Lodjur, antal familjegrupper inom respektive förvaltningsområde
Antal familjegrupper av lodjur som registrerats inom respektive förvaltningsområde i Sverige från 2010 till 2024.
Lodjurspopulationen fortsatt stabil
Under inventeringsperioden 2023/24 dokumenterades det 296 familjegrupper av lodjur i Skandinavien. Detta är en minskning med 18 familjegrupper jämfört med 2022/23. Av dessa 296 familjegrupper fanns 78 i Norge och 218 i Sverige.
Antalet familjegrupper, honor som åtföljs av ungar, räkas sedan om till en uppskattning av antal individer. Baserat på antalet familjegrupper 2023/24 uppskattas det finnas cirka 1 738 lodjur i Skandinavien. Ungefär 1 276 av dem finns i Sverige. Detta är ett medianvärde och det faktiska antalet individer ligger med största sannolikhet mellan 1 076–1 477. I rapporten benämns detta som ett konfidensintervall (CI).
Förändringen av antalet familjegrupper regionalt beror sannolikt på en kombination av flera faktorer. Andelen lodjurshonor som får fram ungar kan variera en del mellan åren, så kallad mellanårsvariation, vilket påverkar inventeringsresultatet.
Enstaka år kan en stor andel av de vuxna honorna få fram ungar, medan det under andra år är en mindre andel som lyckas med detta. Varför det förhåller sig så vet man inte med säkerhet idag, men variationen i näringstillgång, klimat och åldersstrukturen bland honorna kan vara möjliga förklaringar.
En annan osäkerhetsfaktor är om alla familjegrupper är återfunna under inventeringen, till exempel på grund av varierande snö- och spårförhållanden.
Gemensam metodik för Sverige och Norge
Sedan säsongen 2013/2014 inventeras den skandinaviska lodjurspopulationen med en gemensam metodik för både Sverige och Norge. Ett mål för den gemensamma metodiken är att tydliggöra inventeringsarbetet och åstadkomma likartade bedömningar för att få jämförbara data, såväl inom som mellan länderna.
RELATERADE MILJÖMÅL
- Ett rikt växt- och djurliv
ANSVARIG MYNDIGHET
- Naturvårdsverket
Sverige är indelat i tre olika rovdjursförvaltningsområden:
- Norra rovdjursförvaltningsområdet består av länen Norrbotten, Västerbotten, Jämtland och Västernorrland.
- Mellersta rovdjursförvaltningsområdet består av länen Dalarna, Gävleborg, Värmland, Örebro, Västmanland, Uppsala, Stockholm och Västra Götaland.
- Södra rovdjursförvaltningsområdet består av länen Södermanland, Östergötland, Kalmar, Jönköping, Kronoberg, Blekinge, Skåne, Halland och Gotland.
Hur inventeras lodjur?
Inventeringarna ger kunskap om rovdjursstammarnas storlek, var de lever och hur de utvecklas över tid. Bra underlag är nödvändiga för att det ska vara möjligt att bedriva en ansvarsfull och långsiktigt hållbar förvaltning av de stora rovdjuren.
Inventeringsarbetet baseras på registrering av familjegrupper, det vill säga en hona och hennes unge/ungar. Utifrån dessa uppgifter beräknas sedan hur många lodjur som finns i området.
Lodjursstammen inventeras i huvudsak genom att Länsstyrelserna, i enlighet med fastställda regelverk, följer upp allmänhetens inrapporterade observationer av familjegrupper (hona med ungar) från första oktober fram till sista februari. De flesta observationerna sker på spårsnö och för att undvika att samma grupp av lodjur räknas flera gånger kan spårlöporna särskiljas i fält eller genom matematiska beräkningar som bygger på hur långt ett lodjur förflyttar sig under ett dygn, så kallade avståndskriterier. Lodjursspåren dokumenteras med foton och GPS-loggar. Dessutom används även syn-/kameraobservationer av lodjurshonor med ungar, data om familjegrupper från pågående forskningsprojekt och inrapporterade döda lodjursungar, inklusive lodjur som fällts under jakt.
I södra och mellersta Sverige är inventeringen en utmaning eftersom möjligheten till dokumentation av familjegrupper under enskilda år kan påverkas av till exempel snöfattiga vintrar och svåra spårförhållanden.
En bra hjälp i inventeringen, framförallt i de södra, snöfattiga delarna är länsstyrelsernas och allmänhetens viltkameror.
Länsstyrelsernas rovdjursinventeringar i renskötselområdet bedrivs i nära samarbetet med landets 51 samebyar. Allmänheten kan hjälpa till med inventeringsarbetet genom att rapportera sina observationer direkt i databasen Skandobs.se.
För att veta mera om inventeringar av rovdjur, se faktablad och instruktioner på Naturvårdsverkets webbplats:
Krav på observationerna
Fältinventeringar av lodjur genomförs sedan mitten av 1990-talet årligen i både Sverige och Norge. Sedan 2013 samarbetar Sverige och Norge med inventeringsarbetet i Skandinavien, bland annat genom en gemensam inventeringsmetodik, en gemensam databas för registrering av inventeringsdata (www.rovbase.se), samt ett gemensamt rapporteringssystem för allmänheten (www.skandobs.se). Målet är att inventering, rapportering, och presentation av resultaten ska göras på samma sätt i båda länderna, och därmed ge jämförbara resultat för den norsk-svenska populationen.
Länsstyrelsens fältpersonal dokumenterar observationer med foton och spårningen med en GPS-logg. Foton och logg ska registreras i databasen Rovbase.se där alla resultat sparas.
Förutom direkta observationer av lodjur och spår under inventeringsperioden utgör även observationer och data om föryngringar från pågående forskningsprojekt och inrapporterade döda lodjursungar, inklusive de som fälls under jakt, underlag för värdering av inventeringsresultaten.
När länsstyrelserna lagt in uppgifterna i databasen granskas uppgifterna av Viltskadecenter. Viltskadecenters granskning sker i dialog med länsstyrelsen löpande under inventeringen.
Förordningar och Föreskrifter
RELATERADE MILJÖMÅL
- Ett rikt växt- och djurliv
ANSVARIG MYNDIGHET
- Naturvårdsverket