Biologiska mätdata – metaller
I delprogrammet ingår undersökningar av blyhalten i blod, kvicksilver i hår och halten av kadmium i urin.
Under perioden 1978–2019 har blyhalten i blod (B-Pb) hos barn i åldrarna 7–11 år i Landskrona och Trelleborg med omgivningar undersökts årligen för att utreda blyexponeringens storlek, ursprung och utveckling i tiden. Utförare för studien är Arbets- och miljömedicin vid Universitetssjukhuset i Lund, ursprungligen på förfrågan från hälsovårdsmyndigheter.
Från och med 2009 fortsätter mätningarna av bly i blod hos barn vart annat år och endast i Landskrona.
Syftet med uppdraget är att fortsätta en provserie där halter av bly, men även kadmium och kvicksilver analyseras hos skolbarn i årskurs 1-2 i och runt Landskrona. Resultaten visar dagens bakgrundshalter vilka kan användas som en jämförelse i framtida undersökningar. Vidare studeras också hur exponering för bly, kadmium och kvicksilver under barndomen påverkar barnets tillväxt samt IQ.
Kvicksilver i hår mäts i ammande kvinnor
Metylkvicksilver kan skada centrala nervsystemet, och hos foster kan effekter uppkomma redan vid låg exponering. I epidemiologiska studier har man funnit samband mellan exponering för metylkvicksilver under fosterstadiet och försämrad uppfattningsförmåga hos barn. Fisk är den viktigaste källan till exponering för metylkvicksilver. Riskgrupper i den allmänna befolkningen är kvinnor i barnafödande ålder och storkonsumenter av fisk
En tidstrendstudie av exponering för persistenta organiska miljöföroreningar hos nyblivna mödrar pågår vid Livsmedelsverket, med finansiering från den hälsorelaterade miljöövervakningen. Ett 30-tal kvinnor från Uppsala rekryteras vid varje undersökningsperiod och utöver bröstmjölksprover (POPUP) och kostenkäter så samlas också hårprover in för analys av kvicksilver. Resultaten korreleras till fiskkonsumtion och en tidstrendanalys görs med stöd av statistisk expertis. Resultaten från undersökningen används som officiell statistik.
Kadmium i urin hos kvinnor visar risk för benskörhet
Kadmium i urin är ett ofta använt mått på belastningen på njurarna och därmed kroppsbelastningen.
Kvinnor utgör riskgrupp vid kadmiumexponering. Låga järndepåer, vilket är vanligt hos kvinnor i fertil ålder är associerat med förhöjd kadmiumabsorption. Kadmium är även en riskfaktor för minskad bentäthet och uppkomst av osteoporos. Kvinnor har mindre benmassa än män, och dessutom urkalkas ben snabbare hos kvinnor i klimakteriet på grund av sjunkande östrogennivåer.
Övervakningen inleddes 2002 i Göteborg och har sedan gjorts enligt ett rullande schema även i Stockholm, Lund och Umeå. Under 2017-2019 genomfördes en studie där kvinnor från dessa fyra städer provtogs och i och med det även en utvärdering och jämförelse med vad som gjorts tidigare. Tidsserien sker numer med provtagningar i treårsintervall där samtliga städer ingår.
Ålder, tidigare och nuvarande yrke (inklusive självrapporterad exponering för kadmium) samt rökvanor under hela livet registreras genom enkät. En enkel kostenkät genomförs. Bestämning av kadmium i urin görs. Resultaten från undersökningen används som officiell statistik.