Vägledning om hamnverksamhet
Naturvårdsverket vägleder om den miljöfarliga verksamheten som bedrivs vid hamnar. Hamnar kan ge upphov till negativa miljökonsekvenser. Utsläpp till luft, buller, avfallshantering, dagvatten och utsläpp till vatten är ofta viktiga miljöfrågor.
Naturvårdsverkets vägledning är publicerad i ett dokument som finns i en länk längre ned. Några särskilda frågor som ofta dyker upp vid tillsyn och prövning av hamnar beskrivs översiktligt på denna sida. Det finns även andra frågor som är kopplade till den miljöfarliga verksamheten som andra myndigheter har ansvar för. Exempelvis vägleder Havs- och vattenmyndigheten om vattenverksamhet, Transportstyrelsen om flertalet sjöfartsfrågor och MSB om frågor kopplat till farligt gods och Sevesoverksamhet.
Sidan vänder sig till
Vägledningen vänder sig till tillsynsmyndigheter. Den kan också vara ett stöd för myndigheter som deltar i miljöprövning och för verksamhetsutövare.
Vägledningen i sin helhet
Dokumentet är indelat i två huvudsakliga delar, en del med information om hamnverksamhet och dess miljökonsekvenser och en del om tillsyn, egenkontroll och prövning av hamnar enligt miljöbalken.
Allmän hamn och rådighet
Många hamnar är så kallade allmänna hamnar som tar emot fartyg från olika rederier. Allmänna hamnar har en skyldighet att ta emot de fartyg som vill anlöpa under förutsättning att det finns plats i hamnen. Hamnen har därför inte full rådighet över de fartyg som anlöper och med det följer att det finns en viss osäkerhet kring exempelvis hur mycket buller som alstras från de anlöpande fartygen. Hamnen har också begränsad rådighet över att vidta åtgärder på fartygen då dessa ägs av en extern part.
Vid prövning och tillsyn av hamnar är det viktigt att veta om hamnen är en allmän hamn och förstå de begräsningar det innebär vad gäller möjligheten att vidta åtgärder och andra försiktighetsmått.
Buller från hamnverksamhet
Buller är ofta en av de största negativa miljökonsekvenserna från hamnverksamhet. Buller alstras av fartyg, fordon och godshantering. Buller från fartyg kan vara särskilt svårt att åtgärda då det ofta är påtagligt lågfrekvent till sin karaktär.
För buller från hamnar gäller normalt Naturvårdsverkets riktvärden för industribuller. Vid nya, bulleranpassade bostäder, kan högre ljudnivåer ibland accepteras.
Då allmänna hamnar har begränsad rådighet över fartygen som anlöper hamnen är det av stor vikt att bullerfrågan utreds ordentligt vid en tillståndsprövning. Om störningarna från hamnen riskerar att bli för stora kan det vara fråga om en olämplig lokalisering av hamnen.
Klimatanpassning
Hamnar är extra utsatta för klimatförändringar, stigande vattennivåer och ökad risk för kraftiga skyfall, på grund av läget i direkt anslutning till hav och stora sjöar. Översvämningar kan orsaka skador på hamnanläggningar och medför en risk för läckage av miljöskadliga ämnen, både från det gods som lagras i hamnen och från föroreningar i marken.
Verksamhetsutövare måste ha kunskap om riskerna med ett förändrat klimat och vidta åtgärder för att begränsa dessa risker.
Avfallshantering inom hamnar
En viktig uppgift för hamnar är att omhänderta avfall från fartygen. Hamnar har långtgående skyldigheter att ta emot avfall från fartyg på ett effektivt och miljömässigt säkert sätt. Ett flertal myndigheter är involverade på olika sätt i avfallshanteringen. Transportstyrelsen har tillsynsansvar för hamnens mottagningsanordningar och hamnens tillsynsmyndighet (vilket ofta är kommunen) har tillsynsansvar över hanteringen av avfall inom hamnen. Gott samarbete mellan berörda aktörer är av stor vikt för en effektiv avfallshantering.
Avfall hanteras också inom hamnen som gods, exempelvis i form av flis eller balat avfall som ska transporteras till förbränningsanläggningar. Hantering av avfall som gods bör ske så att risken för dålig lukt, spill, nedskräpning och läckage av förorenande ämnen till dagvatten eller recipient minskar.
Fartygs avloppsvatten
Sedan juni 2021 är det förbjudet för passagerarfartyg att släppa ut avloppsvatten i alla delar av Östersjön. Tidigare har detta varit tillåtet utanför Sveriges ekonomiska zon. Förbudet mot utsläpp har aktualiserat frågor om vem som ansvarar för omhändertagande av fartygens avloppsvatten.
Hamnens ansvar
Svenska hamnar har skyldighet att ta emot fartygsgenererat avfall, inklusive toalettavfall, från de fartyg som normalt anlöper hamnen, se Sjöfartsverkets föreskrifter och allmänna råd om mottagning av avfall från fartyg (SJÖFS 2001:12) och Sjöfartsverkets föreskrifter om mottagning av avfall från fritidsbåtar (SJÖFS 2001:13). Mottagningsanordningar för avfall från fartyg ska därför finnas i hamnarna. Detta gäller för alla hamnar utom sådana hamnar som uteslutande används av örlogsfartyg.
Sjöfartsverkets föreskrifter finns numera hos Transportstyrelsen som under 2021 genomför en översyn av föreskrifterna.
Ändringar i SJÖFS 2001:12 och SJÖFS 2001:13 (transportstyrelsen.se)
Kommunens ansvar
Bestämmelser om kommunens ansvar för att transportera bort avfall från sådana mottagningsanordningar för avfall från fartyg som avses i förordningen (1980:789) om åtgärder mot förorening från fartyg finns i 4 kap. 8 § avfallsförordningen (2020:614). Där framgår att kommunen har ansvar för att transportera bort oljeavfall, toalettavfall, fast avfall, eller avfall som består av rester av skadliga ämnen som det är förbjudet att släppa ut enligt lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av den lagen.
Kommunen ansvarar således för borttransporten av avfallet från hamnen, och har möjlighet att debitera hamnen för de kostnader som hanteringen medför.
Det kan särskilt noteras att kommunens ansvar för att transportera bort avfallet inte åligger kommunen i dess roll att ta hand om avloppsvatten enligt bestämmelser i lagen (2006:412) om allmänna vattentjänster (LAV). VA-huvudmannens ansvar är begränsat till de uppgifter som framgår av LAV, dvs. att omhänderta (och rena) avloppsvatten från ett VA-kollektiv som bestämts utifrån behovet av att anordna allmänna vattentjänster i ett visst område.
Ett kommunalt avloppsreningsverk är konstruerat för att ta emot hushållsspillvatten, men kan även ta emot visst annat avloppsvatten (så kallat industrispillvatten) om vattnet har en sammansättning som är lämplig att rena i avloppsreningsverket. Det görs i så fall via ett särskilt avtal som bland annat innebär särskilda vattentaxor. Det finns stöd i LAV att neka ta emot industrispillvatten.
Om VA-huvudmannen nekar till att ta emot avloppsvatten från fartyg kvarstår kommunens ansvar att omhänderta toalettavfallet enligt avfallsförordningen.
Bakgrund
Naturvårdsverket har publicerat en ny vägledning om hamnar. Hamnar är en miljöfarlig verksamhet som kan aktualisera många olika sakfrågor. En stor del av miljöpåverkan från hamnverksamhet kommer från fartyg och transporter till och från hamnen. Fartygen ägs ofta av andra aktörer än hamnen vilket skapar särskilda frågeställningar vid prövning och tillsyn av hamnar.
Naturvårdsverket publicerade en handbok om tillståndsprövning av hamnar 2003 som i vissa avseenden blivit inaktuell. Därför kommer nu en ny vägledning som är uppdaterad utifrån gällande lagstiftning och praxis. Avsnitt kopplat till exempelvis avfallsfrågor, rådighet och tillsyn har utvecklats och vägledningen har kompletterats med ett helt nytt avsnitt om klimatanpassning.
Vägledningen var ute på remiss hösten 2021. Naturvårdsverket vill tacka remissinstanserna för deras konstruktiva synpunkter och engagemang. Hur remissvaren tagits omhand i vägledningen är beskrivet i ett särskilt PM.