Producentansvar för förpackningar
Fördjupat stöd till förpackningsproducenter
Här finns fördjupat stöd och information till dig som är förpackningsproducent och därmed har ett producentansvar för förpackningar
Den här sidan syftar till att ge ett fördjupat stöd till dig som är förpackningsproducent och dig som är producentombud. Du hittar bland annat information om vilka mål du som producent ska bidra till att uppnå, vilka förpackningar som är förbjudna att sätta på den europeiska marknaden och hur en förpackning ska utformas och märkas. Under ”Bra att veta” hittar du ett grundläggande stöd för dig som förpackningsproducent.
Sidan vänder sig till
I första hand till dig som är förpackningsproducent. Sidan vänder sig även till dig som är producentombud för en förpackningsproducent.
Bra att veta
Informationen till förpackningsproducenter är uppdelat i ett grundläggande och ett fördjupat stöd. På länken nedan kan du läsa mer om det du i första hand behöver känna till:
Lagstiftning
Förordning (2022:1274) om producentansvar för förpackningar (riksdagen.se)
Förordning (2006:1273) om producentansvar för förpackningar (riksdagen.se)
Förordning (2005:220) om retursystem för plastflaskor och metallburkar (riskdagen.se)
Miljötillsynsförordning (2011:13) (riksdagen.se)
Förordning (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken (riksdagen.se)
Förordning (2012:259) om miljösanktionsavgifter (riksdagen.se)
Förordning (2021:1002) om nedskräpningsavgifter (riksdagen.se)
Förordning (2021:996) om engångsprodukter (riksdagen.se) EU:s engångsplastdirektiv (EU) 2019/904
Kommissionens vägledning om engångsplastprodukter enligt EU-direktivet 2019/904
Mål
Nedan finns information om de mål som du som producent är skyldig att bidra till att uppnå. Om det framkommer att det finns risk att målen inte kommer att uppnås i tid kan ytterligare åtgärder komma att behövas.
Mål för minskad förbrukning
Enligt 24-25 §§ i förordningen (2021:996) om engångsprodukter ska förbrukningen av muggar och matlådor som är engångsplastprodukter från år 2022 minska med 50 % till år 2026. Du som yrkesmässigt tillhandahåller eller använder muggar och matlådor som är engångsplastprodukter i din verksamhet ska från och med den 1 januari 2024 effektivt bidra till att nå målet. Det innebär att du som tillhandahåller sådana muggar eller matlådor ska vidta åtgärder och aktivt arbeta för att nå målen.
Mål för minskad nedskräpning
Som producenter av engångsplastförpackningar är du skyldig att effektivt bidra till att uppnå målet om minskad nedskräpning. Målet innebär att engångsplastförpackningar utomhus ska ha minskat med 50 % år 2030 jämfört med 2023. Målet för minskad nedskräpning kommer att följas upp genom skräpmätningar som Naturvårdsverket utför från år 2023 och därefter vart annat år.
Mål för användning av återvunnen plast i plastförpackningar
Du som är producent av förpackningar bestående av mer än 50 % plast ska effektivt bidra till målet för användning av återvunnen plast i plastförpackningar. Till år 2030 är målet att i genomsnitt minst 30 % av förpackningsmaterialet ska bestå av återvunnen plast.
Förbud
Vissa engångsplastprodukter är helt förbjudna inom EU och har beslutats i svensk lagstiftning genom förordning (2021:996) om engångsprodukter.
Nedan listas de engångsplastprodukter som räknas till definitionen av förpackningar och som är förbjudna:
- Dryckesbehållare som innehåller polystyren som har expanderats (till exempel frigolit).
- Engångsmuggar och engångsmatlådor som innehåller polystyren som har expanderats.
- Korkar och lock som innehåller polystyren som har expanderats och som används till a) engångsmatlådor b) dryckesbehållare, eller c) engångsmuggar.
- Engångsmuggar som innehåller mer än 15 % plast.
Övriga engångsplastprodukter som är förbjudna hittar du här:
Utformning, design och märkning
En förpackning får bara tillhandahållas på den svenska marknaden om förpackningen:
- har en volym och vikt som begränsas till det minimum som krävs för att upprätthålla en god säkerhets- och hygiennivå,
- kan återanvändas eller återvinnas, och
- är framställd så att utsläppen av skadliga ämnen minimeras och inverkan i övrigt på miljön begränsas när förpackningsavfallet behandlas eller restprodukter från hanteringen av förpackningsavfallet bortskaffas.
Som producent har du ansvar för att de förpackningar du tillhandahåller uppfyller de tre punkterna. I syfte att minska mängden avfall ska du också begränsa användningen av onödiga förpackningar i din verksamhet.
Designa för återanvändning och återvinning
Du som tillverkar förpackningar ska designa dem så att de kan återanvändas eller återvinnas.
En förpackning ska anses kunna återanvändas om de fysiska egenskaperna och utformningen möjliggör att förpackningen:
- under normal användning kan återanvändas flera gånger
- kan behandlas i enlighet med hygien- och säkerhetskrav för arbetstagare, och
- kan återvinnas när den inte längre används.
En förpackning ska anses kunna återvinnas genom:
- Materialåtervinning (om det är möjligt att utnyttja en viss viktprocent av förpackningsmaterialet för framställning av säljbara produkter)
- Energiutvinning (om avfallet har ett lägsta värmevärde för att ge optimal energiutvinning), eller
- Kompostering (om avfallet är biologiskt nedbrytbart i sådan grad att det inte hindrar separat insamling eller komposteringsprocessen/-aktiviteten samt kan brytas ned så att det mesta av den färdiga komposten slutligen bryts ned till koldioxid, biomassa och vatten)
Det finns standarder framtagna för hur förpackningar ska utformas för att uppfylla de krav som ställs. Vilka standarderna är framgår i 3 kap. 5 § förordning (2022:1274) om producentansvar för förpackningar. De är framtagna på EU-nivå och finns översatta till svenska hos SIS. Det är frivilligt att använda standarderna och producenten kan visa att kraven uppfylls på annat sätt.
Märkning av förpackningar
Det är inte obligatoriskt att märka förpackningar men om du som producent väljer att märka förpackningar med uppgift om vilket förpackningsmaterial som har använts så ska det göras i enlighet med kommissionens beslut 97/129/EG av den 28 januari 1997. Kommissionens beslut gäller i alla EU länder. Det finns dock en del länder som tagit fram nationella bestämmelser om märkning. Det är därför bra om du som producent kontrollerar ifall det finns nationella bestämmelser om märkning i de länder där du är producent.
Kommissionens beslut (97/129/EC) av den 28 januari 1997 (europa.eu)
Inom EU finns det obligatoriska märkningskrav för muggar som är engångsplastprodukter. Dessa ska vara märkta i enlighet med kommissionens genomförandeförordning (EU) 2020/2151 av den 17 december 2020. Syftet med märkningskravet är att upplysa konsumenter om korrekt hantering för att minska nedskräpning. Muggarna ska vara märkta när de tillhandahålls på den svenska marknaden av en producent. Tänk därför på att be om märkta muggar om du köper in muggar som är engångsplastprodukter. Det är producenten som är ansvarig för att muggarna är märkta. Informationstexten på märkningen ska vara skriven på det eller de officiella språken i den eller de medlemsstater där muggen släpps ut på marknaden. Det innebär att engångsmuggar av plast som släpps ut på marknaden i Sverige ska vara märkta på svenska.
EU-förordning om märkning (EU 2020/2151) och hur märkningen ska se ut och placeras (europa.eu)
Observera att det i ovanstående förordning finns felöversättningar vilka korrigerats genom en rättelse.
Rättelse till kommissionens genomförandeförordning (EU) 2020/2151 (eur-lex.europa.eu)
Utformning av dryckesbehållare
Från och med den 3 juli 2024 ska dina dryckesbehållare ha fastsittande korkar och lock under hela användningen för att du ska få tillhandahålla dem på den svenska marknaden. Detta krav gäller de dryckesbehållare som har korkar och lock som innehåller plast. Kravet anses vara uppfyllt om dryckesbehållaren överensstämmer med de kriterier som finns i den harmonierade standarden SS-EN 17665 eller om du på annat sätt kan visa att dryckesbehållaren är utformad så att kravet uppfylls.
Kravet gäller inte dryckesbehållare i glas eller metall. Inte heller gäller det för dryckesbehållare som är avsedda för speciella medicinska ändamål.
Återvunnet material i plastflaskor
Från och med 1 januari 2025 ska flaskor av polyetentereftalat (PET) innehålla minst 25 % återvunnen plast. Undantag finns för flaskor som har en volym av mer än tre liter respektive flaskor som är avsedda för speciella medicinska ändamål. Från år 2030 utvidgas kravet till att alla flaskor för dryck som är en engångsplastprodukt upp till tre liter ska innehålla minst 30 % återvunnen plast.
Från 2025 ska den som för första gången tillhandahåller en PET-flaska på den svenska marknaden årligen lämna uppgifter till Naturvårdsverket. Rapporteringen ska innehålla uppgifter om mängden återvunnen plast i de flaskor som har tillhandahållits under det närmast föregående kalenderåret. Rapporteringen ska göras i Naturvårdsverkets e-tjänst och det första kalenderåret som ska ingå i rapporteringen är 2024.
Beräkningen av innehållet av återvunnen plast ska göras som ett genomsnitt av innehållet i flaskorna som en aktör har tillhandahållit på den svenska marknaden under ett kalenderår. Detaljer kring vilka uppgifter som ska lämnas finns i Kommissionens genomförandebeslut (EU) av den 30 november 2023:
Idag innefattar genomförandebeslutet endast reglering kring återvunnen plast från mekanisk återvinning. Kommissionen arbetar dock med att revidera genomförandebeslutet och ska senast den 31 mars 2024 föreslå en ändring i vilken en metod fastställs för att beräkna, kontrollera och rapportera andelen återvunnen plast i dryckesflaskor som beaktar materialåtervunnen plast som härrör från ytterligare typer av materialåtervinning, såsom kemisk återvinnig. När beslut fattats om nya bestämmelser kring verifiering, beräkning och rapportering kommer dessa att implementeras i svensk lagstiftning.
Informationskrav om plastbärkassar
Du som i yrkesmässig verksamhet tillhandahåller plastbärkassar till konsumenter ska informera om:
- plastbärkassars miljöpåverkan
- fördelarna med att minska förbrukningen av plastbärkassar
- åtgärder som kan vidtas av konsumenten för att minska förbrukningen
Informationen som lämnas ska uppmuntra till ett ansvarsfullt konsumentbeteende och ska vara lättillgänglig och återkommande för konsumenten.
Kravet på information har beslutats i förordningen (2021:996) om engångsprodukter och omfattar inte plastbärkassar som tillhandahålls på distans. Inte heller gäller det plastbärkassar som har tunnare väggar än 15 mikrometer och behövs av hygienskäl eller framför allt tillhandahålls som förpackning till livsmedel som säljs i lösvikt.
Avgifter
Förpackningsavgift
Som producent betalar du en ersättning (förpackningsavgift) till den producentansvarsorganisation som du anlitat. Avgiften ska bland annat täcka kostnader för insamling och behandling av förpackningsavfall.
Avgiften tar hänsyn till mängden förpackningar företaget tillhandahåller på marknaden i Sverige. Avgiften tar också hänsyn till förpackningarnas materialåtervinningsbarhet.
Vänd dig till din producentansvarsorganisation för att få veta vad som gäller i ditt fall.
Tillsynsavgift
Tillsynsavgiften är 1 250 kronor per producent och kalenderår.
Undantag för tillsynsavgift
Producenter som har tillhandahållit mindre än 1 ton förpackningar på marknaden i Sverige ska inte betala tillsynsavgift till Naturvårdsverket.
Men producenter som betalar nedskräpningsavgifter omfattas inte av undantaget. De betalar tillsynsavgift oavsett mängd förpackningar.
Relativ tillsynsavgift för retursystem
Företag som tillhandahåller förpackningar som ingår i ett retursystem med pant betalar inte en fast tillsynsavgift utan en differentierad tillsynsavgift. Läs mer om tillsynsavgifter för
Avgiftsavi med e-post
Naturvårdsverket skickar ut tillsynsavgiften med e-post som en avgiftsavi.
Tillsynsavgiften används till att hålla ett digitalt register över alla producenter samt att se till att bestämmelserna följs.
Bestämmelserna om tillsynsavgiften finns i 7 kap. 8 s § förordning (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken.
Nedskräpningsavgifter
Nedskräpningsavgifterna består av en fast årsavgift och en rörlig produktavgift. Årsavgiften ska betalas från år 2023 och produktavgiften från år 2024.
Avgifterna gäller för olika engångsförpackningar av plast, som till exempel plastflaskor, muggar och matlådor. Avgifterna gäller också för omslagsförpackningar av plast som är vanliga till glass, godis och snacks.
Läs mer om vilka plastförpackningar som omfattas av nedskräpningsavgifter och om deras olika års- och produktavgifter samt några få undantag.
Syftet med nedskräpningsavgifter
Nedskräpningsavgifter införs i Sverige enligt principen att förorenaren betalar. Den som sätter vissa engångsprodukter av plast på marknaden ska vara med och betala kommunens städkostnader.
Bankgironummer på avier som avser producentansvar
Observera att Naturvårdsverket från och med 2023 har nya bankgironummer på avier som avser producentansvaret. Dessa är:
- 5981-6918
Avier rörande tillsynsavgifter för elutrustning, batterier, förpackningar, våtservetter, fiskeredskap, ballonger, tobaksfilter, producentansvarsorganisationer samt produktavgiften för nedskräpning. - 5981-6843
Avier rörande kadmiumavgifter, retursystem och årsavgiften för nedskräpning.
Aviseringar sker löpande under hösten.
Sanktioner
Om en verksamhet inte har följt lagstiftningen kan det leda till att den får betala en miljösanktionsavgift. En miljösanktionsavgift är en administrativ avgift som tas ut av en tillsynsmyndighet när en enskild eller en verksamhetsutövare har begått överträdelser mot vissa bestämmelser enligt miljöbalken, eller mot bestämmelser som har beslutats med stöd av miljöbalken.
Vid överträdelse av vissa bestämmelser ska du betala miljösanktionsavgift. Vilka överträdelser som ska ge en miljösanktionsavgift avseende producentansvaret för förpackningar och engångsprodukter som är förpackningar framgår av 11 kap. 19-22 §§ förordning (2012:259) om miljösanktionsavgifter.
Nedan beskrivs dessa mer i detalj.
Sanktioner kopplade till kraven om rapportering och anmälan
Om en producent har lämnat in uppgifter vid rapportering för sent till Naturvårdsverket kan en miljösanktionsavgift på 10 000 kronor komma att tas ut.
Från och med den 1 januari 2024 omfattas även en försenad anmälan till Naturvårdsverket av sanktionsavgiften.
Sanktioner kopplade till kravet om producentansvarsorganisationer
Om en producent inte har anlitat eller tillhandahållit en producentansvarsorganisation kan en miljösanktionsavgift på 30 000 kronor komma att tas ut. Detta gäller från och med 1 januari 2024.
Sanktioner kopplade till märkningskraven
Om en producent tillhandahåller en mugg som är en engångsplastprodukt på den svenska marknaden utan att ha försett muggen med den märkning som krävs kan en miljösanktionsavgift på 10 000 kronor komma att tas ut.
Sanktioner kopplade till kravet om dryckesbehållares utformning
Om en producent tillhandahåller en dryckesbehållare på den svenska marknaden utan att ha utformat den så att korken eller locket som är bestående av plast sitter fast på behållaren under hela användningen kan en miljösanktionsavgift på 10 000 kronor komma att tas ut. Detta gäller från och med den 3 juli 2024.
Sanktioner kopplade till förbjudna produkter
Den som släpper ut en förbjuden engångsplastprodukt på den svenska marknaden kan bli ålagd att betala en miljösanktionsavgift. Miljösanktionsavgiftens storlek beror på hur många produkter som släppts ut på den svenska marknaden:
- 5 000 kronor om 100 eller färre produkter släppts ut.
- 10 000 kronor om fler än 100 men högst 1 000 produkter släppts ut.
- 20 000 kronor om fler än 1 000 men högst 20 000 produkter släppts ut.
- 50 000 kronor om överträdelsen fler än 20 000 produkter släppts ut.
Från den 1 januari 2024 gäller det som sägs ovan även överträdelser av förbudet mot att släppa ut engångsmuggar som innehåller mer än 15 % plast.
Processen vid överträdelse
Om du eller ditt företag inte har följt lagstiftningen ovan kan det leda till att du får betala en miljösanktionsavgift. Du får ett brev från Naturvårdsverket med ett förslag till beslut om miljösanktionsavgift. Detta brev skickar vi ut som en underrättelse till dig om att vi överväger att påföra en miljösanktionsavgift.
Du har då möjlighet att yttra dig över förslaget till beslut inom den tid som står i brevet. Du kan då exempelvis lämna upplysningar om varför du anser att du inte ska påföras miljösanktionsavgift. Ett yttrande kan skickas med brev eller e-post.
Miljösanktionsavgift ska påföras oavsett om överträdelsen har skett med vilja, oaktsamhet eller på grund av misstag eller genom okunskap. Det finns vissa undantag, om det anses oskäligt att ta ut avgiften. Dessa undantag beskrivs närmare i 30 kap 2 § miljöbalken, se nedan
2 § En miljösanktionsavgift skall tas ut även om överträdelsen inte har skett uppsåtligen eller av oaktsamhet.
Avgiften behöver dock inte tas ut om det vore oskäligt med hänsyn till
- sjukdom som medfört att den avgiftsskyldige inte förmått att på egen hand eller genom att uppdra åt någon annan göra det som ålegat den avgiftsskyldige,
- att överträdelsen berott på en omständighet som inte kunnat eller borde ha förutsetts eller som den avgiftsskyldige inte kunnat påverka,
- vad den avgiftsskyldige har gjort för att undvika att en överträdelse skulle inträffa, eller
- att överträdelsen har föranlett straff enligt bestämmelserna i 29 kap.
Miljösanktionsavgiften skall tillfalla staten. Lag (2006:1014).
Om du väljer att inte yttra dig, eller om de upplysningar du lämnat i yttrandet inte ändrar Naturvårdsverkets bedömning, kommer du att få ett beslut om miljösanktionsavgift.
I beslutet finns information om när och hur du ska betala miljösanktionsavgiften. Miljösanktionsavgiften betalar du till Kammarkollegiet och den tillfaller staten. Beslutet om miljösanktionsavgift får du tillsammans med ett delgivningskvitto som behörig person ska datera, signera och skicka tillbaka till Naturvårdsverket.
Du kan överklaga beslutet inom tre veckor från den dag du tog emot beslutet.
Tillsyn och kontroll
Som operativ tillsynsmyndighet ansvarar Naturvårdsverket för att se till att varje producent tar sitt producentansvar. I det ingår bl.a. att granska uppgifter från producenter och se till att de följer kraven i förordningarna om producentansvar.
Naturvårdsverket kan besluta om förelägganden, med stöd av 26 kap miljöbalken, gentemot den som inte fullgör sina skyldigheter enligt producentansvaret. Om föreläggandet inte efterlevs kan det åtföljas av ett föreläggande förenat med ett vitesbelopp.
Naturvårdsverket är även marknadskontrollmyndighet och utövar kontroll enligt förordning (EU) 2019/1020 över att produkter överensstämmer med kraven i Europaparlamentets och rådets direktiv 94/62/EG av den 20 december 1994 om förpackningar och förpackningsavfall. Detta framgår av 2 kap. 24 § Miljötillsynsförordningen (2011:13).
Kommunernas ansvar för tillsyn
Kommunerna har det lokala tillsynsansvaret för förordningen (2022:1274) om producentansvar för förpackningar. Det innebär att kommunerna ansvarar för frågor om hur hanteringen av sådant avfall som omfattas av förordningen lokalt uppfyller kraven i förordningen.
E-tjänst för producentansvar
Här kan företag anmäla sig som producent och rapportera uppgifter till Naturvårdsverket. Här ändrar företaget också faktura- eller kontaktuppgifter eller hämtar bevis på registrerat producentansvar.