Illegal avfallshantering

Nedan listar vi information som tillsynsmyndigheten bör samla in vid tillsyn. Checklistorna utgår från två exempel på scenarios där illegal avfallsverksamhet kan förekomma.

Transport av avfall kan omfattas av anmälnings- eller tillståndsplikt. De skyldigheter som gäller vid transport av avfall omfattar all yrkesmässig verksamhet och gäller oavsett transportslag. Skyldigheterna ser dock olika ut beroende på om det är fråga om yrkesmässiga transportverksamheter eller verksamheter som transporterar avfall som har uppstått i eller i samband med den egna yrkesmässiga verksamheten. Tillståndet ska vara utfärdat av länsstyrelsen, vanligtvis i det län där åkeriet har sitt huvudsäte.

Tillsyn av avfallstransporter

Länsstyrelserna för ett nationellt register över transportörer som har tillstånd att transportera avfall, eller som har gjort en anmälan om transport av farligt avfall:

Kontrollera avfallstransportörer (kontrolleraavfallstransportorer.se)

Nationella tillstånd för transport av avfall kan omfatta allt avfall inom kategorin icke-farligt avfall eller farligt avfall. Tillstånden för icke-farligt avfall är oftast inte tidsatta, medan tillstånd för farligt avfall vanligtvis är giltiga i 5 år. Kontrollera därför att tillståndet inte har gått ut. Ibland omfattar tillstånden enbart enstaka avfallskoder, kontrollera i dessa fall att avfallet som transporteras omfattas av tillståndet.

Om bestämmelserna avseende transport av avfall inte uppfylls så ska en polisanmälan göras enligt 29 kap 4a punkt 1 miljöbalken. 

Om polisen finns på plats kan anmälan om misstanke om otillåten avfallstransport lämnas in muntligen direkt på plats.

Vid tillsynen är det viktigt att dokumentera genom att ta fotografier på avfallet, fordonet och eventuella handlingar som rör ärendet. 

Även avfallstransporter via järnväg och till sjöss omfattas av lagstiftningen och ska anmälas till avfallsregistret i det fall farligt avfall transporteras. Bolagen som transporterar avfall via järnväg och till sjöss ska ha tillstånd för att transportera avfall nationellt.

Det är åklagarens uppgift att bevisa att ett brott har begåtts, men underlaget som samlas in genom tillsynen, för att i första hand underbygga och motivera tillsynsmyndighetens åtgärder, kan även användas som underlag vid en eventuell polisanmälan.

Det är ofta tillsynsmyndigheten som polisanmäler och i samband med detta bör sakförhållandena kunna styrkas. Tillsynsmyndigheten kan i sin samverkan med polis och åklagare bidra till att säkra potentiell bevisning. Tillsynsmyndigheten bör alltid grundligt dokumentera samtliga händelser i ett tillsynsärende. Det omfattar även att genomföra eventuell provtagning.

Anledningen till att tillsynsmyndigheten själva bör ta prover i vissa fall är att provtagningar kan manipuleras och dokument kan förfalskas. Det kan ske även om verksamhetsutövaren anlitar en extern konsult. Tillsynsmyndighetens dokumentation är viktig för den fortsatta hanteringen av ärendet. Detta inte minst för dialogen om bedömningar och avvägningar inom tillsynsmyndigheten samt med andra myndigheter. Dokumentationen är även viktig för att ärendehanteringen inte ska bli personberoende och för att underbygga ett föreläggande som kan komma att riktas mot verksamheten. 

Nedan redogörs för vad som bör göras efter avslutat tillsynsbesök för tidigare beskrivna scenarier.

Om tillsynsmyndigheten påträffar en illegal hantering av avfall som innebär en betydande negativ påverkan på människors hälsa och miljö så kan det vara aktuellt att besluta om förbud mot att verksamhetsutövaren får fortsätta bedriva verksamheten. För att kunna avbryta en pågående verksamhet genom att besluta om förbud krävs det dock att det inte är ett oproportionerligt ingripande. Detta innebär att om det är tillräckligt att tillsynsmyndigheten i stället förelägger verksamhetsutövaren om att vidta vissa skyddsåtgärder eller försiktighetsmått för att begränsa eller motverka skada på människors hälsa och miljön, är det inte möjligt att förbjuda verksamheten. I sammanhanget är det dock viktigt att påtala att såväl förelägganden som förbud som huvudregel inte får ingripa mot verksamheter som har tillstånd med stöd av miljöbalken (jfr 24 kap. 1 § och 26 kap. 9 § miljöbalken). 

Det är till följd av proportionalitetsprincipen därför få situationer där det kan vara aktuellt att överväga ett direkt förbud mot en verksamhet som bedriver illegal avfallshantering. Det är dock ett viktigt verktyg för de fall då det föreligger en betydande negativ påverkan som måste upphöra omedelbart, exempelvis där det finns akuta negativa effekter på människors hälsa eller miljön. Beroende på miljö- eller hälsoriskerna kan det handla om att förbjuda verksamheten till dess att försiktighetsmått etcetera är vidtagna. Om tillsynsmyndigheten bedömer att det inte är möjligt att bedriva verksamheten inom det område där den nu bedrivs, även om långtgående försiktighetsmått vidtas, kan tillsynsmyndigheten förbjuda verksamheten inom området. 

Sådana situationer kan till exempel vara om en verksamhet hanterar stora mängder avfall med risk för innehåll av farligt avfall utan att ha vidtagit försiktighetsmått eller bedriver en verksamhet i ett ekologiskt känsligt område, vattenskyddsområde, etcetera. Ett annat exempel kan vara om det på platsen hanteras stora mängder brännbart avfall såsom osorterat bygg- och rivningsavfall utan att åtgärder vidtagits för att begränsa brandrisker. Vad som är att betrakta som en sådan situation som kräver ett omedelbart förbud av verksamheten är dock något som får bedömas från fall till fall.

Innan tillsynsmyndigheten kan besluta om förbud måste ett underlag först samlas in vid en inspektion på plats. Underlaget som samlas in måste vara tillräckligt för att underbygga tillsynsmyndighetens bedömning att det är proportionerligt att förbjuda verksamheten. 

Nedan finns vägledning för att underlätta handläggningen av ärenden som rör förbud och förelägganden:

Föreläggande, förbud och information

Se även kapitel 3 i Handbok Operativ tillsyn 2001:4