Tillsyn över nedlagda deponier och förvaringsfall
Den myndighet som hade tillsynen över den verksamhet som gav upphov till deponin/förvaringsfallet är också tillsynsmyndighet över nedlagda industrideponier och övriga förvaringsfall. Det kan vara både kommunen och länsstyrelsen för nedlagda deponier där både avfall från hushåll och annat avfall lämnats.
Den här sidan vänder sig till
Vägledningen är avsedd för tillsynsmyndigheter.
Kommunen har skyldighet att i sin avfallsplan ange vilka nedlagda deponier som finns inom kommunen. Det framgår av 17§ Naturvårdsverkets föreskrift (2020:6) om kommunala avfallsplaner om förebyggande och hantering av avfall. Kommunen ansvar också för att klassificera de nedlagda deponierna enligt MIFO (Metodik för inventering av förorenade områden).
Nedlagda industrideponier med avfall från miljöfarlig verksamhet
Om deponeringen upphörde före den 1 juli 1969 är kommunen tillsynsmyndighet och om den upphörde senare är både kommunen och länsstyrelsen tillsynsmyndighet, båda med rätt att agera.
Avfall som kommer från flera olika ställen
Nedlagda deponier där avfallet kommer från flera olika verksamheter och/eller avfall från hushåll kan ses på två sätt.
Deponin kan betraktas som en pågående passiv miljöfarlig verksamhet (förvaringsfall) enligt 9 kapitlet Miljöbalken och då bedöms tillsynsmyndighet över denna enligt 2 kap. 31 § 1 punkten Miljötillsynsförordningen (2011:13). En nedlagd deponi utgör en U-verksamhet, vilket ger ett kommunalt tillsynsansvar över den pågående passiva miljöfarliga verksamheten. Tillsynen över föroreningsskador som härstammar från deponin, efter dess nedläggning, bedöms utifrån 2 kapitlet 31 § 3 punkten miljötillsynsförordningen (2011:13) vilket gör kommunen till tillsynsmyndighet även över dessa.
Enligt praxis vid förvaringsfall är det i första hand den som deponerat avfallet som bör krävas på åtgärder och inte fastighetsägaren. Det kan ses som att det är själva deponerings verksamheten i sig och inte deponin som sådan som ska beaktas vid bedömningen av tillsynsmyndighet.
Den nedlagda deponin kan också betraktas som en nedlagd miljöfarlig verksamhet. All form av deponering är tillståndspliktig enligt miljöprövningsförordningen (2013:25) och således en A- eller B-verksamhet. Länsstyrelsen är enligt 2 kap. 29 § första stycket 3 punkten miljötillsynsförordningen (2011:13) tillsynsmyndighet för föroreningsskador orsakade av en nedlagd A- eller B-verksamhet där den faktiska driften (avfall har tagits emot) pågått efter den 1 juli 1969. Länsstyrelsen är alltså tillsynsmyndighet över föroreningsskador orsakade av den nedlagda deponin.
Vägledning om miljörättsligt ansvar för gamla deponier, avfallsupplag och tippar (pdf 900 kB)
Frågor och svar om miljörättsligt ansvar för gamla deponier, avfallsupplag och tippar (pdf 300 kB)
Inventera och åtgärda nedlagda deponier
I Sverige finns många äldre, nedlagda deponier som utgör risk för betydande miljöpåverkan. Dessa områden behöver identifieras, riskklassas och eventuellt åtgärdas. Naturvårdsverket bedömer att det finns flera tusen nedlagda deponier.