Bristfällig dom om tillstånd till förbränning av avfall återförvisas

Granskad: ‎den ‎21‎ ‎mars‎ ‎2024

Tillståndsmål återförvisas eftersom frågor som rör tillåtligheten skjutits upp under en prövotid och tillståndet saknat nödvändiga villkor.

Mark- och miljööverdomstolens dom

Mark- och miljööverdomstolen återförvisar, efter Naturvårdsverkets överklagande, den 21 juni 2021 målet till mark- och miljödomstolen för fortsatt handläggning.

Mark- och miljööverdomstolen slår fast att det inte funnits förutsättningar att ge tillstånd utan begränsning i bränslemix och samtidigt skjuta upp frågan om dispens från kraven i 32 § förordningen (2013:253) om förbränning av avfall (FFA) under en prövotid. För en verksamhet som inte uppfyller kraven på förbränningsanläggningar i 32 § FFA är det en förutsättning för tillstånd att det föreskrivs villkor enligt bestämmelsen. Sådana villkor ska gälla en viss avfallskategori eller en viss termisk process och i fråga om avfallsförbränningsanläggningar måste det säkerställas att verksamheten uppfyller vissa minimikrav. Det är därför inte möjligt att under en prövotid skjuta upp frågan om ett sådant villkor ska föreskrivas eller hur det ska utformas.

Mark- och miljööverdomstolen slår även fast att det överklagade tillståndet behöver kompletteras med såväl mer utvecklade tillståndsmeningar som tydligt angivna villkor enligt kraven i 22 kap. 25 – 25 b §§ miljöbalken. Domstolen anger att det bl.a. behöver vara tydligt vilka avfallstyper och mängder av avfall som får behandlas, total kapacitet för förbränning av avfall och mängder av olika kategorier av farligt avfall som får förbrännas. Därutöver behöver det vara tydligt vilka villkor som gäller i fråga om utsläpp, begränsningsvärden och bästa möjliga teknik. Även konkreta övervaknings- och kontrollåtgärder kan behöva regleras, liksom det farliga avfallets flöde, värmevärde och maximala innehåll av föroreningar m.m.

Naturvårdsverket bedömer att domen kan ge ledning för vilka uppgifter som behöver finnas med i en ansökan om tillstånd till förbränning av avfall och hur ett sådant tillstånd ska utformas. Som Mark- och miljööverdomstolen påtalar är det viktigt att tillståndets omfattning och villkor är tydliga både för att bolaget ska ha goda förutsättningar att bedriva en lagenlig verksamhet och för att tillsynsmyndigheten ska kunna uppfylla sin tillsynsskyldighet på ett bra sätt.

Naturvårdsverkets viktigaste synpunkter

Naturvårdsverket har invänt att det inte är möjligt att under en prövotid skjuta upp frågan om dispens från temperaturkraven i 32 § FFA så som mark- och miljödomstolen gjort eftersom det är en fråga som har betydelse för tillåtligheten.

Naturvårdsverket har under processen anfört att det är viktigt att omfattningen på verksamheten tydligt regleras i tillståndet. Det behöver bland annat framgå hur mycket avfall som får förbrännas per år och total kapacitet för förbränning av avfall, i enlighet med kraven i 22 kap. 25 a och b §§ miljöbalken. Naturvårdsverket tycker även att det ska framgå av tillståndet om förbränningsanläggningen utgör en avfalls- eller samförbränningsanläggning. Naturvårdsverket anser att förbränningsanläggningen, enligt ansökan, kommer utgöra en avfallsförbränningsanläggning.

Naturvårdsverket har även anfört att tillståndet måste innehålla erforderliga villkor för utsläpp till luft som är anpassade till omständigheterna i det enskilda fallet och som gäller under alla driftförhållanden. Begränsningsvärden bör inte avse validerade värden, det ska alltså inte göras något schablonmässigt avdrag för mätosäkerhet. Det behöver även finnas tillräckligt underlag för att föreskriva sådana villkor.

Processen och bakgrund

Kils Energi AB ansökte om tillstånd enligt miljöbalken till befintlig och utökad verksamhet vid Lersätters värmeverk i Kils kommun. Ansökan avsåg bland annat att öka andelen farligt avfall så att 100 % farligt avfall, bestående av impregnerat trä, kan förbrännas. Kils Energi AB begärde också undantag från temperaturkraven i 32 § FFA.

Mark- och miljödomstolen i Vänersborg beviljade tillstånd genom dom den 12 oktober 2020. I domen sköts frågan om dispens från temperaturkraven i 32 § FFA upp under en prövotid.

Naturvårdsverket överklagade den 29 oktober 2020 mark- och miljödomstolens dom. Mark- och miljööverdomstolen meddelade prövningstillstånd den 3 mars 2021.

I korthet ansåg Naturvårdsverket att mark- och miljödomstolens dom saknade flera uppgifter om verksamhetens omfattning och nödvändiga villkor samt att det inte är möjligt att under en prövotid skjuta upp frågan om dispens från temperaturkraven i 32 § FFA så som domstolen gjort.

Mark- och miljööverdomstolen återförvisade dem 21 juni 2021 målet till mark- och miljödomstolen för fortsatt handläggning.

Mark- och miljödomstolen i Vänersborg meddelade den 10 maj 2022 tillstånd efter fortsatt handläggning. Mark- och miljödomstolen medgav i domen avsteg från kraven i 32 § andra stycket FFA med hänvisning till att genomförda proveldningar visade att det fanns förutsättningar för sådant avsteg.

Mark- och miljödomstolen föreskrev om ytterligare begränsningar och villkor för tillståndet. Bland annat begränsades den maximal förbränningen till 28 000 ton avfall per år, varav hela mängden får utgöra farligt avfall. Ytterligare villkor föreskrevs bland annat om värmevärdet hos det farliga avfallet och om utsläpp till luft av CO, stoft, svaveldioxid, kväveoxider, väteklorid, TOC, vätefluorid, dioxiner och furaner samt metaller.