Vägledning

Gruvor

Efterbehandling, nedlagda gruvor

Miljöbalken har regler och praxis för efterbehandlingsansvaret för nedlagda gruvor.

Förorenat avfall från gruv- och andra utvinningsindustrier

Vissa industrier (både pågående och historiska) ger upphov till föroreningar som riskeras att utgöra skada för människor eller miljö. Utvinningsindustrier så som gruvor, mineralbrott med mera är några av dessa branscher som riskerar att orsaka föroreningsskada. 

Förorenade områden (naturvardsverke.se)

Naturvårdsverket ansvarar enligt förordning (2013:319) om utvinningsavfall för att sammanställa en nationell förteckning över gruvor i riskklass 1 och 2 inom branscherna sulfidmalm, rödfyr och järnmalm, men även avfallsanläggningar med utvinningsavfall från industrimineralbrytning (kalk, fältspat, med flera), stenbrott (ballast med mera) samt grus och torvtäkter. Utöver dessa uppgifter omfattar förteckningen även dammkonstruktioner och sandmagasin där ett dammras skulle kunna ge upphov till skador och därmed utgör allvarliga hot mot människors hälsa eller miljön.

Sidan vänder sig till

Den här vägledningen vänder sig till dig som arbetar med tillsyn inom efterbehandling av förorenade områden.

Bra att veta

Förteckning över nerlagda gruvor uppdaterades senast december 2023. Listan uppdateras med några års intervall.

EU-lagstiftning

EU-direktiv om utvinningsavfall (2006/21/EG) (pdf)  

Ändring och konsoliderad version 

En ändring har gjorts i utvinningsavfallsdirektivet vad gäller artiklarna 22 och 23 som avser genomförande och ändring samt kommittén. Ändringen gjordes genom förordning (EG) nr 596/2009, se s. 32.

En konsoliderad version med alla ändringar finns tillgänglig, men den kan inte hänvisas till i rättsliga sammanhang.

EU-kommissionens beslut om ytterligare bestämmelser för att genomföra utvinningsavfallsdirektivet:

Komplettering av definitionen av inert avfall (pdf)

Komplettering av tekniska krav för karakterisering av avfall (pdf)

Definitionen av kriterierna för klassificering av avfallsanläggningar (pdf)

Tekniska riktlinjer för upprättande av den finansiella säkerheten (pdf)

Tekniska riktlinjer för inspektioner (pdf) 

Harmonisering och regelbundna överföring av information 2009/358/EG

Vägledningen Efterbehandlingsansvar

Etableringen av en förorenande verksamhet följs av ett efterbehandlingsansvar av den förorenade parten. Läs mer på webbsidan "Ansvar för avhjälpande av föroreningsskada"

Ansvar för avhjälpande av föroreningsskada (naturvardsverket.se) 

För allmän vägledning om hur tillsynsarbete bör bedrivas hänvisas till Naturvårdsverkets webb med uppdaterad information om tillsyn samt handböcker om operativ tillsyn (2001:4) och egenkontroll (2001:3). 

Förteckningen över gruvor och andra utvinningsavfallsanläggningar

Förteckningen över stängda och övergivna avfallsanläggningar innehåller uppgifter om namn på avfallsanläggningsområde, län samt kommun. Uppgifterna har hämtats från de 21 länsstyrelserna och databasen över förorenade och potentiellt förorenade områden (EBH-stödet).

Mer om nedlagda gruvor

Exempel på efterbehandling av gruvavfall

Faluprojektet

Regeringen beslöt 1987 att tillsätta Dalälvsdelegationen med uppdrag att utarbeta ett åtgärdsprogram för att rena Dalälven. Det omfattade bland annat tungmetaller. Älven tillförde mer tungmetaller till Bottenhavet än någon annan älv och metallerna kom huvudsakligen från upplag av gruvavfall. Gruvavfallet i Falun visade sig vara den helt dominerande källan till utsläpp av tungmetaller till Dalälven. Faluprojektet blev en följd av delegationens arbete och det avtal om efterbehandling av gruvavfall i Falun som träffades mellan Stora Kopparbergs Bergslags AB och tillsynsmyndigheterna.

Under en femtonårsperiod har åtgärder genomförts för de tre områden i Falun med störst metalläckage. Åtgärderna inom Faluprojektet har nu genomförts och har slutrapporterats i en sammanfattande slutrapport med fem delrapporter.

Saxbergsprojektet

Saxbergsgruvan i Ludvika kommun startade i slutet av 1800-talet och drevs fram till 1988, då malmen var slut. Det man bröt var främst zink och bly av hög halt. 1990 kom Boliden Mineral AB och Naturvårdsverket överens om att genomföra ett gemensamt efterbehandlingsprojekt av sandmagasinen, industriområdet vid gruvan och det förorenade området nere i Saxdalen. Projektet pågick under fyra år och finns beskrivet i en resultatrapport från projektledningsgruppen.

Dokument: Exempel på efterbehandling av gruvavfall

Blaikengruvan och Svärtträskgruvan

Blaikengruvan och Svärtträskgruvan är två gruvområden i Västerbottens län. Gruvverksamheten vid de båda områdena bedrevs främst i form av traditionell dagbrottsbrytning. Vid Blaikengruvan bröts zink, guld, bly och vid Svärtträskgruvan främst zink. ScanMining AB erhöll år 2002 tillstånd för gruvverksamhet vid både Blaiken och Svärtträsk men själva gruvbrytningen startade först 2006. År 2008 förvärvade Lappland Goldminers Sorsele AB de båda gruvorna och startade med produktions förberedande åtgärder som huvudsakligen finansierades av moderbolaget Lappland Goldminers AB. Vid den produktions-förberedande brytningen konstaterades att halten malm var lägre än väntat vilket i sin tur resulterade i att brytningen inte återupptogs och bolaget ansökte om konkurs 2012.

Vid tillfället för konkursen var den ekonomiska säkerheten, som skulle avsättas successivt, mycket begränsad. Beloppet var långt ifrån tillräckligt i förhållande till den skada som verksamheten hade orsakat.

Sedan 2012 har Naturvårdsverket bekostat rening av lakvatten från de båda gruvorna i syfte att minska metallhalten. År 2014 beviljade Naturvårdsverket bidrag för efterbehandling av Svärtträskgruvan och åtgärden är i det närmaste avslutad. Den till ytan större Blaikengruvan är ett mer omfattande projekt där beslut om bidrag för åtgärder togs under 2018. Åtgärder och vattenrening vid gruvan kommer pågå under lång tid framöver.