Miljöövervakningens programområde Sötvatten

Sötvattenprogrammet ska övergripande beskriva miljösituationen i sjöar, vattendrag och grundvatten för att kunna följa storskaliga förändringar av ekosystemet. Programmet fokuserar på försurning, övergödning och miljögifter. En kombination av kemiska och biologiska mätprogram används för att upptäcka eventuella storskaliga förändringar. 

Programmet ger underlag för att bedöma status, det vill säga vattenkvalitet, trender och storskalig påverkan på sötvattensmiljön ur ett nationellt perspektiv. Underlaget kan även användas vid bedömning av status hos sjöar, vattendrag samt grundvatten regionalt och lokalt.

Programmet är inriktat på uppföljning av de nationella miljökvalitetsmålen Bara naturlig försurning, Ingen övergödning, Levande sjöar och vattendrag, Grundvatten av god kvalitet, Giftfri miljö och Ett rikt växt- och djurliv.

Utöver de nationella miljömålen ställer EU:s ramdirektiv för vatten samt grundvattendirektivet de största kraven på miljöövervakning i sötvattensmiljön. I Sverige är det vattenförvaltningsförordningen och föreskrifter från Havs- och vattenmyndigheten och Sveriges Geologiska Undersökning som formulerar direktivens krav. Syftet med lagstiftningen är att skydda och förbättra tillståndet hos akvatiska ekosystem.

Genom olika konventioner har Sverige åtagit sig att rapportera data om sötvatten. Merparten av sötvattenprogrammets ytvattendata rapporteras i dag till EU:s miljöbyrå (EEA). Transportberäkningar för olika ämnen utgör underlag till de bedömningar av belastning på havet som vi förbundit oss att rapportera till exempelvis Helsingforskommissionen (Helcom) samt Oslo-Pariskommissionen (Ospar). 

Den nationella miljöövervakningen svarar inte ensam för samhällets hela behov av information om tillståndet i miljön på olika detaljnivå. Det nationella sötvattenprogrammet är huvudsakligen inriktat på mätningar i regionalt eller lokalt opåverkade områden och kan därför fungera som referenser (dvs. ge indikationer för bakgrundsvärden) till regionala och lokala recipientkontrollprogram som genomförs i områden med kända utsläppskällor.  Den regionala och lokala övervakningen utförs av länsstyrelser, kommuner och verksamhetsutövare. 

Delprogrammet syftar till att insamla fisk, huvudsakligen abborre i söder och röding i norr, samt analys av metaller och organiska miljögifter.

Insamlingen av fisk görs i ett trettiotal sjöar spridda över landet, som så långt som möjligt samordnats med annan miljöövervakning för att få trendserier av övriga variabler som stöd för att tolka resultat.

Provbankningen genomförs enligt framtagen standard och innebär att fisken förvaras i lågtemperaturfrys tills den ska analyseras. Miljöprovbanken finns på Naturhistoriska riksmuseet.

Insamlad fisk analyseras årligen avseende metaller, klorerade organiska ämnen (PCB, dioxiner och furaner, DDT, HCH, HCB), bromerade organiska ämnen (PBDE och HBCDD) samt högfluorerade ämnen (PFAS).

Det omfattande fiskmaterialet från många år tillbaka i tiden gör det också möjligt att genomföra retrospektiva analyser av halter av tidigare ej analyserade miljögifter som kan jämföras med dagens situation. 

Inom miljögiftsövervakningen avsätts årligen medel för utveckling och utvärdering. Dessa medel används till exempel för analys av ämnen som ej analyseras löpande, för analys i andra matriser än fisk, samt för olika typer av utredningar som syftar till att förbättra användbarheten av den data som tas fram utifrån vattenförvaltningens behov.

Läs beskrivning av delprogrammet Provbankning samt analys av metaller och organiska miljögifter i limniska fiskarter (pdf 712 kB)

Metaller och organiska miljögifter i fisk, version 1:3, 2021-03-16 (pdf 524 kB)