Ytterligare förvaltningsåtgärder för varg

Ett referensvärde för en art är en lägstanivå som populationen inte ska hamna under. Blir populationens antal lägre än så finns det risk att arten inte överlever långsiktigt. Begreppet kopplar till en arts bevarandestatus.​ Enligt EU:s vägledning behöver referensvärdet vara högre än minsta livskraftiga population (MVP).

Referensvärde för varg i Sverige 

I ekologiska och populationsgenetiska studier undersöks populationens livskraft genom så kallad “population viability analysis” (PVA). I en sådan undersöks hur många individer som minst måste finnas i populationen för att den ska vara livskraftig, ofta inom en tidshorisont på 100 år, eller för att bevara tillräcklig mängd genetisk variation i populationen för att det ska finnas möjlighet till evolutionär anpassning i framtiden. Resultaten från en sådan analys brukar benämnas ”minsta livskraftiga population” (MVP). Enligt definitionen av referensvärde i art- och habitatdirektivet handlar populationens livskraft inte bara om att undvika risk för utrotning. Även faktorer som artens möjlighet att upprätthålla sin roll i ekosystemet och ekologisk funktionalitet samt motståndskraft mot miljöförändringar ska vägas in.

I Naturvårdsverkets regeringsuppdrag har inte ingått att analysera eller lämna förslag på ett nytt referensvärde för populationsstorlek inför nästa rapportering till EU. Naturvårdsverket har dock, mot bakgrund av det underlag som togs fram till regeringsuppdraget som redovisades juni 2024, gjort bedömningen att referensvärdet kan vara lägre än idag, men bör vara större än 170.

Det är svårt att prissätta åtgärderna relaterat till specifika referensvärden och det går inte att förutsäga vilken sammansättning av åtgärder som kan krävas i en vild population vid specifika referensvärden.  Det varierar vilka typer av åtgärder som är aktuella för olika delar av landet och priset per åtgärd varierar beroende på var i landet de sätts in. Naturvårdsverket ser inte att det har funnits förutsättningar i uppdraget för att summera kostnader för förvaltningsåtgärderna kopplat till en viss nivå för referensvärdet.

Naturvårdsverket föreslår att jaktförordningen ändras så att licensjaktsbeslut kan anpassas efter nya omständigheter, även efter att beslut överklagats. En förutsättning för ett lägre referensvärde är att förvaltningsåtgärder på plats som säkerställer gynnsam bevarandestatus. Om vargen inte längre anses ha gynnsam bevarandestatus minskar även utrymmet att fatta beslut om skyddsjakt.

Naturvårdsverket analyserade i det tidigare uppdraget under vilka förutsättningar som Sverige skulle kunna sänka referensvärdet för varg till mellan 170 och 270 individer. Det är detta vi nu har fördjupat i det uppdrag vi redovisar nu.

Vi kom fram till att en sänkning av referensvärdet för varg till 170–270 individer innebär ökade biologiska och juridiska risker för Sverige samt högre kostnader och högre komplexitet i förvaltningen. För att minimera riskerna krävs åtgärder som förbättrad invandring av vargar, individbaserad förvaltning, och vissa lagändringar. Lägsta delen av intervallet medför störst utmaningar, inklusive ökad risk för negativa populationstrender och konflikt med EU:s regelverk, vilket kan påverka Sveriges möjligheter till aktiv förvaltning genom jakt.​

Rovdjursförvaltningens mål i Sverige är politiskt beslutade. För den praktiska förvaltningen finns sedan såväl biologisk som juridisk styrning på EU-nivå.  Även vägledning och domstolsavgöranden från EU påverkar medlemsländernas förvaltning.

Naturvårdsverket är en expertmyndighet som tar fram underlag till regeringens beslut i frågor om exempelvis vargförvaltning och genomförande av regeringens politik.  I expertrollen ingår att beskriva och bedöma läget så att biologiska, juridiska, praktiska och ekonomiska förutsättningar belyses. ​​Senast i juli 2025 ska Sverige rapportera ett referensvärde för varg till EU enligt bestämmelserna i art- och habitatdirektivet (artikel 17-rapporteringen). Rapporteringen sker av Naturvårdsverket på uppdrag av regeringen. Även om Naturvårdsverket är ansvarig för rapporteringen är det Sverige som medlemsstat som ska uppfylla kraven i art- och habitatdirektivet.

Riksdagen har beslutat att tätheten av vargar ska minska där den är som störst och att rovdjuren inte får försvåra allt för mycket för tamdjurshållning. Rovdjuren får inte heller orsaka för mycket direkt skada på tamboskap eller ren. Det är enkelt beskrivet grunden till att man i Sverige kan besluta om licens- eller skyddsjakt och varför man gör det. Jakt, tillsammans med övriga förebyggande åtgärder som exempelvis att sätta upp rovdjursavvisande stängsel, ska helt enkelt bidra till politikens mål. Både skydds- och licensjakt är viktiga verktyg i viltförvaltningen.

På regional nivå bryts referensvärdet ner till miniminivåer. En miniminivå anger alltså det lägsta antalet individer för en rovdjursart på regional nivå. För just varg fastställs miniminivåerna på rovdjursförvaltningsområdesnivå i stället för regional nivå. Genom miniminivåprocessen avgörs den fördelning av referensvärdet som förvaltningen har att utgå ifrån. De samlade miniminivåerna får inte understiga det nationella referensvärdet för respektive art.

En ny miniminivåprocess för varg kommer att inledas i närtid av Naturvårdsverket. Utgångspunkten i den processen är det kommande rapporterade referensvärdet för varg.

Det är olika frågor. Referensvärdet kopplar till en arts bevarandestatus. Vargens skyddsstatus i EU handlar i förlängningen om vilken bilaga i art – och habitatdirektivet som vargen ska tillhöra, det vill säga om den behöver ett strikt skydd eller bara skydd. Det finns ett beslut inom EU att flytta vargen från strikt skyddad till skyddad i Bernkonventionen.

Att ändra skyddsstatusen i art- och habitatdirektivet kan ge mer flexibilitet i hur medlemsländer kan förvalta vargstammen. Det kan ge fler verktyg, som skydds- och licensjakt, för att lösa de socioekonomiska utmaningar som uppstår till följd av den fortsatta expansionen av vargens utbredningsområde i Europa. En gynnsam bevarandestatus för alla vargpopulationer i EU ska fortsatt upprätthållas.  

Sverige förvaltar idag redan varg med skydds- och licensjakt och Naturvårdsverket bedömer därför att det inte skulle innebära någon större förändring för Sveriges del. Det kan innebära att det blir enklare att fatta beslut om skydds- och licensjakt. Det går inte att idag säga om eller hur den svenska jaktlagstiftningen skulle ändras.