Filtermaterial i markbaserade avloppsanläggningar – resultat från forskningssyntes
Här hittar du dokumentation från webbinariet Filtermaterial i markbaserade avloppsanläggningar – resultat från forskningssyntes som hölls den 6 februari 2025.
Webbinariet presenterade en ny syntesrapport om filtermaterial i markbaserade avloppsanläggningar. Utöver forskningspresentationen blev det dialog med inbjudna gäster från branschen och kommun samt en frågestund.
Studien har undersökt alternativa material till naturgrus för rening i markbaserade avloppsanläggningar och identifierade sju material med hög potential. Resultaten ger viktig kunskap för att minska uttaget av naturgrus och för att komma vidare med att hitta ersättningsmaterial med god reningsförmåga och lägre miljöpåverkan.
Inspelning från webbinariet
Presentationer
Rapport
Svar på kvarvarande frågor
Fråga: Har jag uppfattad det rätt, studien gäller för att ersätta filtermaterial i bäddar som är byggda enligt NVV gamla rekommendationer. Bäddar som är uppbyggda med moduler är inte relevanta i denna studie.
Svar från projektet: Ja, det stämmer att vår studie enbart fokuserar på bäddar som är byggda enligt rekommendationer i NV:s faktablad om små avloppsanläggningar. Det vill säga studien innefattar bara filtermaterial i traditionella markbäddar och förstärkningslager i traditionella infiltrationer. Bäddmaterial i moduler har alltså inte ingått i studien.
Faktablad Små avloppsanläggningar (pdf 10 MB)
Fråga: Går det att återanvända materialen när man ska göra om sin infiltration genom att sikta ut materialet på plats och sikta bort det organiska materialet?
Svar från projektet: Vi har inte tittat på återanvändning av material i denna studie. Men vi som jobbat med studien håller med om att det vore önskvärt att hitta lämpliga tekniker för återvinning av filtermaterial. Att återvinna material på plats med hjälp av siktning låter intressant att titta vidare på samtidigt som det är viktigt att säkerställa att siktningen tar bort alla oönskade ämnen i tillräcklig omfattning. Det är också viktigt att se till att inte sikta bort för mycket av de finare kornstorlekarna så att vattengenomsläppligheten sedan blir för stor. Detta skulle kunna vara en utmaning för vanliga naturgrusfraktioner där ursprungsmaterialet har en bra vattengenomsläpplighet.
Ju större risker ett material är förknippade med desto fler och mer utförliga studier och riskbedömningar krävs för att säkerställa att ett material inte gör skada. PAH i däck är ett viktigt sådant exempel som behöver studeras mycket noggrant. Däckklipp ska endast vara ett alternativ om det kan säkerställas att människor, djur och natur inte att påverkas negativt. Under senare år har det uppkommit mer reglering av innehållet i däck. Sedan 2010 är det exempel förbjudet inom EU att tillsätta vissa oljor som innehåller PAH i däck. Det kan vara skillnad på olika typer av däck, olika typer av förbehandlingar och läckagerisker vid olika typer av tillämpningar. Kanske är det så att riskerna för läckage av skadliga ämnen som PAH:er är för stora i dagsläget men att vidare utveckling av däckens innehåll gör att de kommer vara ett bra alternativ i framtiden? Detta vore önskvärt inte minst med tanke på att skadliga ämnen från däck riskerar att nå dricksvatten med mera på grund av slitage av däck på vägar oavsett om däckklipp används i markbaserade anläggningar eller inte.
Fråga: Hur ofta behöver de olika materialen bytas ut? Innan de blir för mättade? När deras reningskapacitet minskar/tar slut?
Svar från projektet: Det är framför allt viktigt att materialen kan upprätthålla biologisk funktion, alltså att de uppnår god rening av organiskt material och smittämnen. Vid utvärdering av material behöver vi därför titta på hur länge materialet har god reningseffektivitet för dessa och andra relevanta ämnen. Förhoppningen för de flesta material är att man ska kunna ta fram anpassade material (det vill säga med bra partikelstorleksfördelning med mera) så att den biologiska funktionen blir upprätthålls ungefär lika länge som för naturgrus. Ett vanligt antagande idag är att naturgrus i markbaserade anläggningar bör bytas ut vart tjugonde år. Ett exempel på undantag för de alternativa materialen är bark som sannolikt behöver bytas ut oftare. I ett exempel från Frankrike där bark används till markbaserade anläggningar räknar man med att ca 15 % av materials volym behöver bytas vart tionde år. Om bark ska kunna fungera som filtermaterial är det viktigt att det går att hitta/ta fram svenska barkprodukter med en livslängd nära detta exempel. Om bark bryts ner mycket fortare kommer det sannolikt vara svårt att använda det som filtermaterial i markbaserade anläggningar.
Om vi också förväntar oss att de alternativa filtermaterial ska upprätthålla fosforrening tillkommer det även mättnadseffekter som kan förkorta tiden som ett material kan anses fungera.
Projektet har finansierats av Naturvårdsverkets miljöforskningsanslag.
Miljöforskning (naturvardsverket,se)