Kompensationsåtgärder vid prövning av dispens från biotopskyddet i Örebro
Domen klargör att erbjudande om att utföra kompensationsåtgärder inte kan föranleda att en annars förbjuden åtgärd blir tillåtlig. Tillämpning av beräkningsverktyget för biotopskydd tas också upp.
Bakgrund
Länsstyrelsen i Örebro län avslog en ansökan om dispens från biotopskyddet för igenläggning av ett dike i jordbruksmark.
Beslutet överklagades till mark- och miljödomstolen som upphävde länsstyrelsens beslut och återförvisade målet till länsstyrelsen för fortsatt handläggning, med anvisning om att, om länsstyrelsen efter att ha beräknat företagsekonomiska och samhällsekonomiska nettonuvärden kommer fram till att förutsättningarna för en dispens inte är uppfyllda, ska länsstyrelsen bedöma om den ansökta dispensen ändå kan medges med villkor om att en kompensationsåtgärd utförs.
Domen överklagades av länsstyrelsen och Naturvårdsverket till Mark- och miljööverdomstolen.
Naturvårdsverkets viktigaste synpunkter
Det måste finnas särskilda skäl för att dispens från biotopskyddet ska kunna beviljas. Det framgår förvisso inte av miljöbalkens förarbeten om kompensationsåtgärder kan accepteras som ett särskilt skäl i dispensprövningen. Vid tolkningsutrymme bör företräde ges för det alternativ som mest gynnar en hållbar utveckling. Mot den bakgrunden ska kompensationsåtgärder inte accepteras som ett särskilt skäl i dispensprövningen.
En dispensprövning bör ske i två steg. I det första steget avgörs om verksamheten eller åtgärden kan tillåtas och i det andra steget bedöms om det finns skäl att besluta om kompensationsåtgärder. Det skulle innebära risk för ett försämrat genomslag av miljöbalkens grundläggande hänsyns- och hushållningsbestämmelser om ett erbjudande om kompensationsåtgärder kunde medföra att en verksamhet eller åtgärd tilläts på en plats där detta annars inte skulle ha varit möjligt.
Mark- och miljööverdomstolens dom
Mark och miljööverdomstolen uttalar i domskälen att kompensationsåtgärder inte kan föranleda att en annars förbjuden åtgärd blir tillåtlig. Domstolen hänvisar till att vid prövning enligt miljöbalken av till exempel artskyddsdispens har kompensationsåtgärder inte ansetts kunna föranleda att en annars förbjuden åtgärd blir tillåtlig (se till exempel Mark- och miljödomstolens dom 2016-02-03 i mål M 2114-15). Det saknas anledning att bedöma en dispens från biotopskyddet annorlunda.
Domstolen säger också att utifrån hur biotopen småvatten och våtmark i jordbruksmark har definierats är det tillräckligt att ett dike under stor del av året håller en fuktig markyta för att omfattas av generellt biotopskydd.
Slutligen uttalar domstolen att igenläggning av diken som resulterar i mycket stora åkrar (större än åtta hektar) inte kan antas ha betydelse för att utveckla eller bibehålla ett aktivt brukande av jordbruksmark på det sätt som avses i 7 kap. 11 b § miljöbalken. Därmed finns i det här fallet inte särskilt skäl för dispens.