Vägledning

Förvaltning av fastigheter

Vägrättigheter

Granskad: ‎den ‎5‎ ‎september‎ ‎2023

Vägledning och information om hur vägfrågor hanteras vid förvaltningen av Naturvårdsverkets fastigheter. Tillvägagångssättet kan även användas inför fastighetsköp och markersättningsärenden samt de fall Naturvårdsverket inte är markägare.

Behov av att hantera vägfrågor aktualiseras särskilt i samband med att nya reservat bildas eller utökas, men även inom reservats- och fastighetsförvaltningen uppstår löpande frågor som behöver lösas. Det kan gälla vilken rättighet till väg som är mest lämpad i det enskilda fallet, hur en väg ska skötas om och kostnader fördelas, hur en rättighet kan ändras om trafikmängden förändras samt hur en parkeringsrättighet kan bildas.

Sidan vänder sig till

Denna vägledning riktar sig till uppdragstagarna som utför viss förvaltning av Naturvårdsverkets fastigheter – Laponiatjuottjudus, länsstyrelserna och Stiftelsen Tyrestaskogen. Tillvägagångssättet är dock densamma inför fastighetsköp och markersättningsärenden samt de fall Naturvårdsverket inte är markägare.

Bra att veta

Generellt är det viktigt att frågor om vägar och parkering lyfts tidigt i samband med fastighetsköp och markersättningsärenden. Huvudregeln är att vägfrågor ska hanteras i samband med dessa.

Naturvårdsverkets vägledning, stöd och instruktioner

Vägfrågor ska som huvudregel hanteras i samband med fastighetsköp och markersättningsärenden.  

Enskild väg: väg som inte är allmän väg eller gata. Kan ägas av enskild fastighet eller vara samfälld, dvs tillhöra flera fastigheter. 

Allmän väg: väg som är öppen för allmän samfärdsel och där stat eller kommun är väghållare. En allmän väg kan under vissa förutsättningar dras in och upphöra att vara allmän för att bli enskild, och vice versa.

Samfälld väg: Begreppet kan användas för att beskriva en marksamfällighet för väg, men kan också användas för att beskriva en anläggningssamfällighet (dvs en gemensamhetsanläggning, ga)

Väghållare: Den som ansvarar för vägen med drift, underhåll och byggande. För en enskild väg kan väghållare till exempel vara en enskild fastighetsägare, samfällighetsförening eller ideell förening.

Officialrättighet: Rättighet som erhållits i samband med en lantmäteriförrättning

Avtalsrättighet: Rättighet som bildats genom att fastighetsägarna kommit överens i ett civilrättsligt avtal. För att säkerställa att avtalsrättigheten får ett starkare skydd vid äganderättsövergång samt blir synlig för tredje man, kan och bör rättighetshavaren begära inskrivning av rättigheten i fastighetsregistret.

Nyttjanderätt: Till förmån för en juridisk eller fysisk person, kan ägaren till en enskild eller samfälld väg upplåta nyttjanderätt som belastar en fastighet eller samfällighet. Nyttjanderätten är bindande i högst 50 år utanför detaljplanelagt område och 25 år inom detaljplan. 

Servitut: Till förmån för en fastighet, kan ägaren till en fastighet upplåta servitutsrätt som belastar en fastighet. Ett servitut gäller oavsett vem som äger fastigheten och som regel utan begränsning i tid. Servitutsrätt till väg kan även skapas till förmån för ett bildat naturreservat.

Vägsamfällighet, vägförening eller gemensamhetsanläggning: En enskild väg som nyttjas av ett större antal fastigheter kan passera över enskilda fastigheter eller vara samfälld. En sådan väg är vanligtvis inrättad som vägsamfällighet, vägförening eller gemensamhetsanläggning (ga), genom en lantmäteriförrättning.

Andelstal: I en gemensamhetsanläggning deltar de fastigheter, naturreservat eller anläggningar på ofri grund som nyttjar vägen, med andelstal som avspeglar den trafikmängd de genererar. Finns behov av att använda en befintlig ga-väg kan överenskommelse ske med samfällighetsföreningen eller de delägande fastigheterna om att få inträda i gemensamhetsanläggningen med ett andelstal. Andelstalet visar fastighetens ägande i anläggningen samt hur stor del av anläggningens uppkomna kostnader som fastigheten ska betala. För en samfälld väg som inte är inrättad som gemensamhetsanläggning kan ett alternativ till gemensamhetsanläggning vara att få vägrättighet genom att förvärva en andel i samfälligheten.

Överenskommelseväg: Det är även vanligt förekommande med gemensamma vägar som har byggts utifrån frivillig överenskommelse mellan enskilda fastighetsägare, där formellt beslut om vägbygge eller väghållning saknas, så kallad överenskommelseväg. En sådan väg kan förvaltas av en ideell förening.

Roller och ansvarsfördelning

Om Naturvårdsverket i egenskap av fastighetsägare eller förvaltaren av området är ansvarig för hanteringen av vägfråga med tillhörande kostnader och ersättningar är beroende av flertalet faktorer. I ”Schema ansvarsfördelning hantering av vägrättigheter, kostnader och ersättningar samt redovisning av möjliga rättigheter” kan ni utläsa när ansvaret åvilar vilken part.

Se avsnitt Lathundar och flödesscheman i menyn.

Utreda behov av väg

Att skaffa sig nödvändig kunskap om de vägar som avses nyttjas och vid behov klargöra vilken eller vilka vägar som verkligen behöver nyttjas, förbättrar senare möjligheterna att bilda behövliga rättigheter. 

Huvudregeln är att vägfrågor ska hanteras i samband med fastighetsköp och markersättning.

Se ”lathund till kunskapsunderlag om vägar för vägbehov” under avsnittet Lathundar och flödesscheman.

Gemensamhetsanläggning

För att säkerställa en ordnad förvaltning av enskilda vägar som nyttjas av minst två fastigheter är det möjligt att ansöka om lantmäteriförrättning för att få prövat om en gemensamhetsanläggning kan inrättas.

Naturvårdsverket har som fastighetsägare rätt att ansöka om anläggningsförrättning för fastighet som avses delta i gemensamhetsanläggningen. Ärendet prövas av Lantmäteriet och utmynnar, vid ett positivt beslut, i ett anläggningsbeslut som stadgar vad som gäller för gemensamhetsanläggningens ändamål, läge, deltagande fastigheter, andelstal, när anläggningen ska vara utförd etcetera.

Förrättningskostnaden för prövningen av ärendet beslutas av Lantmäteriet och fördelas mellan ägarna av de fastigheter som ska delta i anläggningen efter vad som är skäligt. Vanligen sker en sådan fördelning utifrån andelstalen för utförande, det vill säga den nytta som fastigheten har av anläggningen. En omprövningsförrättning som ansöks av Naturvårdsverket kan ibland innebära att Lantmäteriet bedömer statens nytta av förrättningen som relativt sett större än enligt beslutade andelstal, vilket medför att Naturvårdsverket får bära en större andel av förrättningskostnaderna.

I förrättningen fastställs andelstal för deltagande fastigheter, naturreservat och andra anläggningar på ofri grund. Andelstalen ska avspegla fastigheternas nytta och användning av gemensamhetsanläggningen. Andelstalen för vägar bestäms vanligen med den så kallade tonkilometermetoden. Det sker genom att bedöma fastighetens trafikmängd under ett år, mätt i ton, och multiplicera med antalet kilometer nyttjad väg.

Lantmäteriet har tagit fram ett särskilt PM, ”Underlag för tillämpning av tonkilometermetoden”, som redogör hur andelstalen för vägar kan bestämmas genom att använda förutbestämda schablontal för olika fastighetstyper. Inom varje fastighetstyp, till exempel en skogsfastighet, varierar schablontalet beroende på var i landet som fastigheten ligger. För en bostadsfastighet skiljer sig schablontalen åt mellan permanent- och fritidsfastigheter. Inom fritidsfastigheter varierar de även utifrån nyttjandegrad. För skogliga naturreservat, oavsett storlek, har uppskattningar av trafikmängd skett som resulterat i ett schablontal om 400 ton/år. För ett reservat med flera tillfartsvägar kan det vid bestämmande av andelstalet bli aktuellt att fördela schablontalet eller den bedömda trafikmängden på de vägar som används. För välbesökta eller skötselintensiva fastigheter eller reservat som inte faller inom ramen för de fastställda schablontalen får särskilda beräkningar göras från fall till fall.

En gemensamhetsanläggning kan under vissa förutsättningar omprövas om det skett ändrade förhållanden eller det i övrigt finns ett klart behov av omprövning. Vidare kan anläggningsbeslutet ibland medge att styrelsen i föreningen får ta beslut om ändring av andelstal för vissa fastighetstyper. Ändring kan även ske genom fördelning av andelstal enligt 41, 42 §§ anläggningslagen (AL) vid fastighetsbildning eller enligt överenskommelse enligt 43 § AL.

För inträde/utträde eller ändring av andelstal i befintlig gemensamhetsanläggning kan överenskommelse ske mellan fastighetsägaren och samfällighetsförening eller med deltagande fastigheter om förening saknas. Eventuell ersättning ska även avtalas. Överenskommelsen skickas sedan in för godkännande och registrering till Lantmäteriet som bland annat prövar om avtalad ersättning är skälig.  

Rätt att bygga väg eller använda befintlig väg kan under vissa förutsättningar bildas för fastighet eller naturreservat. Till väg hör även behövliga väganordningar, och om parkeringsplats prövas att vara nödvändig för vägens funktion, kan det vara möjligt att i en lantmäteriförrättning även bilda rättighet för parkering.

Förvaltning av vägar

Enskilda vägar som nyttjas av fler än en fastighet kan förvaltas på olika sätt, till exempel genom samfällighetsförening, delägarförvaltning, ideell eller ekonomisk förening. 

Gemensamhetsanläggning eller vägsamfällighet

Lagen om förvaltning av samfälligheter (SFL) innehåller bestämmelser om förvaltning av vissa slags samfälligheter till exempel samfällighet enligt fastighetsbildningslagen och samfällighet enligt anläggningslagen. 

Det senare avser en gemensamhetsanläggning eller så kallad vägsamfällighet.

En gemensamhetsanläggning kan förvaltas på två olika sätt:

Kräver full enighet bland ägarna till deltagande fastigheter för att behövliga förvaltningsåtgärder ska kunna genomföras. Vid återkommande problem att enas vid delägarförvaltning bör övervägas att ansöka hos Lantmäteriet om att bilda samfällighetsförening.

Innebär att det är en bildad samfällighetsförening som förvaltar t. ex. en väg som inrättats som gemensamhetsanläggning. Föreningen är en juridisk person med stadgar och styrelse. Föreningsförvaltning är att föredra när ett flertal fastigheter ingår i samfälligheten. Medlem i föreningen är ägaren till en fastighet som har andel i anläggningen. Är ett naturreservat delägarfastighet är den som beslutat om naturreservatet medlem. När en fastighet byter ägare övergår automatiskt medlemskapet i föreningen till den nya ägaren.

I regel hålls sammanträde för att bilda en samfällighetsförening samtidigt som beslut tas om inrättande av gemensamhetsanläggning. Uppgifter om samfällighetsförening finns i samfällighetsföreningsregistret (SFR) som förs av Lantmäteriet.

I flertalet vägsamfälligheter har Naturvårdsverket liten andel. Medverkan i styrelse eller motsvarande är normalt inte nödvändig. I ett fåtal fall är andelen stor, vilket kan motivera medverkan i styrelse.

Om samfällighetens styrelsearbete inte fungerar tillfredsställande eller om föreningen saknar förmåga att fatta beslut kan en delägare i gemensamhetsanläggning begära att Länsstyrelsen ska besluta om att utse styrelseledamot, kalla till föreningsstämma eller utse syssloman som då träder in i styrelsearbetet. Ersättningen till sysslomannen bestäms av Länsstyrelsen med betalas av föreningen.   

Skötseln av en enskild väg kan även utföras av annan än rättsligt bildad samfällighetsförening. Det kan vara ett antal fastighetsägare som kommit överens om att bygga eller sköta om en enskild väg, en så kallad överenskommelseväg, samt i vissa fall även bildat en ideell eller ekonomisk förening med stadgar som reglerar väghållningen. Sådana privata vägsammanslutningar omfattas inte av anläggningslagen och kan inte tillämpa lagen om förvaltning av samfälligheter. När staten blir berörd av en sådan väg bör det övervägas om det finns skäl att bli medlem i föreningen eller ombilda en sådan privat sammanslutning till en gemensamhetsanläggning genom en ansökan om anläggningsförrättning samt att bilda samfällighetsförening, om det är ett flertal fastigheter som är delaktiga i vägen.

Ersättningsfrågor vid rättighetsbildning

När en rättighet nybildas till förmån för Naturvårdsverkets fastighet utgår vanligtvis en ersättning för upplåtelsen. En skälig ersättning ska erbjudas och betalas till motparten för tillgång till vägrättigheten. 

Vid frivillig överenskommelse avtalar parterna om ersättning. Det sker framförallt vid avtalsrättigheter och vid överenskommelser enligt 43 § AL, men är även möjligt att avtala om i en lantmäteriförrättning. Kommer parterna inte överens i förrättningen kan någon part yrka att Lantmäteriet ska besluta om ersättningen.

Vid bestämmande av ersättningen rekommenderas att en dialog förs med berörd part utifrån statens rättighetsbehov. Ett flertal faktorer avgör vad som kan vara skälig ersättning för rättigheten i det enskilda fallet. Ersättningen bör grundas på en sammanvägd bedömning med hänsyn till bland annat rättighetstyp och upplåtelsetid samt statens andel av vägens trafikmängd och driftkostnader. Det kan ibland vara aktuellt med ersättning för att lösa in sig i vägen utifrån vägens bedömda värde eller nyligen gjorda väginvesteringar. 

Om det råder osäkerhet vad som kan vara rimlig ersättning eller om det gäller större belopp kan samråd ske med Naturvårdsverket innan avtal tecknas. 

I en anläggningsförrättning vid upplåtelse av mark för gemensamhetsanläggning utgår ersättningen enligt samma principer som vid expropriation, det vill säga ersättning ska betalas för fastighetens marknadsvärdeminskning. Därutöver sker även en prövning av Lantmäteriet om en skälig del av den vinst som uppstår för fastigheterna som deltar i anläggningen ska fördelas till de fastigheter som upplåter mark. Utgångspunkten för den prövningen är vad som normalt skulle ha avtalats vid en frivillig överenskommelse om ersättning.

Vid en överenskommelse enligt 43§ AL ska Lantmäteriet pröva om avtalad ersättning är skälig för att kunna godkänna överenskommelsen. 

Bidrag för byggande och drift av enskilda vägar

Som väghållare för en enskild väg finns fyra typer av statsbidrag att ansöka om: årligt driftbidrag, särskilt driftbidrag, bidrag till byggande samt driftbidrag till färjeled. Det kan även finnas möjlighet att få kommunala bidrag.

Väg som erhåller bidrag ska underhållas väl samt vara öppen för allmän motorfordonstrafik.

Den vanligaste typen av statsbidrag är det årliga driftbidraget. För att kunna söka detta bidrag ska vägen vara cirka 1 kilometer eller längre och leda till fast boende, näringslivet eller det rörliga friluftslivet. Väghållningen ska vara ordnad i någon form av organisation eller genom en överenskommelse som godkänts av Trafikverket.

Uppkommer fråga om att söka statsbidrag i form av driftbidrag eller byggnadsbidrag får i det enskilda ärendet bestämmas om Naturvårdsverket eller uppdragstagaren ska svara för ärendet. Motsvarande gäller för överenskommelse om drift och upprustning av enskild statsbidragsväg. Sådan överenskommelse innebär att berörda fastighetsägare förbinder sig att underhålla vägen i en godtagbar standard och följa Trafikverkets anvisningar för erhållande av statsbidrag. 

Ansök om bidrag för enskilda vägar (trafikverket.se)

Interna stöd - VicNatur

Fastighetsutredningar finns sparade i DOS-objekten i VicNatur under visa lantmäteriuppdrag.

Sökning av rättighetsbeteckningar för servitut och gemensamhetsanläggningar kan göras i kartan i DOS, VicNatur.

  1. Markera i teckenförklaringen skikten Verksamhetsdata - Planer, bestämmelser och rättigheter - Rättigheter.
  2. Zooma in för att rättigheterna ska visas på kartan.
  3. Markera vald linje med identifikationspilen för att få information om rättighetens eller gemensamhetsanläggningens registerbeteckning.
  4. Sökning på gemensamhetsanläggningen kan därefter göras i fastighetsregistret för att få fram lantmäterihandlingar med uppgifter om deltagande fastigheter, andelstal och samfällighetsförening.

Relaterad vägledning