Vägledning om grönplanering
Kartläggning inom grönplanering
Naturvårdsverket och Boverket har gemensamt tagit fram en vägledning om grönplanering "Grönplanera!". Detta är en fördjupning av vägledningen med fokus på kartläggningar för grönplaner och underlag till översiktsplaner.
Kartläggning av grönstrukturen är en av grundstenarna inom grönplanering. Den visar på befintliga värden och förutsättningar i landskapet. Utifrån underlaget kan analyser göras som visar vilka grönstrukturer som behöver främjas, och möjligheter till utveckling för en hållbar samhällsutveckling.
Sidan vänder sig till
Dig som arbetar på en kommun eller som konsult på uppdrag av en kommun inom park, miljö, naturvård, stadsbyggnad, kulturmiljö, friluftsliv och strategisk planering. De specifika informationsbladen med arbetsbeskrivningar vänder sig också till dig som arbetar med kommunens GIS- och informationsdatabaser. Syftet med denna fördjupning är att stödja kommunernas arbete med kartläggningar till grönplaner och underlag till översiktsplaner.
Bra att veta
Denna vägledning om kartläggningar för grönplaner är en fördjupning av arbetsmomentet ”Kartlägg och analysera” i vägledningen om grönplanering Grönplanera! Läs gärna igenom vägledningstexterna i kapitel 3 innan arbetet påbörjas. Där finns också mer inledande resonemang kring kartläggningar och dess användbarhet.
Arbetsbeskrivningar för kartläggningar
Här hittar du arbetsbeskrivningar för tio olika kartläggningar av grönstrukturens mark- och vattenområden. De handlar om att identifiera grundläggande biologiska värden, resurser för reglering av vattenflöden, för reglering av temperatur i bebyggd miljö samt identifiering av rekreativa miljöer.
Läsanvisning
Vad betyder beteckningen?
Beteckningen för respektive kartläggning används främst för hänvisningar mellan kartskikt.
B = kartläggning på basnivå.
Första siffran = kategori av ekosystemtjänst kartläggningen handlar om.
Sista siffran med bokstav = kartskikt inom kategori av ekosystemtjänst.
Arbetsbeskrivningar och förklaringar
Arbetsbeskrivningarna är indelade i olika avsnitt, markerade med pilar i vänster marginalen för lättare orientering. Följande avsnitt finns:
Ekosystemtjänst – här beskrivs vilken/vilka ekosystemtjänster som kartläggningen omfattar eller stödjer. Benämningarna på ekosystemtjänsterna är hämtade från Boverkets webbsida om ekosystemtjänster, relevanta för fysisk planering.
Vad visar kartskiktet? – här ges en närmare beskrivning av vad det slutgiltiga kartskiktet omfattar för förutsättningar och värden.
Användbara skalnivåer – här ges förslag på relevanta skalor att arbeta utifrån. Olika förutsättningar, strukturer och värden blir synliga i olika skalor.
Användning – här förs ett resonemang kring hur informationen i kartskiktet kan användas för olika ändamål.
Användbara underlag – De mest relevanta och tillgängliga underlagen som behövs för att göra kartläggningen. Här ges också tips kring kompletterande kartunderlag som kan användas för att skapa illustrativa kartor.
Tillvägagångssätt – här beskrivs en ändamålsenlig arbetsgång med konkreta arbetsmomenten för framtagande av kartskikt och illustrationskartor.
Exempel – varje datablad innehåller ett eller flera exempel som illustrerar hur kartskikten kan se ut.
B1.1 Grönstrukturens geografiska utbredning
Grönstrukturens omfattning och utbredning, med dess olika mark- och vattenområden, är själva grunden för förekomsten av biologisk mångfald och ekologiska samband. En mångfald av arter och livsmiljöer är i sin tur en grundförutsättning för ekosystemtjänster och för människors hälsa och välfärd.
Den här kartläggningen bidrar till en förståelse för grönstrukturens geografiska läge och omfattning i landskapet. Grönstrukturen är en av de tre grundläggande strukturerna i fysisk planering (grönstruktur, bebyggelsestruktur, transportinfrastruktur). Grönstrukturens mark och vattenområden utgör ramen för vilka naturresurser och förutsättningar det finns för ekosystemtjänster och var de saknas.
B1.2 Vegetationstyper
En mångfald av arter och livsmiljöer är en grundförutsättning för ekosystemtjänster och för människors hälsa och välfärd. Vegetationens och vattensystemens omfattning och egenskaper ger olika förutsättningar för biologisk mångfald och olika ekosystemtjänster.
Den här kartläggningen bidrar till en förståelse för markens och vattenområdenas uppbyggnad och förekomst. Det ger en kunskap om vilka vegetationstyper och vattenmiljöer som finns och ger förutsättningar för biologisk mångfald, olika ekosystem och ekosystemtjänster. Den visar var olika vegetationstyper finns och hur de kan hänga ihop.
B1.3a Biologisk mångfald: Skyddade mark- och vattenområden med höga naturvärden
Förlusten av biologisk mångfald är en av vår tids stora utmaningar. Naturen har blivit fragmenterad bland annat genom mänsklig mark- och vattenanvändning. Det har lett till förluster av naturliga livsmiljöer för många arter. En mångfald av arter och livsmiljöer av tillräcklig storlek, kvalitet och som hänger ihop är en grundförutsättning för långsiktig tillgång av ekosystemtjänster och för människors hälsa och välfärd.
Den här kartläggningen visar var det finns skyddade områden. Det finns olika typer av formellt skydd som omfattas av särskilda regler vilket påverkar mark- och vattenanvändningen. Det är viktigt att känna till dem vid arbete med fysisk planering.
B1.3a Biologisk mångfald: Skyddade mark- och vattenområden med höga naturvärden (pdf)
B1.3b Biologisk mångfald: Mark- och vattenområden med förekomst av höga naturvärden
Förlusten av biologisk mångfald är en av vår tids stora utmaningar. Naturen har blivit fragmenterad bland annat genom mänsklig mark- och vattenanvändning. Det har lett till förluster av naturliga livsmiljöer för många arter. En mångfald av arter och livsmiljöer som hänger ihop i en grön infrastruktur är en grundförutsättning för ekosystemtjänster och människors hälsa och välfärd.
Den här kartläggningen visar var det finns områden med höga naturvärden, (både skyddade och ej skyddade), att beakta i planeringen eller utveckla med olika naturvårdsinsatser. Den är ett bra stöd i det arbetet med att främja och utveckla särskilda strukturer, arter eller habitat som är viktiga ur ett regionalt, nationellt såväl som internationellt perspektiv.
B1.3b Biologisk mångfald: Mark- och vattenområden med förekomst av höga naturvärden (pdf)
B1.3c Biologisk mångfald: Mark- och vattenområden med Kluster/nätverk av höga naturvärden
Förlusten av biologisk mångfald är en av vår tids stora utmaningar. Naturen har blivit fragmenterad bland annat genom mänsklig mark- och vattenanvändning. Det har lett till förluster av livsmiljöer och barriärer för många arter. En mångfald av arter och livsmiljöer som hänger ihop i en grön infrastruktur är en grundförutsättning för ekosystemtjänster och människors hälsa och välfärd.
Den här kartläggningen visar var områden med höga naturvärden, så kallade värdekärnor, ligger i förhållande till varandra. Det är viktigt att djur och växter kan förflytta sig mellan områden för att de ska överleva långsiktigt. Det är bra att skapa sig en uppfattning kring nätverk som kan vara särskilt prioriterade på lokal och regional nivå att beakta i planeringen.
B1.3c Biologisk mångfald: Mark- och vattenområden med Kluster/nätverk av höga naturvärden (pdf)
B1.3d Biologisk mångfald: Mark- och vattenområden med täthet av höga naturvärden
Förlusten av biologisk mångfald är en av vår tids stora utmaningar. Naturen har blivit fragmenterad bland annat genom mänsklig mark- och vattenanvändning. Det har lett till förluster av livsmiljöer och barriärer för många arter. En mångfald av arter och livsmiljöer som hänger ihop i en grön infrastruktur är en grundförutsättning för ekosystemtjänster och människors hälsa och välfärd.
Den här kartläggningen visar var det finns värdetrakter, det vill säga en högre koncentration av naturvärden ur ett landskapsperspektiv. Kartläggningen kan ligga till grund för strategisk planering i bland annat kommunens översiktsplanearbete för att främja en ändamålsenlig grönstruktur i kommunen.
B1.3d Biologisk mångfald: Mark- och vattenområden med täthet av höga naturvärden (pdf)
B3.1 Mark- och vattenområdenas som resurs för reglering av vattenflöden i anslutning till riskområden
Ett förändrat klimat kommer att få betydande konsekvenser för ekosystemen och samhället i stort. För att möta utmaningen måste samhället anpassas. Med väl genomtänkt anpassningsarbete skapas motståndskraft ur ett ekologiskt, ekonomiskt och socialt perspektiv, såväl i städer som på landsbygd.
Den här kartläggningen visar var mark- och vattenområden som är värdefulla ur klimatanpassningssynpunkt finns. Områdena kan till exempel vara viktiga för att begränsa och motverka översvämningar, höga temperaturer eller erosion. Områdena kan ligga till grund för strategisk planering och indikera på möjliga utvecklingsområden för att hantera klimatrelaterade risker.
B3.2. Mark- och vattenområden som resurs att motverka höga temperaturer och värmeöar
Värmeböljor förväntas bli vanligare, intensivare och mer långvariga i framtiden och är enligt Folkhälsomyndigheten en av de klimateffekter som väntas få störst påverkan på människors hälsa i Sverige. Det gäller särskilt tätbebyggda områden med hög andel hårdgjorda, mörka ytor som lagrar värme och med lite vegetation där den så kallade värme-ö-effekten kan uppstå. Exponering för höga temperaturer orsakar både hälsoproblem och ökad dödlighet, särskilt för olika riskgrupper.
Genom en kartläggning av mark- och vattenområdenas värmereglerande egenskaper och att identifiera varma och svala platser i bebyggelsestrukturen, skapas ett underlag för prioritering av insatser inom såväl folkhälsa som energieffektivisering.
B3.2. Mark- och vattenområden som resurs att motverka höga temperaturer och värmeöar (pdf)
B4.1 Mark- och vattenområden för rekreation och friluftsliv
Kommunen har en nyckelroll i att skapa förutsättningar för god folkhälsa och människors möjlighet till utevistelse och friluftsliv. I översikts- och detaljplaner, hanteras långsiktigt tillgången till natur nära bostäder, i och utanför tätorter samt på andra platser i natur- och kulturlandskapet.
Genom kartläggning och värdering av mark- och vattenområden som har rekreations- och upplevelsevärden, kan dessa områden synliggöras och beaktas i fysisk planering och vid förvaltning. Dessa områden kan också ha stort värde för den biologiska mångfalden eller för klimatanpassningsåtgärder vilket ger goda förutsättningar för att planera för mångfunktionalitet.
B4.1 Mark- och vattenområden för rekreation och friluftsliv (pdf)
B4.2 Tysta /ostörda mark- och vattenområden för rekreation och friluftsliv
Ostördhet i form av frånvaro av buller är något som påverkar människors hälsa och de flesta djurarters livsmiljöer. Det välbefinnande som kan upplevas på platser där endast naturens egna ljud hörs är något som de flesta människor finner både energi och harmoni i. På liknande sätt finns det många djurarter som undviker buller och vars livsmiljöer därmed minskar väsentligt. Behovet av kunskapen om var bullerfria områden finns är stort inom samhällsplaneringen.
Genom en kartläggning av tysta mark- och vattenområden kan dessa synliggöras och tas hänsyn till i kommunens fysiska planering och förvaltning för en hållbar utveckling och för både människors hälsa och djurarters fortlevnad.
B4.2 Tysta /ostörda mark- och vattenområden för rekreation och friluftsliv (pdf)
Varför kartlägga kommunal grönstruktur?
Grönstrukturens mark- och vattenområden har en nyckelroll för att möta flera utmaningar som samhället står inför. Exempelvis kan ett grönområde både bidra till bättre hälsa, vara en mötesplats, främja biologisk mångfald och hantera skyfall. Genom grönplanen kan grönstrukturens många funktioner, ekosystemtjänster och värden synliggöras och behov av utveckling och bevarande identifieras. Att kartlägga grönstrukturens värden och funktioner är en viktig del i processen att ta fram en grönplan. Utifrån kartunderlagen i grönplanen kan kommunen fatta beslut om strategiska målsättningar, ställningstaganden och riktlinjer som underlag till översiktsplaner och detaljplaner.
Kommunernas ansvar för fysisk planering
Kommunerna har enligt plan- och bygglagen (PBL) ett stort ansvar för planering av mark- och vattenområden inom kommunens gränser. Enligt PBL ska olika samhällsintressen vägas mot varandra i en öppen och demokratisk process, samtidigt som enskildas rättigheter ska beaktas.
Så planeras Sverige (boverket.se)
I PBL:s andra kapitel finns listat de allmänna intressen som ska beaktas och vilken hänsyn som ska tas. Med hänsyn till beskaffenhet, läge och behov ska mark- och vattenområden användas för de ändamål som områdena är mest lämpade för. Användning som medför en god hushållning ska ges företräde och hänsyn ska också tas till bestämmelserna om hushållning med mark- och vattenområden som finns i miljöbalkens 3 och 4 kapitel. I planering och byggande enligt PBL ska hänsyn tas till natur- och kulturvärden, stads- och landskapsbild samt miljö- och klimataspekter. Grönplanen kan därmed underlätta arbetet med att ta hänsyn till sådana och motsvarande intressen och krav i lagen för att uppnå syftena med både PBL och miljöbalken.
Grönplaneringen och grönplanen i lagstiftningen - PBL kunskapsbanken (boverket.se)
Grönstrukturen som en av de tre grundläggande strukturerna
Grönstrukturen utgör tillsammans med bebyggelsestrukturen och trafikinfrastrukturen en av de tre grundläggande strukturerna i fysisk planering. Enligt PBL ska de tre strukturerna vävas samman i översiktsplanen på ett ändamålsenligt sätt. Det betyder att samhället ska planeras så att funktionerna inom de olika strukturerna ska fungera på ett bra sätt.
En väl fungerande grönstruktur är också en förutsättning för många olika ekosystemtjänster som är viktiga i den bebyggda miljön.
Värdet av och nyttan med att kartlägga grönstrukturens mark- och vattenområden
Kartläggningarna är en förutsättning för arbetet med långsiktigt hållbar mark- och vattenanvändning. De är underlag för kommande strategier, prioriteringar, avvägningar och åtgärder, liksom viktiga kunskapsunderlag.
Kartläggningen har betydelse bland annat;
- för fysisk planering i form av planeringsunderlag till översiktsplan och detaljplan,
- som underlag för analyser,
- som underlag för åtgärder för klimatanpassning eller biologisk mångfald
- som underlag för miljökonsekvensbeskrivningar,
- som underlag för miljöbedömningar,
- som underlag för bedömning av kompensationsåtgärder
- underlag för uppföljning av utvecklingen.
Kartläggning av helheten är viktig
Eftersom mark- och vattenområden samverkar och samspelar oavsett ägogränser, behöver kartläggningarna omfatta den faktiska grönstrukturen, det vill säga både offentlig och privatägd mark. Kartläggningen ska ge ett bra underlag för att förstå helheten och sammanhangen i landskapet (landsbygd som tätort). En bra dialog behövs med markägare tidigt i arbetet, för en ömsesidig förståelse för förutsättningar och möjlig samverkan för att nå hållbara lösningar och en god samhällsplanering. I vägledningen Grönplanera! finns en lista med punkter för inspiration att ta med sig i dialog med bland annat markägare.
Att kartlägga grönstrukturens mark- och vattenområden
Kartläggningar som föreslås i den fördjupade vägledningen är användbara för att få en överblick av och kunskap om de gröna värden och ekosystemtjänster som finns i kommunen. Nedan följer beskrivning av övergripande arbetssätt och arbetsmoment.
Indelning av kartläggningarna
Kartläggningarna har organiserats och sorterats in under de fyra kategorierna av ekosystemtjänster stödjande, försörjande, reglerande och kulturella tjänster. Biologisk mångfald kartläggs tillsammans med de stödjande ekosystemtjänsterna för att på ett naturligt sätt integrera begreppen i den fysiska planeringen.
För varje kartläggning finns beskrivning av vilka ekosystemtjänster eller förutsättningar för ekosystemtjänster som kartläggningen omfattar. Vidare finns detaljerade beskrivningar av vad kartläggningen ska visa och omfatta, vilka källor och underlag som kan användas och vilken typ av bedömningar som kan behöva göras i relation till underlagen.
Biologisk mångfald och stödjande ekosystemtjänster
Biologisk mångfald och de stödjande tjänsterna utgör förutsättningarna för alla ekosystemtjänster.
Kartläggningen under blocket stödjande ekosystemtjänster syftar till att identifiera mark- och vattenområden som är viktiga att säkerställa för att grundläggande funktioner i ekosystemen ska fungera, exempelvis jordbindning, produktion av syre, liksom säkerställande av olika livsmiljöer för växter och djur. Det handlar också om att identifiera mark- och vattenområden som är viktiga för biologisk mångfald och ekologiskt samspel och samband.
Försörjande ekosystemtjänster
De försörjande ekosystemtjänsterna är en av grundförutsättningarna för vår hälsa och välfärd.
Kartläggningen syftar till att identifiera mark- och vattenområden som är viktiga att säkerställa för mat- och vattenförsörjning samt produktion av viktiga varor och produkter, utifrån lokala, regionala och nationella behov.
Reglerande ekosystemtjänster
De reglerande ekosystemtjänsterna innefattar alla de tjänster som produceras via naturens egen reglering av kritiska processer, genom att till exempel rena luft och vatten, reglera lokalt klimat, förhindra översvämningar och jorderosion och pollinera grödor och vilda växter.
Kartläggningen av reglerande ekosystemtjänster syftar till att identifiera mark- och vattenområden som är viktiga för säkerställande av reglerande ekosystemtjänster.
Kulturella ekosystemtjänster
Kulturella ekosystemtjänster omfattar alla typer av immateriella funktioner som naturen tillhandahåller. Det kan handla om såväl friluftsupplevelser, det gröna kulturarvet som grönstrukturens gestaltande och rumsskapande funktioner.
Kartläggningen syftar till att identifiera mark- och vattenområden som är viktiga att säkerställa som en resurs för god mental hälsa, fysisk aktivitet, undervisning och naturpedagogik, naturupplevelser, friluftsliv, kulturella upplevelser och sammanhang.
Kartläggningarnas innehållsmässiga omfattning och komplexitet
Kartläggningar kan ses som en basnivå att utgå ifrån. Baskartläggningar ger ett underlag för att tillgodose ett grundläggande arbetet med att belysa ekosystemtjänsterna på en mer övergripande nivå. Till stor del ska dessa kartläggningar göras utifrån öppna, nationella och lokala geografiska data.
Vägledningen kommer att kompletteras efterhand med beskrivningar av mer avancerade kartläggningar, så kallad utvecklad nivå.
Kartläggningarnas geografiska omfattning
Kartläggningarna behöver omfatta grundförutsättningarna i hela kommunen, men kan också behöva kompletteras med ytterligare mer detaljerade kartläggningar i vissa geografiska områden, exempelvis för tätorter. Val av skalnivå görs utifrån kommunens ambition och målsättningar, men också utifrån de naturliga förutsättningarna i landskapet och vilka värden som är synliga i de aktuella skalorna. Följande begrepp används och beskrivs närmare i respektive informationsblad:
Hela kommunens yta
Tätortsnära zon
Tätort / Stadsdel
GIS-lösningar
Förslagen utgår från att kartläggningarna dokumenteras som digitala skikt för att kunna nyttjas i GIS-program. Äldre material, som inte innehåller geografiska avgränsningar i digitalt format, exempelvis information som finns i analoga inventeringar, sociotopkarteringar med mera, kan behöva digitaliseras, det vill säga att man koordinatsätter informationen i lämpligt referenssystem. På så vis kan informationen göras mer lättillgänglig för fler och blir enklare att använda olika sammanhang, exempelvis inom planering.
Vid digitaliseringen är det en fördel att om möjligt harmonisera materialet med definitioner och koder som redan används för nationella eller regionala underlag. Då blir informationen mer jämförbar exempelvis mellan kommuner och mer användbar vid efterföljande analyser.
Illustration av kartmaterial
Vid presentation och redovisning av de olika kartskikten kan det vara bra att lägga till en bakgrundskarta, exempelvis kommunens primärkarta eller topografiska kartan för god orienterbarhet. Läs mer i kapitel 4 i vägledningen Grönplanera! för exempel på hur kartskikt kan kombineras till olika temakartor.
Uppdatering och ajourhållning av kartläggningarna
Grönplanen och dess kartläggningar behöver uppdateras regelbundet, exempelvis i samband med aktualisering av översiktsplanen. Däremellan är det också värdefull om GIS-datat kan uppdateras kontinuerligt i kommunens databas, till exempel när ny information tillkommer vid en naturvärdesinventering som gjorts i samband med ett planarbete. På så sätt säkerställs att det finns aktuella data vid planarbeten, även mellan uppdateringarna av grönplanen.