Avbaningsmassor i en täktverksamhet – biprodukt eller utvinningsavfall?
Enligt Naturvårdsverket saknas det i underlaget en redogörelse för på vilket sätt avbaningsmassorna uppfyller biproduktskriterierna och därmed måste avbaningsmassorna anses utgöra utvinningsavfall. Yttrande till Mark- och miljööverdomstolen.
Naturvårdsverket har efter Mark- och miljööverdomstolens föreläggande yttrat sig över mål nr M 7517-22. Naturvårdsverket har inte varit involverad i de tidigare prövningarna och intar därför rollen av remissmyndighet i detta sammanhang. Domstolen har i sitt föreläggande avgränsat frågan till under vilka förutsättningar avbaningsmassor som uppkommer i en täktverksamhet kan/bör klassificeras som utvinningsavfall. Naturvårdsverkets har således avgränsat sitt yttrande till denna fråga.
Naturvårdsverkets viktigaste synpunkter
Det saknas enligt Naturvårdsverket en redogörelse för på vilket sätt avbaningsmassorna uppfyller biproduktskriterierna i 15 kap. 1 § miljöbalken. Det gäller särskilt rekvisitet om säkerställd avsättning samt rekvisitet om att massornas fortsatta användning inte får leda till allmänt negativa konsekvenser för miljön eller människors hälsa. Därmed måste avbaningsmassorna anses utgöra utvinningsavfall. I och med att ett sådant avfall uppkommer i en utvinningsverksamhet ska utvinningsavfallsförordningen tillämpas och verksamheten ska därför ha en avfallshanteringsplan.
Bakgrund
Bolaget ansöker i aktuellt fall om nytt utökat tillstånd för täkt av berg och förlängd tillståndstid för täkt av grus. Enligt bolaget ska avbaningsmassorna betraktas som biprodukter och inte avfall då de ska nyttjas för konstruktionsändamål i verksamheten och för efterbehandling av täkten. Utvinningsavfallsförordningen är enligt bolagets uppfattning inte tillämplig.