Fyllnadsmassor inte till vägbyggen Umeå
Överblivna jordmassor från ett vägbygge i Umeå ska betraktas som avfall. Eftersom det är sulfidhaltig jord så krävs försiktighetsåtgärder och därför bedömer Mark- och miljööverdomstolen att uppläggningen ska betraktas som deponi.
Därför är denna dom viktig
Frågan är när jordmassor som blivit över från ett vägbygge ska betraktas som avfall och vilka bestämmelser som i så fall ska tillämpas.
Bakgrund
Massorna hade grävts upp i samband med byggandet av ringleden kring Umeå. Trafikverket ville lägga upp jordmassorna i närheten av vägen, en så kallad terrängmodellering. Jordmassorna var naturligt sulfidhaltiga och kunde på grund av byggtekniska egenskaper inte användas till vägkropp.
Trafikverket bedömde att åtgärden inte var anmälningspliktig och har i målet uppgett att terrängmodelleringen inte har något självständigt ändamål. Trafikverket har förelagts att ansöka om tillstånd till deponi och överklagat det beslutet till Mark- och miljööverdomstolen, som bad Naturvårdsverket att yttra sig.
Naturvårdsverkets yttrande
Naturvårdsverket bedömde att jordmassorna är avfall men framhöll att det finns möjlighet att ansöka om tillstånd till deponi i anslutning till ett vägbygge.
Vi bedömde att massorna inte kunde anses vara biprodukt eller att något av de undantag som åberopats i målet var tillämpligt. Eftersom jordmassorna inte kommer till nytta som ersättning för annat material bedömde Naturvårdsverket att det är fråga om ett bortskaffande och inte återvinning.
Mark- och miljööverdomstolens dom
Domstolen har fastslagit att massorna omfattas av avfallsdefinitionen. Undantagsbestämmelsen från avfallsförordningens regler anses inte vara tillämplig på massorna.
Massorna kan inte anses vara en biprodukt eftersom de inte ska ersätta annat material utan syftet är att bli av med jordmassorna. Vidare konstaterar domstolen att kvittblivningssyftet medför att det inte heller kan vara fråga om användning för anläggningsändamål.
Mark- och miljööverdomstolen bedömer att uppläggningen måste betraktas som en anläggning för deponi eftersom det krävs relativt omfattande försiktighetsmått på grund av att massorna är sulfidhaltiga. Det var därför befogat att förelägga Trafikverket att ansöka om tillstånd för deponi alternativt att föra massorna till en deponi.