Århuskonventionen

Granskad: ‎den ‎5‎ ‎september‎ ‎2023

Århuskonventionen är en FN-konvention om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor.

Formellt namn

UNECE:s konvention om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor. The UNECE Convention on Access to Information, Public Participation in Decision-making and Access to Justice in Environmental Matters. 

Vardagsnamn

Århuskonventionen

Kort om konventionen

Konventionen, som antogs inom ramen för FN:s ekonomiska kommission för Europa (UN/ECE), trädde i kraft 2001 och ratificerades av Sverige 2005. Idag har konventionen 47 parter från Europa och Centralasien. Även EU har ratificerat konventionen. 

Konventionen består av tre olika delar (så kallade pelare):

  • tillgång till information, det vill säga allmänhetens rätt att ta del av miljöinformation som finns hos myndigheter,
  • allmänhetens deltagande, det vill säga  allmänhetens rätt att delta i beslutsprocesser om miljön, samt
  • tillgång till rättslig prövning, det vill säga allmänhetens rätt att få tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor.

Inom konventionen finns arbetsgrupper för var och en av konventionens pelare, arbetsgrupp om tillgång till information, arbetsgrupp om allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och arbetsgrupp om tillgång till rättslig prövning. Till Århuskonventionen finns ett tillägg, avseende allmänhetens deltagande i vissa beslut om genmodifierade organismer, vilket Sverige har godkänt.

Varför finns den?

Konventionen grundas på princip 10 i Riodeklarationen från 1992 vilken knyter samman frågor om miljö och mänskliga rättigheter. Konventionen handlar i grunden om förhållandet mellan medborgarna och deras regeringar och är därför också ett avtal om myndigheternas skyldigheter, om krav på öppenhet, deltagande och möjlighet att få myndigheters beslut, handlingar och underlåtenheter inom miljöområdet överprövade. 

Miljöfrågor hanteras bäst när alla berörda medborgare deltar på lämplig nivå. På det nationella planet ska varje individ ha skälig tillgång till den miljöinformation som finns hos offentliga organ, inklusive information om farliga material och verksamheter i deras samhällen och de ska ges möjlighet att delta i beslutsprocessen.

Stater ska underlätta och uppmuntra folkligt medvetande och deltagande genom att se till att information finns lätt åtkomlig. Tillgång till effektiva juridiska och administrativa procedurer inklusive rättsmedel för upprättelse och gottgörelse ska erbjudas. 

I konventionen definieras begreppet miljöinformation som all information i skriftlig form, bild- eller ljudform, elektronisk form eller annan materiell form om 

  1. tillståndet för olika delar av miljön, som luft och atmosfär, vatten, jord, mark, landskap och naturområden, biologisk mångfald och dess delar, inbegripet genetiskt modifierade organismer, och samspelet mellan dessa delar. 
  2. faktorer som substanser, energi, buller och strålning samt verksamheter eller åtgärder, inbegripet förvaltningsåtgärder, miljöavtal, riktlinjer, lagstiftning, planer och program, som påverkar eller troligtvis påverkar de delar av miljön som anges i punkt 1, samt kostnads- och nyttoanalys och andra ekonomiska analyser och antaganden som används i beslutsfattandet på miljöområdet, 
  3. tillståndet för människors hälsa och säkerhet, livsvillkor, kulturmiljöer och byggnadsverk, i den mån de påverkas eller kan påverkas av tillståndet för miljöns beståndsdelar eller, genom dessa beståndsdelar, av de faktorer, verksamheter eller åtgärder som avses i punkt 2.

Konventionens tre pelare

Århuskonventionens första pelare rör allmänhetens rätt till miljöinformation som finns hos myndigheter. Här finns bestämmelser om allmänhetens rätt att på begäran få tillgång till miljöinformation, om myndighetens hantering av en sådan begäran och om grunder för avslag. Här finns också bestämmelser om myndigheters skyldigheter att inneha och löpande sprida miljöinformation i elektronisk form - så att den är lättåtkomlig för allmänheten. 

Århuskonventionens andra pelare rör allmänhetens rätt att delta i beslutsprocesser. För att allmänheten ska få inflytande i beslutsprocesser finns vissa bestämmelser om allmänhetens rätt att delta i beslut som gäller tillstånd att bedriva vissa verksamheter. Allmänheten ges även rätt att få viss information och praktiska möjligheter att kunna påverka ett beslut.

Allmänheten ska vidare genom lämpliga åtgärder ges medinflytande också när planer och program som har betydelse för miljön utformas och, i lämplig utsträckning, möjlighet att delta vid utformningen av författningar. Allmänheten utgörs av såväl fysiska som juridiska personer. 

Enligt den tredje pelaren ska allmänheten ha en rätt att få vissa frågor prövade av en självständig instans. Om den som inte har fått den information som hen bett om, eller anser att frågan om att få information har blivit felaktigt hanterad, ska hen ha rätt att få saken prövad av domstol eller annat oberoende organ.

På liknande sätt ska beslut eller underlåtenhet rörande tillämpningen av bestämmelserna om rätten till delaktighet i beslutsfattande kunna prövas. Dessutom har allmänheten rätt att under vissa förutsättningar få tillgång till domstolsprövning eller prövning i administrativ ordning av myndigheters eller personers handlingar, eller underlåtenheter att handla i strid med nationell miljörätt. 

Naturvårdsverket är utpekad som svensk nod för informationsförmedling

Detta innebär att Naturvårdsverket ska förmedla såväl juridisk som praktisk information i frågor kopplade till konventionen och dess genomförande på nationell nivå. Det kan handla om att sprida information om de tre pelarna, om nyheter, erfarenheter, goda exempel, rättsfall av prejudicerande karaktär samt rapporter om hur Sverige genomfört konventionen och protokollet.

En annan viktig funktion är att förmedla information om var miljödata/-information finns tillgänglig för allmänheten.

PRTR-protokollet

Konventionens protokoll om register över utsläpp och spridning av föroreningar (Kyiv Protocol on Pollutant Release and Transfer Registers) trädde i kraft 2009.

PRTR-protokollet syftar till att införa nationella publika register över utsläpp av föroreningar till luft, vatten och mark samt överföringar av föroreningar via avloppsvatten och överföringar av avfallsmängder. Målsättningen är att en förbättrad tillgång till miljöinformation ska underlätta för allmänheten att delta i beslutsprocesser som rör miljöfrågor och därigenom bidra till att förebygga och minska förorening av miljön. 

Sverige ratificerade protokollet 2008 och det svenska registret tillgängliggörs via Naturvårdsverkets webbsida ”Utsläpp i Siffror”. Även EU har ratificerat protokollet och för att klara sina åtaganden har EU antagit den så kallade E-PRTR-förordningen om upprättande av ett europeiskt register. Det europeiska registret tillgängliggörs av den Europiska Miljöbyrån (EEA) via den ”Europeiska industriutsläppsportalen” (tidigare E-PRTR). 

Hur fattas och genomförs beslut inom konventionen och protokollet?

Vart fjärde år träffas parterna (Meeting of the Parties) för att besluta hur arbetet ska genomföras och utvecklas under den kommande arbetsperioden. Parterna strävar efter att fatta beslut i konsensus. Parterna möts därutöver årligen i en särskild arbetsgrupp (Working Group of the Parties) för att utvärdera genomförandet och utveckla arbetet. 

Det finns därutöver två efterlevnadskommittéer (Compliance comittee) som hanterar ärenden rörande konventionens och protokollets efterlevnad. Det som skiljer sig från andra konventioners efterlevnadskommittéer är enkelt uttryckt att vem som helst kan anmäla bristande efterlevnad till kommittén.  

Vid det senaste partsmötet för Århuskonventionen beslutades om en ny efterlevnadsmekanism (a rapid respons mechanism for the protection of environmental defenders) i form av en specialrapportör (Special Rapporteur on Environmental Defenders under the Aarhus Convention). Michel Forst är utsedd till specialrapportör. Precis som till efterlevnadskommittén kan vem som helst anmäla klagomål till specialrapportören.