Resultat av arbetet med förorenade områden
Sedan anslaget för efterbehandling infördes 1999 har det bidragit till att åtgärda över 199 av Sveriges mest förorenade områden.
Förutom att minska riskerna för hälsa och miljö bidrar efterbehandlingarna till ekosystemtjänster när områdena blir ängar, parker eller naturområden där människor kan vistas och djur- och växtliv kan trivas igen. Det bidrar även till att skydda grundvatten och sjöar, och gör att man kan använda redan exploaterad mark för till exempel byggande, och på så sätt spara på orörd mark.
Miljökvalitetsmålet Giftfri miljö
Varje efterbehandlingsåtgärd och också inventeringar och undersökningar leder mot miljökvalitetsmålet Giftfri miljö. Preciseringen av miljökvalitetsmålet lyder: ”Förorenade områden är åtgärdade i sådan omfattning att de inte innebär något hot mot människors hälsa och miljö.”
Naturvårdsverkets anslag för efterbehandling av förorenade områden är alltså en viktig pusselbit i arbetet för att nå målet Giftfri miljö. Det är ett tufft mål att nå eftersom det finns väldigt många förorenade områden i Sverige.
Naturvårdsverkets bedömning är att åtgärdstakten behöver öka för att miljökvalitetsmålet ska uppnås. Hela processen tar ofta flera år inräknat utredningar, provtagningar, ansvarsutredning med mera, innan själva efterbehandlingen kan göras. Här är innovation och teknikutveckling viktigt för att hitta effektivare och mindre kostsamma åtgärdsmetoder samt att peka på goda exempel så att fler kommuner ser möjligheterna och vinsterna med att åtgärda förorenade områden.
Positiv inverkan på fler miljömål
Det främsta skälet att efterbehandla mark, grundvatten och vattenområden är givetvis att skydda människor, djur och miljö från skador och risker förknippade med farliga ämnen i mark. En del farliga ämnen i mark utgör en akut risk på platsen, andra är skadliga vid långvarig exponering.
Vissa ämnen kan också sprida sig till vatten som vi kanske behöver använda som dricksvatten i framtiden. Därför bidrar arbetet med förorenade områden även till att uppnå fler av miljökvalitetsmålen, som levande sjöar och god kvalitet på grundvatten.
Utmaningar och möjligheter
Förutom att det rör sig om många områden är de förorenade områdena geografiskt spridda över hela Sverige, projekten är komplicerade och personalkrävande med utredningar, provtagningar, analys av lämpligaste efterbehandlingsmetod med mera, vilket bidrar till att arbetet inte går så snabbt som man skulle önska. Men i och med att de värsta områdena åtgärdas först, blir kommande projekt förhoppningsvis allt mindre kostsamma och går allt snabbare.
Det är ett stort arbete men det är också en bra möjlighet att få de här förorenade områdena åtgärdade så att de är riskfria. Det gör ju också marken tillgänglig och användbar. På sätt och vis är det här vår avbetalning nu för den industriexpansion som skedde tidigare i Sverige.
Redovisning om läget i landet
Naturvårdsverket sammanställer varje år hur åtgärdsarbetet inom förorenade områden går. Resultaten redovisas till regeringen.
Nya bostadsområden kan byggas på förorenad mark efter sanering
På många orter i Sverige råder bostadsbrist, och i en del kommuner är det svårt att få fram byggbar mark. Samtidigt finns det många områden i centrala eller stadsnära lägen som står oanvända på grund av att de är förorenade och inte kan användas till bostadsbyggande eftersom de utgör risker för hälsa och miljö. För många av områdena finns ingen som kan hållas ansvarig för att bekosta efterbehandlingen vilket gör att områdena riskerar att inte åtgärdas alls.
Kommuner med sådana områden kan ansöka om statlig finansiering hos länsstyrelsen som i sin tur ansöker hos Naturvårdsverket.
27 140 förorenade områden kartlagda och riskklassade
Länsstyrelsernas stora kartläggning och inventering för att hitta områden som kan vara förorenade pågick främst mellan 1998 och 2015. Totalt har närmare 86 000 misstänkta områden identifierats. Nya områden och branscher tillkommer varför viss inventering fortfarande fortgår.
Alla objekt finns i länsstyrelsernas databas som kallas EBH-stödet. 86 000 misstänkt förorenade områden kan låta som en övermäktig uppgift att ta sig an, men alla dessa områden kommer inte att bli aktuella att åtgärda. En grundligare undersökning av ett område kan visa att verksamheten som funnits där inte har lämnat föroreningar, eller att det finns en ansvarig part som är skyldig att betala för efterbehandlingen.
Arbetet pågår för fullt med att utreda vilka av dem som kan innebära stora risker för människors hälsa, naturresurser och biologisk mångfald på kort eller lång sikt och som kan behöva tas om hand på ett lämpligt sätt.
Flera faktorer vägs in för att avgöra "farligheten" i ett område – vilken förorening/vilket ämne som är dominerande, exponeringen (risken för att komma i kontakt med föroreningen) och spridningsrisken till närliggande dricksvattentäkter. En förorening kan bestå av väldigt olika ämnen med olika farlighet och egenskaper, men ligger den på flera meters djup är den mindre allvarlig.
Databas med alla inventerade områden
I länsstyrelsernas databas som kallas EBH-stödet finns olika uppgifter om både misstänkta och bevisat förorenade områden, antal objekt av olika slag, det man känner till om varje objekt, rapporter om undersökningar med mera.
Ett objekt kan vara:
- identifierat – det finns basal information om området, t ex geografisk plats och kunskap om vilken verksamhet som funnits där
- inventerat – man har samlat in fler uppgifter och gjort en riskklassning
- undersökt – man har samlat in mer fakta, bland annat genom markprover
- åtgärdat – föroreningarna är borttagna i olika grad.
Gemensamt för alla 27 140 riskklassade områden är att det funnits bra faktaunderlag och information för att styrka misstanken om föroreningar. Naturvårdsverket och länsstyrelsen vet vilka årtal då en industri varit verksam, vilken förorening som kan vara aktuell och vilka ämnen som verksamheten hanterat.
Resultatet av inventeringen ger en bra överblick, en referensdatabas, över möjliga förorenade områden. En kommun som tänkt bygga på en plats känner då till att här kan det behövas provtagning, och vet de dessutom vilken typ av verksamhet som funnits där kan man välja rätt prover som behövs och undvika onödiga kostnader.
En effekt av riskklassningen är att områden där det finns en ansvarig för finansieringen också blir kartlagda, vilket ökar möjligheten att få till stånd åtgärder utan Naturvårdsverkets anslag. Förutom att bevilja anslag hjälper Naturvårdsverket länsstyrelser och kommuner med tillsyn, vägledning och överblick över hur anslaget är fördelat i flera år framåt. De kan då planera bättre för sina ansökningar och ha beredskap för åtgärderna när deras projekt står på tur.