Tillsynsvägledning

Illegal avfallshantering

Soptipp med högar av videokassetter, Deje, Värmland

Genomföra tillsyn av illegal avfallshantering

Granskad: ‎den ‎30‎ ‎juni‎ ‎2023

Hur du genomför tillsyn mot misstänkt avfallshantering kan se olika ut beroende på situation. Här finns exempel på situationer med konkreta förslag på hur miljöinspektörer kan ställa rätt typ av frågor, dokumentera och sedan följa upp tillsynen.

Att ställa rätt frågor, ta många bilder och undersöka vilka andra aktörer som kan vara involverade i hanteringen av avfallsströmmarna är en förutsättning för att främja en effektiv och ändamålsenlig tillsyn. Syftet är att i första hand samla in tillräckligt med information för att underbygga det föreläggande som kan komma att riktas mot verksamheten. 

Sidan vänder sig till

Tillsynsmyndigheter som bedriver tillsyn mot verksamheter där illegal avfallshantering kan förekomma.

Bra att veta

Exempel på scenarion på den här sidan utgår från misstänkt illegal dumpning i vattenområde eller tippning av avfall samt misstänkt illegal avfallsverksamhet.

Miljöbalkens straffbestämmelser 

Miljöbrott uppstår när någon går emot de bestämmelser som reglerar vad som är tillåtet och vad som inte är tillåtet att göra i vår miljö. Det är i miljöbalkens 29 kapitel som straffbestämmelserna anges och som beskriver de handlingar som utgör miljöbrott. Alla överträdelser enligt miljöbalken är dock inte straffsanktionerade enligt 29 kapitlet miljöbalken. De straffbestämmelser i miljöbalken som omfattar hantering av avfall är det som i tillsynsvägledningen benämns som illegal avfallshantering eller avfallsbrottslighet. Vid illegal avfallshantering är det vanligtvis följande bestämmelser som förekommer: 

  • Miljöbrott, 29 kap. 1 § 
  • Otillåten miljöverksamhet, 29 kap. 4 § 
  • Otillåten avfallstransport, 29 kap 4a §, nationell eller gränsöverskridande  
  • Försvårande av miljökontroll, 29 kap. 5 § 
  • Nedskräpning 29 kap 7 § (exklusive nedskräpningsförseelse)  
  • Lämnar avfall till någon som inte har tillstånd eller gjort den anmälan som krävs för att få hantera avfallet, 29 kap. 9 § punkt 15 

Inhämtning av information

Nedan listar vi information som tillsynsmyndigheten bör samla in vid tillsyn. Checklistorna utgår från två exempel på scenarios där illegal avfallsverksamhet kan förekomma.

Misstänkt illegal dumpning i vattenområde eller tippning av avfall

Vid illegal tippning eller dumpning i vattenområde bör tillsynsmyndigheten hämta in följande information:

  1. Pågår tippningen eller dumpningen?
  2. När påträffades avfallet och av vem?
  3. Hur länge har avfallet legat på platsen?
  4. Vem har lämnat avfallet på platsen? Finns det till exempel adresslappar, märkning eller liknande på avfallet som kan kopplas till någon person eller ett företag?
  5. Finns det någon närboende som kan kontaktas för att fråga om de har sett något?
  6. Vad är det för typ av avfall? Om möjligt kategorisera avfallstyp enligt bilaga 3 i avfallsförordningen.
  7. Vilken mängd avfall har tippats eller dumpats?
  8. Föreligger akut risk för människors hälsa eller miljön?

Misstänkt illegal avfallshantering

Denna checklista innehåller information som tillsynsmyndigheten bör inhämta vid tillsyn. 

Vid tillsyn av anmäld eller tillståndsgiven verksamhet har myndigheten redan vissa av dessa uppgifter så de behöver inte efterfrågas. Vid uppsökande tillsyn där man påträffar verksamheter som saknar tillstånd/anmälan, bör tillsynsmyndigheten samla in samtliga uppgifter:

  1. Vem är verksamhetsutövare och ansvarig på platsen? 
  2. Kontaktperson och kontaktuppgifter. 
  3. Fastighetsägare och fastighetsbeteckning.
  4. Organisationsnummer.
  5. Om verksamheten är anmäld eller tillståndsgiven 

    a. Kontrollera att verksamhetskoderna fortfarande är relevanta eller om verksamheten kan omfattas av andra eller fler koder. 

    Miljöprövning – miljöprövningsförordningen

    b. Be verksamhetsutövaren beskriva sin verksamhet och hur den förhåller sig till tillståndet eller den anmälan som denne gjort.
  6. Vilka avfallstyper och mängder hanteras? 

    a. Be verksamhetsutövaren förklara hur de beräknar volymen/vikten av avfallet?
  7. Avfallets ursprung – var kommer det ifrån?
  8. Finns rutiner för mottagningskontroll som är relevanta i förhållande till den verksamhet som bedrivs?
  9. Hur omsätts avfallet på platsen – hur säkerställs att avfall inte ligger längre än nödvändigt?
  10. I de fall det är relevant i förhållande till verksamheten som bedrivs, fråga hur anteckningsskyldigheten i 6 kap. avfallsförordningen uppfylls.
  11. Vilka företag anlitas för att transportera avfall till och från platsen? 

    a) Har de tillstånd att transportera avfallet?
  12. Vilka anläggningar transporteras avfallet till för fortsatt behandling?
  13. Hanterar verksamhetsutövaren avfall på andra platser i regionen?
  14. Behandlas avfall inom verksamheten, i så fall på vilket sätt?
  15. Om misstänkt farligt avfall påträffas, finns rutiner för hur de hanterar sådant? Exempelvis avfall med spegelingång.

    Se exemplet farligt avfall efter utvärdering – kablar
  16. Finns känsliga objekt i närheten, till exempel naturområden, vattenskyddsområden, natura 2000, dricksvattenbrunnar, bostäder, skola/förskola?
  17. Hur förvaras avfallet? Exempelvis finns det brandgator, är avfallet cellindelat, finns det nederbördsskydd för relevanta delar etcetera?
  18. Finns brandskyddsrutiner?
  19. Finns utrustning för brandbekämpning?
  20. Föreligger akut risk för människors hälsa eller miljön?

Vid tillsynen är det viktigt att kontrollera att verksamheterna har de tillstånd eller har gjort den anmälan som krävs för de transporter som genomförs från anläggningen. Om tillstånd eller anmälan saknas för att transportera avfall kan tillsynsmyndigheten förelägga om åtgärd. Åtgärden kan inbegripa föreläggande om förbud mot att fortsätta transportera avfall till dess att tillstånd har beviljats eller svar på anmälan har erhållits. Det kan även finnas behov av att följa upp avsändaren av avfallet, ifall de brustit i sina åtaganden och anlitat transportörer utan giltigt tillstånd till att transportera avfallet. 

Vid misstanke om gränsöverskridande transport av avfall dokumenteras eventuellt containernummer. De består av fyra bokstäver följt av 7 siffror och återfinns bland annat på containerns kortsida respektive långsida. Numret är viktig information att överlämna till relevant länsstyrelse som ansvarar för tillsyn över gränsöverskridande avfallstransporter. 

Kontroll av transporttillstånd

Transport av avfall kan omfattas av anmälnings- eller tillståndsplikt. De skyldigheter som gäller vid transport av avfall omfattar all yrkesmässig verksamhet och gäller oavsett transportslag. Skyldigheterna ser dock olika ut beroende på om det är fråga om yrkesmässiga transportverksamheter eller verksamheter som transporterar avfall som har uppstått i eller i samband med den egna yrkesmässiga verksamheten. Tillståndet ska vara utfärdat av länsstyrelsen, vanligtvis i det län där åkeriet har sitt huvudsäte.

Vägledning om avfallstransporter inom Sverige

Länsstyrelserna för ett nationellt register över transportörer som har tillstånd att transportera avfall, eller som har gjort en anmälan om transport av farligt avfall:

Kontrollera avfallstransportörer (kontrolleraavfallstransportorer.se)

Nationella tillstånd för transport av avfall kan omfatta allt avfall inom kategorin icke-farligt avfall eller farligt avfall. Tillstånden för icke-farligt avfall är oftast inte tidsatta, medan tillstånd för farligt avfall vanligtvis är giltiga i 5 år. Kontrollera därför att tillståndet inte har gått ut. Ibland omfattar tillstånden enbart enstaka avfallskoder, kontrollera i dessa fall att avfallet som transporteras omfattas av tillståndet.

Om bestämmelserna avseende transport av avfall inte uppfylls så ska en polisanmälan göras enligt 29 kap 4a punkt 1 miljöbalken. 

Om polisen finns på plats kan anmälan om misstanke om otillåten avfallstransport lämnas in muntligen direkt på plats.

Vid tillsynen är det viktigt att dokumentera genom att ta fotografier på avfallet, fordonet och eventuella handlingar som rör ärendet. 

Även avfallstransporter via järnväg och till sjöss omfattas av lagstiftningen och ska anmälas till avfallsregistret i det fall farligt avfall transporteras. Bolagen som transporterar avfall via järnväg och till sjöss ska ha tillstånd för att transportera avfall nationellt.

Dokumentation

Det är åklagarens uppgift att bevisa att ett brott har begåtts, men underlaget som samlas in genom tillsynen, för att i första hand underbygga och motivera tillsynsmyndighetens åtgärder, kan även användas som underlag vid en eventuell polisanmälan.

Det är ofta tillsynsmyndigheten som polisanmäler och i samband med detta bör sakförhållandena kunna styrkas. Tillsynsmyndigheten kan i sin samverkan med polis och åklagare bidra till att säkra potentiell bevisning. Tillsynsmyndigheten bör alltid grundligt dokumentera samtliga händelser i ett tillsynsärende. Det omfattar även att genomföra eventuell provtagning.

Anledningen till att tillsynsmyndigheten själva bör ta prover i vissa fall är att provtagningar kan manipuleras och dokument kan förfalskas. Det kan ske även om verksamhetsutövaren anlitar en extern konsult. Tillsynsmyndighetens dokumentation är viktig för den fortsatta hanteringen av ärendet. Detta inte minst för dialogen om bedömningar och avvägningar inom tillsynsmyndigheten samt med andra myndigheter. Dokumentationen är även viktig för att ärendehanteringen inte ska bli personberoende och för att underbygga ett föreläggande som kan komma att riktas mot verksamheten. 

Prov kan tas på till exempel misstänkt farligt avfall, misstänkta utsläpp eller aska från misstänkt olaglig förbränning. Prover innehållande aska och misstänkta utsläpp ska beroende på innehållet förvaras i antingen kylskåp eller i rumstemperatur. Prover märks tydligt med datum, koordinater för provtagningsplats, provtagare och vad man tagit prov på.

I samband med polisanmälan kan tillsynsmyndigheten informera om vilka prover som tagits samt hur provtagningen har gjorts och att polis eller åklagare kan höra av sig om de önskar hämta dessa. Det kan också finnas skäl för tillsynsmyndigheten att själva bekosta provtagning när så krävs för att leva upp till tillsynsansvaret. Tillsynsmyndigheten har också möjlighet att genomföra provtagningar på verksamhetsutövarens bekostnad enligt 26 kap. § 22.

Naturvårdsverkets föreskrifter om genomförande av mätningar och provtagningar i vissa verksamheter

Undersökning av avfallets innehåll och egenskaper (pdf)

Dokumentera hur det ser ut på platsen genom fotografier. Ta översiktliga bilder och närbilder, ange vem som fotograferat, i vilken riktning respektive foto har tagits samt vad de föreställer. Riktningen kan lämpligen framgå av en skiss där numret på fotografiet och platsen för fotografen framgår av en ring med siffran i. Riktningen bör då framgå av en pil i motivets riktning.

Flygfotografier är också ett bra hjälpmedel för att kunna avgränsa en händelse eller ett misstänkt brott i tid, samt visa på dess utbredning över markytan över tid. Det är även viktigt att fotodokumentera den provtagning som eventuellt utförs. Det bör exempelvis framgå var provet togs, bilder på provtagningsplatser inklusive plats för referensprov etcetera.

Efter tillsynsbesöket

Nedan redogörs för vad som bör göras efter avslutat tillsynsbesök för tidigare beskrivna scenarier.

Misstänkt illegal dumpning i vattenområde eller tippning av avfall

Efter att den information som inhämtats har dokumenterats så ska händelsen anmälas till Polis- eller Åklagarmyndigheten enligt 26 kap. § 2 i miljöbalken. 

Om tillförlitliga uppgifter finns om vem som är ansvarig för händelsen, så bör ett föreläggande riktas mot denne att omhänderta avfallet på korrekt sätt.

Om det inte går att konstatera vem som kan ha utfört handlingen så bör tillsynsmyndigheten underrätta fastighetsägaren om att avfall har påträffats på dennes fastighet, och att föreläggande om åtgärder kan komma att riktas mot denne.

Dom från miljööverdomstolen (MÖD 2006:63)

Misstänkt illegal avfallshantering 

Inspektionen bör avslutas med en sammanfattning av vad som framkommit under inspektionen. Tillsynsmyndigheten kan ge muntliga råd, redogöra för de krav som kan komma att ställas i ett beslut, informera om en eventuell uppföljande inspektion samt när besked ska lämnas i någon specifik fråga. Tillsynsmyndigheten kan även i förekommande fall upplysa om att ett visst förfarande strider mot gällande regelverk, i syfte att försöka förhindra ytterligare överträdelser.

Om tillsynsmyndigheten kan konstatera att det har skett överträdelser av bestämmelser i miljöbalken, eller i föreskrifter som har meddelats med stöd av balken, ska tillsynsmyndigheten enligt 26 kap. 2 § skyndsamt anmäla det till Polis eller Åklagarmyndigheten. 

På kontoret

  • Diarieför och dokumentera tillsynsbesöket i ärendehanteringssystemet.
  • Informera kollegor och chef om ärendet för att diskutera eventuella bedömningar.
  • Anmäl misstanke om brott till Polis- eller Åklagarmyndigheten
  • Tillsynsmyndigheten bör kontakta tillståndsgivande myndighet och upplysa om resultatet från tillsynen visar på allvarliga brister. Detta för att underlätta tillståndsgivande myndighets bedömningar enligt 24 kap 3 § miljöbalken.
  • Författa eventuella förelägganden eller utfärda eventuella miljösanktionsavgifter riktat mot verksamheten.

Vägledning om att skriva tydliga och rättssäkra beslut

Det finns också tillsynsvägledning som beskriver vad som är viktigt att tänka på vid upprättande av föreläggande och förbud.

Föreläggande, förbud och information

Att förbjuda pågående illegal avfallshantering

Om tillsynsmyndigheten påträffar en illegal hantering av avfall som innebär en betydande negativ påverkan på människors hälsa och miljö så kan det vara aktuellt att besluta om förbud mot att verksamhetsutövaren får fortsätta bedriva verksamheten. För att kunna avbryta en pågående verksamhet genom att besluta om förbud krävs det dock att det inte är ett oproportionerligt ingripande. Detta innebär att om det är tillräckligt att tillsynsmyndigheten i stället förelägger verksamhetsutövaren om att vidta vissa skyddsåtgärder eller försiktighetsmått för att begränsa eller motverka skada på människors hälsa och miljön, är det inte möjligt att förbjuda verksamheten. I sammanhanget är det dock viktigt att påtala att såväl förelägganden som förbud som huvudregel inte får ingripa mot verksamheter som har tillstånd med stöd av miljöbalken (jfr 24 kap. 1 § och 26 kap. 9 § miljöbalken). 

Det är till följd av proportionalitetsprincipen därför få situationer där det kan vara aktuellt att överväga ett direkt förbud mot en verksamhet som bedriver illegal avfallshantering. Det är dock ett viktigt verktyg för de fall då det föreligger en betydande negativ påverkan som måste upphöra omedelbart, exempelvis där det finns akuta negativa effekter på människors hälsa eller miljön. Beroende på miljö- eller hälsoriskerna kan det handla om att förbjuda verksamheten till dess att försiktighetsmått etcetera är vidtagna. Om tillsynsmyndigheten bedömer att det inte är möjligt att bedriva verksamheten inom det område där den nu bedrivs, även om långtgående försiktighetsmått vidtas, kan tillsynsmyndigheten förbjuda verksamheten inom området. 

Sådana situationer kan till exempel vara om en verksamhet hanterar stora mängder avfall med risk för innehåll av farligt avfall utan att ha vidtagit försiktighetsmått eller bedriver en verksamhet i ett ekologiskt känsligt område, vattenskyddsområde, etcetera. Ett annat exempel kan vara om det på platsen hanteras stora mängder brännbart avfall såsom osorterat bygg- och rivningsavfall utan att åtgärder vidtagits för att begränsa brandrisker. Vad som är att betrakta som en sådan situation som kräver ett omedelbart förbud av verksamheten är dock något som får bedömas från fall till fall.

Innan tillsynsmyndigheten kan besluta om förbud måste ett underlag först samlas in vid en inspektion på plats. Underlaget som samlas in måste vara tillräckligt för att underbygga tillsynsmyndighetens bedömning att det är proportionerligt att förbjuda verksamheten. 

Nedan finns vägledning för att underlätta handläggningen av ärenden som rör förbud och förelägganden:

Föreläggande, förbud och information

Se även kapitel 3 i Handbok Operativ tillsyn 2001:4

Relaterade sidor