Krav på kontinuerlig långtidsprovtagning av dioxiner och furaner vid Bodens värmeverk
Mark- och miljööverdomstolen har beslutat om begränsningsvärde för utsläpp av dioxiner och furaner samt krav på kontinuerlig långtidsprovtagning för avfallsförbränningsanläggning vid Bodens värmeverk.
Mark- och miljööverdomstolens dom
Mark- och miljööverdomstolen har efter överklagande från Naturvårdsverket förordnat om ett villkor omfattande dels mängden utsläpp till luft av dioxiner och furaner, dels krav på kontinuerlig långtidsprovtagning för en avfalls-förbränningsanläggning vid Bodens värmeverk om ca 30 MW (spets- och reservanläggning).
Mark- och miljööverdomstolen konstaterar att kontinuerlig långtidsprovtagning har ansetts vara en etablerad metod som uppfyller kravet på användning av bästa möjliga teknik för kontroll av utsläpp av dioxiner och furaner, se Mark- och miljööverdomstolens dom den 29 januari 2016 i mål nr M 2274-15. Nämnt avgörande avsåg dock en betydligt större avfallsförbränningsanläggning än den aktuella pannan vid Bodens värmeverk. Mark- och miljööverdomstolen anser att miljönyttan med en ökad kontroll av utsläppen av dioxiner och furaner vid Bodens värmeverk motiverar de kostnader som långtidsprovtagning kan innebära för bolaget. Pannan står för en stor del av värmeverkets totala utsläpp av dioxiner och furaner och är en källa till utsläpp som även i mycket små mängder kan ge en påverkan på människors hälsa och miljö.
Domstolen konstaterar därför att vad bolaget anger om kostnaderna för långtidsprovtagning inte innebär att det är orimligt att ställa krav på en sådan metod.
Naturvårdsverkets viktigaste synpunkter
För att uppfylla kravet på användning av bästa möjliga teknik vid förbränning av blandat kommunalt avfall är det, enligt WI BATC och praxis, en förutsättning att ett lämpligt villkor för utsläpp av dioxiner och furaner, som omfattar all drift vid verksamheten, samt att kontroll i form av långtidsprovtagning föreskrivs.
Dioxin är ett av de farligaste miljögifter som människan känner till och det har skett en omfattande spridning i miljön. Regeringen har beslutat om ett etappmål om utsläpp av dioxiner som innebär att utsläpp från punktkällor ska vara kartlagda och minimerade senast 2030.
Bakgrund
Mark- och miljödomstolen gav genom en deldom den 14 oktober 2016 bolaget tillstånd till verksamheten vid befintliga anläggningar (panna P11, P13, P14, P16 och P17) vid värmeverket i Boden för produktion av värme och el med en sammanlagd tillförd bränsleeffekt om 124 MW.
Domstolen beslutade att frågor om ytterligare villkor för panna P14 skulle skjutas upp under en prövotid. Det gällde frågor om utsläpp till luft och vatten, vad som ska få förbrännas i pannan, i vilken omfattning pannan ska få utnyttjas samt utsläpp av dagvatten. I en provisorisk föreskrift angav domstolen vilka typer av avfall som fick förbrännas i pannan, däribland blandat kommunalt avfall och farligt avfall i form av kreosotimpregnerat trä. Genom en utredningsföreskrift (U1) ålades bolaget att utreda storleken på utsläppen till luft och vatten från panna P14 efter att man vidtagit de åtgärder med avseende på pannans rening som bolaget åtagit sig vid huvudförhandlingen. Uppdraget avsåg utsläpp av bland annat dioxiner och furaner.
Efter slutredovisning från bolaget prövade mark- och miljödomstolen genom en deldom den 25 mars 2021, bland annat vilka typer av avfall som skulle få förbrännas i panna P14 och beslutade att det avfall som förtecknats i den ovan nämnda provisoriska föreskriften skulle få förbrännas i pannan även i fortsättningen. Vidare prövade domstolen om det skulle föreskrivas villkor om långtidsprovtagning av utsläpp till luft av furaner och dioxiner samt om det skulle sättas ett gränsvärde för sådana utsläpp. Domstolen ansåg inte att så borde ske.
Naturvårdsverket överklagade domen till Mark- och miljööverdomstolen och yrkade i första hand att endast avfall som omfattas av 17 § 1-3 och 6 förordningen (2013:253) om förbränning av avfall skulle få förbrännas i pannan. I andra hand yrkade Naturvårdsverket att domstolen skulle föreskriva ett villkor om gränsvärde och om kontinuerlig långtidsprovtagning av utsläppen till luft av dioxiner och furaner från panna P14.
Mark-och miljööverdomstolen avslog Naturvårdsverkets förstahandsyrkande men biföll Naturvårdsverkets andrahandsyrkande och föreskrev villkor för begränsningsvärde och kontinuerlig långtidsprovtagning för utsläpp till luft av dioxiner och furaner.
Bolaget överklagade domen till Högsta domstolen som inte lämnade prövningstillstånd. Mark- och miljööverdomstolens avgörande står därmed fast.