Vägledning för tillsyn av träskyddsanläggningar

Träskyddsanläggningar kan träffas av en eller flera verksamhetskoder i 8 kap. 1, 2 eller 11 §§ i miljöprövningsförordningen. Det innebär att de, beroende på produktionsstorlek, kan klassas som U-verksamheter eller anmälnings- eller tillståndspliktiga verksamheter (C- eller B-verksamheter). 

Det finns BAT-slutsatser som omfattar vissa träskyddsanläggningar (STS BATC). BAT-slutsatserna finns publicerade på följande sida:

Ytbehandling med organiska lösningsmedel, inklusive behandling av trä och träprodukter med kemikalier

BAT-slutsatsdokumentet offentliggjordes den 9 december 2020 i Europeiska unionens officiella tidning (EUT). På sidan finns även Naturvårdsverkets vägledningsdokument om BAT-slutsatserna. I BAT-slutsatsdokumentet avser kapitel 2 behandling av trä och träprodukter med kemikalier. Observera att även kapitel 1 kan vara relevant för träskyddsanläggningar, det avgörs av hur stor förbrukning av organiska lösningsmedel verksamheten har. På följande sida finns generell vägledning om industriutsläppsdirektivet:

Industriutsläppsdirektivet (IED) 

De verksamheter som omfattas av STS BATC behöver uppfylla relevanta delar i BAT-slutsatserna. Uppfyllandet kontrolleras genom tillsyn. 

Vissa av de tekniker som beskrivs i STS BATC kan vara relevanta även för de träskyddsanläggningar som inte faller inom BAT-slutsatsernas tillämpningsområde. I dessa fall behöver tillsynsmyndigheten göra en bedömning i varje enskilt fall om vilka tekniker som kan vara rimliga att föreskriva enligt 2 kap. 3 och 7 §§ miljöbalken. 

På sidan där STS BATC finns publicerad, länkad ovan, finns även det BREF-dokument (BAT reference document) som BAT-slutsatserna bygger på. I BREF-dokumentet finns utförliga beskrivningar av de olika behandlingstyper som förekommer hos träskyddsanläggningar och deras påverkan på miljön, Naturvårdsverket anser att dokumentet kan vara användbart även för tillsyn av anläggningar som inte omfattas av BAT-slutsatserna.

Träskyddsbehandling sker vanligen med vatten- eller lösningsmedelsbaserade medel alternativ med kreosot. Medlen kan tillföras manuellt genom bestrykning och doppning eller industriellt genom tryckimpregnering. Eftersom processerna skiljer sig åt behöver det göras en bedömning i det enskilda fallet vilken teknik och vilka skyddsåtgärder eller försiktighetsmått som behövs för att säkerställa ett fullgott miljö- och hälsoskydd.

I produktgodkännandet för respektive träskyddsmedel kan det finnas användningsvillkor som inkluderar vissa riskbegränsande åtgärder. För de träskyddsmedel som är godkända enligt äldre nationell rätt (förordning 2014:425 om bekämpningsmedel) finns oftast inte villkor på den detaljnivån, men för de träskyddsmedel som godkänns enligt biocidförordningen (EU) 528/2012 finns mer ingående användningsvillkor.

Nedan redovisas de områden som är relevanta att kontrollera vid tillsyn samt ges exempel på möjlig miljöpåverkan som kan förekomma.

Den största risken för miljöpåverkan från träskyddsanläggningar är spridning av föroreningar till mark samt yt- och grundvatten. Droppar och spill från områden där träskyddsmedel levereras, lagras, blandas, hanteras, appliceras och från nybehandlat trä kan blandas med nederbördsvatten och leda till förorenat ytavrinningsvatten. Typ av förorening beror på vilka kemikalier som används och deras sammansättning. Exempel på ämnen som kan avges från träskyddsanläggningar är kopparsalter, ammoniak, organiska biocider och kreosot (som består av ämnen som toluen, xylen och polycykliska aromatiska föreningar).

För de verksamheter som omfattas av Industriutsläppsförordningen finns det krav på upprättande av statusrapport för kontroll av föroreningar i mark och grundvatten som har samband med verksamheten. En statusrapport krävs dock inte om risken är liten för att verksamheten medför föroreningsskada inom det område där verksamheten bedrivs eller avses att bedrivas.

För att förebygga risk för spridning av kemikalier vid leverans av preparat i flytande form kan verksamhetsutövaren anlägga en yta för uppsamling av vätska vid lossningsplats. Ytan bör vara hårdgjord och ha lutning mot en uppsamlingsplats t.ex. stängd brunn. Om intilliggande dagvattenbrunnar riskerar att nås av spill är det lämpligt att de, under tiden för lossning, förses med tätningsutrustning. För att uppmärksamma och omhänderta eventuella spill bör det finnas rutiner för att det ska finnas personal på plats som bevakar kemikalieleveranser.

Risk för spill i området för lucköppning kan hanteras genom en uppsamlingsbrunn som fångar upp spillet. Uppsamlingsbrunnen kan täckas med gallerdurk, eller annan lösning med motsvarande funktion, och förses med anordning för återförande av spill till lagertanken. Generellt kan det vara lämpligt att arbetsytor med risk för spill är försedda med gallergolv eller annan likvärdig lösning, detta för att minska risken att föroreningar sprids. 

Efter impregnering bör virke förvaras på en tillräckligt stor avrinningsyta av ogenomträngligt material som är motståndskraftigt mot de träskyddskemikalier som används tills det är droppfritt. Avrinningsytan bör, liksom uppsamlingsbrunnen, vara försedd med anordning för återförande av dropp till lagertanken. Avrinningsplatta utomhus bör vara försedd med värmeslinga om impregnering sker vid temperaturer under 0°C och det finns risk för ackumulering.

Tiden för att få ett droppfritt virke varierar och beror av behandlingsmetod, träskyddskemikalier, virket (rundvrike, sågat, hyvlat), hur det är placerat, grad av lutning samt eventuellt eftervakuums längd. Avrinningstiden förkortas om virkespaketen lutas i autoklaven under impregneringsprocessen. Det kan finnas bestämmelser i ett träskyddsmedels tillstånd som anger hur länge träet behöver förvaras över avrinningsplatta. Verksamhetsutövaren bör ha rutiner som säkerställer att behandlat trä inte flyttas från avrinningsplattan förrän det är droppfritt. 

Risk för spill generellt kan minskas genom att:

• lagertank förses med överfyllnadsskydd och larmande nivåmätare,
• tillblandning av träskyddsmedel sker automatiskt och i ett slutet system,
• uppsamlingsplåtar placeras ut där risk för läckage förekommer för att enklare kunna omhänderta spillet,
• blandningstank är täckt och har överfyllnads- och återsugningsskydd,
• tillvattenledning med högt tryck förses med tryckreduceringsventil,
• anslutning till kommunalt renvattennät förses med backventil, och
• där så är möjligt installera slutna system t.ex. för kylvatten, tätningsvatten och kondensvatten. 

För vatten som leds till spillvattennätet, d.v.s. vatten som går till kommunalt reningsverk eller enskilt avlopp, gör VA-huvudmannen en individuell bedömning av avloppsvattnets egenskaper och eventuella innehåll av skadliga ämnen. VA-huvudmannen har möjlighet att kräva provtagningar och analyser av processavloppsvatten i den omfattning som bedöms behövas för att ta reda på om vattnet kan tas emot.

Lagring och eftertorkning av träskyddsbehandlat trä till dess att det levereras till kund bör ske:

• väderskyddat, dvs. skyddat från nederbörd uppifrån och från sidan samt från vatten från regn eller snösmältning, eller
• på en yta utförd av ogenomträngligt material som är motståndskraftigt mot de träskyddskemikalier som används (exempelvis vattentät betong) och med uppsamling, kontroll och hantering av lakvatten, eller
• annan förvaring som bedöms vara godtagbar där verksamhetsutövaren kan visa att det behandlade träet inte riskerar att ge upphov till spridning av behandlingskemikalier som kan orsaka skada för människors hälsa eller miljö.

Det kan vara svårt att säkerställa att spill av behandlingskemikalier inte förekommit eller förekommer. Vid tillsynsbesök bör därför kontrolleras vilka rutiner verksamhetsutövaren har för att kontrollera att mark samt yt- och grundvatten inte förorenas. Hos Statens Geotekniska Institut (SGI) finns standarder för undersökning och riskbedömning av förorenad mark, se:

Standarder för undersökning av förorenad mark (sgi.se) 

Bedömning av om och hur ofta provtagning ska ske behöver göras i det enskilda fallet. Bedömningen kan baseras på vilka kemikalier som använts/används, förekomst av olyckor, historik på platsen m.m. Ifall det bedöms relevant att kontrollera eventuell påverkan på grundvatten är det lämpligt med provtagning uppströms och nedströms verksamheten. Analyserna bör utgå från de träskyddsmedel som används och även sådana som tidigare har använts. 

För att minska risken att sprida föroreningar är det lämpligt att dagvatten hålls avskilt från områden där träskyddskemikalier förvaras och hanteras och från områden där nyligen behandlat trä förvaras. Dagvatten som riskerar att vara förorenat bör samlas upp och om möjligt användas i processen. Om sådant omhändertagande inte är möjligt kan det vara lämpligt att provta vattnet och eventuellt rena det före utsläpp. Relevanta parametrar är sådana ämnen som används vid verksamheten.

För stora trävaror som har träskyddsbehandlats, som till exempel stolpar, brospann, balkar och sliprar, kan det finnas logistiska svårigheter i utformningen av lagring. Förvaring kan då i stället ske på absorberande underlag som vid behov byts ut. Det absorberande underlaget ska hanteras i enlighet med krav i avfallsförordningen. Kontroll och hantering av eventuell markförorening och eventuellt dagvatten där lagring sker bör utföras återkommande. 

Farligt avfall ska sorteras ut, samlas in och hanteras skilt från annat avfall. Farligt avfall kan omfatta bl.a. kemikalieförpackningar, förorenat torkmaterial, sågspån eller andra material som använts för att suga upp spill, absorbenter, slam och skräp från tankar och processutrustning. Ett sätt att minska mängden farligt avfall är att återanvända spill när så är möjligt. Naturvårdsverket har tagit fram vägledning för klassificering och kodning av farligt avfall, se:

Tillsynsvägledning klassificering och kodning

Uppgifter om farligt avfall ska rapporteras till Naturvårdsverkets nationella avfallsregister, se:

Tillsynsvägledning, avfallsregistret
Överträdelser är kopplat till miljösanktionsavgift.

Eventuell bearbetning ska i största möjliga utsträckning ske före behandling, så att spill och kapbitar av träskyddsbehandlat trä uppstår i så liten grad som möjligt. 

För de verksamheter som genomför träskyddsbehandling med lösningsmedelsbaserade träskyddsmedel eller kreosot kommer de största utsläppen till luft från lösningsmedel. Utsläppen sker ofta i omgångar till följd av att anläggningarna ofta arbetar i satsvisa processer. En stor del av utsläppet sker när kärldörren öppnas efter behandling. Under behandlingen kan utsläpp till luft ske från behandlingstanken. Merparten av de diffusa utsläppen sker under torkningsstegen, eftersom trä som behandlats med lösningsmedelsbaserade medel eller kreosot avger VOC till luften en tid efter behandling. 

Vid behandling med lösningsmedelsbaserade träskyddskemikalier är god teknik att innesluta utrustning och suga ut rågaserna och skicka dem till reningssystem för att minska spridning, exempelvis aktivt kolfilter eller termisk oxidation.

Vid kemikalieleverans kan ångor från lösningsmedel eller kreosot uppkomma vid påfyllning av mottagande tank. För att dessa ångor ska samlas upp kan det installeras en backventil som gör att ångorna återförs till den tank eller lastbil från vilken vätskan levereras.

Vid behandling med vattenbaserade träskyddskemikalier kan utsläpp till luft av t.ex. ammoniak förekomma, beroende på om det förekommer i det medel som används. För de som använder vattenbaserade lösningsmedel är god teknik att innesluta sprutprocesser och samla in sprutdimma för återanvändning av medel, detta för att minska både spridning och förbrukning av träskyddskemikalier.

Vid behandling med kreosot förekommer utsläpp av PAH till luft. För dessa anläggningar är god teknik att innesluta utrustningen, suga ut rågaserna och hantera dem separat genom t.ex. termisk oxidation eller förbränning (se BAT 51 i STS BATC). Dessutom bör kondensat från tryckutjämnings- och vakuumfaser i impregneringskärl och från kreosotrekonditionering samlas upp och renas eller bortskaffas som farligt avfall.

Utsläpp till luft kan även handla om stoft från förbränning i fastbränslepanna om sådan finns. Det kan även röra damm från omlastning och tippning och luktämnen från träskyddskemikalier. 

Buller kan uppkomma från exempelvis sågverksutrustning, fläktar, in- och uttransporter, interna transporter, transportband och pumpar. I vissa fall kan bullerbegränsande åtgärder behöva vidtas, Naturvårdsverket har tagit fram en vägledning om buller från industrier, se:

Buller från industrier 

Träskyddskemikalier består av preparat som innehåller en eller flera biocider samt bärarmedel. Bärarmedel kan vara vatten, lösningsmedel, CO2, kemikalier som används för vattenskydd (som oljor och emulsioner), flamskyddsmedel och kemikalier som används för att kemiskt modifiera träet eller göra det hydrofobt.

För anläggningar som klassas som anmälnings- eller tillståndspliktiga finns det krav på att verksamhetsutövaren ska ta fram en kemikalieförteckning. Naturvårdsverket har publicerat en vägledning avseende kemikalieförteckning, se:

Kemikalieförteckning

Kemikalier ska förvaras så att de inte riskerar att spridas till omgivningen, exempelvis bör flytande kemikalier förvaras invallat. 

De kemikalier som används bör kontinuerligt ses över och bytas ut till sådana med mindre miljöpåverkan. Exempelvis innehåller vissa biocider PFAS, dessa bör om möjligt bytas ut mot substitut som inte innehåller PFAS. Ett annat exempel på kemikalieutbyte för att minska miljöpåverkan är att gå från lösningsmedel som bärare till vatten. Ett lämpligt tidsintervall kan vara att se över kemikalier en gång om året.

Eventuella tankar eller behållare som samlar upp vatten som förorenats med behandlingskemikalier bör, för att inte riskera läckage, utformas så att de motstår sönderfrysning, korrosion, vattentryck, påkörning eller annan mekanisk påverkan som kan förekomma vid ilastning och urtagning av trävaror. Detta kan uppnås exempelvis genom beläggning med epoxiharts som är resistent mot de behandlingskemikalier som används. 

Se även information ovan under rubriken ”Bra att veta” om vad som gäller angående godkännande av träskyddskemikalier.

Anläggningens utformning och beredskap för eventuella olyckor och driftstörningar bör kontrolleras vid tillsyn. Lämpliga frågor kan vara om det finns länsar (ifall det finns risk för utsläpp av flytande ämnen i vattendrag), om det finns någon plan för hur eventuella förorenade massor ska omhändertas och vad det finns för rutiner för att förhindra spill och läckage vid strömavbrott. Rutiner för skydd av kemikalier vid brand och för att omhänderta släckvatten eller släckmedel bör finnas.

Enligt förordningen om verksamhetsutövares egenkontroll ska anmälnings- och tillståndspliktiga verksamheter undersöka risker med verksamheten från hälso- och miljösynpunkt systematiskt och arbetet ska finnas dokumenterat. Det finns även krav på att om en driftsstörning, eller liknande händelse, som kan leda till olägenheter för människors hälsa eller miljön inträffar i verksamheten ska verksamhetsutövaren omgående underrätta tillsynsmyndigheten om detta.

Vattenförbrukningen vid träskyddsanläggningar beror till stor del på vilken typ av behandling anläggningen utför. Vatten kan användas vid preparering av behandlingsmedel som är vattenbaserade, för ångproduktion för att torka trä, ångfixering och för att värma upp kreosot. 

För vattenbaserade träskyddsmedel bör användande av tak- och dagvatten övervägas i stället för användning av kommunalt vatten eller grundvatten. Vatten i processen bör även samlas upp och recirkuleras i produktionsprocessen.

Även energikonsumtion beror till stor del på typ av anläggning och behandlingsmetoder. I allmänhet används energi för generering av tryck/vakuum under behandling, uppvärmning av behandlingsmedel, reningssystem för avgaser och transport/laddning av trä. Även pumpar och kompressorer kan vara stora energiförbrukare. En del träskyddsanläggningar genererar el på plats, exempelvis via solcellspaneler.

• Vilka skyddsåtgärder finns för att förhindra dropp och spill från anläggningen?
• Hur hanteras ev. slam från pumpgrop?
• Hur sker leverans av träskyddsmedel?
• Hur hanteras emballage?
• Hur hanteras ev. driftstopp?
• Hur lagras trä under tiden direkt efter behandling?
• Hur kontrolleras att trä som lämnar anläggningen är droppfritt?
• Hur förvaras farligt avfall, är det uppmärkt, finns risk för förorening?
• Hur ser rutinerna för rengöring av behandlingsmaskiner ut? Uppkomst av farligt avfall i samband med rengöring?

• Är det torrt på golvet i lokalen? Finns det risk att träskyddskemikalier följer med ut med personalens skor?
• Finns tätningsutrustning vid intilliggande dagvattenbrunnar?
• Finns uppsamlingsgrop vid lossningsplats?
• Finns påkörningsskydd?
• Finns automatiskt överfyllnadsskydd?
• Finns kemikalieförteckning? Kontrollera om kemikalier på platsen finns med i kemikalieförteckningen.
• Har farligt avfall rapporterats in?

Det kan förekomma att verksamheter har tillståndsvillkor eller förelägganden riktade mot sig som anger att Naturvårdsverkets föreskrifter om träskyddsbehandling ska följas. Det kan även förekomma att verksamhetsutövaren i samband med tillståndsprövning själv åtagit sig att följa föreskrifterna. Naturvårdsverket bedömer att rättsläget är oklart beträffande om dessa verksamheter fortfarande är skyldiga att följa sådana villkor, förelägganden och åtaganden efter att föreskrifterna upphävts. 

Naturvårdsverket bedömer att det kan föreligga hinder mot att genomdriva sanktioner mot verksamhetsutövare som inte följer ett sådant villkor eller föreläggande. Detta eftersom det enligt praxis ställs höga krav på tydlighet kring vad verksamhetsutövaren är skyldig att göra för att undvika en straffrättslig- eller administrativ sanktion (se t.ex. Högsta förvaltningsdomstolens avgörande HFD 2020 ref. 28 och Mark- och miljööverdomstolens avgörande 2023-11-21 i mål nr M 14099-22 angående vitesförelägganden). 

Situationen kan dock vara annorlunda om tillsynsmyndigheten i ett föreläggande medvetet hänvisar till föreskrifter som redan vid tidpunkten för föreläggandet är upphävda. Sådan var situationen i ett mål hos förvaltningsrätt rörande tillsyn enligt lagen (2003:778) om skydd mot olyckor. Där ansåg domstolen att det i ett enskilt fall var möjligt och skäligt att förelägga ett bolag att förvara sina båtar enligt en äldre upphävd brandnämndsföreskrift från 1982 (se Förvaltningsrätten i Uppsalas dom 2021-05-27 i mål nr 6989-20 som överklagades men inte fick prövningstillstånd i Kammarrätten). Naturvårdsverket rekommenderar dock att tillsynsmyndigheterna i stället för att hänvisa till upphävda föreskrifter i förelägganden skriver ut varje skyddsåtgärd och försiktighetsmått som de anser att verksamhetsutövaren behöver vidta för att uppfylla miljöbalkens krav. Det finns emellertid inget principiellt hinder mot att använda samma formuleringar som i den upphävda föreskriften.

I fråga om mer generella upplysningar i tillstånd om att Naturvårdsverkets föreskrifter gäller parallellt med tillståndsvillkoren har dessa inte någon rättsligt bindande verkan.

Det är upp till varje tillsynsmyndighet att bedöma om åtgärder behöver vidtas i förhållande till deras tillsynsobjekt när Naturvårdsverkets föreskrifter upphävs. 

Först behöver tillsynsmyndigheten ta ställning till om upphävandet av föreskrifterna innebär att verksamheten saknar nödvändig reglering i något avseende, se Naturvårdsverkets vägledning Bedöma om villkor för miljöfarlig verksamhet är tillräckliga (naturvardsverket.se).

Om tillståndsvillkoren bedöms vara otillräckliga behöver tillsynsmyndigheten bedöma om de frågor som behöver regleras omfattas av tillståndets rättskraft eller inte, se:

Naturvårdsverkets vägledning Om att tolka ett tillstånds rättskraft 

Om tillsynsmyndigheten bedömer att de frågor som behöver regleras omfattas av ett tillstånds rättskraft måste en omprövning av tillståndet ske för att nya krav ska kunna ställas på verksamheten. Naturvårdsverket har en generell vägledning om detta, se:

Omprövning och återkallelse av tillstånd till miljöfarlig verksamhet 

Om tillsynsmyndigheten bedömer att de frågor som behöver regleras inte omfattas av ett tillstånds rättskraft kan tillsynsmyndigheten förelägga verksamhetsutövaren att vidta de åtgärder som behövs enligt de förutsättningar som framgår av 26 kap. 9 § miljöbalken

Målet rörde val av åtgärder för att efterbehandla mark som förorenats, främst av arsenik, av en verksamhet för träskyddsbehandling med tryckimpregnering. Enligt domstolen var det i målet inte visat att en efterbehandlingsmetod med stabilisering och solidifiering av den förorenade jorden var den bästa från vare sig miljömässiga eller ekonomiska utgångspunkter.

Ett bolag med befintlig såg- och impregneringsverksamhet hade ansökt om ett utökat tillstånd. Utökningen skulle bl.a. medföra ett utökat antal transporter av impregneringsvätska. Med hänsyn till att det var fråga om en befintlig verksamhet och de stora kostnaderna för att flytta verksamheten ansågs det orimligt att neka tillstånd för ansökt utökning enligt 2 kap. 6 § miljöbalken. Med hänsyn till att verksamheten låg på en grundvattentäkt som förser över 80 000 människor med vatten och då det inte fanns någon reservvattentäkt, ansågs den ansökta utökningen dock inte kunna tillåtas enligt 2 kap. 9 § miljöbalken (stoppregeln).

Avgörandet i sin helhet finns på Mark- och miljööverdomstolens hemsida, se:

Mål: M 11540-14 - Mark- och miljööverdomstolen vid Svea hovrätt (domstol.se)