Frågor och svar om ETS 2

Enligt lagen (2020:1173) om vissa utsläpp av växthusgaser, är en bränsleverksamhet en verksamhet som innebär att bränsleprodukter tillgängliggörs för konsumtion. 

Både termen ”reglerad enhet” och ”verksamhetsutövare” avser varje fysisk eller juridisk person som bedriver en bränsleverksamhet på ett sätt som gör dem tillståndspliktiga inom ETS 2. I den svenska utsläppshandelslagen används termen verksamhetsutövare, medan reglerad enhet används i EU-lagstiftningen.

De bränslen som omfattas av ETS 2 är energiprodukter enligt 1 kap. 3§ lagen (1994:1776) om skatt på energi och produkter som anges i 2 kap. 4 § i samma lag. Mer specifikt gäller det följande:

• (o)blyad bensin, gasolja, flygbränsle, gasol, naturgas, tung olja, kol och koks;
• samt produkter avsedda att förbrukas, säljas eller användas som motorbränsle eller uppvärmning;
• samt produkter avsedda att förbrukas, säljas eller användas som tillsats till motorbränsle eller som medel för att öka motorbränslets volym.

Exempel på förbränning av bränslen som inte omfattas av ETS 2:

• Torv
• Avfallsbaserade bränslen (används mestadels i ETS 1-anläggningar)
• Fast biomassa (träbaserad biomassa, skogsrestprodukter, returträflis (RT-flis) m.m.)
• Träkol

Utifrån vår förståelse så klassas vätgas som ett bränsle enligt lagen (1994:1776) om skatt på energi, vilket innebär att skattskyldigheten inträder när bränslet tillgängliggörs på marknaden. Men eftersom det inte sker koldioxidutsläpp vid förbränningen av vätgas, utan endast vid produktion, så kan emissionsfaktorn sättas till noll för bränslet. 

Om vätgas är den enda bränsleprodukten som ni hanterar på ett sätt som gör att skattskyldighet inträder, så blir ni inte tillståndspliktiga inom ETS 2. Om ni däremot även hanterar andra fossila bränsleprodukter på ett sådant sätt att skattskyldighet inträder och bränslet används för förbränning inom en sektor som är tillståndspliktig i ETS 2, så behöver även vätgasen övervakas, även om inga utsläppsrätter behöver överlämnas för vätgasen.

Följande bränslen klassas som kommersiella standardbränslen: 

• Bensin
• Dieselolja 
• Etan/propan/butan
• Fotogen
• Lampolja 
• Lätt eldningsolja
• Vanliga transportbränslen såsom E5, E10, B7, B10 och E85

Endast bränsle som tillgängliggörs för konsumtion för förbränning omfattas av ETS 2. Bränsle som inte förbränns utan som används i något annat syfte omfattas därmed inte.

Fjärrvärme är inte en bränsleprodukt inom ETS 2. Endast bränsleprodukter som anges i 1 kap. 3 § lagen(1994:1776) om skatt på energi och produkter som avses i 2 kap. 4 § i samma lag omfattas av ETS 2. 

Lag (1994:1776) om skatt på energi (riksdagen.se)

Ja, din verksamhet kan bli tillståndspliktig inom både ETS 1 och ETS 2. Du kan därmed vara rapporteringsskyldig i båda utsläppshandelssystemen och måste i sådant fall ansöka om två separata tillstånd. 

Detta kan inträffa om ert bolag är registrerat hos Skatteverket som upplagshavare av bränsle och att köper in obeskattat bränsle som sedan ska beskattas vid användning (skattskyldighet inträder). Detta bränsle kan i praktiken förbrännas i både ETS 1-anläggningar och i sektorer som omfattas av ETS 2. Bränsle som förbränns i arbetsmaskiner på en ETS 1-anläggning omfattas exempelvis inte av ETS 1, men kan omfattas av ETS 2. I detta fall kan man bli tillståndspliktig inom båda utsläppshandelsystemen.   

Observera att till skillnad från ETS 1 så ligger tillståndsplikten inom ETS 2 inte på anläggningsnivå utan på bolagsnivå. Det innebär att det endast ska finnas ett tillstånd och en övervakningsplan per bolag (organisationsnummer) inom ETS 2.

Nej, endast bränsle som hanteras så att skattskyldighet inträder omfattas av ETS 2. Skattskyldighet inträder inte för ett bränsle som under uppskov säljs till ett annat skatteupplag.

Bränsleprodukter som endast förbränns i anläggningar som är tillståndspliktiga inom ETS 1 kommer inte att omfattas av ETS 2. Är ni en bränsleleverantör som endast levererar bränsle till anläggningar som utför aktiviteter som omfattas av ETS 1 så kommer ni inte att bli tillståndspliktiga inom ETS 2. Observera att förbränning av bränsle i arbetsmaskiner på en ETS 1-anläggning är en aktivitet som omfattas av ETS 2. 

En aktör som tillgängliggör bränsle till både ETS 1-verksamheter och ETS 2-sektorer måste övervaka och rapportera för båda typerna av bränslen.

Anläggningar som blir uteslutna ur ETS 1 på grund av 95-procentregeln eller på grund av att anläggningen är en så kallad opt-in-anläggning kommer från och med 2026 att bli uteslutna ur ETS 1 under hela tilldelningsperioden 2026–2030. Därefter kommer en ny utvärdering att ske 2029. Med opt-in-anläggningar avses anläggningar anslutna till ett fjärrvärmenät som sammantaget överstiger 20MW.

De fossila bränslen som inte längre omfattas av ETS 1 fr.o.m. 1 januari 2026 kommer istället att omfattas av ETS 2, med undantag för vissa bränslen (se frågan ”Vilka bränslen omfattas inte av ETS 2”). Inom ETS 2 är det endast aktörerna som tillgängliggör bränslet för konsumtion som blir tillståndspliktiga, dvs. hanterar bränslet på ett sätt som innebär att skattskyldigheten inträder enligt lagen (1994:1776) om skatt på energi. Att en verksamhet utesluts ur ETS 1 på grund av 95 %-regeln betyder därmed inte nödvändigtvis att anläggningen kommer att bli tillståndspliktig inom ETS 2. 

Har anläggningen egna skatteupplag och betalar punktskatt för sina bränslen så kommer den att bli tillståndspliktig inom ETS 2. Köper anläggningen endast in bränsle som redan är beskattat så kommer den inte att bli tillståndspliktig inom ETS 2.

Tillståndsplikten inom ETS 2 ligger på bolagsnivå. Om ett bolag har skatteupplag på flera olika anläggningar kommer samtliga skatteupplag att omfattas av samma tillstånd inom ETS 2. 

Det kan den bli. Du blir tillståndspliktig om du tillgängliggör bränsle för konsumtion för förbränning i de sektorer som omfattas av ETS 2. 

Om bränslet i ert skatteupplag exempelvis används i arbetsmaskiner inom den egna verksamheten, tillgängliggörs bränslet för konsumtion för förbränning inom ETS 2. Läs mer om vilka sektorer som omfattas:

Tillståndspliktiga verksamhetsutövare inom ETS 2

I de svenska bestämmelserna om ETS 2 finns det inga specifika undantag för situationer där bränslen endast används vid exceptionella händelser. 

Om det finns en förväntan att dessa situationer kan uppstå, förr eller senare, bör man ansöka om tillstånd i förväg. 

Även verksamhetsutövare som hanterar skattebefriade bränsle kan bli tillståndspliktiga inom ETS 2. Detta beror på att skattskyldigheten (punktskatten) fortfarande kan inträda, även om verksamhetsutövaren inte betalar punktskatt. Detta eftersom bränslet i denna situation ingår i definitionen ”tillgängliggörs för konsumtion”. 

En bränsleprodukt som tillgängliggörs för konsumtion enligt lagen (1994:1776) om skatt på energi, men som är berättigat olika former av avdrag inom ramen för energiskattelagstiftningen, har formellt sätt ändå tillgängliggjorts för konsumtion och omfattas därmed av definitionen ”tillgängliggöra för konsumtion” inom ETS 2. 

Däremot kan det finnas bränsleprodukter som inte är skattepliktiga enligt lagen (1994:1776) om skatt på energi från första början. Enligt 2 kap. 11 § nämnda lag är produkterna inte skattepliktiga om de säljs i småförpackningar (max 1 liter). Därmed finns det inte någon skattskyldig aktör och skattskyldighet kan inte inträda. Dessa produkter är alltså helt utanför skattesystemet och därmed inte heller aktuella för ETS 2. Exempel på produkter som brukar säljas i småförpackningar är lysfotogen, tvättbensin, bränsleadditiv och tändvätskor på petroleumbas.”

Nej, Adblue omfattas inte av ETS 2. 

Bränsleprodukter med emissionsfaktorn noll omfattas inte av ETS 2, i enlighet med artikel 2 i kapitel 3 a i förordning (2020:1180) om vissa utsläpp av växthusgaser. 

Förordning (2020:1180) om vissa utsläpp av växthusgaser (riksdagen.se)

Regler om beräkning av emissionsfaktor framgår av övervaknings- och rapporteringsförordningen. För att kunna nollräknas måste en bränsleprodukt utgöras av biomassa som uppfyller de hållbarhetskriterier och kriterier för minskning av växthusgasutsläpp som fastställs i punkterna 2–7 och 10 i artikel 29 i förnybarhetsdirektivet, enligt artikel 38.1 och 38.5 i övervaknings- och rapporteringsförordningen (2018/2066). 

En aktör som endast tillgängliggör bränsleprodukter med emissionsfaktor noll är undantagen från ETS 2 och kraven på att inneha tillstånd samt övervaka och rapportera utsläpp enligt 3 a kap. 2 § 1 a i förordning (2020:1180) om vissa utsläpp av växthusgaser. Däremot måste en aktör som tillgängliggör både fossila bränslen och bränslen från biomassa övervaka och rapportera för båda bränsleprodukterna (se även följande fråga). Om hållbarhetskriterierna enligt förnybarhetsdirektivet uppfylls för biomassa, behövs inga utsläppsrätter överlämnas för förbränningen av biomassan.

Verksamheter som har tillståndsplikt inom ETS 2 behöver övervaka och rapportera samtliga bränslen som tillgängliggörs för förbränning, dvs. även exempelvis rena biodrivmedel och bränslen som används för förbränning i sektorer som inte omfattas av ETS 2. Utsläppsrätter behöver dock endast överlämnas för rapporterade fossila utsläpp som förbränns inom sektorer som omfattas av ETS 2. 

För att rapportera utsläppen som biogena behöver verksamhetsutövaren visa att biogasen uppfyller de hållbarhetskriterier och kriterier för minskning av växthusgasutsläpp som fastställs i punkterna 2–7 och 10 i artikel 29 i förnybarhetsdirektivet, enligt artikel 38.1 och 38.5 i övervaknings- och rapporteringsförordningen (2018/2066). 

Vi kommer att begära att man har ett hållbarhetsbesked från Energimyndigheten för att säkerställa att dessa krav är uppfyllda.

Inom ramen för ETS 1 måste anläggningar endast bevisa att de uppfyller hållbarhetskriterierna om förbränningen av biogasen uppgår till eller överstiger 2 MW, i enlighet med artikel 29 i förnybarhetsdirektivet. Detta innebär att kravet på hållbarhetsbesked inte gäller om ETS 2-verksamhetsutövaren kan visa att förbränningen av biogas hos slutkonsumenterna understiger 2 MW. Detta gäller även om verksamhetsutövaren förbränner biogasen internt, i en egen anläggning under 2 MW. 

Inom ETS 2 finns ingen så kallad 95-procentsregel som finns inom ETS 1. De undantag som finns från reglerna om ETS 2 anges i 3a kap. 2 och 3 § i förordning (2020:1180) om vissa utsläpp av växthusgaser.

Det går bra att ansöka om hållbarhetsbesked hos Energimyndigheten i efterhand. Naturvårdsverket vill understryka att man inte kommer att behöva täcka koldioxidutsläppen med utsläppsrätter redan 2024 utan från och med år 2027.

”Tillgängliggjort för konsumtion” innebär att skattskyldighet för punktskatt inträder, dvs. skyldigheten att deklarera/betala punktskatt.

En aktör med eget skatteupplag för bränsle kan köpa in obeskattat bränsle. När en verksamhet köper in obeskattat bränsle under uppskov och förbränner det i sin egen verksamhet leder det till att bränslet tillgängliggörs för konsumtion och skattskyldigheten för punktskatt inträder. 

Denna aktivitet kan vara tillståndspliktig inom ETS 2, beroende på vilken sektor som bränslet förbränns i. Läs mer om vilka sektorer som omfattas på sidan ”Tillståndspliktiga verksamhetsutövare inom ETS 2”.  Köper man endast in beskattat bränsle är man inte tillståndspliktig inom ETS 2, eftersom bränslet i det fall har tillgängliggjorts för konsumtion tidigare av en leverantör.

Det är viktigt att understryka att även verksamhetsutövare som hanterar skattebefriade bränsle kan bli tillståndspliktiga inom ETS 2. Detta beror på att skattskyldigheten (punktskatten) fortfarande kan inträda, även om verksamhetsutövaren inte betalar punktskatt.

Vid val av övervakningsmetod för fastställande av tillgängliggjorda bränslemängder och beräkningsfaktorer (inklusive täckningsfaktorn) kan verksamhetsutövaren begära att få använda lägre övervakningsnivåer än krävd nivå. Lägre övervakningsnivåer får endast användas om verksamhetsutövare kan påvisa att den krävda övervakningsnivån medför orimliga kostnader eller är tekniskt ogenomförbar på verksamheten. 

Vid bedömningen om kostnaderna för en viss åtgärd är orimliga ska kostnaderna jämföras med den nytta som åtgärden skulle ge. Kostnaderna anses oskäliga om de överstiger nyttan (artikel 75d MRR). Det är upp till verksamhetsutövaren att tillhandahålla en rimlig uppskattning av de berörda kostnaderna. 

Kommersiella standardbränslen är certifierade bränslen som uppfyller officiella standarder och som EU-kommissionen har beslutat om enligt artikel 3 punkt 32 i kommissionens genomförandeförordning 2018/2066 (MRR) (till exempel bensin och diesel). Bränslen som är likvärdiga kommersiella standardbränslen är bränslen som på nationell eller regional nivå har liknande egenskaper och prestanda som standardbränslen, men som inte är formellt klassade som kommersiella standardbränslen av EU-kommissionen. Naturvårdsverket kan till EU-kommissionen ansöka om att få klassa bränslen som likvärdiga kommersiella standardbränslen på nationell eller regional nivå om bränslet uppfyller vissa kriterier. 

Kommersiella standardbränslen och bränslen som är likvärdiga kommersiella standardbränslen tillåts vissa förenklingar när det kommer till hur de ska övervakas. 

Se även frågan Vilka bränslen klassas som kommersiella standardbränslen? under rubriken Verksamhetsutövare (VU) och bränsle.

Täckningsfaktorn är den faktor mellan noll och ett som används för att fastställa den andel av ett bränsleflöde som används för förbränning i sektorer som omfattas av ETS 2. 

Verksamhetsutövare måste identifiera de bränslemängder som i slutänden förbränns av konsumenter i sektorer som omfattas av bilaga II i förordning (2020:1180) om vissa utsläpp av växthusgaser och skilja dem från bränslemängder som levereras till alla andra typer av slutkonsumenter och annan användning än förbränning (dvs. andra ändamål än energi) utanför ETS 2. För varje bränsleflöde kan täckningsfaktorn anta värdena 0 (omfattas inte), 1 (omfattas helt) eller något värde däremellan (omfattas delvis). 

Läs mer om täckningsfaktorn på sida 30–41 i Den allmänna vägledningen för verksamhetsutövare inom ETS 2 som finns i vårt referensbibliotek. 

Referensbibliotek ETS 2

ETS 2 är ett uppströmssystem. Det innebär att kraven på övervakning av utsläpp och skyldighet att överlämna utsläppsrätter inte läggs på det enskilda hushållet eller bilisten. Istället ligger skyldigheterna högre upp i leverantörskedjan hos de aktörer som hanterar bränslen så att skattskyldighet inträder i enlighet med lag (1994:1776) om skatt på energi.

Att exempelvis ett bränslebolagen lägger påslag till kunder för den ökade kostnaden för utsläppsrätter är därmed en naturlig del av ETS 2. Det är priset som tillkommer för konsumenterna som ger effekt på konsumtionen.  

Det finns fyra olika mätnivåer för att fastställa tillgängliggjorda bränslemängder. Varje nivå har en största tillåtna osäkerhet:

1. Första nivån tillåter 7,5 procent osäkerhet.
2. Andra nivån tillåter 5 procent osäkerhet.
3. Tredje nivån tillåter 2,5 procent osäkerhet.
4. Fjärde och högsta nivån tillåter 1,5 procent osäkerhet.

Vilken nivå av osäkerhet ni ska uppfylla beror på kategoriseringen av er verksamhet samt bränsleflödet. 

Känns det orimligt att nå upp till krävd nivå så finns möjligheten att göra avsteg. Ni får tillämpa en nivå som är upp till två nivåer lägre, men minst nivå 1, om ni kan visa att den krävda nivån är tekniskt ogenomförbar eller medför orimliga kostnader.  

Men, det finns undantag: en osäkerhetsbedömning behövs inte om bränslemängden fastställs på samma sätt som inom ramen för energiskatte-/punkskattedirektivet (se artikel 75j punkt 1a i MRR). Läs mer om detta i avsnitt 5.3.1. och avsnitt 6.5.2.1. i detta dokument:

Vägledningsdokument: Förordning om övervakning och rapportering - Allmän vägledning för reglerade enheter inom ETS 2 (pdf)

Ja, verksamheter som omfattas av både ETS 1 och ETS 2 måste lämna in separata övervakningsplaner och utsläppsrapporter. ETS 1 och ETS 2 är två skilda utsläppshandelssystem. 

Information om godkända verifierare/kontrollörer kommer ni i framtiden att hitta ni på SWEDACs hemsida, som är Sveriges nationella ackrediteringsorgan. Kravet på verifierare startar först år 2026.

Slutkonsumenterna kommer att beskrivas genom CRF-koder enligt bilaga II i genomförandeförordningen. Vi använder alltså inte SNI-koder i ETS 2. I vårt referensbibliotek finns en översättningsnyckel som hjälper till att översätta verksamheternas CRF-koder. Kontakta oss om det finns några specifika kunder som är oklara.

Referensbibliotek ETS 2

Ja, övervakningsplanen får lämnas in på engelska. 

Den sektoriella kategoriseringen görs med hjälp av Common Reporting Format (CRF) som används för att sammanställa nationella växthusgasinventeringar enligt IPCC:s riktlinjer från 2006.

Naturvårdsverket har skapat en översättningsnyckel som beskriver vilka CRF-koder som ska anges för olika typer av användningsområden. 

Läs även mer om identifiering av slutkonsumenter på sida 31-33 i det Allmänna vägledningsdokumentet för verksamhetsutövare. 

Både vägledningen och översättningsnyckeln hittar ni i referensbiblioteket.

Referensbibliotek ETS 2

Propan som bränsle ingår i ETS 2 om det används för förbränning inom de sektorer som omfattas i ETS 2. Om det inte används för förbränning så ska bränslet inte inkluderas i övervakningsplanen. Men används bränslet för förbränning i sektorer utanför ETS 2 ska det övervakas i övervakningsplanen om verksamheten är tillståndspliktig.

Det beror på hur ni väljer att mäta bränslemängderna:

Batchmätning innebär att man aggregerar mätningar vid den punkt där bränsleflödet tillgängliggörs för konsumtion, t.ex. genom separata leveranser via lastbil.

Kontinuerlig mätning innebär att man mäter med en flödesmätare, t.ex. i en rörledning.

Naturgas på det västsvenska gasnätet uppfyller inte EU:s kriterier för att klassificeras som ett kommersiellt standardbränsle i nuläget. Enligt vår analys, om gaskvaliteten är fortsatt lika stabil som under det senaste året borde naturgasen på det västsvenska gasnätet kunna klassificeras som ett kommersiellt standardbränsle inom det kommande året. Vi kommer att uppdatera informationen på hemsida samt skicka ut ett nyhetsbrev om och när det eventuellt kommer att kunna klassas som ett kommersiellt standardbränsle.  

Naturgas klassas som ”Andra flytande och gasformiga bränslen” i övervakningsplanen.

Naturvårdsverket har en NIR-lista med standardvärde som uppdateras varje år. Standardvärdena används för rapporteringen av Sveriges växthusgasutsläpp. Ni hittar NIR-listan i referensbiblioteket på hemsidan. 

Man ska inte fylla i det faktiska standardvärdet från NIR-listan i sin övervakningsplan, utan man kan hänvisa till NIR-listan och beskriva vilket av bränslena i NIR-listan som standardvärdet kommer att hämtas från. Det är först i den årliga utsläppsrapporten som det faktiska standardvärdet behöver anges. 

Det är inget som är planerat i nutid, men det kan ske i framtiden.