Strandskydd - en vägledning för planering och prövning
LIS – Landsbygdsutveckling i strandnära lägen
Bestämmelserna om landsbygdsutveckling i strandnära lägen, så kallat LIS är ett verktyg för att differentiera strandskyddet i landet och ge ökade möjligheter att bygga strandnära på landsbygden.
Kommuner kan i sin översiktsplan peka ut LIS-områden lämpliga för utveckling av landsbygden. Inom dessa områden kan särskilda skäl för landsbygdsutveckling enligt 7 kap. 18 d § miljöbalken användas när man prövar dispens från och upphävande av strandskyddet.
Sidan vänder sig till
Vägledningen vänder sig i första hand till handläggare på länsstyrelser och kommuner.
Bra att veta
Processen och formkraven för utpekande av LIS-områden regleras i plan- och bygglagen (2010:900). Reglerna för vad som kan utgöra LIS-område och hur prövningar av dispenser och upphävanden av strandskyddet inom LIS-områden ska hanteras regleras däremot i miljöbalken. Mer information finns i handboken "Strandskydd - en vägledning för planering och prövning (2009:4)" och hos Boverket.
Lagstiftning
Strandskyddet i miljöbalken
Strandskyddsbestämmelserna finns i sjunde kapitlet miljöbalken (1998:808), som handlar om skydd av områden. Paragraferna 13-18 talar om vad som avses med strandskydd och vilka bestämmelser som gäller inom sådant område. I paragraferna 25-26 behandlas så kallad intresseprövning, det vill säga vägningen mellan enskilda och allmänna intressen.
7 kap. Miljöbalk (1998:808) (riksdagen.se)
I förarbetena till den ändrade strandskyddslagstiftningen, propositionen 2008/09:119, kan du läsa mer om strandskyddsbestämmelserna, bland annat motiven bakom dem och kommentarer till varje bestämmelse. I förarbetena till miljöbalken, proposition 1997/98:45, kan du läsa ännu mer om strandskyddsbestämmelserna. Intentionerna i lagtexten är desamma, men det finns en viss brist på överensstämmelse eftersom lagtexten delvis är annorlunda formulerad. Motiven finns i kapitel 4.13.2 under rubriken ”Strandskyddsområden” samt i kapitel 4.13.3. Kommentarerna till varje bestämmelse finns i kapitel 5.1.7 under rubrikerna ”Strandskyddsområde” samt ”Intresseprövning”.
Proposition Strandskyddet och utvecklingen av landsbygden (2008/09:119)
Miljöbalkspropositionen (1997/98:45)
I proposition 2013/14:214 beskrivs länsstyrelsens möjlighet att upphäva strandskyddet vid små sjöar och vattendrag.
Proposition Strandskyddet vid små sjöar och vattendrag (2013/14:214)
Det finns också en förordning om områdesskydd enligt miljöbalken (1998:1252). I förordningen regleras bland annat myndigheternas skyldigheter och befogenheter.
Förordning (1998:1252) om områdesskydd enligt miljöbalken m.m. (riksdagen.se)
I miljötillsynsförordningen 2011:13 regleras tillsynsansvaret för strandskydd.
Strandskyddet i plan- och bygglagen
Följande paragrafer i plan- och bygglagen omfattas av strandskyddslagstiftningen:
3 kapitlet (Översiktsplan): 5-6 §§ , 10 §, 16 § (riksdagen.se)
4 kapitlet (Reglering med detaljplan och områdesbestämmelser): 17 §, 33 § (riksdagen.se)
5 kapitlet (Att ta fram detaljplaner och områdesbestämmelser): 14 §, 22 § (riksdagen.se)
11 kapitlet (Tillsyn, tillträde, ingripanden och påföljder): 10-11 §§ (riksdagen.se)
Antal LIS-åtgärder i länsstyrelse- och kommunbeslut totalt i Sverige 2012-2023
Handböcker
Information om strandskydd finns mer utvecklad i Naturvårdsverkets handböcker.
En helhetssyn på stränder och landsbygd i översiktsplanen
Syftet med att peka ut LIS-områden är att stimulera den lokala och regionala utvecklingen i områden som har god tillgång till fria strandområden. Det handlar om att skapa arbetstillfällen eller locka människor att bosätta sig på platsen.
För att LIS ska bli ett effektivt och väl fungerande verktyg behöver kommunen göra ett bra grundarbete vid utpekandet av LIS-områden. Noggranna avvägningar och bedömningar behöver göras var det är rimligt att bostäder och verksamheter kan bidra till utvecklingen av landsbygden. Utpekande av LIS-områden innebär att kommunernas intentioner för stränderna blir en tydlig del i översiktsplanens samlade miljö- och markanvändningsstrategi.
Översiktsplanen har en nyckelroll i LIS-arbetet.
Att avgränsa strandområden som är lämpliga för utvecklingen av landsbygden hänger samman med andra planeringsfrågor som behandlas i översiktsplanen. I översiktsplaneprocessen hanteras LIS-områden utifrån ett heltäckande beslutsunderlag. Översiktsplanen garanterar insyn och en demokratisk förankring hos medborgare, berörda intressenter och myndigheter. En översiktsplan förutsätts även vara långsiktig.
Plan- och bygglagens krav på samråd, granskning och antagande gäller även för utpekandet av LIS-områden. På Boverkets webbplats kan du läsa mer om LIS och planeringsfrågor
Landsbygdsutveckling i strandnära lägen (boverket.se)
Vad är ett lämpligt LIS-område?
Områden lämpliga för landsbygdsutveckling i strandnära lägen är områden som har god tillgång till strandområden och där man kan bygga i viss utsträckning utan att strandskyddets syften åsidosätts.
Kommunen måste bedöma vilka långsiktiga effekter som de utpekade områdena kan ha på strandskyddets syften. Allmänheten ska fortfarande ha god tillgång till strandområden och djur och växter på land och i vatten ska ha goda livsvillkor. Redovisningen i översiktsplanen ska tydliggöra att strandskyddets syften kan tillgodoses trots de lättnader i strandskyddet som föreslås. Utpekade LIS-områden bör sammantaget inte omfatta mer än en begränsad del av kommunens strandskyddade områden.
LIS-område kan pekas ut i ett område som
- är lämpligt för utvecklingen av landsbygden
- är av ett sådant slag och har en så begränsad omfattning att strandskyddets syften fortfarande tillgodoses långsiktigt.
- endast har en liten betydelse för att tillgodose strandskyddets syften
a) i eller i närheten av tätorter,
b) i ett kust- eller kustskärgårdsområde från Forsmark till Klockestrand vid Ångermanälven eller från Skataudden vid Näskefjärden till gränsen mot Finland,
c) på Gotland, eller
d) vid Vänern, Vättern, Mälaren, Siljan, Orsasjön, Skattungen, Oresjön eller Oreälven mellan Orsasjön och Skattungen, om det råder stor efterfrågan på mark för bebyggelse i området, och - inte är ett kust- eller kustskärgårdsområde från gränsen mot Norge till Forsmark, utmed Ölands kust eller i Ångermanland från Klockestrand vid Ångermanälven till Skataudden vid Näskefjärden.
Källa: Enligt 7 kap. 18:e § miljöbalken.
Bestämmelserna innebär att inom områden som nämns under punkterna 3 a-d ska stor restriktivitet tillämpas i utpekande av LIS-områden, utpekade områden ska ha liten betydelse för att tillgodose strandskyddets syften. I områden som nämns i punkt 4 är det inte möjligt att peka ut LIS-områden.
I handboken Strandskydd - en vägledning för planering och prövning (2009:4), avsnitt 2.1, finns en tabell som översiktligt beskriver var det är möjligt att peka ut områden för landsbygdsutveckling i strandnära läge och var geografiska begränsningar finns. Det finns även en översiktskarta i kapitel 1.2.5
Vad är landsbygd?
Strandskyddslagstiftningen definierar inte begreppen landsbygd eller landsbygdsutveckling. Begreppet landsbygd rymmer en stor variation av olika sociala, ekonomiska och miljömässiga förhållanden. Gleshet, avstånd och tillgänglighet används ofta som indikatorer för att avgränsa och indela landsbygden. Att landsbygd kan ha olika karaktär och funktion är också ett motiv till att strandskyddsreglerna gjorts mer flexibla med ökade möjligheter att ta hänsyn till lokala förhållanden och förutsättningar.
Tillväxtverket, Sveriges kommuner och regioner (SKR) och Statistiska centralbyrån (SCB) har definitioner av landsbygd och tätort som kan vara till stöd.
Det är upp till kommunen att i sin översiktsplan, i dialog med länsstyrelsen, ange vad som är landsbygdsutveckling i strandnära lägen lokalt och regionalt. På så sätt differentieras strandskyddet utifrån lokala och regionala förhållanden.
Vad innebär åtgärder som främjar landsbygdsutvecklingen?
Med åtgärder som främjar landsbygdsutvecklingen avses bland annat åtgärder som långsiktigt kan ge positiva sysselsättningseffekter och som kan bidra till att upprätthålla serviceunderlaget på landsbygden. Det kan vara mindre anläggningar för turism, näringsverksamhet eller föreningsliv där tillgång till stränder är en förutsättning eller åtminstone en avsevärd fördel. Exempel på åtgärder är:
- Campingstugor
- Kanotuthyrning
- Strandcafé
- Försäljning av fiskprodukter
- Klubblokaler
- Scoutverksamhet
Det kan även vara områden för permanent- och fritidsboende i syfte att upprätthålla ett underlag för kommersiell och offentlig service (prop. 2008/09:119 s. 64, s. 107).
Urval och avgränsning av LIS-områden
Processen och formkraven för utpekande av LIS-områden regleras i plan- och bygglagen. Reglerna för vad som kan utgöra LIS-område och hur prövningar av dispenser och upphävanden inom LIS-områden ska hanteras regleras i miljöbalken.
Eftersom strandskyddets syften är långsiktiga, bör kommunen ha ett långt tidsperspektiv när den överväger LIS-områden och vilka typer av åtgärder som kan tillkomma inom dessa. LIS-områdena bör därför sammantaget inte omfatta mer än en begränsad del av de strandområden som finns inom en kommun.
Vad som är en begränsad del kan variera bland annat utifrån kommunens tillgång till och kvaliteten på stränder. Om behovet av landsbygdsutveckling kan tillgodoses inom flera olika områden, bör de områden väljas där inverkan på strandskyddets syften bedöms bli minst.
Utgångspunkter för urval och avgränsning av LIS-områden bör vara
- Vilka stränder som finns i kommunen. Hur de används och av vem.
- Hur tillgängliga stränderna är för allmänheten och vilka upplevelsevärden som finns.
- Vilken betydelse olika områden har för att långsiktigt säkerställa strandskyddets båda syften.
- Vilka kvaliteter stränderna har för biologisk mångfald och för att bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet.
- Hur förutsättningarna ser ut för landsbygdsutveckling i olika delar av kommunen.
- På vilket sätt ett ianspråktagande av strandområdet långsiktigt bidrar till positiva sysselsättningseffekter och/eller ökat serviceunderlag på landsbygden.
- Hur åtgärder inom strandområde kan bidra till ökad ekonomisk aktivitet på orten eller i bygden på längre sikt.
- Vilka åtgärder som kommunen bedömer är lämpliga inom visst LIS-område för att stimulera landsbygdsutveckling inom det aktuella området bör om möjligt anges.
- Behovet av skydd mot olyckor, översvämning och erosion enligt PBL ska även beaktas.
I handbokens kapitel 2.3 finns mer information om utpekande av LIS-områden.
Policydokument i stället för redovisning i översiktsplan
Om en redovisning av LIS-områden saknas i översiktsplanen bör det finnas något slags policydokument som anger riktlinjer för vad som är LIS-områden och med väl utformade riktlinjer bör kriterierna kunna tillämpas utifrån förhållandena på den aktuella platsen och ett närområde av rimlig omfattning (prop. 2008/09:119 s. 58).
Mark- och miljödomstolen, Umeå tingsrätt, har i dom den 27 mars 2014 i mål nr M 1882–13 ansett att ett LIS-policydokument kan ligga till grund för att bevilja strandskyddsdispens även för ett enstaka bostadshus. En förutsättning för dispens är att det är utrett att platsen ligger inom ett LIS-område och att bostadshuset avses att uppföras i anslutning till ett befintligt bostadshus.
I det aktuella fallet ansåg domstolen dock att policydokumentet var alltför vagt hållet och att det inte fanns något egentligt underlag för bedömningen om det aktuella området utgjorde LIS-område. Dispens med stöd av LIS-bestämmelserna kunde därför inte beviljas.
Länsstyrelsens roll
Utpekandet av LIS-områden i översiktsplaneprocessen sker i dialog mellan kommun och länsstyrelse. Länsstyrelsen har en viktig roll i arbetet med översiktsplanen genom att;
- ge råd och stöd till kommunerna,
- granska om kommunens förslag stämmer överens med villkoren för LIS-områden,
- påtala under planarbetet om kommunen redovisar ett område som tydligt avviker från kriterierna för LIS,
- redovisa i sitt granskningsyttrande om kommunens översiktsplan i ett område strider mot miljöbalken,
- om bebyggelse är lämplig med hänsyn till riskfaktorer som olyckor, översvämning och erosion enligt PBL.
Yttrande över LIS-plan
Länsstyrelsens granskningsyttrande över en LIS-plan kan få stor betydelse vid senare ärenden som gäller dispens eller upphävande av strandskyddet. Om länsstyrelsen inte invänt mot att kommunen pekat ut ett visst LIS-område i en översiktsplan, saknas det normalt skäl att senare ifrågasätta kommunens bedömning. Det är dock först vid en prövning i det enskilda fallet som det på ett rättsligt bindande sätt avgörs om den tänkta platsen för en åtgärd uppfyller kraven för ett LIS-område (prop. 2008/09:119 s. 57). Även om länsstyrelsen inte har haft några invändningar i sitt granskningsyttrande kan det framkomma omständigheter i ett ärende som talar för att LIS-området bör ifrågasättas (prop. 2008/09:119 s.111).
I MÖD 2012:39 och 2016:39 har Mark- och miljööverdomstolen ansett att om länsstyrelsen haft invändningar vid utpekandet av ett LIS-område kan inte översiktsplanen ge någon tydlig vägledning om platsen ligger inom ett LIS-område. En bedömning får då göras utifrån tyngden av de sakliga skäl som parterna för fram om platsen ligger inom ett område där utveckling av landsbygden kan ske på ett långsiktigt sätt.
Prövning av dispens och upphävande i detaljplan inom utpekat LIS-område
Inom utpekat LIS-område kan det särskilda skälet för landsbygdsutveckling enligt 7 kap. 18 d miljöbalken användas vid prövning av upphävande av strandskydd i en detaljplan eller dispens från strandskyddet.
Som särskilt skäl inom ett LIS-område får man beakta om ett strandnära läge för en byggnad, verksamhet, anläggning eller åtgärd bidrar till utvecklingen av landsbygden. Om prövningen gäller en dispens för att uppföra enstaka en- eller tvåbostadshus med tillhörande komplementbyggnader och andra åtgärder får man i stället beakta om huset eller husen avses att uppföras i anslutning till ett befintligt bostadshus.
För att de särskilda dispensskälen för LIS-områden ska kunna tillämpas måste först avgöras om den plats som dispensen avser ligger inom ett LIS-område.
Även inom LIS-områden ska det göras intresseprövning utifrån enskilda och allmänna intressen enligt 7 kap. 25 och 26 §§ miljöbalken. Bestämmelsen om fri passage enlig 7 kap. 18 f § miljöbalken ska också tillämpas inom LIS-områden. Om de biologiska värdena eller allmänhetens tillgång till strandområden riskerar att påverkas på ett oacceptabelt sätt finns inte förutsättningar för upphävande av eller dispens från strandskyddet.
Prövning av upphävande i detaljplan
I samband med detaljplaneläggning kan nya bostäder inom LIS-område lokaliseras även där det inte finns befintlig bostadsbebyggelse (prop. 2008/09:119 s. 71). Bestämmelser om kommunens möjligheter att upphäva strandskyddet i en detaljplan finns i 4 kap. 17 § plan- och bygglagen.
Prövning av dispens för enstaka en- eller tvåbostadshus
Enstaka en- eller tvåbostadshus inom LIS-område ska uppföras i anslutning till befintlig bebyggelse (7 kap. 18 d § miljöbalken). Dispens för enstaka bostadshus får inte motiveras med att det bidrar till landsbygdsutveckling, även om det skulle vara möjligt. För enstaka nya bostadshus är det en fördel om det långsiktigt kan skapas förutsättningar för en samlad bebyggelse, bland annat med hänsyn till möjligheterna att tillgodose behovet av samhällsservice av olika slag.
I samband med detaljplaneläggning är det möjligt att pröva lämpligheten av att lokalisera ny bebyggelse som innehåller bostäder också till andra delar av de områden som pekats ut som LIS-områden, det vill säga utan att bostäderna behöver uppföras i anslutning till befintlig bostadsbebyggelse.
För åtgärder på en tomt inom LIS-område som redan har en huvudbyggnad tillämpas de vanliga särskilda skälen i 7 kap. 18 c § (prop. 2008/09:119 s. 108).
Helårsbostäder bidrar till lokal service
Mark- och miljööverdomstolen bedömde i det refererade avgörandet MÖD 2019:2 att uppförande av tolv nya helårsbostäder inom ett LIS-område kunde bidra till en utveckling av landsbygden genom att befolkningstillskottet både skapade underlag för den lokala service som fanns och kunde skapa underlag för ökad service. Domstolen fann också att strandskyddets syften fortfarande tillgodosågs långsiktigt genom att ett cirka 40 meter brett område närmast stranden enligt detaljplanen skulle lämnas orört i syfte att trygga allmänhetens tillträde. Domstolen ansåg därför att det fanns särskilda skäl att upphäva strandskyddet i detaljplanen.
Länsstyrelsen hade inte någon invändning mot utpekandet av området som ett LIS-område i översiktsplanen. Domstolen konstaterade att den motivering som fanns i översiktsplanen avseende områdets lämplighet för landsbygdsutveckling var något översiktlig, men ansåg att det inte hade framkommit något i målet som tydligt talade för att kommunens redovisning och utpekande av området som ett LIS-område borde ifrågasättas. Mot denna bakgrund fann domstolen inte anledning att ifrågasätta att det aktuella området var ett LIS-område.
Fritidshus som underlag för service
I mål nr P 4928-18 behandlade Mark- och miljööverdomstolen en detaljplan med syftet att utvidga ett befintligt fritidshusområde. Ungefär 60 tomter skulle skapas och 10 av dessa skulle ligga inom strandskyddat område.
Domstolen bedömde att de formuleringar som fanns i översiktsplanen om LIS-områden delvis var generella och rörde samtliga utpekade områden i kommunen, inte bara det aktuella området. Angående det aktuella området angavs dock särskilt att bebyggelse för fritidsboende och fastboende i området skulle stärka underlag för service i de närliggande orterna. Domstolen bedömde att bebyggelsen kunde bidra till en utveckling av landsbygden genom att det förväntade befolkningstillskottet både skulle skapa underlag för den lokala servicen och underlag för ökad service.
Länsstyrelsen hade inte ifrågasatt kommunens utpekande av LIS-området. Domstolen bedömde att det aktuella området utgjorde LIS-område och att det fanns särskilda skäl att upphäva strandskyddet.
Fritidshus som inte bidrar till ekonomisk tillväxt
Regeringen bedömde i beslut 2019-10-17 nr Fi2019/01225/SPN att kommunen inte hade visat att detaljplanen skulle bidra till ekonomisk tillväxt på längre sikt. Detaljplanen upphävdes därför.
Det aktuella planområdet hade pekats ut som LIS-område i översiktsplanen och varken länsstyrelsen eller regeringen ifrågasatte den bedömningen. Regeringen ansåg dock att kommunens beskrivning av hur detaljplanen kunde bidra till utvecklingen av landsbygden inte var tillräckligt konkret. Kommunen hade inte heller visat att det strandnära läget för de planerade fritidshusen skulle bidra till ekonomisk tillväxt på längre sikt.
I sitt beslut hänvisade regeringen till MÖD 2019:2 (beskrivs ovan) där kommunen lämnat en förhållandevis preciserad beskrivning av detaljplanens effekter.
Avstånd mellan bebyggelse och service
Ett LIS-område för bostadsutveckling ska vara långsiktigt lämpligt för att skapa en samlad bebyggelse och lokaliseras nära den service som bebyggelsen avser att stärka.
Mark- och miljööverdomstolen bedömde i mål 2015:32 att ett LIS-område i Eksjö kommun, låg relativt långt, ca 13 km respektive 7,6 km från den service som var tänkt att stärkas med bebyggelsen. Med hänsyn till det i sammanhanget stora avståndet till serviceorter fanns skäl att ifrågasätta om ett ökat befolkningsunderlag i det utpekade LIS-området verkligen skulle bidra till bibehållen eller utökad service.
I målet fanns inget underlag som visade att bebyggelsen i det utpekade LIS-området, trots det relativt stora avståndet, skulle ge positiva effekter för serviceorterna. Domstolen fann i det här målet att området inte uppfyllde kriterierna för ett LIS-område och detaljplanen upphävdes. Naturvårdsverket tolkar det som att MÖD ändå öppnar upp för att – om det funnits underlag som kunde visa på tydliga positiva effekter för serviceorterna – att det kunde vara fråga om ett LIS-område trots ett relativt stort avstånd.
I det refererade avgörandet MÖD 2021:24 har Mark- och miljööverdomstolen uttalat att det inte är möjligt att ange generella riktlinjer för vilka avstånd som kan godtas. Förhållandena skiljer sig åt mellan olika kommuner, varför en bedömning måste göras utifrån omständigheterna i det enskilda fallet.
Domstolen godtog i det här målet de aktuella avstånden i Årjängs kommun som innebar cirka 10 till 25 minuters bilresa från planområdet till områden med service med mera.
Uppförande av ett enbostadshus intill ett befintligt hus
Mark- och miljööverdomstolen bedömde i mål MÖD 2016:39 att ett nytt enbostadshus med komplementbyggnader fick uppföras cirka 25 m ifrån ett befintligt bostadshus inom ett utpekat LIS-område.
25 meter från ett befintligt bostadshus ansåg domstolen uppfyllde kravet på att huset ska placeras i anslutning till befintligt bostadshus. Planerad tomtgräns gick 25 från stranden och en mindre grusväg låg mellan fastighetsgräns och stranden. Domstolen bedömde att växt- och djurliv inte påverkades negativt av åtgärden och strandskyddets långsiktiga syften inte motverkades.
Domstolen bedömde att den aktuella platsen var ett lämpligt LIS-område även om kommunens beskrivning av området var vag och länsstyrelsen hade haft invändningar mot det. Kommunen hade bedömt att bostadshuset innebar en förtätning som borde kunna bidra till ökad ekonomisk utveckling till ett samhälle en dryg kilometer bort och domstolen fann inte några sakliga eller formella skäl att ifrågasätta kommunens bedömning.
LIS kan inte användas för befintlig bebyggelse
Mark- och miljödomstolen, Östersunds tingsrätt, bedömde i dom den 17 december 2021 i mål nr M 556-21 att ett fritidshus som skulle ersätta ett befintligt hus inte var ny bebyggelse. Domstolen bedömde att detta, tillsammans med åtgärdernas påverkan på strandskyddets syften, gjorde att åtgärderna inte kunde tillåtas med stöd av bestämmelsen om LIS.
Fastigheten låg inom ett utpekat LIS-område och var bebyggd med ett mindre fritidshus och komplementbyggnader. Kommunen beviljade strandskyddsdispens för nybyggnation av fritidshus samt uppförande av garage. Det befintliga fritidshuset skulle ersättas av ett större fritidshus.
Länsstyrelsen överprövade kommunens beslut och konstaterade att syftet med bestämmelsen i 7 kap. 18 d § miljöbalken är att möjliggöra byggande i utpekade områden som idag saknar bostadshus. Bostadshuset kunde inte heller anses vara en ersättningsbyggnad.
Såväl det nya fritidshuset som garaget ansågs medföra en utökning av hemfridszonen och därmed inskränka det område som ska vara tillgängligt för allmänheten. Dispensen upphävdes.
Prövning av dispens utanför utpekat LIS-område
Även om en plats inte är utpekad som LIS-område i översiktsplanen kan det vara möjligt att i det enskilda fallet använda det särskilda skälet för landsbygdsutveckling enligt 7 kap. 18 d miljöbalken, men det måste först avgöras om platsen kan anses vara ett LIS-område enligt kriterierna i 7 kap. 18 § e miljöbalken.
För att bedöma om en plats kan anses vara ett LIS-område behövs ett underlag som visar att området lämpar sig för landsbygdsutveckling. Om det inte finns någon redovisning i översiktsplanen måste kommunen på annat sätt kunna visa om det aktuella området är lämpligt för åtgärder som främjar landsbygdsutvecklingen, vilken inverkan en tillämpning skulle få på strandskyddets syften och andra omständigheter som har betydelse för prövningen.
En övergripande bedömning får göras av hur den planerade åtgärden kan bidra till att främja sysselsättning, upprätthålla serviceunderlaget eller i övrigt bidra till landsbygdsutvecklingen på längre sikt. Det bör inte ställas orimligt höga krav på en sådan utredning (prop. 2008/09:119 s. 107), men det krävs underlag som stödjer bedömningen. Det är inte tillräckligt med endast påståenden som förs fram av kommunen och sökanden till stöd för att den sökta platsen ligger inom ett LIS-område (MÖD 2012:39).
LIS-område eller inte när det inte är utpekat i översiktsplan
I mål nr M 6166-17, som gällde dispens för nybyggnation av tre enbostadshus, ansåg Mark- och miljööverdomstolen att det inte var utrett att den aktuella platsen var ett LIS-område. Det fanns därmed inte förutsättningar för att bevilja dispens enligt 7 kap. 18 d och e §§ miljöbalken.
Kommunen framförde bara allmänt hållna aspekter till att det aktuella området skulle vara ett LIS-område trots att platsen inte omfattades av kommunens LIS-plan. Enligt domstolen var det inte tydligt vilken lokal service som den tänkta bebyggelsen var avsedd att stärka.
Avståndet till serviceorter var relativt långt och att platsen låg i närheten av en herrgård och en campingplats ansågs inte ensamt medföra att området utgjorde ett LIS-område. Området omfattades också av bland annat riksintresse för naturvård och friluftsliv.
Detta talar för att en restriktivare syn bör gälla vid prövningen av om ett område är lämpligt för landsbygdsutveckling. Om behovet av landsbygdsutveckling kan tillgodoses inom flera olika områden, bör de områden väljas där inverkan på strandskyddet bedöms bli minst. I detta fall hade kommunen redovisat flera LIS-områden. Det får antas att kommunen då har gjort en bedömning av i vilka områden en god utveckling av landsbygden kan ske samtidigt som inverkan på strandskyddets syften blir så liten som möjligt. Dispensen upphävdes.
I mål nr M 6346-20 gjorde Mark- och miljööverdomstolen en annan bedömning. Målet gällde dispens för ett nytt fritidshus och carport som beviljades av kommunen med allmänt hållna motiv till att området kunde anses vara ett LIS-område. Platsen var dock inte utpekad som LIS-område i översiktsplanen och domstolen konstaterade därför att översiktsplanen inte kunde användas som stöd.
Domstolen konstaterade till en början att de skäl som kommunen redovisat i dispensbeslutet inte var tillräckliga för att visa att platsen var ett LIS-område. Efter att bland annat kommunen hade utvecklat sin argumentation hos Mark- och miljööverdomstolen, bedömde domstolen dock vid en samlad bedömning att det fanns skäl att godta området som ett LIS-område trots att det inte hade utpekats som ett sådant i översiktsplanen.
Fastigheten hade under lång tid varit bebyggd med bostadshus. Bostadshuset revs 2015 vilket var ungefär samtidigt som översiktsplanen antogs och fastigheten var troligen bebyggd när kommunen utredda lämpliga LIS-områden. Fritidshuset med tillhörande komplementbyggnad skulle uppföras i anslutning till befintlig bebyggelse och det fanns därför förutsättningar att bevilja dispens med stöd av 7 kap. 18 d och e §§ miljöbalken.
Prövning av dispens för verksamhet
Som särskilt skäl inom ett LIS-område får man beakta om ett strandnära läge för en byggnad, verksamhet, anläggning eller åtgärd bidrar till utvecklingen av landsbygden. Vilka typer av verksamheter som kan vara aktuella för landsbygdsutveckling finns inte beskrivet i strandskyddsbestämmelserna men det kan till exempel handla om etablering av en turistanläggning för en verksamhet där tillgång till stränder och vattenområden är en förutsättning eller åtminstone en fördel.
Verksamheter skapar i regel arbetstillfällen och bidrar till en levande landsbygd. Det bör inte vara ett tillräckligt skäl för en dispens att uppförandet av en ny bebyggelse eller en åtgärd tillfälligt skapar arbetstillfällen på orten eller i bygden. (prop. 2008/09:119 s. 107)
Turistverksamhet inom riksintresseområde
I mål nr M 9980-16 behandlade Mark- och miljööverdomstolen en strandskyddsdispens för uppförande av en 54 kvadratmeter stor byggnad som en del i en kajak- och kanotuthyrningsverksamhet på en ö. Domstolen bedömde att den plats som dispensansökan avsåg låg inom ett LIS-område och att dispensen kunde beviljas.
Länsstyrelsen hade i granskningsyttrandet över LIS-planen varit kritisk till turistverksamhet på ön på grund av områdets höga natur-, friluftslivs- och landskapsbildsvärden. Kommunen anförde att det utpekade LIS-området är av stort värde för rörligt friluftsliv och en expanderande turistnäring. Motivet till placeringen av LIS-området var att skapa en nod utmed Kungsleden.
Enligt Mark- och miljööverdomstolen hade kommunen på ett konkret sätt redogjort för på vilket sätt den utpekade delen av ön var lämplig för utveckling av landsbygden. Enligt domstolen saknades sakliga och formella skäl att ifrågasätta kommunens bedömning i fråga om det rörliga friluftslivets intressen. Utpekandet av LIS-området bedömdes inte medföra någon oacceptabel påverkan på allmänhetens tillgång till strandområden eller på de biologiska värdena på platsen.
Att ön omfattades av riksintresse för friluftsliv och naturvård enligt 3 kap. 6 § miljöbalken och rörligt friluftsliv enligt 4 kap. 2 § miljöbalken förändrade inte bedömningen att det i detta fall ansågs utgöra ett LIS-område. Domstolen ansåg vidare att särskilda skäl för dispens fanns då det saknades skäl att ifrågasätta att ett strandnära läge för byggnaden skulle gynna verksamheten på ett avsevärt sätt, och i förlängningen även utvecklingen av landsbygden.
Jacuzzi för en verksamhets gäster
I mål nr M 1388-23 behandlade Mark-och miljööverdomstolen en dispens i efterhand för åtgärder inom en befintlig restaurang och bed and breakfast verksamhet. Målet gällde uppställning av en jacuzzi, utemöbler, tält med tillhörande trädäck samt staket. Inledningsvis upphävde MÖD föreläggandet om att ta bort tält med trädäck då det bedömdes vara placerat utanför strandskyddat område.
Platsen låg inom ett utpekat LIS-område med syftet att möjliggöra en utvidgning och utveckling av området. Området ingick även i en strategi för särskilda turiständamål som syftade till att erbjuda fler boendemöjligheter för besökande. Området bedömdes även ha lägre skyddsvärde än närliggande områden. Länsstyrelsen hade i sitt granskningsyttrande avseende översiktsplanen instämt i att aktuellt område var lämpligt för utvecklingen av landsbygden och strandskyddets syften kunde fortfarande tillgodoses långsiktigt. MÖD fann därför att platsen låg inom ett LIS-område.
Jacuzzin och utemöblerna var avsedda för anläggningens gäster. MÖD bedömde att det fick anses visat att en anläggning av aktuellt slag i ett strandnära läge kunde bidra till ökad ekonomisk aktivitet på orten på längre sikt. Det förelåg därför särskilda skäl för att medge strandskyddsdispens för uppställning av jacuzzi och utemöbler på befintliga betongplattan. Avståndet mellan betongplattan och strandlinjen bedömdes som tillräcklig för att säkerställa fri passage för allmänheten.
Staketet bedömdes avhålla allmänheten från ett område där den annars skulle ha fått färdas fritt och föreläggandet att ta bort staketet fastställdes därför.
Andra intressanta fall
Enskild brygga inom LIS-område bidrar inte till landsbygdsutveckling
Mark- och miljödomstolen, Nacka tingsrätt, bedömde den 24 september 2021 i mål nr M 5067-21 att den ansökta bryggan inte bidrog till landsbygdsutveckling på det sätt som avses i 7 kap. 18 d § miljöbalken, oavsett om området kunde betraktas som ett LIS-område.
Bedömningen av om en brygga bidrar till utvecklingen av landsbygden ska inte utgå från det strandnära lägets fördel för en enskild persons ekonomiska förhållanden. I stället krävs det att åtgärden bidrar till en mer långsiktig ekonomisk påverkan i ett lokalt eller regionalt perspektiv (prop. 2008/09:119 s. 107).
Hänsyn till andra värden än strandskyddets syften
I mål nr M 5955-17 behandlade Mark- och miljööverdomstolen en dispens för att få uppföra ett fritidshus. Fritidshuset skulle placeras cirka 35 meter från ett befintligt bostadshus. Domstolen ansåg att den plats som dispensansökan avsåg låg inom ett LIS-område och att det därmed fanns särskilda skäl att ge dispens från strandskyddet.
Området hade pekats ut av kommunen som ett LIS-område, men länsstyrelsen hade i sitt granskningsyttrande anfört att området var olämpligt med hänsyn till områdets kulturmiljövärden. Några andra skäl mot utpekandet av området som ett LIS-område hade inte framförts. Mark- och miljööverdomstolen konstaterade att kulturmiljön inte är ett av de intressen som strandskyddsbestämmelserna syftar till att skydda.