Statligt stöd för restaurering av ängsmark, betesmark och hamlade träd

8 § Stöd får lämnas för att beskära lövträd på eller i anslutning till jordbruksmark som bär tydliga spår av att tidigare ha beskurits återkommande.

Stöd enligt första stycket får endast avse träd med höga naturvärden och endast åtgärder som bedöms bidra till att bevara, stärka eller utveckla trädets höga naturvärden.

Denna reglering avser att stöd får betalas ut till åtgärden restaureringshamling.

Eftersom hamlade träd normalt är särskilt skyddsvärda och i många fall kan anses vara en hotad biotop bör bedömningen av höga naturvärden inte kräva inventeringar av på trädet förekommande arter för att kunna godkänna stöd. Länsstyrelsen kan dock välja att styra prioritering för stöd mot även andra naturvärden på träden, än själva trädet i sig, om det bedöms lämpligt.

Lydelsen i 8 § skulle kunna tolkas som att stöd kan ges till åtgärden kontinuerlig hamling av träd. Stöd enligt förordningen får dock enligt 4 § endast lämnas i enlighet med kapitel I och artikel 45 i Europeiska kommissionens allmänna gruppundantagsförordning (nr 651/2014, GBER), vilken är begränsad till restaurering. Det är i dagsläget därför inte möjligt att ge stöd till åtgärderna nyhamling och kontinuerlig hamling.

9 § Stöd får lämnas för åtgärder som möjliggör att en igenvuxen ängsmark eller betesmark kan slås eller betas och som består i att

1. röja bort träd, sly eller buskar, eller
2. samla ihop och föra bort ris eller virke.

Stöd får också lämnas för andra åtgärder som möjliggör att en igenvuxen ängsmark eller betesmark kan slås eller betas.

Ett stöd får endast avse åtgärder som bedöms bidra till att bevara, stärka, utveckla eller återställa höga naturvärden och som omfattar minst 0,3 hektar igenvuxen ängsmark eller betesmark.

Åtgärder som vidtas för att genomföra restaurering av en ängsmark eller betesmark kan enligt 9 § få stöd. En restaurering får omfatta olika åtgärder som syftar till att marken ska kunna slås eller betas och genom detta bidra till att bevara, stärka, utveckla eller återställa höga naturvärden. Exempel på åtgärder kan vara avverkning, röjning och stubbfräsning, men också stängseldragning om det krävs för att betesdrift ska kunna återupptas. Den minsta areal som kan för vilken stöd kan ges är 0,3 hektar.

Små objekt representerar en liten samlad areal men kan ha stor betydelse, bland annat för den gröna infrastrukturen. Det är viktigt att beakta landskapsperspektivet vid prioritering av åtgärder. En nedre arealgräns om 0,3 hektar har satts eftersom hantering av ansökningar för ännu mindre arealer bedöms leda till oproportionerligt höga administrativa kostnader.

10 § Stöd får inte lämnas för en åtgärd som

1. måste genomföras för att uppfylla en skyldighet enligt lag eller annan författning eller enligt villkor i ett tillstånd, eller
2. har påbörjats innan beslut om stöd har fattats.

11 § Stöd får inte lämnas för en åtgärd som det har beviljats annat offentligt stöd för.

Stöd får inte betalas ut för åtgärder som måste genomföras enligt lag eller som har genomförts eller påbörjats innan beslut om stöd har fattats. Om till exempel en avverkning av en betesmark har genomförts innan beslutet om stöd har fattats, kan kostnaden för avverkningen inte inkluderas i kostnadsredovisningen.

Det är inte är tillåtet med dubbelfinansiering, det vill säga att samma åtgärd ges stöd från mer än en källa för offentligt stöd. Exempel på när man kan behöva vara vaksam på detta är när åtgärder som får stöd genom Skogsstyrelsens stöd till natur- och kulturmiljövårdsåtgärder i skogen (Nokås) kan överlappa med detta program. Det kan till exempel handla om restaurering och stängseluppsättning i skogsbeten eller restaureringshamling av träd i skogskant.

12 § Stöd får inte lämnas för en åtgärd som avser mark som har varit föremål för statligt stöd eller EU-stöd avseende

1. skötselåtgärder inom fem år före ansökningstillfället, eller
2. andra åtgärder som syftat till att bevara eller återställa biologisk mångfald inom tio år före ansökningstillfället.

Länsstyrelsen får medge undantag från första stycket om det finns särskilda skäl.

Restaurering av ängs- och betesmark och restaureringshamling bör inte betraktas som en rutinmässig skötselmetod, utan bör innebära en återställning av naturmiljö eller träd med syftet att de därefter ska kunna återfå en kontinuerlig skötsel. Stöd för restaureringsåtgärder ska därför inte ges för mark som tidigare har erhållit statligt eller EU-stöd för skötselinsatser under de senaste fem åren före ansökningsdatumet, eller för andra åtgärder för att bevara eller återställa biologisk mångfald under de senaste tio åren före ansökningsdatumet. Undantag från dessa regler kan medges av länsstyrelsen om det finns särskilda skäl. Exempel kan vara om marken har bytt ägare och föregående markägare inte har fullföljt en påbörjad restaurering, eller om sjukdom eller dödsfall har medfört att mark inte har kunnat skötas eller en restaurering inte har kunnat fullföljas.

13 § Stöd får lämnas med högst 70 procent av investeringskostnaden för de stödberättigande åtgärderna.

Det är bara kostnader som ska tas upp i redovisningen av restaureringsåtgärderna, inte eventuella intäkter. Det stöd som betalas ut är 70 procent av den totala redovisade och godkända kostnaden. Eventuella intäkter behöver således inte räknas av.

14 § En ansökan om stöd ska vara skriftlig och ges in elektroniskt till länsstyrelsen i det län där åtgärderna huvudsakligen avses utföras. Ansökan ska innehålla de handlingar och uppgifter som behövs för att ansökan ska kunna prövas.

15 § Länsstyrelsen prövar ansökningar och beslutar om stöd.

Naturvårdsverket beslutar om antalet prövningstillfällen per år och publicerar uppgifter om prövningstillfällena på sin webbplats.

Lantbrukare och andra markförvaltare som vill ansöka om stöd för restaurering av ängsmark, betesmark eller hamlade träd ska använda den elektroniska lösning för ansökningar som tillhandahålls av länsstyrelserna. Ansökan ska lämnas in till länsstyrelsen i det län där åtgärden ska utföras om inget annat har avtalats. Därefter hanteras ansökan inom länsstyrelsens interna handläggningsprocess.

Naturvårdsverket ska besluta om och publicera ansökningstid inom programmet på webben, men vägleder inte om länsstyrelsernas interna handläggning.

För instruktioner om ansökningssystemet och handläggning av ansökningar hänvisas till länsstyrelsen.

16 § Vid fördelningen av stöd mellan ansökningar enligt 8 eller 9 § ska länsstyrelsen prioritera den eller de åtgärder som vid varje prövningstillfälle bedöms ha bäst förutsättningar att på ett varaktigt sätt uppfylla syftet med stödet.

17 § Vid fördelningen av stöd enligt 8 § ska länsstyrelsen prioritera åtgärder som bedöms vara viktiga för att bevara eller sprida arter som gynnas av att träd beskärs.

18 § Vid fördelningen av stöd enligt 9 § ska länsstyrelsen prioritera åtgärder som avses utföras på mark som

1. bedöms vara viktig för att bevara eller sprida arter som gynnas av att marken betas eller slås,
2. domineras av sådana livsmiljötyper som anges i bilagan till denna förordning och som påtagligt gynnas av att marken där de förekommer betas eller slås, och
3. efter genomförda åtgärder bedöms kunna komma att domineras av sådana livsmiljötyper som anges i bilagan till denna förordning och som påtagligt gynnas av att marken där de förekommer betas eller slås.

I 16–18 §§ anges hur länsstyrelsen ska prioritera bland ansökningar vid bedömning av fördelning av stöd. Eftersom ersättningarna inom det nationella programmet inte är rättighetsbaserade, och antalet ansökningar som kan beviljas är beroende av tillgängliga medel, krävs att varje länsstyrelse prioriterar mellan inkomna ansökningar. Prioriteringsgrunderna är till för att sortera de inkomna ansökningarna i vilka som kan beviljas stöd eller inte efter en första bedömning av om de grundläggande kriterierna för att kunna få stöd är uppfyllda, det vill säga att marken eller träden är av det slag som anges i förordningen. Till exempel kan stöd inte ges för restaurering av döda träd eller åkermark.

En grundläggande faktor att beakta för att uppfylla prioriteringskravet i 16 § är att bedöma sökandes förutsättningar för att upprätthålla en kontinuerlig skötsel av marken eller trädet efter restaurering. Om en betesmark ska få stöd för restaurering bör det till exempel finnas förutsättningar för att hålla betesdjur på marken efter restaureringen.

Utöver de nationella prioriteringar som anges i 17–18 §§ av åtgärder som bedöms vara viktiga för att bevara eller sprida arter som gynnas av att träd beskärs eller att marken betas eller slås, samt förekomst av de hävdgynnade livsmiljötyper som är upptagna i bilagan till förordningen anser Naturvårdsverket att följande bör prioriteras:

• restaurering av ängsmark,
• marker med känd förekomst av hävdgynnade arter som är upptagna i bilaga 2 till art och habitatdirektivet (Rådets direktiv 92/43/EEG),
• marker med känd förekomst av hävdgynnade rödlistade arter,
• marker och träd som efter restaurering bedöms bidra till en ökad ekologisk funktionalitet i ett landskapsperspektiv, det vill säga en förbättrad grön infrastruktur.

Regionala skillnader inom landet gör att det är lämpligt att varje länsstyrelse utformar prioriteringsgrunder som kompletterar de som anges i 16–18 §§ samt de som Naturvårdsverket anger ovan. För att underlätta för sökande är det viktigt att ha tydliga kriterier för prioriteringen redan vid ansökningstidens början, så att det framgår vilka områden länsstyrelsen avser att prioritera för stöd. Det kan dessutom göra besluten lättare att motivera.

Antalet ansökningar som uppfyller grundkraven och som kan beviljas stöd beror på ansökningarnas relevans, antalet restaurerbara marker eller träd och tillgängliga medel. Om ansökningarna och dess kostnader överskrider budgeten behöver länsstyrelsen prioritera åtgärder som ger mest naturvårdsnytta för pengarna. Detta är en skillnad mot när stöden fanns inom CAP och var rättighetsbaserade. Prioriteringsprocessen inleds efter att ansökningarna har inkommit och behöver anpassas efter den tilldelade budgeten, samt vilket belopp som har bundits upp föregående år i beslut om fleråriga restaureringsåtgärder.

I vissa fall kan länsstyrelsen behöva bedöma likvärdiga områden med jämförbara naturvärden och likartade restaureringsbehov. Om medlen är begränsande kan i sådana fall kostnadsbedömningen för restaureringen vara avgörande för vilka som kan få stöd, även om detta normalt inte bör vara en avgörande faktor vid prioritering.

19 § I ett beslut om stöd ska länsstyrelsen ange de villkor för åtgärdernas utförande som behövs för att tillgodose syftet med stödet, den period beslutet avser och den tidpunkt när de stödberättigande åtgärderna senast ska vara slutförda.

Ett beslut om stöd ska alltid innehålla ett villkor om att stödmottagaren ska ge länsstyrelsen tillfälle att på plats kontrollera utförandet av de åtgärder som stödet avser.

Länsstyrelsen ska i beslutet formulera villkor för åtgärdernas utförande. Länsstyrelsen ges även rätt att besöka och besiktiga marken eller trädet som stödet avser samt att göra en slutbesiktning av åtgärderna enligt 26 §.

Vid behov kan länsstyrelsen ange villkor om att vissa åtgärder inte får utföras på marken som får stöd för restaurering. Exempel på åtgärder som kan omfattas av villkor är

• användning av växtskyddsmedel,
• gödsling,
• jordbearbetning för annat syfte än naturvårdsändamål,
• insådd eller plantering för annat syfte än naturvårdsändamål,
• täkt av sten eller jord,
• åtgärder som riskerar att skada strukturer i landskapet som har betydelse för natur- eller kulturmiljövärden,
• andra åtgärder som kan skada natur- eller kulturmiljövärden.

20 § Ett beslut om stöd enligt 8 eller 9 § ska avse en period om minst ett och högst åtta år och innehålla en plan för åtgärderna.

Stöd får ges för åtgärder under en period om ett till åtta år, men det är viktigt att också ta hänsyn till 6 § i förordningen vilken anger att stöd bara får betalas ut om det finns medel tillgängliga. Eftersom medel till fleråriga stöd måste intecknas för flera år ges ett bemyndigande till länsstyrelserna om att fatta beslut som löper över flera år, även om budgeten för stödet skulle minskas. Länsstyrelsen bör ha noggrann kontroll över vilka kostnader som intecknas för kommande år när man fattar fleråriga beslut. Eftersom finansiering för närvarande endast finns till 2028 bör länsstyrelsen under 2024 inte besluta om stöd som omfattar en längre period än fem år, även om det enligt 20 § är möjligt med upp till åtta år.

Ett beslut om stöd ska enligt 20 § innehålla en plan för åtgärderna. Naturvårdsverket har fått bemyndigande om att föreskriva om vad en sådan plan ska innehålla. Syftet är att få liknande grundstruktur på planer oavsett vilket län man ansöker hos över hela landet.  Länsstyrelsen bör ta fram planen i samråd med sökande. Genom planen blir det tydligt för både utförare och länsstyrelse vilka åtgärder som ska genomföras och när de ska genomföras. Länsstyrelsen avgör på vilken detaljnivå åtgärderna ska beskrivas och om mer än det som anges i föreskrifterna ska ingå i planen. Det är en fördel om planen tas fram i dialog med sökanden så att målbilden är densamma för länsstyrelse och utförare, och så att det är tydligt vilka natur- och kulturmiljövärden som ska gynnas av restaureringen.

Tidsangivelser bör vara relativt flexibla för många åtgärder, eftersom väder och andra oväntade faktorer kan påverka förutsättningarna, så länge syftet kan uppnås. Planering är dock viktig, särskilt för att underlätta länsstyrelsens fördelning av medel över åren. Dessutom är det viktigt att kunna genomföra slutbesiktningar och vara överens om att det som anges i planen har utförts, samt att de kostnader som har redovisats är rimliga.

Enligt Naturvårdsverkets föreskrifter ska en plan för restaurering av hamlade träd innehålla:

1. motivering av behovet av beskärning,
2. antal träd, med angivande av art, som ska beskäras,
3. trädets eller trädens geografiska position,
4. beskrivning av befintliga natur- och kulturmiljövärden,
5. beskrivning av målet för beskärningen,
6. tidpunkt för när åtgärderna ska vara slutförda,
7. beskrivning av metoder, tidpunkter och omfattning för de åtgärder som ska genomföras, 
8. eventuella behov av försiktighetsmått, och
9. beskrivning av planerad framtida skötsel.

Enligt Naturvårdsverkets föreskrifter ska en plan för restaurering av ängs- och betesmark innehålla 

1. motivering av behovet av åtgärderna,
2. areal som ska omfattas av åtgärder,
3. markens geografiska position och utbredning,
4. beskrivning av befintliga natur- och kulturmiljövärden inklusive förekomst av sådana livsmiljötyper som anges i bilagan till nämnda förordning,
5. beskrivning av målet för åtgärderna inklusive bedömning av framtida förekomst av sådana livsmiljötyper som anges i bilagan till nämnda förordning,
6. tidpunkt för när åtgärderna ska vara slutförda,
7. beskrivning av metoder, tidpunkter och omfattning för de åtgärder som ska genomföras,
8. eventuella behov av försiktighetsmått, och
9. beskrivning av planerad framtida skötsel.

Det är således länsstyrelsen som upprättar en restaureringsplan i samråd med utföraren av åtgärden och planen biläggs beslutet. Eftersom det inte är självklart att planen utgör ett villkor för stödet bör särskilt viktiga delar i planen även tas upp som villkor i beslutet. För att underlätta administrationen och framtagandet av restaureringsplanen samt prioriteringen av ansökningar bör flera delar efterfrågas redan i ansökan. Sådana är punkt 1–3, 7 och 9.

Beskrivning av metoder, tidpunkter och omfattning för de åtgärder som ska genomföras, punkt 7, avser en översiktlig beskrivning om vad som ska utföras. Detta är till för att länsstyrelse och utförare ska kunna enas om vad som ska genomföras och när dessa kostnader kan tas upp. Om utföraren bestämmer detta helt på egen hand kan det vara svårare för länsstyrelsen att planera budgeten för ersättningen. Länsstyrelsen bestämmer hur utförlig denna del måste vara.

Beskrivning av planerad framtida skötsel i punkt 9. innebär inte att det finns något krav på brukaren att marken eller trädet efter restaurering ska ingå i till exempel en miljöersättning, men det har betydelse för prioriteringen eftersom det är viktigt att det finns förutsättningar för att upprätthålla en fortsatt kontinuerlig skötsel av marken eller trädet efter restaurering. Om en betesmark ska få stöd för restaurering bör det till exempel finnas förutsättningar för att hålla betesdjur på marken för att uppfylla syftet med stödet.

21 § Länsstyrelsen betalar ut stöd enligt denna förordning. Ett beslutat stödbelopp får betalas ut i omgångar.

22 § Stödmottagaren ska lämna in en skriftlig begäran om utbetalning av beviljat stöd till länsstyrelsen. Till begäran ska stödmottagaren bifoga specificerade skriftliga underlag för att styrka den kostnad som begäran avser.

23 § Ett stöd får inte betalas ut till ett företag som är föremål för betalningskrav på grund av ett beslut av Europeiska kommissionen om att ett stöd beviljat av en svensk stödgivare är olagligt och oförenligt med den inre marknaden.

Länsstyrelsen har ansvaret för hanteringen av utbetalning av stödet och får själv bestämma hur många gånger per år och på vilket sätt utbetalningen ska ske. För att kunna få utbetalning ska stödmottagaren redovisa sina kostnader, där erforderliga verifikationer för de kostnader som stödbeloppet ska baseras på ska ingå.

Bestämmelsen i 23 § är standard i förordningar om statsstöd och betyder att stöd inte får betalas ut till företag som har fått ett kommissionsbeslut om att återbetala ett olagligt statsstöd. Detta bör kontrolleras vid utbetalningen då ett företag skulle kunna vara fritt från sådana krav vid ansökan, men får ett krav före utbetalning.

24 § Länsstyrelsen ska besluta att ett stöd helt eller delvis inte ska betalas ut om

1. den som har ansökt om eller beviljats stöd genom att lämna oriktiga uppgifter har orsakat att stödet beviljats felaktigt eller med för högt belopp,
2. stödet av något annat skäl har beviljats felaktigt eller med för högt belopp och mottagaren borde ha insett detta, eller
3. ett villkor för stödet inte har följts.

Utbetalningen av stöd får dras in helt eller delvis om det uppdagas att sökanden i ansökan om stöd har lämnat felaktiga uppgifter om till exempel marken, trädet, åtgärdens beskaffenhet eller kostnaden för åtgärden. Länsstyrelsen får också minska eller helt dra tillbaka stödet om det uppdagas att stödbeloppet har beslutats felaktigt och mottagaren borde ha insett att det var fel eller om något av villkoren för stödet inte har uppfyllts.

Naturvårdsverket föreslår att en kostnadsberäkning av åtgärden begärs vid ansökningstillfället och att de riktvärden som redovisas i avsnittet ”Fasta kostnader och riktvärden för stöd till restaureringsåtgärder” nedan används. Denna kostnadsberäkning bör ta upp alla de kostnader sökande vill få stöd för. Om inte detta sker är det svårt för länsstyrelsen att beräkna hur stora kostnader som ska ersättas under innestående och kommande år.

25 § Genomförda åtgärder ska redovisas till länsstyrelsen tillsammans med en ekonomisk redovisning och specificerade skriftliga underlag som styrker den kostnad som stödet avser.

26 § Efter att åtgärderna i planen har slutförts ska länsstyrelsen i de fall det behövs på plats kontrollera utförandet av åtgärderna för att se att de har utförts i enlighet med villkoren för stödet.

27 § Länsstyrelsen utövar tillsyn över att villkoren för stödet följs.

Stödmottagaren måste redovisa genomförda åtgärder och sina kostnader för dessa för att få stödet utbetalat. Länsstyrelsen har rätt att göra en slutbesiktning av åtgärderna på plats för att kontrollera att de har utförts enlighet med villkoren för stödet.

28 § Den som ansöker om eller har beviljats stöd enligt denna förordning ska utan dröjsmål till länsstyrelsen anmäla sådana ändrade förhållanden som kan påverka rätten till eller storleken av stödet.

Stödmottagarna bör informeras, i och med beslutet om stöd, att de har skyldighet att genast kontakta och anmäla till länsstyrelsen om åtgärderna av någon anledning inte kan följa villkoren, restaureringsplanen eller om några andra omständigheter uppstår som påverkar rätten till eller storleken av stödet. Exempelvis om stödmottagaren upptäcker felaktigheter i ansökan, en restaurering visar sig bli klar snabbare och till ett lägre pris än förväntat, eller någon annan omständighet enligt 23 eller 24 §§ uppstår.

29 § En stödmottagare är återbetalningsskyldig om någon av de grunder som anges i 24 § föreligger.

30 § Om en stödmottagare är återbetalningsskyldig enligt 29 §, ska länsstyrelsen besluta att helt eller delvis kräva tillbaka stödet.

På det belopp som en stödmottagare är återbetalningsskyldig för ska ränta enligt räntelagen (1975:635) betalas.

Länsstyrelsen får besluta att helt eller delvis avstå från återkravet om det finns särskilda skäl.

31 § Om länsstyrelsen har beslutat om återkrav eller ränta enligt 30 § får det belopp som ska betalas enligt beslutet räknas av mot annan utbetalning av stöd enligt förordningen. Avräkning får inte ske i de fall som avses i 23 §.

Den som har beviljats stöd är skyldig att utföra åtgärderna som beslutet avser. I annat fall kan stödmottagaren bli återbetalningsskyldig. Detsamma gäller om felaktiga uppgifter lämnats eller andra fel har begåtts. Detta betyder också att länsstyrelsen ska meddelas så fort en åtgärd inte kan genomföras enligt plan.

Vid slutbesiktning ska restaureringen kontrolleras mot den plan som har upprättats för genomförandet, enligt föreskrifterna. Om det vid slutbesiktningen finns anmärkningar, som till exempel oavslutad röjning eller rishögar som är kvar i det restaurerade området, kan länsstyrelsen antingen ge utföraren möjlighet att åtgärda bristerna eller så blir det aktuellt med återbetalning av hela eller delar av det utbetalade beloppet. För att minska administration kan det eventuellt räcka med att utföraren skickar in bilder som visar att bristerna är åtgärdade. Det samma gäller hamlade träd där länsstyrelsen kan hitta förenklingar av slutbesiktningen genom att begära att bilder på de hamlade träden bifogas underlaget för kostnaderna vid begäran om utbetalning.

Hur återkravet mellan länsstyrelsen och markförvaltare ska hanteras tas inte upp i denna vägledning eftersom det administreras av länsstyrelsen.

32 § Naturvårdsverket ska följa upp och utvärdera de stöd som lämnas enligt denna förordning. Länsstyrelsen ska hjälpa Naturvårdsverket med uppföljningen och utvärderingen.

33 § En stödmottagare ska på länsstyrelsens begäran lämna de uppgifter som behövs för uppföljning och utvärdering av de åtgärder som stöd har lämnats för.

Enligt förordningen ska Naturvårdsverket följa upp och utvärdera de stöd som ges inom programmet. Länsstyrelsen ska enligt 32 § vara Naturvårdsverket behjälplig med uppföljningen och utvärderingen. Stödmottagarna ska på länsstyrelsens begäran lämna de uppgifter som behövs för uppföljning och utvärdering av de åtgärder som stöd har lämnats för.

Uppföljning sker främst genom den årliga återrapportering som länsstyrelsen gör i enlighet med Naturvårdsverkets bidragsbeslut för 1:3-medlen. Naturvårdsverket tillhandahåller årligen efter beslut om medelstilldelning en mall för länsstyrelsernas rapportering så att de uppgifter som behövs för uppföljning samlas in vid varje rapportering. Uppgifter som ackumuleras över flera år ligger som grund för utvärdering av programmet i framtiden.

36 § I 40 § förvaltningslagen (2017:900) finns bestämmelser om överklagande till allmän förvaltningsdomstol. Andra beslut än beslut enligt 23, 24, 30 och 31 §§ får dock inte överklagas.

I 36 § anges i vilka fall en stödsökande får överklaga länsstyrelsens beslut.