Stoppregeln tillämpas i Fredriksdalsmossen
Mark- och miljööverdomstolen avslog ansökan om torvtäkt i en våtmark som enligt våtmarksinventeringen har höga naturvärden. Domstolen slog fast att våtmarken skulle ses som ett sammanhängande mossekomplex.
Ärendet gäller en torvtäkt i Fredriksdalsmossen i Nässjö kommun. Fredriksdalsmossen ingår i Dynefallamossens våtmarkskomplex. Dynefallamossen är en våtmark med naturvärdesklass 2, det vill säga höga naturvärden, i våtmarksinventeringen. Fredriksdalsmossen är delvis hydrologiskt påverkad av dikning och kraftledning. Denna påverkan fanns dock redan då våtmarksinventeringen och naturvärdesklassningen genomfördes.
Naturvårdsverkets roll
Naturvårdsverket var remissinstans i ärendet och blev förelagda av Mark- och miljööverdomstolen att yttra sig om våtmarksinventeringens tillämpning i torvtäktsprövningar och om tillåtligheten enligt stoppregeln 9 kap. 6 g § miljöbalken. Denna regel handlar om att skydda värdefulla våtmarker med höga naturvärden. Naturvårdsverket medverkade även vid domstolens syn och sammanträde.
Våra argument
Naturvårdsverket framförde bland annat att:
- Ansökan skulle avslås med hänvisning till våtmarkskomplexets höga naturvärden.
- Att våtmarker med naturvärdesklass 1 och 2 i våtmarksinventeringen inte bör brytas ut.
- Det inte var lämpligt att betrakta mossen som en separat del eftersom den hydrologiskt hänger samman med Dynefallamossens våtmarkskomplex.
Dom
Mark- och miljööverdomstolen höll syn och sammanträde i målet. Domstolen bedömde inte heller att Fredriksdalsmossen kunde betraktas som en separat del av Dynefallamossen med lägre naturvärde än mossekompexet som helhet. Mossekomplexets storlek har också i sig betydelse för dess naturvärde genom att ett större område är mer motståndskraftigt mot förändringar än vad ett litet område.
Mark- och miljööverdomstolen avslog ansökan med hänvisning till 9 kap. 6 g § miljöbalken.