Samråd vid ändring av naturmiljön
Om en verksamhet eller åtgärd kan komma att väsentligt ändra naturmiljön ska den som planerar att vidta åtgärden lämna in en anmälan för samråd. Här hittar du vägledning om vad som kan vara en väsentlig ändring av naturmiljön samt stöd för handläggning av en anmälan för samråd.
Sidan vänder sig till
Handläggare på länsstyrelser, verksamhetsutövare, fastighetsägare och förvaltare samt andra myndigheter, kommuner, företag och privatpersoner som vill veta mer om samråd enligt 12 kap. 6 § miljöbalken.
Lagstiftning
Bestämmelser om samråd
En verksamhet eller åtgärd som riskerar att väsentligt ändra naturmiljön, och som inte omfattas av tillstånds- eller anmälningsplikt enligt andra bestämmelser i miljöbalken, ska enligt 12 kap. 6 § miljöbalken anmälas för samråd hos den myndighet som utövar tillsynen enligt 26 kap. miljöbalken. Tillsynsmyndighet är Länsstyrelsen, Skogsstyrelsen eller Försvarsinspektören (f.d. Generalläkaren).
En verksamhet eller åtgärd som ska anmälas för samråd får påbörjas tidigast sex veckor efter det att anmälan har gjorts, om inte tillsynsmyndigheten medger något annat.
Skyldigheten att anmäla för samråd enligt 12 kap.6 § miljöbalken gäller enligt 6 a § inte byggande av allmän väg eller byggande av järnväg om verksamheten eller åtgärden anges i en fastställd vägplan enligt väglagen (1971:948) eller i en fastställd järnvägsplan enligt lagen (1995:1649) om byggande av järnväg.
Tillsynsmyndigheten får förelägga den anmälningsskyldige att vidta de åtgärder som behövs för att begränsa eller motverka skada på naturmiljön. Om sådana åtgärder inte är tillräckliga, och det är nödvändigt för skyddet av naturmiljön, får tillsynsmyndigheten förbjuda verksamheten enligt 12 kap. 6 § fjärde stycket miljöbalken.
Straffbestämmelser
Den som med uppsåt eller av oaktsamhet påbörjar eller bedriver en verksamhet eller vidtar en åtgärd som ska anmälas för samråd enligt 12 kap. 6 § miljöbalken, utan att ha anmält om samråd, kan enligt 29 kap. 4 § punkt 1g miljöbalken dömas för otillåten miljöverksamhet till böter eller fängelse i högst två år. Detta gäller även den som efter att ha anmält påbörjar en verksamhet eller åtgärd utan att följa den föreskrivna tidsfristen om sex veckor innan verksamheten påbörjas.
Den som med uppsåt eller av oaktsamhet bryter mot ett förbud till skydd för naturmiljön enligt 12 kap. 6 § fjärde stycket miljöbalken kan enligt 29 kap. 8 § punkt 7 miljöbalken dömas till böter eller fängelse i högst två år.
Rätt till ersättning
Fastighetsägaren har rätt till ersättning om ett beslut om föreläggande eller förbud enligt 12 kap. 6 § miljöbalken innebär att mark tas i anspråk eller att pågående markanvändning inom berörd del av en fastighet avsevärt försvåras.Bestämmelser om rätt till ersättning vid ett sådant föreläggande eller förbud finns i 31 kap. 4 § miljöbalken.
Vad innebär kravet på samråd?
Vissa naturmiljöer och naturområden omfattas av olika former av lagskydd, och många verksamheter och åtgärder kräver tillstånd för att få genomföras. En verksamhet eller åtgärd som kan komma att väsentligt ändra naturmiljön, och som inte omfattas av tillstånds- eller anmälningsplikt enligt andra bestämmelser i miljöbalken, ska anmälas för samråd enligt 12 kap. 6 § miljöbalken. Anmälan för samråd ska göras hos den myndighet som utövar tillsynen enligt bestämmelser i 26 kap. miljöbalken. Tillsynsmyndighet är Länsstyrelsen, Skogsstyrelsen eller Försvarsinspektören (f.d. Generalläkaren).
Genom samrådsbestämmelserna i 12 kap. 6 § miljöbalken beaktas hänsynsreglerna i 2 kap. miljöbalken, bland annat genom att tillsynsmyndigheten kan förelägga den anmälningsskyldige att vidta de åtgärder som behövs för att begränsa eller motverka skada på naturmiljön. Om sådana åtgärder inte är tillräckliga, och det är nödvändigt för skyddet av naturmiljön, får myndigheten förbjuda verksamheten. Verksamhetsutövaren kan då ha rätt till ersättning. Bestämmelser om rätt till ersättning vid ett föreläggande eller förbud finns i 31 kap. miljöbalken.
Vad är naturmiljö?
Samrådsskyldigheten enligt 12 kap. 6 § miljöbalken gäller verksamheter och åtgärder som kan komma att väsentligt ändra naturmiljön. Begreppet naturmiljön bör tolkas vidsträckt och kan omfatta allt från ett enskilt särskilt skyddsvärt träd till landskapsbilden.
Naturmiljön bör innefatta berggrund, jordlager och dess ytformer, yt- och grundvatten, sjöbottnar, olika naturmiljöer på land och i vatten, samt växter, djur och andra organismer över och under mark- och vattenytan.
Naturmiljön bör omfatta all natur, inte endast värdefull eller orörd natur, och bör således även omfatta naturmiljön i tätortsnära områden. Landskapsbilden och kulturmiljöer bör innefattas i begreppet i de fall kulturmiljöerna också utgör naturmiljöer, såsom till exempel odlingslandskap. Kulturmiljöer som inte samtidigt är en naturmiljö, till exempel bebyggelsemiljöer i tätorter, omfattas normalt inte.
I begreppet naturmiljö bör normalt inte heller ingå tomt- och gårdsmark, anlagda parker, industriområden eller andra anlagda eller exploaterade områden. Däremot kan vissa åtgärder inom sådana områden ibland ha inverkan på exempelvis landskapsbilden i ett större område, och därmed vara aktuella för samråd.
Vad är en väsentlig ändring av naturmiljön?
En verksamhet eller åtgärd som inte omfattas av tillstånds- eller anmälningsplikt enligt andra bestämmelser i miljöbalken ska anmälas för samråd om verksamheten kan komma att väsentligt ändra naturmiljön. Med väsentlig ändring av naturmiljön avses bland annat skador på värdefulla natur- och kulturmiljöer eller den biologiska mångfalden, samt misshushållning med naturresurser, energi och material.
Vid bedömning av om en åtgärd kan komma att innebära en väsentlig ändring av naturmiljön bör områdets karaktär och känslighet beaktas, liksom åtgärden som sådan och dess inverkan på naturmiljön. Påverkan på den biologiska mångfalden genom skador på arter och livsmiljöer bör vägas in i bedömningen. I ett område med höga natur- eller kulturmiljövärden, eller i ett område som på annat sätt är känsligt, kan även en förhållandevis liten åtgärd innebära en väsentlig ändring av naturmiljön.
En väsentlig ändring av naturmiljön uppkommer oftast genom ett fysiskt ingrepp eller ianspråktagande av mark eller vatten. Det kan till exempel handla om grävning, utfyllnad, avverkning eller avbaning av vegetation och uppförande av byggnader eller anläggningar. Det kan under vissa förutsättningar även innefatta förorening genom till exempel utsläpp av ämnen till mark eller vatten. Störningar på djurlivet eller slitage på naturen som orsakas av till exempel organiserat friluftsliv är ett annat exempel.
Vägledning om 12 kap. 6 § miljöbalken
I Naturvårdsverkets handbok och allmänna råd till 12 kap. 6 § miljöbalken finns vägledning om hur bestämmelserna om anmälan för samråd bör tillämpas. Handboken omfattar alla verksamheter och åtgärder enligt 12 kap. 6 § miljöbalken utom skogsbruksåtgärder som Skogsstyrelsen vägleder om. Naturvårdsverkets vägledning är rådgivande och inte juridiskt bindande eller rättsligt avgörande.
Anmälan för samråd enligt 12 kap. 6 § miljöbalken. Handbok 2001:6
Naturvårdsverkets allmänna råd om anmälan för samråd enligt 12 kap. 6 § miljöbalken. NFS 2001:15
Praxisdomar gällande solceller
I dagsläget omfattas anläggandet av solceller inte av någon specifik lagstiftning enligt miljöbalken men kan utgöra sådan anläggning som omfattas av 12 kap. 6 § miljöbalken. Under hösten 2022 har Mark- och miljööverdomstolen avgjort två ärenden som berör solceller på jordbruksmark. Domstolen bedömer att det är fråga om ändrad markanvändning varför 3 kap. 4 § miljöbalken ska tillämpas och klargör att anläggandet av solcellerna utgör ett varaktigt ianspråktagande i den mening som avses i bestämmelsen. De går vidare med att bedöma lokaliseringsutredningen i de båda fallen. Domstolen gör bedömningen att anläggningarna i och för sig kan anses tillgodose ett väsentligt samhällsintresse men att utredningarna är otillräckliga för att dra slutsatsen att behovet inte kan tillgodoses genom att annan mark tas i anspråk istället.
Domarna finns att läsa i sin helhet på Mark- och miljööverdomstolens hemsida över publicerade avgöranden, målnummer M 1026-22 och M 15064-21.
Bakgrund
I Naturvårdsverkets handbok 2001:6, Anmälan för samråd enligt 12 kap. 6 § miljöbalken, finns vägledning om tillämpning av bestämmelserna om samråd. Informationen i handboken är uppbyggd kring Naturvårdsverkets allmänna råd (NFS 2001:15) om anmälan för samråd enligt 12 kap. 6 § miljöbalken. I de allmänna råden och handboken uttrycker Naturvårdsverkets sin tolkning av lagstiftningen och ger rekommendationer om hur de operativa tillsynsmyndigheterna bör tillämpa bestämmelserna.
Handboken omfattar alla verksamheter och åtgärder enligt 12 kap. 6 § miljöbalken utom skogsbruksåtgärder. Skogsbruksåtgärder omfattas av skogsvårdslagen och Skogsstyrelsen har därmed ansvaret för vägledning om sådana åtgärder.
Vägledningens juridiska status
Handböcker, allmänna råd och webbvägledningar såsom denna text utgör Naturvårdsverkets rekommendationer om hur olika bestämmelser bör tillämpas. Vägledningen är rådgivande och inte juridiskt bindande eller rättsligt avgörande.
Naturvårdsverket ger generella rekommendationer om hur tillsynsmyndigheter och andra berörda bör gå tillväga när de tillämpar bestämmelserna. Det är inte möjligt att i en vägledning behandla alla olika situationer och problem som kan uppstå vid tillämpningen. Tillsynsmyndigheten bör därför göra en bedömning i varje enskilt fall utifrån de specifika förutsättningar och förhållanden som råder i ett berört område, men även under beaktande av ett såväl lokalt som nationellt perspektiv.