Vägledning

Regler vid våtmarksrestaurering i områden med markavvattning

Granskad: ‎den ‎5‎ ‎december‎ ‎2023

Naturvårdsverket har tagit fram en vägledning baserad på ett fiktivt exempel som beskriver hanteringen av ett restaureringsprojekt och de prövningsprocesser som kan behöva genomföras.

Vilka rättsliga krav kan bli aktuella vid en restaurering av en våtmark inom ett skyddat område (naturreservat) där det finns ett markavvattningstillstånd som förvaltas av en markavvattningssamfällighet? 

Sidan vänder sig till

Våtmarksrestaurerare och handläggare på länsstyrelser och Skogsstyrelsen. Vägledningen kan även vara till nytta för konsulter och markägare och andra myndigheter, kommuner, företag och privatpersoner som vill veta mer om vilka regelverk som kan beröras av en restaurering av våtmark.

Bra att veta

Havs- och vattenmyndigheten ger tillsynsvägledning kring vattenverksamhet enligt 11 kap. miljöbalken, med undantag för frågor om markavvattning som Naturvårdsverket ansvarar för. Denna vägledning har därför stämts av med Havs- och vattenmyndigheten.

I miljöbalkens 11 kapitel finns bestämmelser om vattenverksamhet och vattenanläggningar. Bestämmelser om vattenverksamhet, vattenanläggningar och markavvattningssamfälligheter finns också i lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet.

SFS 1998:808, 11 kap. Vattenverksamhet

SFS 1998:812, Särskilda bestämmelser om vattenverksamhet

Förutsättningar – fiktivt exempel

Länsstyrelsen planerar för att restaurera en våtmark inom ett naturreservat på skogsmark där Naturvårdsverket är markägare och länsstyrelsen är förvaltare. Naturreservatet är ett äldre reservat med syfte att skapa ett viltreservat för studier av fågelfaunan i den våtmark som redan finns på platsen. Av föreskrifterna framgår att det bland annat är förbjudet att gräva och framföra motordrivet fordon i reservatet. 

Det finns ett äldre markavvattningstillstånd  som gäller dikesanläggningar inom och utanför naturreservatsgränsen. Tillståndet förvaltas av en markavvattningssamfällighet med ett fåtal deltagande fastigheter. Syftet med markavvattningsverksamheten, som förr benämndes markavvattningsföretag, har upphört. Det finns inte längre behov av den markavvattning i området som dikena ger upphov till.  

Huvuddiket är anlagt i ett naturligt vattendrag som har fördjupats och rätats. Från huvuddiket har grendiken anlagts och i nedströmsliggande sjö har utloppet fördjupats. Merparten av dikesanläggningarna och båtnadsområdet (det område som har nytta av markavvattningen) ligger inom det statligt ägda naturreservatet. Övriga berörda fastigheter i markavvattningssamfälligheten ligger nedströms vid sjön. 

Våtmarksrestaureringen ska utföras genom att anlagda diken läggs igen (pluggas) eller genom dämmen i dikena. Inga enskilda intressen utanför markavvattningssamfälligheten kommer att beröras av åtgärderna i dessa diken. Vissa delar av vattendraget ska återmeandras (göras slingrigt) och grävningsarbeten kommer även att ske i befintlig våtmark.

Länsstyrelsens roll

Länsstyrelsen har en viktig roll vid restaurering av våtmarker. Länsstyrelsen är dels tillsynsmyndighet och beslutar i anmälningsärenden om vattenverksamhet (tillståndsprövning sker i mark-och miljödomstol), dels tillsynsmyndighet och prövande myndighet när det gäller dispenser och tillstånd enligt flera andra kapitel i miljöbalken (1998:808). Inför en tillståndsprövning av vattenverksamhet genomförs undersökningssamråd med länsstyrelsen. 

Länsstyrelsen kan upplysa om kända natur- och kulturvärden i ett visst område, informera om vilka prövningar som krävs och vilka underlag och inventeringar  som behövs för olika bedömningar. På länsstyrelsernas webbplatser finns information om markavvattningssamfälligheter och skyddad natur i respektive län samt information om olika regelverk. Vid frågor angående specifika restaureringsåtgärder bör alltså berörd länsstyrelse kontaktas i första hand.

När det som i vårt exempel är den egna länsstyrelsen som är utförare och verksamhetsutövare bör det övervägas att överlåta prövningen av våtmarksprojektet till en annan länsstyrelse.

Prövningar i två steg

Restaurering av en våtmark i ett område med markavvattningssamfällighet aktualiserar flera olika prövningsprocesser enligt miljöbalken och lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet (LSV), som kan delas upp i två ”steg”. 

Läsanvisning

Under de olika rubrikerna nedan beskrivs först mer allmänt vilka regler som kan bli aktuella vid restaurering av våtmark i naturreservat med markavvattningssamfällighet. Därefter tillämpas reglerna på vårt fiktiva exempel (kursiv indragen del). Ställningstagandena utgår från förutsättningarna i exemplet, men tillvägagångssätt och bedömningar ska kunna vara till hjälp vid liknande restaureringsåtgärder även om utfallet alltid är beroende av de faktiska omständigheterna i varje enskilt restaureringsprojekt.

Det första steget hanterar befintligt markavvattningstillstånd genom utrivning av markavvattningsanläggningar och avveckling av markavvattningssamfälligheten. Det syftar till att bli av med underhållsskyldigheten för berörda markavvattningsanläggningar, exempelvis diken, och till att markavvattningssamfälligheten upphör.

Steg 1 - avveckling av markavvattningstillståndet och markavvattningssamfälligheten

Det andra steget gäller prövning av nya vattenverksamheter och andra tillstånd, anmälningar och dispenser enligt miljöbalken med flera regelverk som kan behövas. De båda stegen kan ofta genomföras parallellt.

Steg 2 - prövning av ”nya” vattenverksamheter och andra tillstånd, anmälningar och dispenser enligt miljöbalken med flera regelverk

Gemensam handläggning med mera

Mark- och miljödomstolen

Om en vattenverksamhet kräver tillstånd enligt 11 kap. miljöbalken kan mark- och miljödomstolen samtidigt pröva andra miljöbalksfrågor som har samband med vattenverksamheten, såsom Natura 2000-tillstånd och dispens från reservatsföreskrifter, 21 kap. 3 § miljöbalken. Mark- och miljödomstolen kan i samma rättegång även hantera fastställelse av överenskommelse och ansökan om utrivning. 

Om vattenverksamheten har anmälts bör, enligt Naturvårdsverket, länsstyrelsens beslut i anmälningsärendet bifogas ansökan om utrivning till mark- och miljödomstolen. Om verksamhetsutövaren har bedömt att utrivningsåtgärderna omfattas av 11 kap. 12 § miljöbalken och de därmed inte har prövats av länsstyrelsen bör en beskrivning av dessa åtgärder finnas med i ansökan om utrivning. 

Länsstyrelsen

Även länsstyrelsen kan sampröva miljöbalksprövningar för samma åtgärder, 19 kap. 3 § miljöbalken. De olika besluten kan samlas i ett beslutsdokument vilket är en fördel när åtgärderna genomförs eller blir föremål för tillsyn.

När den egna länsstyrelsen är verksamhetsutövare bör det övervägas att överlåta prövningen av våtmarksprojektet till en annan länsstyrelse.

Att tänka på

  • När det finns ett tillstånd till markavvattning och en markavvattningssamfällighet - ta tidig kontakt med styrelsen eller övriga deltagare i samfälligheten. God tid för frågor och funderingar ger framgång på sikt. 
  • Vid proppning av diken är det viktigt att kartlägga om något behov av markavvattning återstår. Det är avgörande för hur och om omprövning av markavvattningssamfälligheten är möjlig eller om andra prövningar behöver göras. 
  • För att minimera påverkan eller skada på enskilda och allmänna intressen är det mycket viktigt att restaureringsåtgärdernas påverkansområde bestäms med rätt kompetens. Ta hellre till ett för stort område än ett för litet. 
  • Samprövning av dispenser och tillstånd eller anmälningar när detta är möjligt effektiviserar prövningsprocessen.
  • När den egna länsstyrelsen är verksamhetsutövare - överväg att överlåta prövningen av våtmarksprojektet till en annan länsstyrelse. 
  • Länsstyrelsens beslut i anmälningsärenden saknar rättskraft. Överväg att tillståndspröva vattenverksamhetsåtgärderna trots att de omfattas av regler för anmälan eller undantaget. Ett rättskraftigt tillstånd är en betydligt säkrare garant för att den restaurerade våtmarken kan finnas kvar långsiktigt i motsats till om den endast omfattas av ett anmälningsbeslut. 
  • Anläggande av våtmark är inte detsamma som restaurering av en befintlig våtmark. Gränser för anmälan i stället för tillstånd till vattenverksamhet skiljer sig därför åt.