Regler vid våtmarksrestaurering i områden med markavvattning

Länsstyrelsen planerar för att restaurera en våtmark inom ett naturreservat på skogsmark där Naturvårdsverket är markägare och länsstyrelsen är förvaltare. Naturreservatet är ett äldre reservat med syfte att skapa ett viltreservat för studier av fågelfaunan i den våtmark som redan finns på platsen. Av föreskrifterna framgår att det bland annat är förbjudet att gräva och framföra motordrivet fordon i reservatet. 

Det finns ett äldre markavvattningstillstånd  som gäller dikesanläggningar inom och utanför naturreservatsgränsen. Tillståndet förvaltas av en markavvattningssamfällighet med ett fåtal deltagande fastigheter. Syftet med markavvattningsverksamheten, som förr benämndes markavvattningsföretag, har upphört. Det finns inte längre behov av den markavvattning i området som dikena ger upphov till.  

Huvuddiket är anlagt i ett naturligt vattendrag som har fördjupats och rätats. Från huvuddiket har grendiken anlagts och i nedströmsliggande sjö har utloppet fördjupats. Merparten av dikesanläggningarna och båtnadsområdet (det område som har nytta av markavvattningen) ligger inom det statligt ägda naturreservatet. Övriga berörda fastigheter i markavvattningssamfälligheten ligger nedströms vid sjön. 

Våtmarksrestaureringen ska utföras genom att anlagda diken läggs igen (pluggas) eller genom dämmen i dikena. Inga enskilda intressen utanför markavvattningssamfälligheten kommer att beröras av åtgärderna i dessa diken. Vissa delar av vattendraget ska återmeandras (göras slingrigt) och grävningsarbeten kommer även att ske i befintlig våtmark.

Länsstyrelsen har en viktig roll vid restaurering av våtmarker. Länsstyrelsen är dels tillsynsmyndighet och beslutar i anmälningsärenden om vattenverksamhet (tillståndsprövning sker i mark-och miljödomstol), dels tillsynsmyndighet och prövande myndighet när det gäller dispenser och tillstånd enligt flera andra kapitel i miljöbalken (1998:808). Inför en tillståndsprövning av vattenverksamhet genomförs undersökningssamråd med länsstyrelsen. 

Länsstyrelsen kan upplysa om kända natur- och kulturvärden i ett visst område, informera om vilka prövningar som krävs och vilka underlag och inventeringar  som behövs för olika bedömningar. På länsstyrelsernas webbplatser finns information om markavvattningssamfälligheter och skyddad natur i respektive län samt information om olika regelverk. Vid frågor angående specifika restaureringsåtgärder bör alltså berörd länsstyrelse kontaktas i första hand.

När det som i vårt exempel är den egna länsstyrelsen som är utförare och verksamhetsutövare bör det övervägas att överlåta prövningen av våtmarksprojektet till en annan länsstyrelse.

Restaurering av en våtmark i ett område med markavvattningssamfällighet aktualiserar flera olika prövningsprocesser enligt miljöbalken och lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet (LSV), som kan delas upp i två ”steg”. 

• När det finns ett tillstånd till markavvattning och en markavvattningssamfällighet - ta tidig kontakt med styrelsen eller övriga deltagare i samfälligheten. God tid för frågor och funderingar ger framgång på sikt. 
• Vid proppning av diken är det viktigt att kartlägga om något behov av markavvattning återstår. Det är avgörande för hur och om omprövning av markavvattningssamfälligheten är möjlig eller om andra prövningar behöver göras. 
• För att minimera påverkan eller skada på enskilda och allmänna intressen är det mycket viktigt att restaureringsåtgärdernas påverkansområde bestäms med rätt kompetens. Ta hellre till ett för stort område än ett för litet. 
• Samprövning av dispenser och tillstånd eller anmälningar när detta är möjligt effektiviserar prövningsprocessen.
• När den egna länsstyrelsen är verksamhetsutövare - överväg att överlåta prövningen av våtmarksprojektet till en annan länsstyrelse. 
• Länsstyrelsens beslut i anmälningsärenden saknar rättskraft. Överväg att tillståndspröva vattenverksamhetsåtgärderna trots att de omfattas av regler för anmälan eller undantaget. Ett rättskraftigt tillstånd är en betydligt säkrare garant för att den restaurerade våtmarken kan finnas kvar långsiktigt i motsats till om den endast omfattas av ett anmälningsbeslut. 
• Anläggande av våtmark är inte detsamma som restaurering av en befintlig våtmark. Gränser för anmälan i stället för tillstånd till vattenverksamhet skiljer sig därför åt.