Förvaltning av fastigheter
Skadestånd och riskhantering
Vägledning och information om skadestånd, riskhantering, brand och brandsäkerhet med mera vid förvaltning Naturvårdsverkets fastigheter.
Sidan vänder sig till
Vägledningarna riktar sig till uppdragstagarna som utför viss förvaltning av Naturvårdsverkets fastigheter – Laponiatjuottjudus, länsstyrelserna och Stiftelsen Tyrestaskogen.
Skadestånd
Statliga myndigheter kan bli skadeståndsskyldig av en mängd olika anledningar, både i sin myndighetsutövning och i sin egenskap av fastighetsägare. Detta regleras i huvudsak i skadeståndslagen (1972:207) och i förordning (1995:1301) om handläggning av skadeståndsanspråk mot staten. Förordningen gäller dock inte anspråk på ersättning som grundas på
- påstående om att staten inte har fullgjort sina förpliktelser enligt ett avtal, eller
- ett statligt anställningsförhållande.
Krav som omfattas av förordningen handläggs av Kammarkollegiet eller Justitiekanslern beroende på vad kravet gäller. I vissa fall kan ansvarig myndighet förordna Naturvårdsverket att själva föra talan.
Skadeståndsanspråk som riktas mot Naturvårdsverket i egenskap av fastighetsägare och som ej omfattas av förordningen handläggs av Naturvårdsverket. Samråd ska normalt ske med uppdragstagaren.
För ytterligare information kring ansvar för säkerhet och skadestånd se kap 4 i Vägledning om förvaltning av skyddad natur.
Försäkringar
|
Naturvårdsverkets vägledning, stöd och instruktioner: |
En myndighet får inte, enligt förordning (1995:1300) om statliga myndigheters riskhantering, teckna försäkring hos ett enskilt försäkringsbolag. Det är dock möjligt att teckna vissa försäkringar via Kammarkollegiet, däribland en egendomsförsäkring.
Riskhantering
Alla myndigheter är skyldig at identifiera vilka risker för skador eller förluster som finns i myndighetens verksamhet. Uppdragstagaren ska vid risk för skada utan dröjsmål kontakta Naturvårdsverket för samråd om åtgärder för att begränsa risker och förebygga skador eller förluster.
I Naturvårdsverkets Rapport 6562, Tillgängliga natur- och kulturområden, beskrivs hur länsstyrelsen/förvaltaren av ett naturreservat bör planera för utförande och underhåll av anordningar/anläggningar så att risken för skada minimeras. Motsvarande gäller för Naturvårdsverkets byggnader och anläggningar.
Brandsäkerhet och systematiskt brandskyddsarbete
|
Naturvårdsverkets vägledning, stöd och instruktioner: - Uppdragstagaren svarar normalt för att skicka in redogörelse enligt 3§ LSO till räddningstjänsten. |
I Lag (2003:778) om skydd mot olyckor (LSO) regleras bland annat vilket ansvar man har som fastighetsägare och nyttjanderättshavare till byggnader och anläggare vid händelse av brand. Ansvaret är fördelat mellan att det ska finnas utrustning för släckning av brand, livräddning vid brand och annan olycka, förebygga brand och att hindra eller begränsa skador till följd av brand. För byggnader och anläggningar som är publika lokaler tex naturum krävs särskild kontroll av brandskyddet.
Systematiskt brandskyddsarbete (SBA)
Systematiskt brandskyddsarbete innebär att du på ett organiserat sätt planerar, utbildar, övar, dokumenterar, kontrollerar och följer upp brandskyddsarbetet i byggnaden eller verksamheten. Åtgärderna ska vara både tekniska och organisatoriska.
Tekniska åtgärder som ska finnas och kontrolleras är utrymningsskyltar, brandlarm, brandsläckare, utrymningsvägar och brandritningar/brandplan med kontrollpunkter.
Organisatoriska åtgärder är bl.a. utbildning, framtagning av brandskyddspolicy, framtagning av brandskyddsorganisation, att definiera verksamhetens och byggnadens risker i förhållande till brand, ta fram brandskyddsregler, en nödlägesberedskap i form av handlingsplan, byggnads- och verksamhetsbeskrivning, kontrollsystem och uppföljningssystem.
Tillsyn och uppföljning av systematiskt brandskyddsarbete utförs i publika lokaler av brandförsvaret och kan variera, som uppdragstagare är det viktigt att veta vad som gäller specifikt för er räddningstjänst.
I lag (2003:778) om skydd mot olyckor stadgas i 2 § att ägare eller nyttjanderättshavare till byggnader och andra anläggningar ska i skälig omfattning hålla utrustning för släckning av brand och för livräddning vid brand eller annan olycka. I övrigt ska vidtas åtgärder för att förebygga brand.
Det kan också behövas tillstånd från berörd kommun avseende tillståndspliktig förvaring och hantering av brandfarlig vara t.ex. drivmedel eller gasflaskor.
Skriftlig redogörelse
Enligt 3 § LSO ska ägare av byggnad eller anläggning där brandrisken eller konsekvenserna av brand ställer särskilda krav på brandskyddet lämna en skriftlig redogörelse för brandskyddet till räddningstjänsten. Nyttjanderättshavare ska ge ägaren de uppgifter som behövs för att denne ska kunna lämna den skriftliga redogörelsen.
Av statens räddningsverks föreskrifter (SRVFS 2003:10) om skriftlig redogörelse för brandskyddet framgår att redogörelse ska lämnas för byggnader som är statliga byggnadsminnen. Redogörelse kan också bli aktuell för Naturvårdsverkets publika byggnader t.ex. vandrarhem, naturum, restaurang- och cafélokal.
Spontan brand
|
Naturvårdsverkets vägledning, stöd och instruktioner: |
Årligen berörs skogs- eller annan mark på Naturvårdsverkets fastigheter av spontan eller på annat sätt uppkommen brand som inte är naturvårdsbränning. Av LSO framgår att det är räddningstjänsten som beslutar om, när och hur en räddningsinsats ska genomföras. Där framgår även att de ska ingripa om det finns risk för människoliv, egendom eller miljön om det är motiverat med hänsyn till behovet av ett snabbt ingripande, det hotade intressets vikt, kostnaderna för insatsen och omständigheterna i övrigt.
När kriterierna för räddningstjänstens insats inte längre är uppfyllda bedöms insatsen avslutad. Beslutet fattas av räddningsledaren och ska redovisas i skriftlig form. Räddningsledaren ska då, om det är möjligt, underrätta ägaren eller nyttjanderättshavaren till den egendom som berörts av räddningsinsatsen om behovet av bevakning, restvärdeskydd, sanering och återställning. Syftet är att gränsdragningen mellan kommunens ansvar för räddningstjänst och den enskildes eller andra samhällsorgans ansvar för att vidta de åtgärder som kan vara nödvändiga efter en räddningsinsats ska bli tydlig.
Om ett brandområde sträcker sig över flera markägares fastigheter åligger ansvaret respektive fastighetsägare. Naturvårdsverket kan inte ta över det formella ansvaret i de fall Naturvårdsverket inte är fastighetsägare. Insatser inom skyddade områden där Naturvårdsverket inte äger marken sker inte inom uppdragsavtalet.
För mer information se även avsnitt 4.2.5 i Naturvårdsverkets Rapport 6838, Vägledning om förvaltning av skyddad natur.
Vägledning om förvaltning av skyddad natur, se även avsnitt 4.2.5 Naturvårdsverkets rapport
Modell för hur eftersläckningsarbete kan organiseras i områden med många berörda markägare
Risk för nedfallande träd
Det förekommer att enstaka träd beläget på Naturvårdsverkets fastighet riskerar att falla in på angränsande fastighet och därmed skada person, byggnad eller egendom. I första hand bör det åvila förvaltaren av det skyddade området att bedöma behov av skyddsåtgärder. Rent teoretiskt kan flera parter, till exempel fastighetsägaren och länsstyrelsen, ha ett så kallat samtidigt ansvar gentemot skadeståndsanspråk. Frågan måste utredas i varje enskilt fall.
Gruvhål
För gruvhål med gällande gruvrätt är det innehavaren av gruvrätten som ansvarar för erforderliga stängsel för att förhindra skada på människor eller djur. Om gruvrättighet upphört är det fastighetsägaren som i första hand är ansvarig för att t.ex. anordna stängsel.
Staten genom länsstyrelsen och polisen har ansvar för gamla övergivna gruvhål enligt Kungl. Maj:ts beslut den 13 januari 1956. Enligt beslutet får på statens bekostnad anordnas stängsel kring ett övergivet gruvhål om uppenbar fara för människor eller husdjur föreligger. Det åligger polisen att utreda ärendet och bekosta utförandet. Länsstyrelsen ska besluta och ombesörja utförandet.
Ett visst förstahandsansvar lär alltid markägaren ha. Det gäller för sådana faror för människor eller djur på denes mark som människor åstadkommit. Det här ansvaret följer av allmänna rättsprinciper oavsett om farorna orsakas av gamla gruvhål eller av något annat.
Sotning
Enligt lagen om skydd mot olyckor ansvarar kommunen för att sotning och brandskyddskontroll sker. Sotningverksamheten består av två moment, sotning (rengöring) och brandskyddskontroll. Dessa behöver inte ske vid ett och samma tillfälle. Hur ofta det behöver sotas beror på vilken typ av eldstad det är fråga om.
Brandskyddskontroll
Brandskyddskontroll är en myndighetsutövning och utförs av delegerade brandskyddskontrollanter. Kontrollen utförs av både egen personal inom räddningstjänsten eller av upphandlad entreprenör. Brandskyddskontrollens syfte är att upptäcka fel och brister i anläggningen för att undvika skador till följd av brand. Kontrollen innebär en prövning av att den enskilda anläggningens funktion och egenskaper från brandskyddssynpunkt i huvudsak överensstämmer med de krav som gällde när anläggningen togs i bruk. Brandskyddskontrollerna görs med tidsintervall som fastställs av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap.
Egensotning
En kommun kan medge att en fastighetsägare själv utför sotning av eldstad på egen fastighet om sotningen kan ske säkert sett ur brandskyddssynpunkt. Det kräver normalt att den som ska utföra sotningen själv ska visa att denne har nödvändiga kunskaper om sotning och brandskydd. Hur detta ska redovisas kan skilja mellan olika kommuner.
För att ansöka om egensotning kontaktas den kommun där fastigheten är belägen.
Mer information
Bakgrund
Naturvårdsverkets uppdrag
I Naturvårdsverket uppdrag ingår att för statens räkning förvalta fastigheter för naturvårdsändamål. Naturvårdsverket är idag en av Sveriges största markägare med en total yta av omkring 2 miljoner hektar mark. Marken består i huvudsak av våra skyddade områden i form av naturreservat och nationalparker. Till marken hör en mängd olika typer av byggnader som brukas eller upplåts till andra.
Bakgrund
Handledningen beskriver kortfattat det regelverk som gäller för fastighetsförvaltande myndigheter under regeringen. Enligt förordning (1993:527) om förvaltning av statliga fastigheter med mera avses med fastighetsförvaltning ansvar för förvärv, upplåtelse, drift och underhåll samt avyttring av fast egendom.
Handledningen innehåller även instruktioner och rekommendationer för uppdragstagarna. Syftet med vägledningen är att stödja och effektivisera förvaltningen av Naturvårdsverkets fastigheter.
Den ersätter tidigare Vägledning för förvaltning av Naturvårdsverkets fastigheter, rapport 5090, januari 2008.
Vägledning för förvaltning av Naturvårdsverkets fastigheter [2008]
Handledningen på webben publicerades i april 2019.