Förvaltning av fastigheter
Vatten
Vägledning och information om vattentäkter och avlopp, vattenverksamhet och vattenanläggningar samt dammar vid förvaltningen av Naturvårdsverkets fastigheter.
Sidan vänder sig till
Vägledningarna riktar sig till uppdragstagarna som utför viss förvaltning av Naturvårdsverkets fastigheter – Laponiatjuottjudus, länsstyrelserna och Stiftelsen Tyrestaskogen.
Lagstiftning
Vatten och avlopp
Som fastighetsägare har Naturvårdsverket ett ansvar att säkerställa att de anläggningar som finns på Naturvårdsverkets fastigheter uppfyller dels miljö- och livsmedelskrav, dels förväntningar på kvalitet och prestanda.
Naturvårdsverkets vägledning, stöd och instruktioner
- Säkerställa att befintliga och nya enskilda avloppsanläggningar är utformade för att uppfylla relevant miljö- och hälsoskyddsnivå utifrån lokala förutsättningar och erhållna tillstånd.
- Genomföra kontroller för att säkerställa god dricksvattenkvalitet i enlighet med livsmedelsverkets riktlinjer.
- Utföra de åtgärder och upprätta den dokumentation som framgår av respektive avsnitt ”Vattentäkter” och ”Avloppsanläggning” nedan
- Omgående informera Naturvårdsverket om det beslutas om föreläggande eller förbud rörande en av Naturvårdsverkets avloppsanläggningar.
Ansvar, tillsyn och riktlinjer
Den som ansvarar för en dricksvattenanläggning är enligt miljöbalken skyldig att bedriva egenkontroll. Krav på egenkontroll och säkerställande av prestanda för avloppsanläggningar ligger också på den som ansvarar för anläggningen. Det är uppdragstagarens ansvar att erforderliga tillstånd finns, att anläggningen sköts, att egenkontroller utförs och att andra nödvändiga uppföljningar genomförs.
Riktlinjer och frågor för mindre avloppsavloppsanläggningar hanteras av Havs- och vattenmyndigheten. Riktlinjer och frågor som rör stora reningsverk (>200 pe) hanteras av Naturvårdverket.
Vattentäkter
För att Naturvårdsverket ska kunna följa upp och dokumentera att lagar och riktlinjer efterlevs ska uppdragstagare årligen säkerställa att följande underlag finns tillgängliga för Naturvårdsverket i Fidos samt vidta åtgärder som beskrivs nedan
- Beskrivning av vilken egenkontroll som bedrivs.
- Information om kemisk och bakteriell status för vattenkvaliteten för respektive vattentäkt. Det vill säga information om status som ”tjänligt”, ”tjänligt med anmärkning” eller ”otjänligt”, enligt Livsmedelsverkets råd om enskild dricksvattenförsörjning
- Som minimum genomföra kontrollanalyser vart 3:e år utifrån Livsmedelsverkets rekommendationer för enskilda vattentäkter. För brunnar som är tillgängliga för och används av besökare, förväntas en årlig uppföljning med provtagningskontroller. För större gemensamhetsanläggningar förväntas årlig uppföljning eller mer frekventa kontroller. Intensitet avgörs av uppdragstagare och i samråd med kommun utifrån lokala förutsättningar.
- Analysprotokoll från senast undersökta vattenprov ska vara inrapporterat till SGUs databas för dricksvattenbrunnar.
- Information om eventuella risker och problem som har identifierats kopplat till kvalitet och kapacitet.
Avloppsanläggningar
För att Naturvårdsverket ska kunna följa upp och dokumentera att lagar och riktlinjer efterlevs ska uppdragstagare årligen säkerställa att följande underlag finns tillgängliga för Naturvårdsverket i Fidos samt vidta åtgärder som beskrivs nedan:
- Information om antal enskilda avloppsanläggningar som används inom Naturvårdsverkets fastighet som uppdragstagaren ansvarar för.
- Beskrivning av vilken egenkontroll som bedrivs.
- Information om aktuella tillstånd finns för respektive anläggning.
- Information om belastning (uttryckt i personekvivalenter) för respektive anläggning.
- Information om att krav för hög eller normal skyddsnivå enligt HVMFS 2016:17 efterlevs för respektive anläggning. Informationen ska innehålla beskrivning för hur utvärdering och slutsatser kopplat till status har genomförts. Exempelvis ska det framgå om och när senaste kontrollanalys genomförts.
- Information om eventuella risker och problem som har identifierats kopplat till kvalitet och kapacitet.
Föreskrift om småavloppsanordningar för hushållsspillvatten (Hav och vattens webbplats)
Vattenverksamhet och vattenanläggningar
I stort sett allt arbete och byggande i vattenområde definieras som vattenverksamhet. Åtgärder som syftar till att förändra vattnets djup eller läge genom muddring, grävning eller rensning, uppförande av anläggningar i vattenområde genom utfyllnad, pålning eller gjutning, bortledande av grundvatten eller infiltration för att öka grundvattenmängden är per definition vattenverksamhet liksom markavvattning.
Naturvårdsverkets vägledning, stöd och instruktioner
Uppdragstagare ska säkerställa att:
- befintlig och ny vattenverksamhet har anmälts alternativt har tillstånd enligt miljöbalken samt informera Naturvårdsverket om dessa
- att befintlig och ny vattenverksamhet följer eventuella villkor i tillstånd
- att egenkontroll utförs på befintlig vattenverksamhet.
- Registrera dammarna i FIDOS. Detta gäller alla dammar oavsett storlek.
- Utföra de åtgärder och upprätta den dokumentation som framgår av avsnitt ”Egenkontroll” nedan.
Definitioner av vattenverksamhet och vattenanläggningar
Exempel på vattenverksamhet är:
- anläggning eller rivning av brygga och damm,
- kabeldragning
- pålning i ett vattenområde.
Resultatet av vattenverksamheten kallas för en vattenanläggning.
Exempel på vattenanläggningar är:
- dammar,
- vägbankar,
- broar och
- bryggor.
Dessutom är alla vattendrag som människan har påverkat vattenanläggningar.
Vattenverksamhet och vattenanläggning definieras i miljöbalkens 11 kapitel.
Tillstånd, anmälan och tillsyn
För vattenverksamhet krävs normalt antingen tillstånd eller anmälan. Mark- och miljödomstolarna beslutar om tillstånd. En anmälan beslut av Länsstyrelsen.
Vattenverksamheter där det är uppenbart att varken allmänna eller enskilda intressen skadas genom vattenverksamhetens inverkan på vattenförhållandena är undantagna från både anmälnings- och tillståndsplikt. Det är verksamhetsutövaren, dvs uppdragstagaren, som är ansvarig för att kunna visa att den tilltänkta vattenverksamheten kan undantas.
Det är i många fall svårt att avgöra om en vattenverksamhet kräver tillstånd, behöver anmälas eller helt är undantagen tillstånd- och anmälningsplikt. Ta därför alltid kontakt med vattenenheten på Länsstyrelsen i det län vattenverksamheten ska anläggas i god tid före åtgärderna påbörjas.
Länsstyrelserna ansvarar för tillsyn av nästan all vattenverksamhet. Vid tillsynen kontrollerar Länsstyrelsen att bestämmelser i Miljöbalken, föreskrifter och ev. villkor i tillståndet eller anmälan följs. Det kontrollprogram som i de flesta fall ska finnas för en vattenverksamhet är ett viktigt hjälpmedel vid tillsynen.
Egenkontroll
Uppdragstagarna ska utföra egenkontroll enligt ett uppsatt kontrollprogram på all vattenverksamhet på Naturvårdsverkets fastigheter. Egenkontroll för befintliga vattenanläggningar kan vara aktuellt beroende på villkor i tillstånd och anmälan.
I ett kontrollprogram ska verksamhetsutövaren på ett tydligt sätt redovisa för hur verksamhetens miljöpåverkan kontrolleras, hur villkoren i tillståndsbeslutet uppfylls samt de föreskrifter och förordningar som gäller för verksamheten.
Egenkontroll ska även utföras på anläggningar som inte är tillstånds- eller anmälningspliktiga i enlighet med miljöbalken, men omfattningen av kontrollen är då i de flesta fall mindre. Omfattningen på egenkontrollen ska spegla den bedömda negativa miljöpåverkan som anläggningen kan orsaka.
För att Naturvårdsverket ska kunna följa upp och dokumentera att lagar och riktlinjer efterlevs behöver Naturvårdsverkets uppdragstagarnas stöd. Utifrån det ska uppdragstagare årligen verifiera att följande underlag finns tillgängliga för Naturvårdsverket samt vidta åtgärder som beskrivs nedan:
- Information om antal genomförda åtgärder som utgör vattenverksamhet och en beskrivning av dem.
- Information om antal vattenanläggningar med krav på egenkontroll och en beskrivning av dem.
- Beskrivning av vilken egenkontroll som bedrivs exempelvis genom att delge kontrollprogrammet för vattenverksamheten.
- Information om eventuella risker och problem som har identifierats kopplat till vattenanläggningarnas kvalitet och kapacitet. Exempel kan vara identifierade kapacitetsproblem vid onormalt mycket nederbörd (100-års regn) eller kvalitetsproblem med att anläggningen kan utgöra vandringshinder för vattenlevande organismer.
- Eventuella tillsynsprotokoll från tillsyn utförd på vattenverksamheten och/eller anläggningen.
Vidare läsning
På Havs- och Vattenmyndighetens hemsida finns information om tillståndsprövningar, anmälningsplikt och egenkontroll samt information om miljö- och skyddsåtgärder, som är relevanta för vattenverksamhet:
Anmälan om vattenverksamhet - Vattenverksamhet - Vattenkraft och arbete i vatten (HaV:s webbplats)
Miljö- och skyddsåtgärder - Vattenkraft och arbete i vatten (HaV:s webbplats)
Länsstyrelsen
På länsstyrelsens webbplats finns ofta tydlig, vägledande information. Bland annat hittar man detaljerad beskrivning av tillståndsprocessen och egenkontroll samt en lista med exempel på vattenverksamheter. Dessutom finns detaljerad information om dammar.
Sök efter "vattenverksamhet" på aktuell länsstyrelses webbplats. Nedan finns tre exempel på information på respektive webbplats hos länsstyrelsen i Norrbotten, Stockholm och Skåne.
Anmälan om vattenverksamhet (Länsstyrelsen i Norrbottens webbplats)
Dammar
En damm är en typ vattenanläggning som är extra reglerade i lagstiftningen. Uppdragstagare som ansvarar för en eller flera dammar måste noggrant sköta om och kontrollera dem så att det inte uppstår ett dammbrott. Många dammar på Naturvårdsverkets fastigheter är små och ett dammbrott skulle där endast ge mindre konsekvenser. Men ett haveri av en större damm kan i värsta fall innebära förlust av människoliv, men kan också få allvarliga negativa konsekvenser på den lokala miljön.
På grund av ett dammhaveris allvarliga konsekvenser säkerhetsklassificeras dammar. Det finns tre dammsäkerhetsklasser, A, B och C, där klass A är den högsta. Dammarna klassas utifrån konsekvensernas allvarlighetsgrad ur en samhällelig synpunkt. Dammar där ett dammhaveri endast leder till konsekvenser med liten betydelse från samhällelig synpunkt ska inte klassificeras; dessa dammar benämns U, damm utan dammsäkerhetsklass. Det stora flertalet av de dammar som Naturvårdsverket äger är små dammar utan säkerhetsklass.
Säkerhetsklassificeringen innebär att egenkontrollen ska genomföras enligt ett säkerhetsledningssystem. Dammägaren är dessutom skyldig att utreda konsekvenser vid ett haveri eller mindre dammbrott. Konsekvensutredningen ska lämnas in till Länsstyrelsen. För dammar som är lägre än 5 meter och där ett dammhaveri inte skulle kunna innebära att det okontrollerat strömmar ut mer än 100 000 kubikmeter vatten behöver en konsekvensutredning inte göras.
För de säkerhetsklassade dammarna gäller vidare att ansvarig regelbundet ska genomföra egenkontroll på dammen och årligen lämna in en rapport om dammens säkerhet till Länsstyrelsen. Bestämmelserna om säkerhetsklassning, egenkontroll och konsekvensutredning finns i Förordningen om dammsäkerhet (SFS 2014:404)