Invasiva främmande djur

De djur som finns på EU:s förteckning över invasiva främmande arter omfattas av ett antal förbud.

Ett antal av de EU-listade arterna förekommer eller har påträffats i naturen i Sverige, till exempel mårdhund, nilgås, gulbukig, rödörad och gulörad vattensköldpadda samt sibirisk jordekorre.

Det är levande exemplar av djurarterna, men även underarter, som omfattas av regleringen. Djuret behöver inte kunna reproducera sig för att omfattas av regelverket. Det är därför även förbjudet att till exempel släppa ut en rödörad vattensköldpadda i miljön, även om djuret är steriliserat. Däremot är det inte förbjudet att till exempel föra in en uppstoppad mårdhund till Sverige.

Regelverket omfattar även alla delar djuret såsom gameter, ägg och förökningskroppar, men även hybrider, sorter eller raser av arten om de kan överleva och sedan reproducera sig.

Det är som regel förbjudet att inneha djur som är listade på EU-förteckningen över invasiva främmande arter. Men det finns ett undantag för sällskapsdjur. Det är tillåtet att ha ett sällskapsdjur av en djurart som finns på EU-förteckningen om

• man hade djuret då arten listades inom EU
• djuret hålls på ett sådant sätt att det inte kan rymma eller på annat sätt slippa ut
• djuret inte tillåts reproducera sig.

Man får då behålla sitt djur till det dör av naturliga orsaker.

Bestämmelserna om sällskapsdjur gäller endast för privatpersoner. Djur får inte hållas med stöd av dessa regler för kommersiella ändamål.

Av de arter som finns på EU-förteckningen förekommer några arter som sällskapsdjur i Sverige, till exempel gulbukig, rödörad och gulörad vattensköldpadda, sibirisk jordekorre, afrikansk klogroda och brun majna.

Här hittar du ett antal frågor och svar om invasiva främmande arter och vad som gäller.

EU-förordningen innehåller förbud mot att inneha djur som finns upptagna på EU-förteckningen. Men EU-kommissionen har uttalat ett undantag för djurparker som får ha kvar de djur man hade då arten fördes upp på EU-förteckningen tills de dör en naturlig död.

Trots kravet i djurskyddslagstiftningen på att djuren ska hållas på ett sådant sätt att de kan utföra sådana beteenden som de är starkt motiverade för och som är viktiga för deras välbefinnande (naturligt beteende), är det inte tillåtet att låta djuren som är på EU-förteckningen reproducera sig i djurparken. Undantaget för djurparkerna att behålla sina djur gäller nämligen endast för de djur som djurparken hade då arten fördes upp på EU-förteckningen. De djuren får hållas, men de måste hållas så att de inte kan rymma eller slippa ut och de får inte lov att kunna reproducera sig. De EU-rättsliga reglerna kring invasiva främmande arter äger företräde framför de svenska reglerna om djurskydd.

Om en djurpark i en förlängning vill hålla djur som är av de arter som finns på EU-förteckningen, det vill säga köpa in nya djur eller låta de djur som finns reproducera sig, måste djurparken ansöka om tillstånd.

Det är otillåtet att handla med samtliga djurarter som finns med i EU-förteckningen över invasiva främmande arter.

Under ett års tid efter att en art har tagits upp på EU-förteckningen får dock den som innehar ett kommersiellt lager med exemplar av arten sälja dessa till privatpersoner. Detta under förutsättning att djuren förvärvades innan arten fördes upp på EU-förteckningen, att de förvaras och transporteras i sluten förvaring och att alla lämpliga åtgärder vidtas för att se till att de inte kan reproducera sig eller slippa ut.

Under två år från att en art listats på EU-förteckningen får innehavaren av ett kommersiellt lager även överlåta exemplaren till sådan verksamhet som har tillstånd till att inneha arten. Även i detta fall är det under förutsättning att djuren förvärvades innan arten fördes upp på EU-förteckningen, att de förvaras och transporteras i sluten förvaring och att alla lämpliga åtgärder vidtas för att se till att de inte ska kunna reproducera sig eller slippa ut. Under samma period, två år, får djuren även hållas, transporteras och överlämnas till avlivning.

Efter att tidsfristen gått ut får de arter som finns upptagna på EU-förteckningen inte längre hanteras. Den som ändå till exempel säljer en art som finns på EU-förteckningen riskerar att göra sig skyldig till brottet ”otillåten hantering av en invasiv främmande art”.

Handlare som vill ligga i framkant och bidra till att minska spridningen av invasiva arter kan hålla sig informerade om vilka arter som är invasiva eller potentiellt invasiva och frivilligt avstå från dessa i sitt sortiment. Lämpligast är att hålla koll på vilka arter som föreslås till nästa uppdatering av EU-förteckningen. Det gör du genom att kontakta Naturvårdsverket. Det är också bra att titta i SLU Artdatabankens riskklassificering av främmande arter som visar vilka arter som utgör eller kan utgöra ett hot mot vår biologiska mångfald.

Riskklassificering av främmande arter (slu.se)

Länsstyrelsen har en viktig roll som tillsynsmyndighet gällande de djur som finns upptagna på EU-förteckningen. I ansvaret ingår tillsyn över privatpersoner som äger sällskapsdjur som är listade på EU-förteckningen, att djuren hålls på ett sådant sätt att de inte kan reproducera sig eller slippa ut. Men också att djuren inte överlåts, släpps ut i miljön eller på annat sätt hanteras i strid med förbuden.

Länsstyrelsen ska även utöva tillsyn mot de verksamheter som fått tillstånd till till exempel ex-situ bevarande eller forskning, att de bedriver sin verksamhet i enlighet med de villkor som ställts upp i tillståndet från Naturvårdsverket eller Havs- och vattenmyndigheten.

I rollen som tillsynsmyndighet ansvarar länsstyrelsen också för att utöva tillsyn över annan verksamhet som hanterar djur i strid med förbuden, till exempel en verksamhet som utan tillstånd innehar ett djur av en art som finns på EU-förteckningen.

I rollen som tillsynsmyndigheten är länsstyrelsen skyldig att åtalsanmäla varje misstanke om brott mot EU-förordningens förbud. Länsstyrelsen ska anmäla de faktiska förhållandena till polis eller åklagare men inte göra en bedömning av exempelvis om överträdelsen har skett uppsåtligt eller av oaktsamhet.

Länsstyrelsen är som huvudregel ansvarig för utrotnings- och hanteringsåtgärder. I dagsläget har dock Naturvårdsverket tagit över ansvaret för utrotningsåtgärder mot landlevande invasiva främmande landlevande ryggradsdjur. Naturvårdsverket har dock inte tagit över ansvaret för de andra djurarterna på EU-förteckningen till exempel sammetsgeting och nyzeeländska plattmask. Dessa arter ligger ännu på länsstyrelsen ansvar att vidta åtgärder mot om de skulle upptäckas i Sverige.

Naturvårdsverket har genom en offentlig upphandling tecknat ett avtal med Svenska Jägareförbundet – Invasiva Arter vilket innebär att både Naturvårdsverket och samtliga 21 länsstyrelser kan avropa utrotnings- och hanteringsåtgärder mot invasiva främmande ryggradsdjur på land från Svenska Jägareförbundet – Invasiva Arter. Ramavtalet omfattar både listade och olistade arter, vilket innebär att den länsstyrelse som vill ha hjälp med åtgärder mot en olistad art som till exempel mink också kan avropa åtgärder från Svenska Jägareförbundet – Invasiva Arter. Kontakta Naturvårdsverketom din länsstyrelse vill avropa från ramavtalet.