Vägledning

Strandskydd

En man sitter lutad mot ett träd vid en sjö.

Dispens från strandskyddet

Granskad: ‎den ‎14‎ ‎juni‎ ‎2024

Strandskyddet är ett tungt vägande allmänt intresse. Lagstiftaren har utgått från att restriktivitet därför alltid ska gälla för dispenser.

Trots förbuden inom strandskyddsområdet finns möjlighet att söka om dispens om det finns särskilda skäl. Dispens får bara medges om det är förenligt med strandskyddets syften. För att säkerställa fri passage för allmänheten och bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet ska ett område mellan strandlinjen och byggnaderna eller anläggningarna lämnas. Det finns vissa åtgärder inom de areella näringarna som inte omfattas av det generella förbudet, och som därför inte heller behöver dispensprövas.

Sidan vänder sig till

Vägledningen vänder sig i första hand till handläggare på länsstyrelser och kommuner. 

Bra att veta

Den information som finns här finns även mer utvecklad i handboken. 

Strandskyddet i miljöbalken

Strandskyddsbestämmelserna finns i sjunde kapitlet miljöbalken (1998:808), som handlar om skydd av områden. Paragraferna 13-18 talar om vad som avses med strandskydd och vilka bestämmelser som gäller inom sådant område. I paragraferna 25-26 behandlas så kallad intresseprövning, det vill säga vägningen mellan enskilda och allmänna intressen.

7 kap. Miljöbalk (1998:808) (riksdagen.se)

I förarbetena till den ändrade strandskyddslagstiftningen, propositionen 2008/09:119, kan du läsa mer om strandskyddsbestämmelserna, bland annat motiven bakom dem och kommentarer till varje bestämmelse. I förarbetena till miljöbalken, proposition 1997/98:45, kan du läsa ännu mer om strandskyddsbestämmelserna. Intentionerna i lagtexten är desamma, men det finns en viss brist på överensstämmelse eftersom lagtexten delvis är annorlunda formulerad. Motiven finns i kapitel 4.13.2 under rubriken ”Strandskyddsområden” samt i kapitel 4.13.3. Kommentarerna till varje bestämmelse finns i kapitel 5.1.7 under rubrikerna ”Strandskyddsområde” samt ”Intresseprövning”.

Proposition Strandskyddet och utvecklingen av landsbygden (2008/09:119)

Miljöbalkspropositionen (1997/98:45)

I proposition 2013/14:214 beskrivs länsstyrelsens möjlighet att upphäva strandskyddet vid små sjöar och vattendrag.

Proposition Strandskyddet vid små sjöar och vattendrag (2013/14:214)

Det finns också en förordning om områdesskydd enligt miljöbalken (1998:1252). I förordningen regleras bland annat myndigheternas skyldigheter och befogenheter.

Förordning (1998:1252) om områdesskydd enligt miljöbalken m.m. (riksdagen.se)

I miljötillsynsförordningen 2011:13 regleras tillsynsansvaret för strandskydd.

Miljötillsynsförordning (2011:13) (riksdagen.se)

Strandskyddet i plan- och bygglagen

Särskilda skäl

För att en dispens ska kunna beviljas krävs att det finns särskilda skäl. Som särskilda skäl får man endast använda något av de sex särskilda skäl som anges i miljöbalken 7 kapitlet 18 c §. Inom ett område som en kommun har pekat ut som område för landsbygdsutveckling i strandnära lägen får man även använda de särskilda skäl som anges i miljöbalken 7 kapitlet 18 d §. Dispens får bara medges om det är förenligt med strandskyddets syften.

Att ett område redan är ianspråktaget innebär ofta att det utgörs av en etablerad hemfridszon eller beslutad tomtplats runt ett bostadshus, avgörande är att området inte längre är allemansrättsligt tillgängligt. En bedömning av om ett område är ianspråktaget bör baseras på en utredning av hur allmänheten har tillgång till området.

Om en plats är avskuren från stranden genom en större väg, järnväg, sammanhängande bebyggelse eller motsvarande, och därför saknar betydelse för allmänhetens tillgång till stranden, kan detta utgöra ett särskilt skäl för dispens.

Ett område kan trots att det är väl avskilt från stranden vara av stor betydelse för växt- och djurliv och allmänhetens tillgång till strandområden, det kan till exempel röra sig om viktiga lokaler för hotade arter eller platser som är intressanta strövområden. Avskiljande vägar och liknande är därför inte ett särskilt skäl per automatik. En mindre väg anses vanligen inte ha någon avskiljande effekt.

Slänter, branter och höjdformationer som gör strandkanten svår att nå räknas inte som avskiljande i relation till strandskyddets syften. Sådana formationer kan tvärtom ofta ha ett särskilt värde, till exempel som utsiktspunkter.

Vissa typer av anläggningar är till karaktären sådana att de måste ligga vid vatten, det kan gälla båthamnar, pirar, bryggor, båthus med mera. Men en noggrann prövning behöver göras i förhållande till strandskyddets båda syften.

Restriktivitet krävs vid dispens för enskilda byggnader eller anläggningar som tar i anspråk ett allmänt tillgängligt område. Anläggningarna eller anordningarna bör inte lokaliseras till områden med stort rekreationsvärde eller höga värden för djur- och växtlivet. Möjligheter till samlokalisering av till exempel bryggor och båthus bör tas till vara, och en fri passage ska lämnas.

Det kan till exempel handla om en hamnanläggning eller industri som inte kan expandera utanför strandskyddat område. Att det avser en verksamhet innebär att det inte kan vara fråga om byggande av bostäder.

Det kan till exempel vara åtgärder som tillgodoser kommunens behov av tätortsutveckling, olika typer av infrastrukturanläggningar, anpassning av miljön för bättre tillgänglighet för funktionshindrade eller åtgärder som betingas av frilufts-, naturvårds-, miljövårds- eller kulturhistoriska intressen. För att det ska vara ett angeläget allmänt intresse bör den planerade åtgärden långsiktigt ge fördelar för samhället. Om intresset kan tillgodoses utanför strandskyddsområdet ska dispens inte medges. 

Ett mycket angeläget intresse innebär mycket speciella omständigheter som är mer eller mindre unika till sin karaktär. Det kan vara både allmänna och enskilda intressen, men tillämpningen bör vara särskilt restriktiv när det gäller enskilda intressen.

I många beslut där dispens har beviljats, anges som enda motiv att åtgärden inte påtagligt försämrar allmänhetens tillträde till området och att växt- och djurlivet inte påverkas påtagligt. Detta är inte sådana särskilda skäl som avses i miljöbalken, utan en förutsättning för att dispens ska kunna medges, om det dessutom finns särskilda skäl.

Att området sällan eller aldrig besöks, att stranden är otillgänglig eller i övrigt olämplig för bad och friluftsliv, tas i miljöbalkspropositionen upp som ett vanligtvis ogiltigt skäl för dispens.

Personliga skäl, som till exempel återflyttning till gamla hemtrakter eller en önskan om att bosätta sig nära resten av sin familj, räknas inte heller som särskilda skäl.

Landsbygdsutveckling i strandnära läge

Inom områden som kommunerna har pekat ut som områden för landsbygdsutveckling i strandnära lägen får man, förutom de skäl som anges i miljöbalken 7 kapitlet 18 c §, även tillämpa skälen som anges i miljöbalken 7 kapitlet 18 d §.

Det kan handla om att en byggnad, anläggning eller verksamhet långsiktigt bidrar till utvecklingen av landsbygden eller, om det gäller en- eller tvåbostadshus, att de uppförs i anslutning till befintligt bostadshus.

LIS – Landsbygdsutveckling i strandnära lägen

Hänsyn till växt- och djurlivet

De skäl som räknats upp ovan utgår huvudsakligen från de allemansrättsliga värdena. En dispensprövning ska också alltid omfatta den påverkan åtgärden får på växt- och djurlivet. Om de biologiska värdena påverkas på ett sätt som inte kan accepteras ska dispens inte ges, även om något av skälen ovan kan åberopas.

Intresseavvägning mot enskilda intressen

Vid en prövning av dispens från strandskyddet ska det enligt 7 kap. 25 § miljöbalken göras en intresseavvägning där hänsyn även ska tas till enskilda intressen. En inskränkning i en enskilds rätt att använda mark eller vatten får inte gå längre än vad som krävs för att syftet med skyddet ska tillgodoses, en så kallas proportionalitetsbedömning.

Enligt tidigare praxis har det inte ansetts möjligt att vid en intresseavvägning enligt 7 kap. 25 § miljöbalken beakta andra omständigheter än de särskilda skäl för dispens som anges i 7 kap. 18 c-d §§. 

I MÖD 2020:2 nyanserade Mark- och miljööverdomstolen sin tidigare praxis med anledning av Högsta domstolens avgörande i rättsfallet NJA 2018 s. 753. I domskälen framkommer följande. 

Andra omständigheter än de särskilda skälen

Lagstiftaren har vid införandet av gällande strandskyddsbestämmelser gjort en ingående avvägning mellan allmänintresset av att upprätthålla strandskyddet och motstående enskilda intressen. Men den utveckling som skett i praxis om egendomsskyddet måste få genomslag vid dispensprövningen. Andra omständigheter än de särskilda skäl som anges i 7 kap. 18 c-d §§ miljöbalken måste därför kunna beaktas vid en intresseavvägning enligt 7 kap. 25 § miljöbalken. 

Utgångspunkten för avvägningen måste fortfarande vara att det är ett mycket starkt intresse att bevara allemansrättslig tillgång till strandområden för friluftsliv och områden med goda livsvillkor för djur- och växtliv. Den allemansrättsliga tillgången till naturen, precis som egendomsskyddet, är grundlagsfäst i 2 kap. 15 § regeringsformen. Vid intresseavvägningen ska beaktas att strandskyddets syfte är att bevara strandområden som fortfarande är orörda, inte att inskränka pågående markanvändning. 

Strandskyddets syften är långsiktiga och områden som för tillfället verkar vara av begränsat intresse kan bli betydelsefulla i framtiden. Även om en dispens i det enskilda fallet inte tycks skada syftet med strandskyddet kan flera dispenser sammantaget ändå få en betydande negativ inverkan på tillgången till stränder för friluftsliv och djur- och växtliv (se prop. 1997/98:45, del 1, s. 321 ff.). 

Kostnader att återställa ska inte vägas in

Vid bedömningen i det aktuella fallet ansåg Mark- och miljööverdomstolen att det inte fanns något särskilt skäl för dispens enligt 7 kap. 18 c § miljöbalken. Inte heller den intresseavvägning som ska göras enligt 7 kap. 25 § miljöbalken medförde att strandskyddsdispens kunde ges i det här fallet. Att en byggnad redan hade uppförts och att det skulle innebära kapitalförstöring och vara förenat med stora kostnader att avlägsna den kunde enligt domstolen inte i sig tillmätas någon egentlig betydelse vid proportionalitetsbedömningen.  

Kompensationsåtgärder kan övervägas i vissa fall

Mark- och miljööverdomstolen ansåg att det inte bör vara uteslutet att i vissa fall beakta om det finns en möjlighet att på annat sätt kompensera för den negativa påverkan som åtgärden medför. Det kan jämföras med 16 kap. 9 § första stycket 3 miljöbalken som ger en möjlighet att förena dispensen med en skyldighet att utföra eller bekosta åtgärder för att kompensera det intrång i allmänna intressen som verksamheten medför. 

En kompensationsåtgärd för en strandskyddsdispens skulle kunna vara att mark som sedan tidigare varit ianspråktagen görs allemansrättsligt tillgänglig. Det förutsätter att det kan säkerställas att kompensationsåtgärden verkligen kommer till stånd och blir bestående över tid, och att den faktiskt kompenserar det intrång som dispensen innebär. 

I det här fallet ansåg Mark- och miljööverdomstolen att det inte var visat att den föreslagna kompensationsåtgärden kompenserade den utökning av hemfridszonen som den uppförda byggnaden inneburit. Den sökta dispensen kunde därför inte beviljas och avslaget på dispensansökan kunde inte anses oproportionerligt. 

Tomtplatsavgränsning

I ett beslut om strandskyddsdispens krävs att det ingår en avgränsning av den tomtplats eller den mark som får användas. Avgränsningen ska framgå av beslutet och markeras på en karta.

Tomten är det område där markägaren kan hävda en privat zon, där allmänheten inte har rätt att vistas. Utanför tomtplatsen eller hemfridszonen gäller allemansrätten. En tomtplats är inte samma sak som en fastighet och den behöver inte sammanfalla med fastighetsgränser. Men en tomtplats kan inte nå bortom den egna fastighetsgränsen.

Vid en tomtplatsavgränsning för en strandskyddsdispens ska alltid en fri passage lämnas närmast vattnet.

En tomtplats för ett bostadshus måste dels medge en förnuftig användning av huset och tillhörande anordningar, dels göra så litet intrång som möjligt i allemansrätten. En tomt bör normalt inte bestämmas så att den går ner till strandlinjen. Enligt miljöbalkspropositionen bör en fritidshustomt normalt inte omfatta mer än 2000 kvadratmeter.

Nytillkommande komplementbyggnader eller andra anordningar bör så långt det är möjligt placeras inom den etablerade tomtplatsen. Om en komplementbyggnad, eller motsvarande, ändå måste placeras utanför tomtplatsen ska en ny tomtplatsbestämning göras för denna byggnad. Tomten bör då bara omfatta den yta som byggnaden eller anordningen upptar.

Gammal bebyggelse kan sakna tomtplatsbestämning, men ändå ha en hävdad hemfridszon. När det blir aktuellt med en strandskyddsprövning av någon byggnad eller anordning i anslutning till en sådan bebyggelse, bör tomtplatsbestämningen omfatta både den nya byggnaden (eller motsvarande) och den tidigare bebyggelsen.

Om en dispens ges för en komplementbyggnad inom en redan tidigare bestämd tomt bör tomtplatsbestämningen bestå i ett uttalande av myndigheten att någon ny mark inte får tas i anspråk som tomtplats.

Tomtplatsen eller den mark som annars får tas i anspråk ska tydligt och i sin helhet markeras på en karta i lämplig skala. Eventuella förändringar jämfört med tidigare tomtplatsbestämning bör framgå.

Om en ny fastighet ska bildas i samband med uppförande av ett bostadshus, så bör prövningsmyndigheten inför beslutet om tomtplatsavgränsning samråda med lantmäterimyndigheten. Detta eftersom tomtplatsavgränsningen har betydelse för hur den blivande bostadsfastigheten kan utformas. Ett samråd ökar förutsättningarna för att den blivande bostadsfastigheten kan utformas på ett lämpligt sätt, både utifrån miljöbalken och fastighetsbildningslagen.

Fri passage

För att säkerställa fri passage för allmänheten och bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet ska ett område mellan strandlinjen och byggnaderna eller anläggningarna lämnas. Detta gäller dock inte om en sådan användning av området närmast strandlinjen är omöjlig med hänsyn till de planerade byggnadernas eller anläggningarnas funktion. Ett beslut om att upphäva eller ge dispens från strandskyddet ska inte omfatta den fria passagen. Att fri passage lämnas är inte ett skäl att ge dispens.

Passagen bör anpassas för syftet. För rekreation och friluftsliv är det viktigt att den fria passagen inte bara består av smala passager utmed strandlinjen utan i sig är områden som i storlek gör dem lämpliga för ändamålet. Utformningen av den fria passagen är av stor vikt. Vid mer sammanhållen bebyggelse kan den fria passagen utformas som ett parkstråk. Vid mer gles bebyggelse, som enskilda hus, bör hänsyn tas till det lokala landskapet och strandens utseende. Ju smalare passagen är, desto tydligare bör gränsen mellan privat och allmänt område vara utformad.

Den fria passagens bredd är beroende av förhållandena på platsen, lokala förutsättningar så som byggnadstraditioner, variationer i vattenstånd med mera, men bör dock aldrig vara mindre än några tiotal meter i bredd från strandlinjen.

Tidsramar för dispenser

En dispens upphör att gälla om den åtgärd som avses inte har påbörjats inom två år eller avslutats inom fem år från den dag då beslutet vann laga kraft.

En dispens får tidsbegränsas, vilket ska framgå av beslutet. Det kan till exempel handla om uppställning av en kiosk över sommaren.

Om anläggningen/åtgärden har utförts inom gällande tidsramar, och om den inte har fått en tidsbegränsning, så gäller dispensen tills vidare.

Checklista vid beslut

Ett beslut i ett dispensärende ska vara tydligt motiverat och behöver innehålla en rad uppgifter för att både sökande och myndigheter klart ska se vilket område och vilken åtgärd beslutet avser. Ett tydligt beslut är av stor betydelse för framtida tillsyn och uppföljning för tillsynsmyndigheten.

Här hittar du en checklista för uppgifter som behöver finnas med i ett beslut om dispens:

  • Personuppgifter, fastighetsbeteckning och eventuell del av den fastighet som dispensen eller tomtplatsavgränsningen avser.
  • Den byggnad, anläggning, anordning eller åtgärd dispensen avser ska vara inritad på karta, översiktskarta och situationsplan.
  • Tomtplatsavgränsning ska vara inritad på en karta.
  • En fri passage ska vara markerad.
  • Uppgifter om området omfattas av något annat områdesskydd enligt 7 kapitlet miljöbalken, eller berörs av ett naturvårdsavtal.
  • Uppgifter om området utgör riksintresseområde enligt 3 eller 4 kapitlet miljöbalken.
  • En beskrivning av områdets värden för friluftslivet och djur- och växtlivet, den påverkan myndigheten bedömer att byggnaden, anläggningen eller åtgärden kommer att ha på områdets värden samt myndighetens bedömning av om påverkan på de biologiska värdena och allmänhetens tillgång till stränder är acceptabel eller inte.
  • En bedömning om en eventuell inskränkning av den enskildes rätt är acceptabel enligt miljöbalken 7 kapitlet 25 paragrafen.
  • De särskilda skäl som ligger till grund för dispensen, samt i förekommande fall en motivering till landsbygdsutveckling.
  • Villkor för dispensen eller beslutet om tomtplatsavgränsning om det bedöms nödvändigt.

Överklagande och överprövning

Ett dispensbeslut ska alltid innehålla en besvärshänvisning, där det framgår hur beslutet kan överklagas och vart den överklagande ska vända sig. Ett kommunalt beslut får överklagas till länsstyrelsen av den sökande, om beslutet går emot honom eller henne. Överklagandet ska vara inlämnat inom tre veckor från det att den sökande fått ta del av beslutet.

En dispens som beslutats av länsstyrelsen får på motsvarande sätt överklagas till Mark- och miljödomstolen. Länsstyrelsen ska skicka kopia på sina dispensbeslut till Naturvårdsverket som också kan överklaga.

Länsstyrelsen ska granska alla beslut om dispens som kommunen har fattat. Kommunen ska därför skicka kopia på alla dispenser till länsstyrelsen. Länsstyrelsen ska inom tre veckor besluta om de ska överpröva dispensen enligt miljöbalken 19 kapitlet 3 b §. Länsstyrelsen har rätt att överpröva för att tillvarata det allmänna intresse som strandskyddet utgör. Om länsstyrelsen anser att det inte finns några förutsättningar för dispens kan länsstyrelsen upphäva dispensen. Den sökande och sakägare kan överklaga länsstyrelsens beslut till Mark- och miljödomstolen.

Vissa natur-, miljöskydds- och friluftsföreningar, som uppfyller kraven i miljöbalken, 16 kapitlet 13 § och 14 §, har också rätt att överklaga. Vem som i övrigt kan vara sakägare diskuteras allmänt i miljöbalkspropositionen, kapitel 4.26. Generellt gäller att den som bara kan åberopa allemansrättslig anknytning i ett ärende inte är sakägare.

Fastighetsbildning

Det är ofta lämpligt att prövning av strandskyddsdispens sker före prövningen av en önskad fastighetsbildningsåtgärd. Om dispens beviljas kan fastighetsbildningen genomföras med stöd av dispensen, under förutsättning att övriga villkor i fastighetsbildningslagen är uppfyllda. Om dispens inte beviljas ställs förrättningen in. Dispensansökan kan göras såväl före ansökan om fastighetsbildning som under pågående förrättning.

Läs mer i strandskyddshandbokens uppdaterade kapitel 7.4

Undantag för areella näringar

Det finns vissa byggnationer och åtgärder som inte omfattas av det generella förbudet, och som därför inte heller behöver dispensprövas.

Ekonomibyggnader eller andra anläggningar, anordningar eller åtgärder som behövs för näringsverksamhet inom jordbruket, skogsbruket, fisket eller renskötseln omfattas av undantaget.

Kraven är då att anläggningen eller åtgärden är omedelbart avsedd och behövlig för näringen och att den måste ligga inom strandskyddsområde. En sådan byggnad får inte utformas så att den ens tillfälligt kan utnyttjas som bostad. Hobbyverksamhet omfattas inte av undantaget.

I ett häfte som togs fram av Strandskyddsdelegationen finns mer att läsa om hur det är att bedriva en areell näring inom strandskyddat område. Strandskyddsdelegationen var ett regeringsuppdrag som redovisades 2015.

Areella näringar och strandskydd (pdf 340 kB)

Relaterade sidor