Tillsynsvägledning

Tillsyn av strandskydd och vattenverksamhet i grunda havsvikar

Blankt vatten och en udde i en grund havsvik

Prioriteringsgrunder för strandskyddstillsynen vid kusten

Granskad: ‎den ‎15‎ ‎augusti‎ ‎2024

På den här sidan hittar du vägledning som stödjer tillsynsmyndigheterna i planering och prioritering av strandskyddstillsyn inom grunda exponeringsskyddade havsvikar.

Den här tillsynsvägledningen är ett stöd för länsstyrelser och kommuner att planera och prioritera tillsynen i grunda exponeringsskyddade havsvikar. Påverkan på naturvärden i grunda havsvikar är ett fokusområde i den nationella strategin för tillsyn enligt miljöbalken. 

Studier visar att exploateringen av kusten i form av fysisk påverkan till stor del sker i grunda, exponeringsskyddade områden. Samtidigt hyser dessa miljöer kustens högsta naturvärden och är också de mest känsliga för fysisk påverkan.

Grunda kustekosystem är ofta komplexa till sin struktur och funktion med många viktiga livsmiljöer och rik biologisk mångfald. De grunda områdena är produktiva och innehåller viktiga livsmiljöer i form av lek-, uppväxt- och födosöksområden, inte bara för fisk utan även för många olika bottenlevande djur och flera fågelarter. Den snabba uppvärmningen av grundområdena på våren gör att den biologiska produktionen startar tidigt. Infauna i sediment och i vegetation (som musslor, maskar, snäckor, märlkräftor, med mera) äts huvudsakligen av mobil epifauna (som krabbor, räkor, småfisk, med mera) som i sin tur är föda för större fisk (rovfisk). 

Grunda kustvattenmiljöer är även den marina miljö som förser människan med flest ekosystemtjänster. Bland annat bidrar de till hög biologisk mångfald, rik produktion av fisk, minskad uppgrumling och minskad stranderosion. Dessutom fungerar de som sänkor för såväl kol som näring.

Grunda områden i djupintervallet 0-6 meter utgör cirka 3,6 % av hela Sveriges havsområde (ekonomisk zon). Av dessa ”3,6 %” utgör cirka en fjärdedel (26 %) vågskyddade miljöer. Eftersom dessa områden är så få, och ofta har höga naturvärden, rekommenderar vi att den planerade tillsynen i första hand ska prioriteras vid dessa vikar.

Den här vägledningen vänder sig till

Den här tillsynsvägledningen vänder sig till dig som arbetar med planering och tillsyn av strandskydd på en tillsynsmyndighet.

Bra att veta

Denna tillsynsvägledning är framtagen i arbetet med fokusområdet Påverkan på naturvärden i den nationella strategin för tillsyn enligt miljöbalken. Strategin syftar till att främja tillsyn inom områden som ur ett nationellt perspektiv är extra angelägna att bedriva tillsyn inom.

Exponeringsskyddade grunda havsvikar är detsamma som grunda vågskyddade områden och båda benämningarna används i tillsynsvägledningen.

Planering och genomförande av tillsyn

Den här tillsynsvägledningen visar hur ni kan arbeta med att prioritera vilka grunda havsvikar ni bör bedriva tillsynen inom. Tillsynsvägledning avgränsar sig till grunda exponeringsskyddade havsvikar. Tillsynsvägledningen kan även användas inom andra områden som stöd vid planering och prioritering av tillsyn inom strandskydd och vattenverksamhet.

Kartskikten som redovisas nedan finns tillgängliga hos centrala myndigheter. De kan användas tillsammans med lokala kartskikt framtagna i samband med till exempel inventeringar.

Verksamhetsplanering

I behovsutredning och årliga tillsynsplanen för naturtillsynen behöver både den förebyggande, kontrollerande samt planerade och händelsestyrda tillsynen finnas med. Att i planeringen av resurser sträva efter att i högre grad prioritera och avsätta tid för mer förebyggande planerad tillsyn i förhållande till händelsestyrd tillsyn är nödvändig för att kunna förebygga överträdelser.

Har tillsynsmyndigheten inte tidigare bedrivit planerad tillsyn inom området, är det rekommenderat att börja i mindre skala med tillsyn av några få objekt och sedan över tid växla upp. Det viktiga är att komma i gång med planerad tillsyn. Börja med att bedriva tillsyn på de mest prioriterade grunda havsvikarna. Avsätt inte bara tid för själva tillsynen utan även det förberedande arbetet samt efterarbetet. 

Exempelvis: År 1: Planera in några enstaka tillsynsbesök, År 2: utöka antalet besök ni ska bedriva tillsyn på, osv.

Tänk på att även planera in uppföljning av genomförd tillsyn. Är behovet större än tillgängliga resurser behöver ni prioritera, och där är bl a den nationella tillsynsstrategin ett underlag i bedömningen.

Frågor att ställa sig inför planering av tillsyn:

  • Vilket är bästa tillvägagångssättet, är det tillsyn på plats, informationskampanjer, etc.
  • Hur kan återkommande tillsyn inom strandskydd och vattenverksamhet planeras?
  • Samverka mellan länsstyrelsen/kommuner. Kan myndigheterna ta hjälp av varandra för att planera och prioritera tillsynen, använda varandras kunskap då båda omfattas av tillsynen?
  • Vilka andra funktioner inom organisationen kan samverkan ske med? Kan exempelvis handläggare som är ute på tillsyn av små avlopp i samma område även fungera som extra ögon och titta på strandskydd/vattenverksamhet?

Resultatet av planeringsprocessen är den årliga tillsynsplanen. Tillsynsplanen visar vilka resurser och vilken kompetens tillsynsmyndigheten har tillgång till och vilka tillsynsinsatser som är prioriterade och planerade.

Läs mer om att planera tillsynen

Särskilt relevanta områden för tillsyn

Exponeringsskyddade grunda havsvikar är särskilt relevanta områden att bedriva tillsyn inom. Exploateringen av kusten i form av fysisk påverkan sker till stor del i dessa områden. Samtidigt hyser dessa miljöer höga naturvärden och är känsliga för fysisk påverkan.

Prioriteringsverktyg för att planera tillsyn i grunda exponeringsskyddade havsvikar 

För att prioritera tillsyn av exponeringsskyddade grunda havsvikar har Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten tagit fram en prioriteringsmodell som vi rekommenderar att ni använder i er planering. 

Det är inte säkert att din kommun/länsstyrelse har kuststräckor med grunda havsvikar som är prioriterade enligt denna tillsynsvägledning. Därför är det viktigt att ni innan tillsyn använder tillsynsvägledningen och kartmaterialet som underlag för att identifiera vilka prioriterade grunda havsvikar ni har. 

Prioriteringsordning av grunda havsvikar

  1. De exponeringsskyddade grunda havsvikar som identifieras enligt kriterierna. Det är dessa som ni i första hand ska planera in och avsätta tid för tillsyn.
  2. Andra grunda havsvikar som är skyddsvärda. Om ni inte har några prioriterade exponeringsskyddade grunda havsvikar så kan ni med fördel planera och genomföra tillsyn på andra grunda havsvikar som finns inom länet/kommunen. 

Ta reda på vilka grunda exponeringsskyddade havsvikar som bör prioriteras utifrån nedanstående kriterier:

Stegen ska ses som ett stöd för planering av tillsyn. Ni använder så många steg ni behöver för att identifiera de mest prioriterade exponeringsskyddade grunda havsvikarna. Modellen är uppdelad i grundläggande samt kompletterande steg.

Underlag:
Moksnes m.fl. 2019. Fritidsbåtars påverkan på grunda kustekosystem i Sverige. Havsmiljöinstitutet rapport 2019:3

Törnqvist m.fl. 2020. Fysisk störning i grunda havsområden. Havs- och vattenmyndigheten rapport 2020:12

Kraufvelin m.fl. 2021a. Fysisk påverkan i kusten och effekter på ekosystemen. Havs- och vattenmyndigheten rapport 2020:27

Grundläggande steg

Använd det nationellt heltäckande underlaget för abiotiska miljötyper för att geografiskt identifiera var grunda (0-6 meter) exponeringsskyddade kustområden finns. Grunda exponeringsskyddade kustområden identifieras här som områden med en exponering under 10 000 m2/s (kvadratmeter per sekund) (exponeringsklass 1 och 2 i det geografiska kartunderlaget).

Underlaget med abiotiska miljötyper har tagits fram som en del av Havs- och vattenmyndighetens arbete med en samordnad åtgärdsstrategi mot fysisk påverkan och för biologisk återställning i kustvattenmiljön. De abiotiska miljötyperna bygger på modellerad kunskap om djup och vågexponering och har använts för att identifiera 12 grunda abiotiska miljötyper som inkluderar tre olika djupindelningar:

  1. 0 till 3 meter
  2. 3 till 6 meter
  3. 6 till 15 meter

i kombination med modellerad vågexponering som inkluderar fyra olika exponeringsklasser:

  1. Ultra- till extremt skyddat (<5 000 m2s-1)
  2. Mycket skyddat (5 000–10 000 m2s-1)
  3. Skyddat (10 000–100 000 m2s-1)
  4. Exponerat (>100 000 m2s-1)

Med hjälp av denna modellering har hela Sveriges grunda kustområden (0–15 meter) delats in i 12 olika abiotiska miljötyper med en upplösning på 10 meter gånger 10 meter.

Länk till GIS-lager: 

  • Havs- och vattenmyndigheten (Publiceringen av GIS-lager inväntar spridningstillstånd)

De abiotiska miljötyperna fångar väl upp områden där värdefulla habitat och kustvattenmiljöer hittas. Analyser av långskottsvegetation på mjukbotten längs Sveriges kuster visar att 69–87 % av vegetationen hittas i de mest skyddade områdena (exponeringsklass 1 och 2) i alla havsområden, förutom i södra Kattegatt och Öresund där vegetationen växer mer exponerat på djupare bottnar. I Bottniska viken och Egentliga Östersjön där vattnet oftast är grumligare hittas en stor majoritet av vegetationen på de grundaste bottnarna (74–91 % på 0–3 meters djup), medan vegetationen i övriga delar av landet med lite klarare vatten är vanligt förekommande även på 3–6 meters djup (41–49 %). 

a. Områden utpekade som marint skyddade områden, eller skyddade/fredade enligt Havs- och vattenmyndighetens föreskrift FIFS 2004:36 om fiske i havet (Skagerrak, Kattegatt och Östersjön).

b. Regionala eller lokala naturvärdesinventeringar, som kan visa på värdefulla områden för exempelvis bottenvegetation, fiskrekrytering med mera.

c. Områden som hyser hotade biotoper (EU:s rödlista (eea.europa.eu) och arter (Sveriges rödlista (slu.se)).

d. Om naturtyper (Artdatabanken.se), arter och livsmiljöer som Sverige har särskilt ansvar för.

  • Exempelvis utgör så kallade flador (grunda avsnörda havsvikar) en viktig delmängd av grunda kustvattenmiljöer i norra delen av Östersjön. Flador är en Östersjövariant till laguner (Natura 2000 naturtyp 1150, laguner) och kan delas in i olika utvecklingsstadier beroende på hur avsnörda de är från havet.

Syftet här är att minska påverkan och (minska, mildra) negativa följdeffekter av exploatering.

Nationellt heltäckande geografiska kartunderlag för olika påverkanstryck med tillhörande modellerade, potentiella påverkanszoner har tagits fram för 2016/2017 inom Havs- och vattenmyndighetens projekt ”fysisk påverkan i svenska kustvatten”. Underlaget ger en grov överblick över kumulativ (adderande) fysisk påverkan inom ett större kustområde. I detta steg rekommenderas att underlaget för morfologisk påverkan används, det vill säga det underlag som visar/ ger en indikation på hur påverkad/ fysiskt förändrad bottnarnas struktur och sedimentsammansättning är på grund av etableringar, byggnationer eller verksamheter. Kumulativ (adderande) påverkan redovisas i en femgradig skala, från opåverkad till helt onaturlig miljö.

Projektet har även tagit fram nationellt heltäckande historiskt underlag för bland annat 1960-talet. För att fastställa historisk status för ett område går det också att titta på Lantmäteriets historiska ortofoton. Här finns underlag för referensåren 1960 och 1975.

Länkar till GIS-lager: 

Fysisk påverkan (havochvatten.se)

Historiska kartor och akter (lantmateriet.se)

Syftet med att identifiera opåverkade grunda havsvikar är att förebygga framtida påverkan. Det kan exempelvis vara så att det i dessa områden olovligen har inrättats anläggningar utan myndighetens vetskap. 

För att identifiera opåverkade områden använd underlaget i punkt 3.  

a. Dra ut från era registersystem antalet givna, nekade dispenser samt klagomål/anmälningar ni haft under de 10 senaste åren. Har ni inte så många sådana ärenden får ni gå längre tillbaka i tid. 

b. Ta reda på hur många av dessa som finns i de framtagna prioriterade grunda havsvikarna. Framkommer det att det inom vissa områden är fler dispenser eller klagomål prioriterar ni tillsyn där först. 

c. Har det fallit ut många dispenser prioriterar ni först de som fått nekade dispenser.

 

Utifrån ovanstående steg har ni nu fått ut ett antal grunda exponeringsskyddade havsvikar att planera tillsyn i. Om listan över havsvikarna blir lång kan en prioritering av de olika områdena behöva ske. Här bör mest miljönytta för insatsen vara utgångspunkten. Här är exempel hur tillsynsmyndigheten då kan tänka i fortsatt prioritering.

a.       Prioritera de exponeringsskyddade havsvikar där det idag är högt påverkanstryck och/eller stor förändringstakt

b.       Prioritera de exponeringsskyddade grunda havsvikar som idag är opåverkade

c.       Prioritera övriga grunda havsvikar

Förslag är att lägga upp tillsynen så att första året prioriterar ni de mest prioriterade havsvikarna för att framåt ta de näst mest prioriterade, osv, osv. Tillsyna hellre ett större område så att alla fastigheter i samma område får samma bedömning än att göra enstaka punktinsatser i många havsvikar.

Kompletterande steg (frivillig fördjupning)

För att kunna identifiera olika viktiga livsmiljöer bör de ovan beskrivna nationellt täckande underlagen för abiotiska miljötyper kompletteras med kartor, underlag som visar faktisk (utifrån inventeringar) eller uppskattad (modellerad) nuvarande och/eller historisk förekomst av arter och livsmiljöer. 

Se om lokala, regionala (stäm av med länsstyrelsen) eller nationella utbredningskartor eller modeller för arter och livsmiljöer finns tillgängliga för området. Arbete pågår bland annat med att genom modelleringar, länsvis (Länsstyrelserna) ta fram heltäckande kartor över bentiska livsmiljöer (vegetation med mera).

För att få en effektiv och relevant förvaltning av kustvattenmiljön är det viktigt att de geografiska yttäckande underlag som tas fram nationellt och via länsstyrelserna läggs in och görs tillgängliga via geodatakataloger som stöd för inte minst kommunal planering, prövning och tillsyn.

Länkar till GIS-lager: 

För karttjänster och geodata på respektive länsstyrelse, se https://gis.lansstyrelsen.se/

Havs- och vattenmyndigheten, Nationell Marin Kartering (NMK)

SLU Aqua vad gäller fisk

SEAGIS Hållbar utveckling av havsmiljön i Kvarkenområdet  

Prioriterade arter och livsmiljöer för olika havsområden (Västerhavet, egentliga Östersjön, Bottenhavet och Bottenviken) listas bland annat i verktyget för naturvärdesbedömning i marin miljö, Mosaic. Prioriterade arter och habitat pekas även ut i ramverket och handlingsplanerna för marint områdesskydd, de regionala handlingsplanerna för marin grön infrastruktur, åtgärdsprogram för hotade arter och så vidare.

Viktiga områden är framför allt de med hög ekologisk struktur och funktion – som bidrar med viktiga ekosystemtjänster och nyttigheter. Strukturer är fysiska delar av miljön (livsmiljöer, substrat, djur, växter), som bidrar till ekologiska funktioner, som till exempel produktion, bioturbation och filtrering. Exempel är områden med förekomst av nyckelarter eller habitatbildande arter. 

Mosaic ekosystemkomponentlista (xls på havochvatten.se)

Viktiga livsmiljöer (arter) med hög ekologisk struktur och funktion (med siffra för prioritet för grunda exponeringsskyddade områden):

  • Vegetationsklädda mjukbottnar (1)
    • Ålgräsängar brukar kallas ekosystemingenjörer då de omvandlar både den fysiska, kemiska och den biologiska miljön där de växer och detta genererar en lång rad viktiga ekosystemtjänster.
    • Annan långskottsvegetation utgör viktiga livsmiljöer också längs Östersjökusten, framförallt i områden med lägre salthalt. Dessa bottnar har ofta en hög biologisk mångfald, med olika nateväxter och möjor (s.k. långskottsvegetation) och olika arter av kransalger.
  • Grunda naturligt vegetationsfria sandbottnar och mjukbottnar (1) har stor betydelse för flera fiskarter, kräftdjur och andra ryggradslösa djur. Många arter av plattfiskar är beroende av dessa livsmiljöer som uppväxtområde och födosöksområde.
  • Tångbälten (2) på hårda bottnar med fleråriga brunalger, till exempel blåstång, sågtång eller tareskogar, hyser en hög biologisk mångfald av olika arter av ryggradslösa djur och alger. Makroalger restaureras vanligen genom transplantering av vuxna individer fästa vid stenar, som exempelvis blåstång.
  • Blåmusselrev (2) hittas på många håll i Västerhavet och i Östersjön i form av musselbottnar eller tätare musselbankar som höjer sig över havsbottnen.

För att vi ska kunna förbättra situationen långsiktigt för kustvattenmiljön, är det lika viktigt att värna om områden som hyser potential för återhämtning/ områden med historisk förekomst av viktiga livsmiljöer. Detta är viktigt att tänka på/ beakta om kompletterande underlag för arter och livsmiljöer inte stödjer förekomst enligt den abiotiska miljötypen.

Områden med hög ekologisk struktur är i sin tur ofta viktiga områden för:

  • Fisk (lek-, uppväxt-, födoområden)
  • Fågelarter (födosöksområde)
  • Däggdjur (födosöksområde)

a. Skatta och/eller värdera hur känsliga (sannolikt) identifierade livsmiljöer och arter, samt den berörda abiotiska miljötypen, är för den fysiska störningen (anläggningen, verksamheten).

b. Använd riskkartan för grumling (om tillgänglig) och bedöm om geologin medför förhöjd risk för påverkan från den planerade aktiviteten. 

En riskkarta för grumling har tagits fram inom Havs- och vattenmyndighetens projekt om samordnad åtgärdsstrategi mot fysisk påverkan och för biologisk återställning i kustvattenmiljön. Riskkartan indikerar områden där det är högre risk att fysisk påverkan kan orsaka omfattande och allvarliga resuspensionsproblem, -effekter på miljön.

Nya studier indikerar att problem med uppgrumling av sediment efter fysisk påverkan är starkt kopplat till områden med finkorniga sediment (framförallt leror) i de geologiska ytlagren. I dessa områden krävs det mycket liten mekanisk kraft för att lösgöra leriga sediment, och mycket små vattenrörelser för att sedimenten ska hållas rörliga i vattenpelaren. Här kan därför till exempel muddringsaktiviteter medföra återkommande eller permanenta problem med uppgrumling, och svall från båttrafik kan ge oproportionerligt stora negativa effekter på miljön. 

Länkar till GIS-lager: 

• Havs- och vattenmyndigheten, länk till riskkartan för grumling (Publiceringen av riskkarta inväntar spridningstillstånd) 

Övrigt stöd för tillsynen

Valet av tidpunkt för arbeten i vattenmiljön, som ex vis muddring har stor betydelse för den miljöpåverkan som kan uppkomma. Vilken tidpunkt som är lämplig beror på de lokala förutsättningarna. I grundområden eller andra viktiga områden för fisklek bör exempelvis grumlande arbeten inte utföras under de perioder då fisk fortplantar sig, d.v.s. när fisken leker och äggen kläcks. Grumlande verksamhet bör generellt sett undvikas under sommarhalvåret (mars/april – september/oktober) då reproduktionen och naturens känslighet är som störst. För att kunna bedöma lämpligt tidsintervall för planerade arbeten är det viktigt att det finns bra underlag i form av inventeringar och sammanställningar av förekomsten av olika fiskarter m.m. i det aktuella området. Som stöd för att kunna identifiera vilka arter som förekommer och när under året olika arter är som mest känsliga för påverkan har Havs- och vattenmyndigheten utvecklat applikationen Lektidsportalen. 

Mer om arbeten i vattenmiljön kan du läsa i Havs- och vattenmyndigheten vägledning om Muddring och hantering av muddermassor, rapport 2018:19.

Lektidsportalen är ett webbaserat system till stöd för handläggning av exploaterings­ärenden i vattenmiljön. Kärnan utgörs av en applikation med tillhörande databas för när känsliga perioder infaller under året för olika fisk- och kräftdjursarter. Länk till lektidsportalen