Växtskyddsmedel

Enligt 2 kap. 42 § bekämpningsmedelsförordningen finns det undantag från tillståndsplikten och anmälningsskyldigheten för viss punktbehandling. Av denna bestämmelse framgår att 2 kap. 40 och 41 §§ bekämpningsmedelsförordningen inte gäller vid användning av växtskyddsmedel som har karaktär av punktbehandling och som har en sådan begränsad omfattning att människors hälsa och miljön inte riskerar att skadas.

Förordning (2014:425) om bekämpningsmedel (riksdagen.se)

Tillståndsplikten och anmälningsskyldigheten gäller inte de växtskyddsmedel som Kemikalieinspektionen meddelar undantag om enligt 2 kap. 37 a § bekämpningsmedelförordningen. De växtskyddsmedel som är undantagna är de som bedöms innebära en begränsad risk för människors hälsa och miljön. Undantaget som Kemikalieinspektionen meddelar gäller växtskyddsmedel vilkas samtliga verksamma ämnen som godkänts som ämnen med låg risk i enlighet med artikel 22 i växtskyddsmedelsförordningen (EG) nr 1107/2009 och som finns upptagna i avsnitt D av bilagan till förordningen (EU) nr 540/201 samt verksamma ämnen som förtecknas i bilaga 15 till KIFS 2008:3.

Verksamma ämnen som är undantagna förbudet mot viss användning (kemikalieinspektionen.se)

I avsnitt 5.6 i Naturvårdsverkets vägledning om tillstånd och anmälan vid användning av växtskyddsmedel inom särskilda områden finns det vägledning om tillståndets längd. Kortfattat beror tillståndets längd på vilken typ av växtskyddsmedel som används och inom vilket område spridningen sker.

För verksamheter som återkommande har behov av att använda växtskyddsmedel i sin verksamhet kan det av praktiska skäl vara lämpligt med tillstånd som sträcker sig över flera år. Tillstånd bör dock alltid tidsbegränsas, och maximalt gälla fem år.

För användning inom vissa särskilda områden, till exempel där det finns stor risk för ytavrinning eller spridning till grundvatten, bör tillstånd som meddelas vara av engångskaraktär. Tillstånd som löper över flera år bör inte lämnas i sådana fall.

I sammanhanget är det också viktigt att tänka på att växtskyddsmedel bara får användas så länge de är godkända eller har en beviljad anståndsperiod. Det gäller oavsett vad som står i ett tillstånd. Kemikalieinspektionen har mer information om anståndsperioder för utfasning av växtskyddsmedel på sin webb.

Anståndsperioder för utfasning av växtskyddsmedel (kemi.se)

Olika växtskyddsmedel kan innehålla samma verksamma ämne men i olika halter eller i kombination med andra verksamma ämnen och tillsatsämnen, vilket påverkar riskbedömningarna. Det kan leda till att klassificering och användarvillkor skiljer sig åt mellan olika växtskyddsmedel, även om de innehåller samma verksamma ämne. Mot bakgrund av detta är det användning av produkten eller preparatet som omfattas av bestämmelsen om tillståndsplikt, inte användning av det verksamma ämnet.

Mot bakgrund av detta är det användning av växtskyddsmedel som omfattas av bestämmelsen om tillståndsplikten enligt 2 kap. 40 § bekämpningsmedelsförordningen, inte användning av de verksamma ämnena. Vid beslut om tillstånd bör det framgå vilka växtskyddsmedel beslutet gäller med uppgift om växtskyddsmedlens namn och registreringsnummer. Detta för att det ska vara så tydligt som möjligt vad beslutet omfattar.

Förordning (2014:425) om bekämpningsmedel (riksdagen.se)

Om en verksamhetsutövare vill ha möjlighet att välja mellan olika preparat med samma verksamma ämne kan de söka tillstånd för flera växtskyddsmedel på samma gång men välja att inte använda samtliga växtskyddsmedel som tillståndet omfattar.

Ja, det behövs en ny ansökan för ett växtskyddsmedel med ett annat registreringsnummer än det som omfattas av ett befintligt tillstånd. Även om ett växtskyddsmedel inte har ändrats när det gäller innehåll av verksamma ämnen kan det ha fått nya användningsvillkor enligt beslutet från Kemikalieinspektionen. För att det ska vara så tydligt som möjligt vad ett beslut omfattar är det viktigt att växtskyddsmedlets namn och registreringsnummer framgår.

Det kan vara rimligt att skriva villkor om att bekämpning bara får ske på tidpunkter då ett område som beträds av allmänheten inte används, men det finns inte någon generell avstängningstid att tillämpa. Vilken typ av preparat och vilken spridningsmetod som använts är avgörande i sammanhanget.

I avsnitt 5.6 i Naturvårdsverkets vägledning om tillstånd och anmälan vid användning av växtskyddsmedel inom särskilda områden finns det exempel på formulering av villkor, till exempel när det gäller vilken tidpunkt användning av växtskyddsmedel får ske.

En förutsättning för att det ska gå att ge tillstånd är att användningsområdet omfattas av Kemikalieinspektionens produktgodkännande. Det är verksamhetsutövaren som ska kunna visa att de följer gällande regler, att det aktuella användningsområdet ingår i produktgodkännandet och att den specifika användningen kan ske utan oacceptabel risk för miljön. Här krävs en bedömning i varje enskilt fall. Om användningen omfattas av Kemikalieinspektionens produktgodkännande men det kvarstår osäkerheter kring riskbedömningen bör kravet på bevisning ställas högt. Riskerna för spridning av växtskyddsmedel från hybridgräsplaner till omgivningen skiljer sig jämfört med riskerna för ytor som bara består av gräs. Verksamhetsutövaren måste kunna redogöra för spridningsriskerna. Som stöd vid riskbedömningen kan verksamhetsutövaren kontakta sin leverantör för mer information om produkten.

Det som är avgörande för om en användning kan betraktas som yrkesmässig är om användningen sker som ett led i en yrkesutövning eller inte. Om en vaktmästare är anställd av en idrottsförening och sprider växtskyddsmedel i yrkesutövning ska användningen betraktas som yrkesmässig och spridningen är då tillståndspliktig oavsett om idrottsföreningen är vinstdrivande eller inte.

I avsnitt 4.2 i Naturvårdsverkets vägledning om tillstånd och anmälan vid användning av växtskyddsmedel inom särskilda områden finns det exempel på vad som omfattas av begreppet yrkesmässig användare. Faktorer som kan spela in i bedömningen kan exempelvis vara om en förälder som inte är formellt anställd av föreningen får ekonomisk kompensation för spridningen, samt vilken metod som används och hur stor omfattning spridningen har. Till exempel bör spridning av växtskyddsmedel i klass 1 eller 2 alltid vara att betrakta som yrkesmässig användning.

Av bestämmelserna i 2 kap. 40 § och 41 § bekämpningsmedelsförordningen följer att användning är förbjuden utan särskilt tillstånd av, eller anmälan till, den kommunala nämnden. Dock saknas angivelse om vem som ska ansöka om tillstånd eller göra en anmälan. Därmed kan ansökan om tillstånd eller anmälan göras antingen av den för vars räkning spridningen sker eller av den som utför spridningen.

Vem som är att anse som verksamhetsutövare kan vara svårt att bestämma när en entreprenör utför bekämpningen. Om någon utför bekämpningen på uppdrag av en annan, kan uppdragsgivaren vara att se som verksamhetsutövaren. Men det hindrar inte att även uppdragstagaren som regel har ett självständigt ansvar för sin verksamhet, det vill säga kan träffas av straffansvar. I dessa fall är omständigheterna i det enskilda fallet avgörande, bland annat med vilken självständighet bekämpningen utförts eller hur avtalet dem emellan såg ut. Såväl uppdragsgivaren som uppdragstagaren kan, beroende på omständigheterna, ha gjort sig skyldig till miljöbrott. När det kommer till tillståndsplikt och anmälningsskyldighet finns miljösanktionsavgifter i 8 kap. 10 och 11 §§ förordningen (2012:259) om miljösanktionsavgifter.

Förordning (2014:425) om bekämpningsmedel (riksdagen.se)

I tillståndsärenden om spridning på genomsläppliga ytor bör långtgående krav ställas på verksamhetsutövaren att visa att alla tänkbara alternativ till att använda växtskyddsmedel, såsom termisk eller fysisk behandling, är orimliga. Det innebär att verksamhetsutövaren bör kunna redogöra för vilka alternativa metoder som har övervägts och därefter motivera valet av kemisk bekämpning.

När det gäller själva bedömningen av en tillståndsansökan bör den utgå från prioriteringsordningen i avsnitt 3 i Naturvårdsverkets vägledning om tillstånd och anmälan vid användning av växtskyddsmedel inom särskilda områden. Rimlighetsaspekten blir en viktig faktor i den bedömningen, men generellt sett bör prövningsmyndigheten vara restriktiv med att meddela tillstånd att sprida växtskyddsmedel på mycket genomsläppliga ytor. Tillstånd bör då endast meddelas för användning av växtskyddsmedel där spridningens omfattning och valet av spridningsmetod innebär låg risk för förorening.

Användning av växtskyddsmedel inom ställverk är i sig inte tillståndspliktig men kan omfattas av tillståndsplikten i 2 kap. 40 § bekämpningsmedelsförordningen om den yta där växtskyddsmedel används består av grus, asfalt eller andra mycket genomsläppliga eller hårdgjorda ytor. Vid enskilda bedömningar av en tillståndsansökan för användning inom ställverk är rimlighetsaspekten en viktig fråga. Vid bedömningen bör hänsyn tas till frågor som rör arbetsmiljö och säkerhet. Det kan till exempel finnas situationer där termiska metoder inte är ett lämpligt alternativ vid ogräsbekämpning på grund av brandrisk.

Om det finns hälsorisker förknippat med att vistas längre perioder vid ett ställverk bör hälsoaspekten för den som utför bekämpningen vägas in i rimlighetsbedömningen. Att ett ställverk är inhägnat ska inte påverka bedömningen av spridningsmetod men det kan påverka behovet av att ställa villkor till skydd för människors hälsa eftersom allmänheten inte har tillträde till området. Bestämmelsernas huvudsyfte är att skydda den omkringliggande miljön mot effekterna av växtskyddsmedel och i det sammanhanget är det av mindre betydelse om ett område är inhägnat eller inte. I avsnitt 5.6 i Naturvårdsverkets vägledning om tillstånd och anmälan vid användning av växtskyddsmedel inom särskilda områden finns mer vägledning om rimlighetsavvägningen.

Förordning (2014:425) om bekämpningsmedel (riksdagen.se)