Uppföljning i skyddade områden

Naturvårdsverket har tagit fram riktlinjer för hur uppföljningen av de skyddade områdena bör planeras och genomföras. Dessa presenteras i rapporten Uppföljning av skyddade områden i Sverige (från 2010).

Rapporten Uppföljning av skyddade områden i Sverige

Detaljer i uppföljningen justeras vid behov. T.ex. finns riktlinjer från 2012 om ändringar av vad som är obligatoriskt (i block A), som alltså ersätter vad som står i rapporten från 2010. Rapporten kompletteras också av standardiserade metoder och målindikatorer för uppföljning. De finns för alla naturtyper och för de viktigaste grupperna av skyddsvärda arter. Det finns även metoder för uppföljning av friluftslivsmål.

Uppföljningen hjälper oss att identifiera och åtgärda eventuella brister i skötseln. Uppföljning av mål och bevarandestatus är också ett stöd för länsstyrelserna för att prioritera rätt skötselinsatser. Dessutom bidrar uppföljningen till att svara på  hur de skyddade områdena bidrar till att bevara vår biologiska mångfald, inklusive de naturtyper och arter som ingår i habitatdirektivet.

Uppföljningssystemet bygger på att en rad standardiserade sätt att mäta mål används i de skyddade områdena. De viktigaste av dessa är obligatoriska att följa upp. Det är länsstyrelserna som är ansvariga för att följa upp målen i de skyddade områdena. Störst energi läggs på att följa upp naturtyper och arter som kräver särskild skötsel.

Verktyg för uppföljning utvecklas och förbättras fortlöpande. Just nu görs bl.a. en översyn av IT-stödsystemen och av om något i metoder eller riktlinjer bör uppdateras.  

Resultat från uppföljningen kommer också att användas för rapportering till EU. Vart sjätte år ska alla EU-länder redovisa tillståndet för de skyddsvärda naturtyperna och arterna inom Natura 2000-systemet.

Rapportering av status för arter och naturtyper

En stor del av detta arbete görs inom ramen för projektet biogeografisk uppföljning av naturtyper och arter.

Som en del av EU-rapporteringen ska vi också svara på hur de utpekade Natura 2000-områdena bidrar till gynnsam bevarandestatus för arter och naturtyper som är utpekade i direktiven. Vi ska vidare rapportera vilka effekter genomförda skötsel- och restaureringsåtgärder ger på bevarandestatusen.

Det är Naturvårdsverket som ansvarar för rapporteringen. Underlaget för skyddade områden kommer till största delen från länens uppföljningsverksamhet.

Resultaten av rapporteringsarbetet används även i:

Uppföljning av Sveriges miljömål

Som komplement genomför Naturvårdsverket också uppföljning i naturtyper som lämnas för fri utveckling. Detta sker inom ett stickprov av de skyddade områdena.

Naturvårdsverket planerar även att göra nationella sammanställningar av status och trender för friluftsliv , naturtyper och arter i skyddade områden. 

De riktlinjer och metoder som presenteras här för uppföljning av skyddade områden ger stöd för den löpande förvaltningen av områdena, och rapporteringen om denna. Metoderna här är inte avsedda att fungera som kontrollprogram för verksamheter som riskerar att skada värdena i området. Om en verksamhet eller åtgärd riskerar att skada naturvärden eller friluftslivsvärden i ett skyddat område bör den som vill vidta åtgärden samråda med länsstyrelsen i aktuellt län innan åtgärden påbörjas . Mer om kontrollprogram kan läsas t.ex. i Naturvårdsverkets rapport 5551, se.

Guide för upprättande och översyn av limniska och marina kontrollprogram 

Riktlinjerna för uppföljning i skyddade områden och projektet biogeografisk uppföljning bygger bl.a. på rapporten Uppföljning av Natura 2000 i Sverige (Naturvårdsverket rapport 5434), som Naturvårdsverket har tagit fram tillsammans med ArtDatabanken och länsstyrelserna. Denna rapport är gammal (2005) och delar är inaktuella, men den ger en bakgrund.

Uppföljning av Natura 2000 i Sverige

Metoder och arbetssätt för uppföljning i skyddade områden sammanfattas i uppföljningsmanualer.

En lista över kontaktpersoner som på ett eller annat sätt arbetar med uppföljning av skyddade områden följer nedan.