Nej, det finns ingen exakt siffra som gäller generellt. För att förutsättningarna i den första punkten i 7 kap. 11 b § MB ska vara uppfyllda ska en dispenssökt åtgärd behövas för att utveckla eller bibehålla ett aktivt brukande av jordbruksmark. Prövningen av dispensfrågan måste alltid ske genom en saklig bedömning av omständigheterna i det enskilda fallet, där även andra faktorer än skiftenas storlek kan få betydelse.

– Biologisk mångfald är en förutsättning för att ekosystemtjänster ska kunna fungera, men om man ser till ekosystemtjänsten pollinering av jordbruksgrödor så är det bara ett fåtal pollinerande insekter som behövs för att kunna utföra tjänsten, vilket visats i många studier varav jag refererar till några.

Titeln på en av studierna är talande: “Pollinator conservation – the difference between managing för pollination services and preserving pollinator diversity”.

Huvudbudskapet är att om nytta tillmäts stor betydelse när man avgör vilken biologisk mångfald som ska bevaras kommer vi att förlora väldigt mycket biologisk mångfald. Uttryckt på annat sätt, biologisk mångfald som gör nytta för mänskligheten levererar ekosystemtjänster, all annan biologisk mångfald (huvuddelen, inklusive sällsynta arter) levererar inga eller mycket begränsat med ekosystemtjänster.

– Om ni ser att områden med höga natur- och kulturvärden skadas eller tas bort, så ska ni alltid anmäla detta till tillsynsmyndigheten. Tillsynsmyndigheten utreder då om dispens finns för åtgärden och om dispens är beviljad, så kontrollerar myndigheten om dispensen efterlevs. Om dispens inte är beviljad så utreds vilka värden som kan ha skadats av åtgärden.

Olika delar och områden i landskapet är skyddade på olika sätt. När det gäller skyddet av natur- och kulturvärden så handlar det inte om att skydda enskilda individer (av växter eller djur) utan om att skydda artgrupper från att helt försvinna från området. Vidare granskas hur landskapet ser ut, att den gröna infrastrukturen fortsatt bidrar till att bevara den biologiska mångfalden.

All rapportering av arter är ett bra komplement till de inventeringar som utförs av myndigheter, kommuner eller verksamhetsutövare, och kan ses som ett av flera kunskapsunderlag som används vid tillsyn av naturområden.

– Enligt miljöbalken 16 kap. 9 § 3 p. får tillstånd eller dispens och upphävande av tillstånd eller dispens förenas med skyldighet att utföra eller bekosta särskilda åtgärder för att kompensera det intrång i allmänna intressen som verksamheten medför.

I Naturvårdsverkets Handbok (2016:1) om ekologisk kompensation står det att ”Biotoper skyddade med stöd av 7 kap. 11 § MB har stor betydelse för odlings- och skogslandskapets biologiska mångfald och gröna infrastruktur samt för produktion av ekosystemtjänster. Även om intrånget i det enskilda fallet är litet kan den kumulativa påverkan bli betydande och kompensation är därför ofta motiverat för att upprätthålla naturvärden och en fungerande grön infrastruktur på landskapsnivå.” 

Frågan om huruvida krav på ekologisk kompensation bör ställas eller inte, behöver bedömas i varje enskilt ärende där tillstånd eller dispens lämnas enligt miljöbalken. Är det uppenbart att den påverkan som uppstår är obetydlig krävs ingen vidare utredning av kompensationsfrågan, men om det konstaterats att intrångets art och omfattning är sådan att kompensation bedöms vara motiverad, behöver förslag till kompensationsåtgärder tas fram av verksamhetsutövaren.

I 26 kap. miljöbalken regleras hur tillsynen får bedrivas. Bland annat anges att tillsynsmyndigheten ska kontrollera efterlevnaden av miljöbalken och vidta de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse. Vid överträdelser så kan rättelse vara det enda sättet att återställa skada som har orsakats i naturen.

Tillsynsmyndigheten får meddela de förelägganden och förbud som behövs för att miljöbalken, domar och andra beslut som har meddelats med stöd av balken ska efterlevas. Så även här behöver en bedömning i varje enskilt ärende göras.

På Naturvårdsverkets webb finns mycket information om olika växter som gynnar vilda pollinatörer. 

Pollinering 

Faktablad om pollinering 

Faktablad: Öka blomrikedomen med hjälp av ängsväxter (pdf) 

Faktablad: Öka blomrikedomen med hjälp av ettåriga växter (pdf) 

Faktablad: Öka blomrikedomen med hjälp av fleråriga växter (pdf) 

Faktablad: Öka blomrikedomen med hjälp av träd och buskar (pdf) 

– Projektet Hela Sverige blommar har tagit fram fröblandningar för pollinatörer. Projektet genomförs av Hushållningssällskapet. 

Hela Sverige blommar 

Det går även att be leverantörer att göra speciella blandningar anpassade till förutsättningarna.

Det finns ingen fastlagd gröns i meter räknat, utan det får bedömas från fall till fall. Det är i första hand länsstyrelsen som gör den bedömningen, i sin egenskap av tillsyns- och prövningsmyndighet när det gäller biotopskyddsområden i jordbruksmark.

Inom ett biotopskyddsområde får man inte bedriva en verksamhet eller vidta en åtgärd som kan skada naturmiljön.

Om det finns särskilda skäl, får dispens från förbudet ges i det enskilda fallet. En fråga om dispens ska prövas av den myndighet som regeringen bestämmer (dvs. länsstyrelsen i dessa fall) 7 kap. 11 § andra stycket miljöbalken.

När en fråga om dispens enligt 11 § andra stycket avser att inom ett biotopskyddsområde enligt 11 § första stycket 1 vidta en åtgärd som underlättar för jordbruket, ska det anses finnas särskilda skäl för dispens om

1.  åtgärden behövs för att utveckla eller bibehålla ett aktivt brukande av jordbruksmark, och
2. biotopskyddets syften fortfarande kan tillgodoses med hänsyn till förekomsten av samma typ av biotopskyddsområde eller med hänsyn till naturvärdena hos det biotopskyddsområde som dispensen avser och de naturvärden som biotopskyddsområdet bidrar till i landskapet. (7 kap. 11 b § miljöbalken)

Under perioden 2018-2023 har sammanlagt 436 dispensärenden enligt 7 kap. 11 b § prövats av länsstyrelserna. Av dessa har 81 % beviljats, helt eller delvis. Dispenserna gäller främst stenmurar (54 % av ärendena) och öppna diken (34 %).

Om den tillskapade åkerholmen uppfyller definitionen av en åkerholme ("En holme av natur- eller kulturmark med en areal av högst 0,5 hektar som omges av åkermark eller kultiverad betesmark.") kommer den att omfattas av biotopskydd. Det är inget krav att kräva kompensation i samband med ett beslut om dispens, så prövningsmyndigheten kan avstå från det.

Jag har lite svårt att se det framför mig, låter som ett ovanligt exempel. Det kan ju tänkas att i det enskilda fallet att ett sådant öppet dike inte omfattas av biotopskydd. Å andra sidan kan kanske ravinen i sig anses ligga i jordbruksmark och därmed omfattas av biotopskydd. Något som prövningsmyndigheten får bedöma från fall till fall. Om man anser att bestämmelserna om biotopskydd inte går att tillämpa kanske däremot 12 kap. 6 § miljöbalken gör det. Om du vill diskutera detta vidare kan du ta direktkontakt med mig.

Illustrationerna från Weronikas föredrag om pollinering är fria att använda. Ange bara källa. Naturvårdsverket på de flesta och Maj Rundlöf Lundsuniversitet i de fall det anges.

Svårt att säga, det finns förslag om hur det ska löna sig att utföra åtgärder som gynnar biologisk mångfald. Det finns numer möjligheter att söka medel för restaurering av betesmarker och restaureringshamling.  Om regler och strategier kommer ändras i framtiden så kan det innebära större möjligheter, t.ex. om restaureringsförordningen från EU godkänns. 

Många rödlistade arter av bin har en sydlig/sydostlig utbredning i landet eftersom de är knutna till ett varmt och torrt klimat. Stortapetserarbi finns upp till Mälardalen, medan guldsandbi finns upp till norra Värmland och mellersta Dalarna. De ej rödlistade arterna sälgsandbi och trätapetserarbi förekommer längre norrut, till mellersta Norrlandskusten. På grund av ett varmare klimat expanderar en del bi-arter nu norrut, förutsatt att lämpliga livsmiljöer finns. Dessutom har vi dålig kunskap om många bins utbredning, vilket gör att en del arter kan finnas längre norrut än vad vi tidigare känt till. 

Förutsatt att öppna ytor inom anläggningen kan avvaras för naturvårdsändamål kan en mängd insatser göras, till exempel skapande av sandblottor och sandbäddar, utläggning av död ved, samt utplantering/insådd av pollen- och nektarväxter - såvida inte dessa redan finns naturligt, då bör de gynnas genom lämplig skötsel såsom sen slåtter.

Biologisk mångfald i solcellsparken - Information, tips och inspiration för hur solcellsparker kan gynna pollinatörer och annat växt- och djurliv (pdf)

Utöver de stöd och bidrag som finns för mer generella insatser inom odlingslandskapet, till exempel jordbrukarstöden för ängs- och betesmarker, samt de nationella ersättningarna för restaurering av ängs- och betesmarker, finns idag inga stöd för mer specifika åtgärder såsom sandbäddar, sandblottor och insådd/inplantering.

De vuxna getingarna besöker blommor för nektar och genomför därigenom en viss pollinering. Getingarnas larver föds dock upp på animalisk föda, och det är framförallt som rovdjur på skadeinsekter, till exempel bladlöss, som getingarna gör stor nytta. 

Ja, till viss del. Vi har bedrivit en del insamling av fröer lokalt och låtit driva upp dem till pluggplantor. Dessa har dock inte täckt hela vårt behov, utan vi har också använt oss av plantor av annan härkomst. Dock alltid svensk härkomst, och oftast relativt nära Östergötland. 

Vi har framförallt använt oss av "sandlådesand" som oftast anges bestå av kornfraktion 0-2 mm, men även "putssand" och "fyllnadsand". Putssand anges ofta bestå av 0-4 mm, så betongsand tror jag bör funka, men jag har ingen erfarenhet av denna typ själv. 

Förbudet gäller kultivering, men det säger inte närmare vad för redskap eller metod som avses. Om kultiveringen görs med grisar eller med harv har antagligen ingen betydelse, så länge som det finns en person ansvarig för kultiveringen. Om någon släpper ut grisar på naturbetesmarker så låter det olämpligt, men om grisarnas bökande är otillåtet eller inte beror ju på om natur- eller kulturvärden skadas av åtgärden.

Om det är rensmassor från skötsel av dammen så bör de kunna likställas med rensmassor från diken, men handlar det om fyllmassor vid anläggande av dammen så låter det snarare som "schaktmassor" och dessa är ju uttryckligen inte tillåtna att lägga i betesmarker.

Se definitionen av betesmark i 3 § Jordbruksverkets föreskrifter om hänsyn till natur- och kulturvärden i jordbruket: "... ordet lämpligt [lämpligt att plöja] innebär här att man förutom praktisk hänsyn också tagit hänsyn till natur- och kulturvärden". En gammal åker kan teoretiskt bli en betesmark enligt föreskiften, men det lär ta väldigt lång tid.

Det som togs upp i presentationen från Jordbruksverket gällde att vi rekommenderar lantbrukaren att kontakta länsstyrelsen för bedömning av natur- och kulturvärden. Det handlar då inte om rådgivning kring lämpliga åtgärder utan att både lantbrukaren och tillsynsmyndigheten är överens om ifall natur- eller kulturvärden skadas av en åtgärd.

Det är en restriktiv hållning generellt till att hålla på och växla mellan åkermark och betesmark.