Regler vid våtmarksrestaurering i områden med markavvattning
Steg 1 - avveckling av markavvattningstillståndet och markavvattningssamfälligheten
Steg 1 syftar till att bli av med underhållsskyldigheten för berörda markavvattningsanläggningar, exempelvis diken, och till att markavvattningssamfälligheten upphör.
Den planerade restaureringen av våtmarken i vårt fiktiva fall berör alltså ett markavvattningstillstånd med dikesanläggningar som förvaltas av en markavvattningssamfällighet (nedan ”samfälligheten”). Markavvattning är vattenverksamhet enligt 11 kap. 3 § miljöbalken, och enligt 4 § är en vattenanläggning en anläggning som har kommit till genom en vattenverksamhet. Dikena är alltså vattenanläggningar som ska ”rivas ut” genom igenläggning (proppning) och dämning. Omprövning av markavvattningssamfälligheter och utrivning av vattenanläggningar regleras i miljöbalken och LSV. Förutom utrivningsåtgärderna planeras även andra åtgärder, såsom omgrävning av vattendrag och grävning i befintlig våtmark. Alla dessa åtgärder är vattenverksamheter som ska hanteras enligt reglerna i 11 kap. miljöbalken, vilket beskrivs närmare i avsnittet om prövningsprocesserna i steg 2.
Omprövning eller fastställelse av överenskommelse om upphörande av markavvattningssamfällighet
Omprövning på grund av ändrade förhållanden i en markavvattningssamfällighet kan begäras fristående från en omprövning av själva markavvattningsverksamheten, 7 kap. 17 § andra stycket LSV. Denna typ av omprövning gäller alltså själva förvaltningen av anläggningen, inte tillståndet eller villkoren i sig. Det kan till exempel ske vid förändringar som handlar om deltagarkretsen, kostnadsfördelningen, samfällighetens bestånd eller andra förhållanden som påverkar hur verksamheten ska bedrivas. Omprövning av tillståndet som motiveras av miljöskäl regleras i 24 kap. miljöbalken.
I stället för omprövning kan deltagarna i samfälligheten komma överens om ändrade andelstal, deltagares in- eller utträde ur samfälligheten och dennas upphörande. Sådana överenskommelser, som alltså inte handlar om själva tillståndet till markavvattning (exempelvis dikens djup och läge), har samma verkan som en tillståndsdom eller ett tillståndsbeslut, om överenskommelsen på ansökan av en deltagare godkänns av mark- och miljödomstolen, 7 kap. 18 § LSV.
Mål om omprövning respektive fastställelse av överenskommelse enligt 7 kap. 17 § andra stycket respektive 18 § LSV är ansökningsmål, 7 kap. 1 § 4 respektive 5 LSV. Se dock nedan angående möjligheten att handlägga ansökningsmål som stämningsmål.
Reglernas tillämpning på det fiktiva exemplet
Om ägarna till de fastigheter i samfälligheten som ligger utanför naturreservatet har vidtalats och är positiva till att samfälligheten upphör, kan detta genomföras genom en ansökan om fastställelse av en överenskommelse enligt 7 kap. 18 § LSV, som lämnas till mark- och miljödomstolen. Naturvårdsverket ska i egenskap av ägare av marken inom reservatet också skriva under överenskommelsen.
Om någon av deltagarna i samfälligheten är emot att markavvattningen upphör finns möjlighet att begära omprövning av samfälligheten enligt 7 kap. 17 § andra stycket LSV. I en sådan situation bör länsstyrelsen överväga om det verkligen är lämpligt att genomföra en våtmarksrestaurering på den aktuella platsen.
Utrivning av markavvattningsanläggningar (till exempel pluggning av diken)
När en markavvattningsanläggnings, till exempel ett dikes, ursprungliga syfte att avvattna mark har upphört och markavvattningstillståndet inte längre behövs bör enligt Naturvårdsverket en ansökan om utrivning av vattenanläggningen göras till mark- och miljödomstolen. Utan utrivningstillstånd finns underhållsskyldigheten kvar, enligt 11 kap. 17 § miljöbalken, även om vattenanläggningen rent fysiskt är borta. Det innebär att det vid exempelvis en dämning som leder till skada på odlingar eller kommunalt VA kan väckas skadeståndsanspråk mot ägaren av det pluggade diket. Tillstånd till utrivning av en vattenanläggning i ytvatten ska alltid lämnas, om inte mark- och miljödomstolen förordnar att underhållsskyldigheten ska övergå till annan, 11 kap. 19-20 §§ miljöbalken.
Mål om tillstånd till utrivning av en vattenanläggning är i normalfallet ansökningsmål enligt 21 kap. 1 a § första stycket 4 miljöbalken. Om talan om utrivning grundas på att anläggningen inte har tillkommit i laga ordning eller inte är av laga beskaffenhet blir det dock ett stämningsmål, 7 kap. 2 § 1 LSV. Se nedan angående möjligheten att handlägga ansökningsmål som stämningsmål.
Reglernas tillämpning på det fiktiva exemplet
Om alla berörda fastighetsägare är positiva till att dikesanläggningarna rivs ut, kan en ansökan om utrivning enligt 11 kap. 19 § miljöbalken lämnas in till mark- och miljödomstolen.
Om någon är emot utrivningen och det skulle kunna bli aktuellt med ett förordnande om att underhållsskyldigheten ska övergå till annan enligt 11 kap. 20 § miljöbalken, bör länsstyrelsen överväga om det verkligen är lämpligt att genomföra en våtmarksrestaurering på den aktuella platsen.
Handläggningen i mark- och miljödomstolen
Utrivningsansökan och ansökan om omprövning eller fastställelse av överenskommelse angående samfälligheten handläggs i två olika mål som kan hanteras samtidigt av mark- och miljödomstolen, 21 kap. 3 § miljöbalken. Som framgått ovan är de båda måltyperna i normalfallet ansökningsmål, men om målen rör interna frågor inom en markavvattningssamfällighet som inte påverkar någon utomstående får domstolen besluta att målen ska handläggas enligt reglerna för stämningsmål, 21 kap. 1 a § andra stycket miljöbalken. För stämningsmål finns inga krav på miljökonsekvensbeskrivning eller kungörelse, vilket innebär att kostnaderna för prövningen kan hållas nere. Avgörandet i ett stämningsmål gäller endast mellan parterna, till skillnad från ansökningsmål där avgörandet får rättskraft även mot tredje man.
Reglernas tillämpning på det fiktiva exemplet
Ansökan om fastställelse av överenskommelse om samfällighetens upphörande och ansökan om utrivning av dikena kan lämnas in samtidigt till mark- och miljödomstolen. I ansökningarna (eller ansökan, om båda frågorna hanteras i en och samma ansökningshandling) kan yrkas att domstolen ska handlägga ansökningarna som stämningsmål. Det är sedan upp till domstolen att slutligt ta ställning till om detta är möjligt.