Avlopp
Genom att ha en god avloppshantering och skapa goda förutsättningar för att hantera dagvatten kan vi undvika att föroreningar hamnar i naturen och bidrar till allvarliga miljöproblem.
I Sverige finns drygt 2 000 kommunala vatten- och avloppsanläggningar och ännu fler om dagvattenanläggningar inkluderas. Att rena avloppsvattnet är viktigt för att undvika utsläpp av förorenat vatten. Förorenat avloppsvatten kan bidra till övergödning och syrebrist av våra sjöar och hav men avloppsvatten kan även utgöra en värdefull resurs.
Naturvårdsverket ansvarar för vägledning om reningsverk i Sverige medan Havs- och vattenmyndigheten vägleder om enskilda avlopp.
Aktuellt inom avlopp
Här kan du ta del av nyheter, aktuella regeringsuppdrag och nya publikationer inom avlopps-området.
Om avloppsvatten
Innan avloppsvatten får släppas ut måste det, i det flesta fall, tas om hand och renas. I annat fall kan de föroreningar och smittämnen som finns i avloppsvattnet påverka miljön eller människors hälsa negativt. Till avloppsvatten räknas använt vatten som kommer från hushåll, industrier eller andra verksamheter. Dagvatten, det vill säga ytligt avrinnande vatten är också avloppsvatten enligt miljöbalken om det kommer från ett detaljplanelagt område och avleds från fler än ”en viss eller vissa fastigheter”. I avloppsvatten från hushåll finns organiskt material som förbrukar syre vid nedbrytning och näringsämnen så som kväve och fosfor men också hushållskemikalier och miljögifter som kan hamna i avloppet om vi är ovarsamma med vad vi sköljer av eller spolar ner. Mer information om vad som kan spolas ner i avloppen finns på Svenskt Vattens webbplats:
I avloppsvatten finns också olika mikroorganismer varav vissa är sjukdomsframkallande. De flesta ämnen i avloppsvatten från hushåll finns naturligt i miljön men blir föroreningar när de förekommer i för stora mängder eller på fel plats. I dagvatten kan det finnas allt från näringsämnen, tungmetaller och organiska föroreningar till bakterier och partiklar, som exempelvis mikroplaster. Detta är föroreningar som är potentiellt skadliga för såväl människor som land- och vattenlevande organismer.
När fosfor och kväve hamnar i sjöar, vattendrag och hav bidrar de till övergödning. Men innehållet i avloppsvatten kan också ses som resurser som kan cirkuleras tillbaka till samhället för att öka möjligheterna till ett hållbart samhälle i såväl vardag som i fredstida kris och vid höjd beredskap. Det är därför viktigt hur vi arbetar med rening av avloppsvatten - både för människor och miljön.
Viktiga begrepp
Avloppsvatten
Avloppsvatten definieras i 9 kap. 2 § miljöbalken som spillvatten eller annan flytande orenlighet, vatten som använts för kylning, vatten som avleds för sådan avvattning av mark inom detaljplan som inte görs för en viss eller vissa fastigheters räkning, eller vatten som avleds för avvattning av en begravningsplats.
Utsläpp av avloppsvatten definieras som miljöfarlig verksamhet (9 kap. 1 § miljöbalken). Att något definieras som miljöfarlig verksamhet innebär att det träffas av miljöbalkens tillsynsbestämmelser i 26 kapitlet och att det kan omfattas av krav på anmälnings- eller tillståndsplikt enligt 9 kapitlet. Dessutom innebär det att den som ansvarar för utsläppet måste ha tillräcklig kunskap om miljöeffekterna av utsläppet för att kunna förebygga negativa effekter (2 kap. 2 § och 26 kap. 19 § miljöbalken). Av en särskild hänsynsregel i 9 kap. 7 § miljöbalken framgår att:
”Avloppsvatten skall avledas och renas eller tas om hand på något annat sätt så att olägenhet för människors hälsa eller miljön inte uppkommer. För detta ändamål skall lämpliga avloppsanordningar eller andra inrättningar utföras.”
Därutöver finns en bestämmelse om utsläpp av avloppsvatten i 12 § förordning (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd:
”Det är förbjudet att i vattenområde släppa ut avloppsvatten från vattentoalett eller tätbebyggelse, om avloppsvattnet inte har genomgått längre gående rening än slamavskiljning.
Vad som sägs i första stycket gäller dock inte om det är uppenbart att sådant utsläpp kan göras utan risk för olägenhet för människors hälsa eller miljön.” .
Dagvatten
Dagvatten är ytligt avrinnande vatten som regn-, smält- och spolvatten samt framträngande grundvatten. Förorenat dagvatten kan innehålla en komplex blandning av ämnen och dess kvalitet varierar mellan olika tillfällen och årstider. Behovet av rening av dagvatten kan därför variera. Dagvatten avleds från samhället via ledningsnät eller öppna dagvattensystem som till exempel diken. Volymen dagvatten som ska hanteras påverkas av om det regnar eller inte. För att bättre hantera flödesvariationen kan man vidta olika fördröjande eller utjämnande åtgärder. Ibland har dessa åtgärder också en renande effekt. Till skillnad från spillvatten, så renas inte separat hanterat dagvatten i reningsverk och det är därför viktigt att hela samhället arbetar för en hållbar och fungerande dagvattenhantering. Läs mer här:
Spillvatten
Spillvatten brukar beskrivas som förbrukat eller förorenat vatten från hushåll, industrier, serviceanläggningar eller dylikt. Hushållsspillvatten avser spillvatten från bostäder och serviceinrättningar, vilket till övervägande del utgörs av klosettvatten från toaletter samt vatten från hushållsaktiviteter som bad och disk och tvätt. Industrispillvatten är spillvatten som släpps ut från områden som används för kommersiell eller industriell verksamhet och som inte är hushållsspillvatten eller dagvatten.
Personekvivalent (pe)
En personekvivalent motsvarar den mängd förorening som en person normalt kan anses ge upphov till per dygn. Vanligen avses biokemiskt nedbrytbart organiskt material mätt som syreförbrukning under sju dygn (BOD7). Antalet personekvivalenter (pe) beräknas som kvoten mellan föreningsbelastningen med avseende på BOD7 och den specifika föroreningsmängden 70 g BOD7/pe och dag.
Maximal genomsnittlig veckobelastning (gvb)
”Maximal genomsnittlig veckobelastning” är ett statistiskt mått på samma sätt som till exempel dygnsmedelvärde eller veckomedelvärde, och används normalt för organisk belastning. Max gvb används i flera sammanhang för att beskriva belastning . Max gvb tätbebyggelse gäller tätbebyggelsens storlek och styr vilka utsläppskrav som ska gälla enligt Naturvårdsverkets föreskrift NFS 2016:6 och EU:s avloppsdirektiv. Max gvb inkommande avser den maximala inkommande genomsnittliga veckobelastningen till ett avloppsreningsverk. Max gvb inkommande syftar då på den faktiska, uppmätta belastningen som kommer in till reningsverket det specifika året.
Tillskottsvatten
Tillskottsvatten är allt vatten som inte är spillvatten men som ändå finns i en spillvattenledning. Det kan exempelvis vara inläckande markvatten, grundvatten eller vatten från läckande dricks- eller dagvattenledningar. Andra exempel är sjö- eller havsvatten som läcker in via dåligt utformade bräddutlopp.
Recipient
Recipient betyder ”mottagare”. I avloppssammanhang avses vanligen vattendrag, sjö eller hav som tar emot utsläpp av orenat eller renat avloppsvatten. För infiltrationsanläggningar är omgivande mark och i förlängningen anslutande grundvattenmagasin recipienten.
Retention
Retention innebär att näringsämnen och andra substanser fastläggs eller avskiljs i mark- och vatten genom naturliga biogeokemiska processer. Retentionen beräknas som skillnaden mellan brutto- och nettobelastning, vanligen genom modellering. Retentionen kan exempelvis ha betydelse för att bedöma miljönyttan av en reningsåtgärd.
Övergödning
Övergödning eller eutrofiering definieras i EU:s avloppsdirektiv (91/271/EEG) som en ökad halt av näringsämnen i vatten, särskilt kväve- eller fosforföreningar, som leder till ökad tillväxt av alger och högre former av växtlighet, så att balansen mellan organismerna i vattnet störs och vattenkvaliteten påverkas negativt.
Havs- och vattenmyndigheten vägleder om övergödning. Här avses tillförsel av näringsämnen som leder till en ökad produktion av växtplankton och fintrådiga alger. Sommartid kan övergödning leda till massförökning av växtplankton, så kallad algblomning. Kraftig algblomning kan göra vattnet fläckvis grynigt, strimmigt, grön- eller brunfärgat, kan påverka badvattenkvaliteten och kan i vissa fall påverka människors hälsa. Övergödningen minskar också den biologiska mångfalden på flera sätt:
- förhållandet mellan organismer i vattnet störs
- växtlighet som ger skydd påverkas och utgör födosöksområden för fiskyngel och andra djur
- stora mängder växtmaterial kan falla till botten och därmed skapa syrebrist som i sin tur slår ut bottenlevande djur och fiskar.
Läs mer om övergödning om miljökvalitetsmålet Ingen övergödning här:
Rening av avloppsvatten
Vid rening av avloppsvatten i reningsverk används huvudsakligen mekaniska, biologiska och kemiska reningstekniker, som kan kombineras på olika sätt. På så sätt kan skräp och sand, lättnedbrytbara organiska föroreningar, fosfor- och kväveföreningar renas bort. För att bli av med mer svårbehandlade föroreningar som exempelvis läkemedelsrester krävs mer avancerad rening.
Avloppsvattnets miljöpåverkan
Orenat avloppsvatten kan skapa stora problem i form av övergödning och smittspridning om det släpps ut i naturen. Även efter rening kan avloppsvattnet ge upphov till oönskade störningar. På senare år har risken för att renat avloppsvatten orsakar hormonstörningar hos vattenlevande organismer uppmärksammats. Reningen i sig använder också resurser i form av kemikalier och energi och kan bidra till oönskade utsläpp av växthusgaser. Samtidigt innehåller avloppsvatten nyttigheter som näringsämnen, organiskt material och energi i form av värme. Därför utvecklas nu nya mer resurssnåla och recirkulerande tekniker och tekniker för att rena bort mer svårbehandlade föroreningar.
Avloppsslam uppstår under reningen av avloppsvatten. Slammet består av mikroorganismer som bryter ner organiskt material och omvandlar kväveföreningar till kvävgas. En viss andel näringsämnen tas även upp av dessa mikroorganismer. Med hjälp av kemisk fällning kan fosfor bindas till slammet. Slammet kan ha olika användningsområden för att nyttiggöra näringsinnehållet, men det innehåller också oönskade ämnen som kan skada naturen.
Dagvatten och skyfall
Dagvatten avrinner över hårdgjorda ytor och kan föra med sig skadliga ämnen till den naturliga mark- och vattenmiljön. En hållbar dagvattenhantering är därför viktig där tillräckligt rent dagvatten dessutom kan nyttjas som en värdefull resurs.
Hållbar avloppshantering bidrar till att uppnå miljömålen
Sveriges 16 nationella miljökvalitetsmål fungerar som riktmärken för miljöarbetet i Sverige – och för den miljömässiga dimensionen av en hållbar utveckling enligt FN:s Agenda 2030 (se www.sverigesmiljomal.se). Ett av dessa mål är ”Ingen övergödning”. Vid tillsyn och tillståndsgivning måste övergödningsmålet och dess fyra preciseringar beaktas. En precisering avser påverkan på havet: ”Den svenska och den sammanlagda tillförseln av kväveföreningar och fosforföreningar till Sveriges omgivande hav underskrider den maximala belastning som fastställts inom ramen för internationella överenskommelser”. En annan säger att ”sjöar, vattendrag, kustvatten och grundvatten uppnår minst god status för näringsämnen enligt förordningen (2004:660) om förvaltning av kvaliteten på vattenmiljön”. Sedan miljömålen beslutades av riksdagen 1999 har de definierat vilken miljö den svenska politiken ska styra mot. Regeringens riktlinjer för ett framtida hållbart och kretsloppsanpassat vatten- och avlopps(va-) system specificerar mål för va-systemen i Sverige.
Vem gör vad
Naturvårdsverket
Naturvårdverket ansvarar för vägledning om avloppsanläggningar som är dimensionerade från 200 pe och uppåt, avloppsanläggningar som är dimensionerade för upp t.o.m. 200 pe men som belastas av avloppsvatten från verksamheter där avloppsvattnet varken utgör hushållsspillvatten eller avloppsvatten som till innehållet är att jämställa med hushållsspillvatten samt dagvatten. Dessutom är Naturvårdsverket ansvarig myndighet för vägledning gällande torra toalettlösningar som regleras av 40 § FMH samt avfall och kretsloppsfrågor kopplat till avfall som rör “små” avloppsanläggningar. Naturvårdsverket är även sakkunnig inom avloppsfrågor vid EU-arbete samt beslutar om bidrag för dagvatteninsatser och insatser för avancerad rening.
Havs- och vattenmyndigheten
Havs- och vattenmyndigheten vägleder för vägledning om ”små” avloppsanläggningar som betalstas av hushållsspillvatten och som är dimensionerade för upp till och med 200 pe samt ”små” avloppsanläggningar som är dimensionerade för upp t.o.m. 200 pe och som inte belastas av avloppsvatten från bostäder eller serviceinrättningar, men där avloppsvattnet till innehållet ändå är att jämställa med hushållspillvatten.
Vägledning och kunskap om små avlopp (havochvatten.se)
Små avloppsanläggningar - Faktablad 1 Planera för avlopp (pdf 2,9 mb)
Små avloppsanläggningar - Faktablad 4 Infiltrationsanläggningar (pdf 2,3 mb)
Små avloppsanläggningar - Faktablad 5 Markbädd (pdf 3 mb)
Små avloppsanläggningar - Faktablad 6 Skötsel av avloppsanläggning (pdf 2,4 mb)
Relaterade publikationer
Länsstyrelsen
Länsstyrelsen är tillsynsmyndig för de stora avloppsreningsverken, d.v.s. tillståndspliktiga reningsverk enligt miljöprövningsförordningen (2 000 pe eller mer).
I de fall länsstyrelsen delegerat tillsynsansvaret för avloppsanläggningar i länet till kommunerna har länsstyrelsen ett ansvar att ge kommunerna tillsynsvägledning gällande avloppsreningsverk. Fem länsstyrelser är utsedda av regeringen att vara vattenmyndighet i var sitt vattendistrikt. Vattenmyndigheterna är ansvariga myndigheter för förvaltningsplan och åtgärdsprogram samt för att besluta om miljökvalitetsnormer.
Kommunen
Kommunerna är tillsynsmyndighet för avloppsanläggningar dimensionerade för mindre än 2 000 pe. Kommunerna kan även vara tillsynsmyndighet för avloppsreningsverk för 2 000 pe eller mer om länsstyrelsen delegerat tillsynsansvaret.
Vägledning och stöd
Här hittar du som arbetar med avlopp Naturvårdsverkets vägledningar, föreskrifter och allmänna råd samt myndighetens yttranden i ärenden om avloppsreningsverk.