Stöd och information

Producentansvar för förpackningar

Hopvikta pappkartonger

Populära platser

Granskad: ‎den ‎28‎ ‎mars‎ ‎2025

Hur ska kommuner hantera insamlingen av förpackningsavfall på torg, i parker och på andra populära platser? Här får du vägledning om hur avfalls- och förpackningsförordningen ska tolkas och tillämpas.

Från och med den 1 januari 2026 ska kommuner tillhandahålla insamling av alla förpackningsmaterial på vissa torg och i vissa parker. Förpackningsavfall av plast ska dessutom samlas in på andra populära platser.

Sidan vänder sig till

Dig som jobbar i kommun, kommunalt avfallsbolag, kommunalförbund eller motsvarande.

Kriterier för insamlingsplatser

Kriterier för att samla in förpackningsavfall på torg och i parker

Kommunen ska samla in förpackningsavfall av samtliga material på ett torg eller i en park när följande tre kriterier är uppfyllda: 

  1. Platsen är en park eller ett torg som är större än 2 000 kvadratmeter, 
  2. Kommunen har renhållningsansvar på platsen enligt 2 § i lagen (1998:814) om gaturenhållning och skyltning.
  3. Det uppkommer betydande mängder förpackningsavfall på platsen. 

Platsen behöver uppfylla samtliga kriterier ovan, annars har kommunen inte en skyldighet att samla in förpackningsavfall på platsen.  

Notera dock att ett torg eller en park under vissa förutsättningen kan betraktas som en annan populär plats där kommunen har en skyldighet att samla in plastförpackningar. 

Kriterier för att samla in plastförpackningar på andra populära platser

Kommunen har en skyldighet att samla in förpackningsavfall av plast på en specifik plats i kommunen när följande två kriterier är uppfyllda:  

  1. Kommunen har renhållningsansvar på platsen enligt 2 § i lagen (1998:814) om gaturenhållning och skyltning och  
  2. Det uppkommer betydande mängder plastförpackningar på platsen. 

Platsen behöver uppfylla samtliga kriterier ovan, annars har kommunen inte en skyldighet att samla in förpackningsavfall av plast på platsen.  

Vilka material ska kommunen samla in?

Från vissa torg och i vissa parker ska kommunen samla in papper och kartong, plast, metall, färgat samt ofärgat glas. Materialet ska samlas in separat. Från andra populära platser ska kommunen endast samla in förpackningsavfall av plast.

Park eller torg som är större än 2 000 kvadratmeter

För att svara på om en plats är ett torg eller en park ska kommunen ta stöd av aktuell detaljplan för platsen. I detaljplanen framgår det om användningen för platsen är torg eller park. Är användningen enligt detaljplanen något annat än torg eller park har kommunen ingen skyldighet att samla in förpackningsavfall på platsen.   

För att svara på om ett torg eller en park har en yta som överstiger 2 000 kvadratmeter ska kommunen utgå från gällande detaljplan. Endast om torget eller parken enligt detaljplanen har en yta som överstiger 2 000 kvadratmeter är kriteriet uppfyllt.  

Kommunalt renhållningsansvar

För att kommunen ska ha renhållningsansvar på en plats enligt 2 § lagen om gaturenhållning och skyltning ska två kriterier vara uppfyllda. Platsen ska vara en allmän plats som är redovisad i detaljplanen och kommunen ska vara huvudman för platsen. 

En allmän plats är ett område som i en detaljplan är avsett för ett gemensamt behov. Kommunen ska i en detaljplan reglera vilka områden som ska vara allmän plats. Huvudregeln i plan- och bygglagen (2010:900) är att kommunen är huvudman för allmänna platser. I vissa fall kan kommunen besluta om enskilt huvudmannaskap, ansvaret överlåts då till en privat aktör som en fastighetsägare eller en samfällighet. Huvudmannaskapet ska alltid framgå av detaljplanen. En kommun kan också beviljas dispens från regeringen för det renhållningsansvar som kommunen har enligt 2 § lagen om gaturenhållning och skyltning.  

Betydande mängder förpackningsavfall

Många kommuner saknar tillförlitliga data om hur stor andel av det avfall som samlas in på offentliga platser som består av förpackningsavfall. Bedömningar från ett flertal kommuner tyder dock på att uppkomna mängder restavfall på en offentlig plats korrelerar väl med mängden förpackningsavfall som förväntas genereras på platsen. Naturvårdsverket bedömer därför att mängden restavfall är en god indikator för att uppskatta om det uppstår betydande mängder förpackningsavfall på en viss plats. 

Naturvårdsverket rekommenderar att kommunen bedömer den betydande mängden förpackningsavfall genom parametrarna; behållarvolym för restavfall och antalet tömningar.

Eftersom säsongsvariationer har stor inverkan på mängden avfall som genereras på en plats är Naturvårdsverkets rekommendation att dessa variationer beaktas när kommunen bedömer betydande mängder. För att en säsong ska betraktas som tillräckligt lång bör den vara i minst en månad. 

Naturvårdsverket bedömer att om det på ett torg eller i en park genereras omkring 150 kubikmeter restavfall per år har platsen en betydande mängd förpackningsavfall. Detta är Naturvårdsverkets generella bedömning men det är varje enskild kommun som gör en egen bedömning av betydande mängd per potentiell insamlingsplats.

När kommunen gör en bedömning av betydande mängder rekommenderar Naturvårdsverket att det ska bygga på data från restavfallsinsamlingen och beräknas genom att multiplicera den totala volymen av insamlingsbehållare i en park eller på ett torg med antalet tömningar per år. Om insamlingsvolymen per kalenderår överstiger omkring 150 kubikmeter restavfall per år kan platsen anses ha betydande mängder förpackningsavfall.  

Beakta att Naturvårdsverket tolkar förordningen som att bedömningen av betydande mängder ska göras per torg och per park. Om det exempelvis finns tio papperskorgar i en park ska kommunen utgå från dessa tio när beräkningar görs för betydande mängd.

Nedan följer två räkneexempel för en park som överstiger 2000 kvadratmeter och där kommunen har renhållningsansvar:

Exempel 1

En park med 10 insamlingsbehållare för restavfall, vardera 120 liter, där tömning sker 2 gånger per vecka under högsäsong (12 veckor) och 1 gång per vecka under lågsäsong (40 veckor) har följande årskapacitet:

  • Högsäsong: 10 × 120 liter × 2 gånger/vecka × 12 veckor = 28 800 liter (28,8 m³)
  • Lågsäsong: 10 × 120 liter × 1 gång/vecka × 40 veckor = 48 000 liter (48 m³)
  • Total årskapacitet per år: 28,8 m³ + 48,0 m³  = 76,8 m³

I exemplet ovan visar beräkningen av den totala årskapaciteten att platsen inte genererar betydande mängd förpackningsavfall. 

Exempel 2

En park med 5 insamlingsbehållare för restavfall, vardera 300 liter, där tömning sker 3 gånger per vecka under högsäsong (16 veckor) och 2 gång per vecka under lågsäsong (36 veckor) har följande årskapacitet:

  • Högsäsong: 5 × 300 liter × 3 gånger/vecka × 16 veckor = 72 000 liter (72,0 m³)
  • Lågsäsong: 5 × 300 liter × 2 gång/vecka × 36 veckor = 108 000 liter (108,0 m³)
  • Total årskapacitet per år: 72,0 m³ + 108,0 m³ = 180 m³

I exemplet ovan visar beräkningen av den totala årskapaciteten att platsen genererar betydande mängd förpackningsavfall. 

Att bedöma betydande mängder plastförpackningar på andra populära platser utgör en större utmaning jämfört med torg och parker. En populär plats har ingen exakt definition på start eller slut. Detta på grund av att gator kan sträcka sig över större geografiska områden och detaljplaner vilket gör dem svåra att avgränsa. Naturvårdsverket rekommenderar att kommunens bedömning av betydande mängder, på andra populära platser, bör göras av varje insamlingsbehållare för sig. 

Naturvårdsverket bedömer att om det på en annan populär plats genereras omkring 18 kubikmeter restavfall per år, från minst en insamlingsbehållare på platsen, bör kommunen samla in plastförpackningar. Detta innebär inte att kommunen har en skyldighet att etablera insamling av plastförpackningar i anslutning till varje sådan insamlingsbehållare av restavfall utan att det ska finnas minst en insamlingsplats för plastförpackningar.  

Nedan följer två räkneexempel för en populär plats där kommunen har renhållningsansvar:

Exempel 1

En strandpromenad med insamlingsbehållare för restavfall, vardera 120 liter, där tömning sker 4 gånger per vecka under högsäsong (14 veckor) och 2 gång per vecka under lågsäsong (38 veckor) har följande årskapacitet. Beakta att här bedöms varje enskild insamlingsbehållare för sig:

  • Högsäsong: 1 × 120 liter × 4 gånger/vecka × 14 veckor = 6 720 liter (6,7 m³)
  • Lågsäsong: 1 × 120 liter × 2 gång/vecka × 38 veckor = 9 120 liter (9,1 m³)
  • Total årskapacitet per år: 6,7 m³ + 9,7 m³  = 15,8 m³

I exemplet ovan visar beräkningen av den totala årskapaciteten för insamlingsbehållaren inte genererar betydande mängd plastförpackningar.

Exempel 2

En gågata med insamlingsbehållare för restavfall, vardera 120 liter, där tömning sker 5 gånger per vecka under högsäsong (12 veckor) och 3 gång per vecka under lågsäsong (40 veckor) har följande årskapacitet. Beakta att här bedöms varje enskild insamlingsbehållare för sig:

  • Högsäsong: 1 × 120 liter × 5 gånger/vecka × 12 veckor = 7 200 liter (7,2 m³)
  • Lågsäsong: 1 × 120 liter × 3 gång/vecka × 40 veckor = 14 400 liter (14,4 m³)
  • Total årskapacitet per år: 7,2 m³ + 14,4 m³ = 21,6 m³

I exemplet ovan visar beräkningen av den totala årskapaciteten att insamlingsbehållaren genererar betydande mängd plastförpackningar.

Exempel på andra populära platser

Vad som avses med begreppet ”annan populär plats” är inte definierat i förpackningsförordningen. Nedan listar Naturvårdsverket exempel på olika typer av platser och hur dessa kan bedömas utifrån om de kan betraktas som populära platser eller inte. 

Om ett torg eller en park understiger 2 000 kvm kan platsen klassas som en annan populär plats om kommunen har renhållningsansvar på platsen och platsen benämns som allmän platsmark med kommunalt huvudmannaskap i detaljplan. Kommunen ska då samla in förpackningsavfall av plast på platsen, om det uppkommer betydande mängder plastförpackningar där.

Gator benämns i regel som allmän platsmark med kommunalt huvudmannaskap i detaljplaner och ingår därför i kommunens renhållningsansvar. Om det uppstår betydande mängder förpackningsavfall av plast på en gata ska kommunen tillgängliggöra insamling av plastförpackningar på gatan. Detta kan vara särskilt relevant på gator där mycket folk vistas, så som gågator och strandpromenader.  

Naturområden består av naturligt växande grönområden och underhålls vanligtvis inte aktivt, förutom enligt en eventuell skötselplan eller grundläggande städning. Större naturområden nämns sällan i detaljplaner och faller därför inte under kommunens renhållningsansvar. Däremot kan vissa mindre naturområden som t.ex. naturliga badplatser eller grillplatser anges som allmän plats med kommunalt huvudmannaskap i detaljplanen. Om betydande mängder plastförpackningar uppstår på dessa platser ska kommunen betrakta platserna som populära platser och samla in plastförpackningar där. 

Besöksanläggningar ska enligt praxis benämnas som kvartersmark i detaljplanen, vilket innebär att kommunen inte har renhållningsansvar för dessa platser och ska inte samla in förpackningsavfall därifrån. I stället betraktas aktörer som driver sådana anläggningar som verksamhetsutövare och ansvarar för hanteringen av förpackningsavfall som uppkommer i samband med verksamheten (3 kap. 4 c § avfallsförordningen). Exempel på besöksanläggningar enligt plan- och bygglagen är golfbanor, badanläggningar, skidanläggningar, bygdegårdar, idrottshallar och djurparker. 

Lekplatser och mindre idrottsplatser för spontanidrott kan antingen ligga på allmän platsmark eller kvartersmark. För lekplatser och idrottsplatser som ligger på kvartersmark har kommunen inte renhållningsansvar och ska därför inte samla in förpackningsavfall där. När lekplatser och idrottsplatser för spontanidrott är belägna på allmän platsmark är detta ofta inom befintliga parker eller på torg. Om dessa platser har kommunalt huvudmannaskap och platsen benämns som torg eller parker i detaljplanen ska de därför omfattas av insamlingskravet för förpackningsavfall om betydande mängder förpackningsavfall uppkommer på platsen. Om parken eller torget överstiger 2 000 kvm ska fullständiga sorteringsmöjligheter tillgängliggöras, om inte, ska enbart plastavfall samlas in. 

Stora badplatser ligger ofta i anslutning till parker som i detaljplanen benämns som allmän platsmark med kommunalt huvudmannaskap. Om parken där badplatsen finns är större än 2 000 kvadratmeter och det uppkommer betydande mängder förpackningsavfall där ska kommunen samla in förpackningsavfall av samtliga material på platsen. För det fall parken där badplatsen finns understiger 2 000 kvadratmeter och det genereras betydande mängder plastförpackningar på platsen ska kommunen samla in plastförpackningar på platsen.  

Badplatser i naturområden som inte är anlagda är ofta inte med i detaljplanen. Om naturområdet däremot benämns som allmän platsmark i detaljplanen omfattas det av kommunens renhållningsansvar och ska klassas som en annan populär plats om betydande mängder plastförpackningsavfall uppstår där. 

Badanläggningar, såsom utomhuspooler, ska vanligtvis benämnas som besöksanläggningar i detaljplanen, vilket innebär att kommunen inte har någon skyldighet att samla in förpackningsavfall på dessa platser. 

Skolgårdar benämns vanligtvis som kvartersmark i detaljplanen, vilket innebär att kommunen inte har renhållningsansvar på sådana platser och har således inget ansvar för att samla in förpackningsavfall där. De som driver sådana anläggningar betraktas som verksamhetsutövare och har ansvar för hanteringen av förpackningsavfall som uppstår i samband med verksamheten (3 kap. 4 c § avfallsförordningen). 

Centrum benämns i regel som kvartersmark i detaljplanen, vilket innebär att kommunen inte har renhållningsansvar på sådana platser. I stället betraktas aktörer som driver sådana anläggningar som verksamhetsutövare och ansvarar för hanteringen av förpackningsavfall som uppkommer i samband med verksamheten (3 kap. 4 c § avfallsförordningen). 

Längs allmänna vägar och vid rastplatser är det i regel Trafikverket som har renhållningsansvar. Det finns dock rastplatser med kommunalt eller enskilt huvudmannaskap. Om kommunen har huvudmannaskap för rastplatsen och den beskrivs som vägområde i aktuell detaljplan har kommunen renhållningsansvar för platsen. Rastplatsen ska i dessa fall klassas som annan populär plats och kommunen ska tillgängliggöra insamlings av plastförpackningar på platsen om betydande mängder förpackningsavfall av plast uppkommer där. 

Arrangemang av offentliga tillställningar och verksamhet på en plats

Enligt 3 kap. 4 e § avfallsförordningen ska den som arrangerar en offentlig tillställning utomhus, vilken leder till att besökare producerar förpackningsavfall på tillställningen, ge besökarna möjlighet att sortera ut förpackningsavfall på platsen. Sorteringen ska göras per förpackningsmaterial och arrangören ska hantera det insamlade förpackningsavfallet i enlighet med 3 kap. 4 c § förpackningsförordningen. 

Verksamhetsutövare som bedriver verksamhet på ett torg eller i en park, som leder till att förpackningsavfall genereras inom ramen för verksamheten, ansvarar för att förpackningsavfallet samlas in och lämnas till någon av de insamlingsplatser som finns för detta ändamål (3 kap. 4 c § avfallsförordningen).  

Förpackningsavfall från verksamheter

Dimensionering och placering av insamlingsplatser

Det finns inga krav i förpackningsförordningen som anger hur många insamlingsplatser för förpackningsavfall som kommunen ska etablera på ett torg, i en park eller på annan populär plats som omfattas av kraven i 6 kap. 8 § förpackningsförordningen. Naturvårdsverkets bedömning är att det är upp till kommunen att etablera så många insamlingsplatser som behövs för att säkerställa en effektiv insamling av förpackningsavfall. Oavsett antal insamlingsplatser i en park eller på ett torg ska det på varje enskild plats samlas in förpackningsavfall av samtliga material, förutom på en populär plats där kravet är att kommunen enbart ska samla in plastförpackningar.  

Det står kommunen fritt att välja typ och volym av behållare för insamling av förpackningsavfall.  

Kommunen bör även överväga behovet att på en insamlingsplats för förpackningsavfall placera insamlingskärl för de plastflaskor och metallburkar som ingår i ett retursystem (5 kap. 14 § samt 6 kap. 9 § förpackningsförordningen). 

Överlämning

Enligt förpackningsförordningen ska kommunen överlämna insamlat förpackningsavfall till godkända producentansvarsorganisationer. Överlämnandet ska ske på omlastningsstationer som kommunen tillhandahåller eller på annan plats efter överenskommelse med producentansvarsorganisationerna. Kommunen ska överlämna förpackningsavfall per material och utifrån producentansvarsorganisationernas marknadsandel.  

Förordningen ställer inga krav på att insamlat förpackningsavfall ska hanteras separat på en omlastningsstation beroende av om det är insamlat från torg, parker och andra populära platser eller från hushåll och samlokaliserade verksamheter.  

Överlämning av förpackningsavfall  

Informera allmänheten

Kommunen ska ta fram lättillgänglig information till allmänheten om hur utsortering ska gå till på torg, i parker och andra populära platser. Vad som menas med lättillgänglig information är inte definierat i förpackningsförordningen. Naturvårdsverket bedömer att det för insamlingen från torg, parker och andra populära platser kan innefatta exempelvis dekaler, skyltar och affischer. 

Rapportera uppgifter till Naturvårdsverket

Kommuner ska enligt förpackningsförordningen lämna uppgifter om insamlingsplatser från torg, parker och andra populära platser. Uppgifterna ska lämnas kvartalsvis i Naturvårdsverkets e-tjänst. Vägledning kring denna rapportering kommer att publiceras hösten 2025.

Så rapporterar kommuner

Ersättning till kommuner

Från 1 januari 2026 ska godkända producentansvarsorganisationer ersätta kommuner för deras insamling av förpackningsavfall från torg, parker och andra populära platser. Naturvårdsverket arbetar med att ta fram föreskrifter om ersättning som kommuner kommer att få för denna insamling. Föreskrifter om ersättning beräknas beslutas till den 1 januari 2026.

Ersättningen till kommunerna kommer att betalas ut i efterskott efter utgången av varje kalenderkvartal baserat på de uppgifter som kommun lämnat in i samband med rapporteringen.  

Frågor och svar

Ja. Men kommunen har inte rätt till ersättning.  

Kommunen ska samla in förpackningsavfall av samtliga material på ett torg eller i en park som överstiger 2000 kvadratmeter, där kommunen har renhållningsansvar och där det uppkommer betydande mängder förpackningsavfall. Det finns inget stöd i avfallsförordningen eller förpackningsförordningen som innebär att kommunen kan ansöka om dispens från kravet på att samla in förpackningsavfall (helt eller delvis) på en sådan insamlingsplats.   

Naturvårdsverkets tolkning av förpackningsförordningen (2022:1274) är att begreppet betydande mängd ska tolkas utifrån den totala mängden förpackningsavfall som helhet, snarare än att varje enskild fraktion (t.ex. plast, glas, metall) måste nå en specifik nivå för att inkluderas i insamlingen.  

Det finns olika sätt att arbeta med kvaliteten på insamlat material.

Några exempel är att kommunen:

  • Etablerar insamlingsplatser för förpackningsavfall i anslutning eller i nära anslutning till de befintliga insamlingsplatserna för restavfall. Detta för att undvika att förpackningsavfall förorenas med t.ex. restavfall.  
  • Utrustar insamlingskärl för förpackningar med lock, vilket kräver en aktiv handling av användaren och kan minska felaktig sortering. Kärl för restavfall behöver inte ha lock, vilket förenklar för användaren.  
  • Designar inkasthålen i insamlingskärl för att underlätta korrekt sortering av olika fraktioner och minimera risken för felaktig deponering.  

Nej. Engångsgrill är inte en förpackning och ska inte sorteras ut som en metallförpackning.