Stöd och information

Producentansvar för förpackningar

Hopvikta pappkartonger

Förpackningsavfall från verksamheter

Granskad: ‎den ‎14‎ ‎maj‎ ‎2024

Här finns information om hur verksamheter ska sortera förpackningsavfall och på vilka sätt utsorterat förpackningsavfall kan lämnas till materialåtervinning.

Den 1 januari 2023 trädde förordningen (2022:1274) om producentansvar för förpackningar i kraft. Förutom förordningen har ändringar gjorts i avfallsförordningen (2020:614) som handlar om förpackningsavfall. Reglerna gör tydligt hur verksamheter att sortera och lämna sitt förpackningsavfall.  

Sidan vänder sig till 

Dig som driver en verksamhet där det uppstår förpackningsavfall och tillsynsmyndigheter som bedriver tillsyn samt beviljar dispenser för verksamheter.

Bra att veta

Flera av bestämmelserna tillämpas från och med 1 januari 2024. 

Sorteringskrav

Den som har förpackningsavfall ska sortera ut detta från annat avfall. Det som ska sorteras ut ska delas upp i följande fraktioner:  

  1. papper och kartong,  
  2. plast,  
  3. metall,  
  4. färgat glas,  
  5. ofärgat glas,  
  6. plastflaskor och metallburkar som är avsedda för ett retursystem enligt 4 kap. 3 § förordningen (2022:1274) om producentansvar för förpackningar,  
  7. trä och, 
  8. övrigt förpackningsmaterial (det kan vara förpackningar av kork, porslin, keramik, tyg mm)

Det är den som har förpackningsavfall som ska sortera ut och detta bör ske på den plats där avfallet produceras. Att köpa tjänst med blandcontainer och låta sortering ske av avfallsanläggning bedömer Naturvårdsverket, inte uppfyller kraven enligt avfallsförordningen.  

För enskilda verksamheter finns ingen möjlighet att söka dispens från sorteringskravet. 

Förpackningsavfall som klassificeras som farligt avfall ska sorteras ut som farligt avfall och hållas skiljt från annat avfall. Detta gäller förpackningsavfall som har farliga egenskaper på grund av själva materialet som förpackningen är tillverkad av, om förpackningen är förorenad med farliga ämnen från tillverkningsprocessen eller om förpackningen har förorenats under användningen.  

Insamling av förpackningsavfall

Från och med den 1 januari 2024 kan du som verksamhetsutövare lämna ditt utsorterade förpackningsavfall som har producerats i samband med din verksamhet till någon av följande insamlingssystem för verksamheternas förpackningsavfall. 

Du som verksamhetsutövare kan anlita valfri transportör, som har tillstånd att transportera avfall, för att hämta förpackningsavfall som uppstår i din verksamhet och låta köra detta till någon av mottagningsplatserna eller till de marknadsdrivna systemen. 

Flaskor och metallburkar som ingår i retursystemet (det vill säga pantflaskor och pantburkar) ska lämnas till retursystemet. 

Du kan lämna ditt utsorterade förpackningsavfall utan kostnad till en mottagningsplats till för verksamheternas förpackningsavfall (7 kap. 1 § förpackningsförordningen). Mottagningsplatserna ska anordnas av en godkänd producentansvarsorganisation. Vilka producentansvarsorganisationer som är godkända finns på Naturvårdsverkets hemsida. Det är den producentansvarsorganisation som har störst marknadsandelar som efter beslut av Naturvårdsverket utses som ”ansvarig producentansvarsorganisation” och som ska driva och ordna mottagningsplatser. 

Näringslivets producentansvar AB (NPA) har den största sammanvägda marknadsandelen och ansvarar för att ordna och driva mottagningsplatser för verksamhetsavfall. Läs mer på NPAs webbplats om var mottagningsplatserna finns och vilka regler som gäller för inlämning av förpackningsavfall från verksamheter.

Hitta mottagningsplats (npa.se)

Senast den 1 januari 2026 ska antalet mottagningsplatser vara minst en per kommun (7 kap. 2 § förpackningsförordningen). 

Ditt utsorterade förpackningsavfall som har producerats i samband med din verksamhet kan du lämna till ett marknadsdrivet system för materialåtervinning (7 kap. 14 § förpackningsförordningen). Observera att systemet måste vara anmält till Naturvårdsverket och att de kan ta emot den typ av förpackningsavfall som det gäller. 

Att lämna till ett marknadsdrivet system för materialåtervinning innebär att en aktör hämtar verksamhets utsorterade förpackningsavfall. Innan du lämnar förpackningsavfall från din verksamhet till ett system för materialåtervinning behöver du kontrollera att systemet är anmält till Naturvårdsverket. 

Anmälda aktörer
  • Accon Greentech AB
  • Carl F AB
  • Luleå Miljöresurs AB
  • Pettersson Miljöåkeri AB
  • Prezero Recycling AB
  • Ragn-Sells Recycling AB
  • Remondis Sweden AB 
  • Returpappercentralen i Uppsala HB
  • Reviva Plastics AB
  • Stena Recycling AB
  • Svensk Biltåtervinning AB
  • Van Werven Sweden AB

Marknadsdrivna system för materialåtervinning

Om din verksamhet har återanvändbara förpackningar som endast används av verksamheter (dvs inte når konsument) kan du låta dessa rotera genom ett anmält marknadsdrivet system för återanvändning (7 kap. 12 § förpackningsförordningen). För återanvändbara förpackningar där förpackningarna roterar i ett marknadsdrivet system för återanvändning ska systemet se till att förpackningarna återvinns när de blir avfall.  

Med återanvändbara förpackningar menas förpackningar som har utformats, konstruerats och släppts ut på marknaden för att under sin livscykel återanvändas flera gånger genom att återfyllas eller återanvändas för samma ändamål som förpackningarna utformades för (1 kap. 11 § förpackningsförordningen).  

Ett marknadsdrivet system för återanvändning ska säkerställa att återanvändbara förpackningar från verksamheter gör flera rotationer och att förpackningarna återvinns när de blir avfall (1 kap. 8 § förpackningsförordningen).  

Innan du ansluter din verksamhet till ett marknadsdrivet system för återanvändning behöver du kontrollera att systemet är anmält till Naturvårdsverket.  

Anmälda aktörer:

  • Erico i Ljungby AB
  • Norrlandspall AB
  • Svenska Retursystem AB
  • Trackmate AB

Här kan du läsa mer om marknadsdrivna system för återanvändning. 

System för återanvändning av förpackningar

En verksamhet i en fastighet som har fastighetsnära insamling av förpackningsavfall från hushåll kan anmäla till kommunen att den vill att kommunen samlar in verksamhetens förpackningsavfall fastighetsnära (7 kap. 10 § förpackningsförordningen). En förutsättning är att verksamheten tillsammans med hushållen använder avfallsbehållare och anordningar för avfall på eller i anslutning till fastigheten (1 kap. 8 § förpackningsförordningen). Samlokaliserade verksamheter som valt kommunal insamling får från år 2027 nyttja kommunens lättillgängliga insamlingsplatser för insamling av skrymmande förpackningar av papper, kartong och plast.  

Samlokaliserade verksamheter kan exempelvis vara företag som frisörer eller restauranger som bedriver verksamhet i nära anslutning till hushållen i flerbostadshus och som delar avfallsbehållare och andra avfallsanordningar med hushållen i fastigheten. 

Verksamheten måste göra en aktiv anmälan till kommunen för att få kommunal insamling av sitt förpackningsavfall. Kommunen får meddela föreskrifter om vid vilken tidpunkt en anmälan ska göras för att kommunen ska samla in förpackningsavfallet (7 kap. 11 § förpackningsförordningen).  

Kontakta din kommun för mer information.  

Tömma förpackningar

Från och med 1 januari 2024 ska den som har en förpackning som innehåller avfall se till att förpackningen skiljs från innehållet. Syftet är att möjliggöra en ökad materialåtervinning av både förpackningsavfallet och avfallet som är förpackat. 

Kravet kan innebära förändringar för vissa verksamheter

För en del verksamheter, exempelvis livsmedelsbutiker, kan kravet komma att innebära förändringar för verksamheten vad gäller främst hanteringen av förpackat matavfall. Skyldigheten att tömma förpackningen på innehåll begränsas inte enbart till matavfall utan avser också annat avfall. Det innebär att förpackningar som innehåller till exempel fast eller flytande bioavfall, leksaker, elektronik eller annat som blivit avfall ska separeras från dess innehåll. Skyldigheten gäller både för hushåll och verksamheter.

EU-regler med andra bestämmelser kan gå före

Det kan finnas bestämmelser i andra regelverk som föreskriver ett annat förfarande med förpackningar och dess innehåll än vad som anges i 3 kap 4 a § Avfallsförordningen. Om ni uppmärksammar att det finns sådana bestämmelser i EU-förordning eller lag som ni träffas av i er verksamhet så gäller dessa bestämmelser före bestämmelsen i 3 kap 4 a § Avfallsförordningen. 

Särskilda bestämmelser för förpackningar som innehållit animaliska biprodukter

När det kommer till förpackningar som har innehållit animaliska biprodukter (abp) som är obearbetat kategori 1 -eller 2-material och som omfattas av förordning (EG) nr 1069/2009 finns bestämmelser som reglerar hanteringen av såväl abp som förpackningar. Sådana förpackningar ska förbrännas på samma sätt som obearbetade animaliska biprodukter av kategori 1 eller 2 i enlighet med förordning (EU) nr 142/2011. 

Kort om kravet

Kravet att separera innehåll från förpackning är en ny bestämmelse som inte har tillämpats tidigare. Bestämmelsen återfinns i 3 kap. 4 a § i avfallsförordningen (2020:614).

Du som har avfall som består av en förpackning med innehåll i, till exempel matavfall, och som behöver slängas, är skyldig att tömma förpackningen. Det kan vara en pappersförpackning, en glasburk eller konservburk. Att ett innehåll behöver slängas kan till exempel bero på utgånget sista förbrukningsdatum eller skada på förpackningen som påverkar innehållet.

För att leva upp till kravet att separera förpackningen på dess innehåll ska förpackningen bli så tom som möjligt. Det talas om att förpackningen ska vara ”nominellt tom”. 

Begreppet ”nominellt tom” är ett relativt begrepp och det går inte att ange med procent hur pass ren förpackningen ska vara. I vissa fall kanske det är tillräcklig med att hälla ut innehållet eller att förpackningen placeras upp och ner under en stund. I andra fall kan innehållet behöva skrapas ur förpackningen med någon form av verktyg för att den ska bli så ren. 

Viss vägledning finns i EU-kommissionens guide: 

Kommissionens tillkännagivande om teknisk vägledning om klassificering av avfall (europa.eu) 

Det är företagen som ska leva upp till kraven och vid en kontroll kunna redogöra för hur/att de följer reglerna. Kontroll görs av tillsynsmyndigheten.

Naturvårdsverkets bedömning är att den som har en förpackning som innehåller matavfall kan uppfylla skyldigheten genom att själv skilja förpackningen från innehållet på platsen där avfallet uppstått eller genom att se till att förpackningen skiljs från innehållet på en behandlingsanläggning. 

Från och med den 1 januari 2024 gäller även krav på utsortering och separat insamling av bioavfall, vilket inkluderar matavfall. I de fall flytande matavfall uppkommer i en verksamhet kan olika insamlingslösningar vara mer eller mindre lämpliga. Du hittar vägledning om separat insamling av bioavfall samt vad som gäller kring att hälla flytande bioavfall i avloppet här: 

Krav på separat insamling av bioavfall

Syftet med kravet på att skilja förpackningar från dess innehåll är framför allt ökad materialåtervinning. Kravet har också en positiv verkan för att minska mängderna avfall som uppstår. Eftersom kravet endast avser förpackningar som innehåller avfall så kan en användning av varor innan de blir till avfall vara ett bra sätt att slippa tömma förpackning från avfall. Prissänkningar och samverkan med sociala verksamheter är exempel på åtgärder som kan förebygga att förpackat matavfall uppkommer.

Exempel på vad företag ytterligare kan göra för att minska sitt matsvinn finns på Livsmedelsverkets webbplats: 

Matsvinn i företag och organisationer (livsmedelsverket.se)

Den som har en förpackning som innehåller avfall ansvarar för att avfallet skiljs från förpackningen. Det kan till exempel vara en butik med ett förpackat livsmedel som behöver slängas. Innehållet (livsmedlet som blivit avfall) ska då separeras från förpackningen. 

När det gäller matavfall bedömer Naturvårdsverket att separeringen kan göras på två sätt; 

  1. antingen genom att förpackningen skiljs från innehållet på den plats där avfallet uppstått, 
  2. eller genom att det lämnas till en behandlingsanläggning. 

Om det förpackade avfallet är kommunalt avfall och kommunen har ansvar för insamlingen kan du som verksamhetsutövare behöva söka och beviljas dispens hos kommunen om du vill skicka avfallet till en privat aktör som inte är en del av den kommunala hanteringen. Det rör sig då om en dispens enligt 15 kap. 25 § miljöbalken.  Kommunen kan i samband med att en dispens beviljas ställa krav på hur och av vem avfallet ska tas omhand. Exempel på kommunalt avfall är förpackat livsmedelsavfall från restaurang eller butik. Avfallet ska således tas omhand på det sätt som anges i den beviljade dispensen.

Definition av kommunalt avfall

Avtal kan reglera ansvar för separeringen och hanteringen av avfall och förpackning

En verksamhet som låter en behandlingsanläggning skilja förpackningen från dess innehåll har ansvar för att avfallet omhändertas på ett korrekt sätt (detta enligt 15 kap. 11a § miljöbalken). Om verksamheten och en behandlingsanläggning har avtalat om att behandlingsanläggningen ska sköta separeringen av förpackat matavfall från verksamheten bör ansvaret för avfallshanteringen i normalfallet övergå till behandlingsanläggningen. 

Det utsorterade förpackningsavfallet ska vara av sådan kvalitet att det kan sorteras utifrån materialslag. Det ska lämnas till ett insamlingssystem för förpackningsavfall från verksamhet (mer om detta finns under rubrikerna ”sorteringskrav” och ”Insamling av förpackningsavfall från och med den 1 januari 2024”). 

Dispens från kravet att tömma förpackningen 

En verksamhet kan få dispens från kravet att separera förpackningar från innehållet. Det är viktigt att behandlingsanläggningar som tar emot förpackat avfall är medvetna om hur det ska hanteras. Om den som skickar förpackat avfall fått en dispens från kravet om separering ska avfallet hanteras enligt den givna dispensen. 

Det är Naturvårdsverkets tolkning att en behandlingsanläggning inte kan söka dispens för sina kunder.  

Undantag från skyldigheten att tömma förpackningen på dess innehåll gäller i det fall förpackningen innehåller farligt avfall eller läkemedelsavfall, om förpackningen underlättar den praktiska hanteringen av avfallet. En förpackning där resterande innehåll utgörs av farligt avfall eller läkemedel behöver inte skiljas från innehållet. Om innehållet är klassat som farligt avfall och lämnas kvar i förpackningen ska förpackningar sorteras ut och hanteras som farligt avfall

Om en förpackning tömts på sitt innehåll men blivit så pass förorenad av det tidigare innehållet att själva förpackningen klassas som farligt avfall ska den inte lämnas till förpackningsinsamling, utan i stället sorteras ut och hanteras som farligt avfall.

Från och med den 1 januari 2024 gäller krav på utsortering och separat insamling av bioavfall, vilket inkluderar matavfall. Kravet att separera innehåll från förpackning gäller parallellt med dessa bestämmelser och omfattar all typ av förpackat avfall. 

Du hittar vägledning om separat insamling av bioavfall här: 

Krav på separat insamling av bioavfall

Den lokala tillsynsmyndigheten, kommunen eller länsstyrelsen, får i det enskilda fallet ge dig som producerar förpackningsavfall i en yrkesmässig verksamhet dispens från kravet på att förpackningen ska skiljas från innehållet.  

Vem kan söka dispens från kravet?

Enligt bestämmelserna är det ”den som producerar avfall i en yrkesmässig verksamhet”.

I vilka fall kan dispens beviljas?

Dispens får endast ges om det inte är genomförbart eller inte ger fördelar som överväger nackdelarna att skilja förpackningar från innehållet. Det finns olika grunder till att kommunen kan ge dispens. Dessa står i 3 kap. 16 § avfallsförordningen. Ansöker du om dispens måste du ange av vilken anledning du söker, vad det är som gör att separeringen av avfall från förpackning inte kan genomföras eller inte ge fördelar som överväger nackdelar. Det är endast de grunder som anges i 16 § som en verksamhet kan söka utifrån. Den sökande ska också ange hur lång tid man söker dispens för.

Grunderna för dispens kan vara en eller flera av följande punkter: 

  1. att det inte är tekniskt genomförbart med hänsyn till god praxis för avfallsinsamling,
  2. att det skulle bli ett jämförbart återvinningsresultat med en annan hantering,
  3. att det inte ger det bästa miljömässiga resultatet med hänsyn till avfallshanteringens sammanlagda miljöpåverkan, eller
  4. att det skulle medföra oskäliga ekonomiska kostnader.

När din verksamhet ansöker om dispens och anger punkt 4 som dispensskäl/grund (att det skulle medföra oskäliga ekonomiska kostnader) ska du även ta hänsyn till alla punkter i 3 kap.  17 §. Dessa punkter är:

  1. negativa effekter på människors hälsa och miljön vid insamling och behandling av blandat avfall,
  2. möjligheterna till effektivitetsförbättringar vid insamling och behandling av blandat avfall,
  3. vilka intäkter som försäljning av återvunnet material kan ge, och
  4. principen om att den som förorenar bör stå för de kostnader som föroreningen medför och de bestämmelser om producentansvar som ger uttryck för den principen.

Tillsynsmyndigheten, vilket oftast är kommunen ska bedöma ansökan och avgöra om dispens kan medges. 

Hur ska en ansökan om dispens utformas?

Ansökan behöver utgå från de generella kraven. Mer specifikt hur ansökan ska utformas avgörtillsynsmyndigheten som du söker dispens hos. 

En dispens kan sökas för olika innehåll, avfallsströmmar, samtidigt. Var tydlig i din ansökan vilket avfall det avser. 

Kontakta din tillsynsmyndighet för att få vidare instruktion om hur de vill få in ansökan samt vilka underlag som behöver skickas in.

Serveringsställen där det säljs mat eller dryck

Från och med den 1 januari 2024 ska du som driver ett serveringsställe som säljer mat eller dryck i förpackningar och där gästen kan äta eller dricka på plats se till att gästen kan sortera sitt förpackningsavfall. Det gäller endast sådant förpackningsavfall som har uppstått på platsen. Förpackningarna ska sorteras ut i separata materialflöden; kartong för sig och plast för sig osv.

Även om dina gäster sorterar sitt avfall fel så är det du som driver verksamheten som är ansvarig för att avfallet till slut är korrekt sorterat.

Följande förpackningsmaterial ska gäster på ett serveringsställe ska kunna sortera: 

  1. papper och kartong,  
  2. plast,  
  3. metall,  
  4. färgat glas,  
  5. ofärgat glas,  
  6. plastflaskor och metallburkar som är avsedda för ett retursystem, 
  7. trä och  
  8. avfall från övriga förpackningsmaterial (till exempel förpackningar av textil, keramik, porslin och sten). 

Kravet på att erbjuda gästen möjlighet att sortera gäller inte om gästen endast har möjlighet att ta med sig maten (take-away). Kravet gäller inte heller serveringsställen utan sittplats, som till exempel food trucks, kaffevagnar och liknande mobila serveringsställen. 

Du som driver ett serveringsställe är ansvarigt för allt avfall som uppstår inom verksamheten. Utgångspunkten är att insamlat förpackningsavfall ska hålla en så god kvalitet att det kan materialåtervinnas.

Du kan också påverka att det blir en god sortering; till exempel genom att informera dina gäster och underlätta sortering av det avfall som uppstår. Du kan också se över vilka förpackningar som finns, vad mat och dryck serveras i, eftersom sortering ska ske utifrån materialslag. Ju färre förpackningar och materialslag som används, desto “enklare” sortering.  

Naturvårdsverket rekommenderar att verksamheten använder ett systematiskt kvalitetsarbete för att kunna identifiera kvalitetsbrister i hanteringskedjan. Om en verksamhetsutövare upptäcker att förpackningsavfallets kvalitet är bristfällig bör verksamheten genomföra lämpliga åtgärder för att avhjälpa felet.

Offentliga tillställningar utomhus

Från  och med den 1 januari 2024 ska den som arrangerar en offentlig tillställning utomhus, som innebär att besökare producerar förpackningsavfall på tillställningen, ge besökarna möjlighet att sortera ut förpackningsavfallet. Förpackningarna ska sorteras ut i separata materialflöden. 

Vad som är en offentlig tillställning definieras i ordningslagen. Det rör sig exempelvis om tävlingar och uppvisningar i sport, idrott och flygning, danstillställningar, tivolinöjen, festtåg, marknader och mässor och andra tillställningar som inte är att anse som allmänna sammankomster. 

Exempel på allmänna sammankomster är demonstrationer, föreläsningar och föredrag som hålls för undervisning, teaterföreställningar, biografföreställningar. Sådana aktiviteter är alltså inte offentlig tillställning. 

Den som arrangerar en offentlig sammankomst ansvarar för att kravet om utsortering uppfylls inom det område som är kopplat till själva tillställningen.

Frågor och svar

Sorteringskrav

Om en verksamhet har svårt att separera avfall från förpackningar på grund av för små utrymmen så bör verksamheten se över möjligheterna att låta separeringen ske på annan plats.

Naturvårdsverket bedömer att det är en godtagbar anledning att låta en behandlingsanläggning sköta separeringen när det gäller matavfall. Detta förutsätter dock att behandlingsanläggningen kan ta hand om och sortera förpackningsavfallet samt matavfallet på det sätt som bestämmelserna anger. Innan dispens söks på grund av platsbrist behöver därför berörd aktör utreda vilka möjligheter det finns att utföra tömning och sortering på annan plats. 

Att sortera ut förpackningsavfall i olika fraktioner som uppstår i butik bedömer Naturvårdsverket vara normal källsortering vilket inte borde kräva anmälan eller tillstånd. 

Ja. Även om det är förpackningsavfall som liknar det som uppstår i hushåll är det Naturvårdsverket tolkning av bestämmelserna att denna typ av avfall är förpackningsavfall från verksamhet och att den därför ska sorteras ut och samlas in som sådan. Förpackningen ska separeras från sitt innehåll innan den slängs. 

Naturvårdsverkets bedömer att gäststugor eller stugor som ingår i en semesterstugby eller en liknande byggnadsgrupp inom en fritids-, rekreations- eller turistanläggning, där det till en övervägande del bedrivs uthyrningsverksamhet, är en verksamhet och inte ett fritidsboende. Förpackningsavfallet som uppstår där ska därför hanteras och samlas in som förpackningsavfall från verksamhet. 

Avgörande för denna bedömning är om förpackningen är tom eller inte. I kommissionens vägledning om klassificering av avfall finns information om förpackningsavfall och innehåll. På sidorna 62-64 finns vägledning om när en förpackning kan anses vara nominellt tom.  

Kommissionens tillkännagivande om teknisk vägledning om klassificering av avfall (europa.eu)

Naturvårdsverket bedömning är att en förpackning som innehållit desinfektionsmedel som är alkoholbaserad, till exempel handsprit, är nominellt tom även om den innehåller spårmängder av etanol eller annan alkohol. Trots att den är märkt med den farliga egenskapen ”Brandfarligt”, behöver förpackningen inte klassas som farligt avfall utan kan sorteras som förpackningsavfall enligt 3 kap. 4 § avfallsförordningen. Om förpackningen däremot innehåller mer än spårmängder av etanol eller annan alkohol märkt med den farliga egenskapen ”Brandfarligt”, behöver förpackningen klassas som farligt avfall. Det gäller även om den innehåller rester av andra desinfektionsmedel eller tillsatser/ämnen som gör att den klassas som farligt avfall. 

Observera att ovanstående bedömning gäller förpackningar som har innehållit desinfektionsmedel som har den farliga egenskapen ”HP 3 – Brandfarligt”. Naturvårdsverket har inte bedömt när förpackningar som innehållit desinfektionsmedel som inte är alkoholbaserade samt om övriga tillsatser som kan finnas i desinfektionsmedel, gör att förpackningen blir farligt eller icke-farligt avfall. 

Förpackningsförordningen säger klart och tydligt att det är företagets ansvar att rapportera detta. Det finns inget som förhindrar att en annan part skickar in anmälan, så länge det är uppenbart att det görs för företagets räkning och enligt företagets önskan om att deras förpackningsavfall ska samlas in av kommunen. 

Tömma förpackningar

Det är avfallsproducenten som söker dispens, till exempel den enskilda butiken som innehar avfallet. Enligt bestämmelserna är det ”den som producerar avfall i en yrkesmässig verksamhet”. 

Under Naturvårdsverkets vägledning och rubriken "dispens från kravet att tömma förpackningen" kan du läsa mer om vad en ansökan ska innehålla. Det är de generella kraven. Mer specifikt hur ansökan ska utformas avgör kommunen, vilket är den myndighet som du söker dispens hos. 

En dispens från kravet att separera avfall från förpackning kan sökas för olika innehåll, avfallsströmmar, samtidigt. Var tydlig i din ansökan vilket avfall det avser.

För att räknas som förpackningsavfall ska en förpackning vara tömd på sitt innehåll. I fallet med den krossade glasburken som är kontaminerad, eller sammanblandad, med sylt, bedömer Naturvårdsverket att den inte kan klassas som förpackningsavfall. Detta eftersom förpackningen är full med sylt; dels finns det rester kvar inuti, dels är den är inte bara minimalt förorenad på utsidan. Den är således inte “nominellt tom”. 

Eftersom burken är krossad och det inte går att skilja förpackningen från dess innehåll, så bör det krossade glaset i stället klassas som blandat kommunalt avfall.

Att krossa glas för att slippa tömma förpackningen på dess innehåll är inte en korrekt hantering, utan det som beskrivs här gäller för de fall det råkar uppstå krossade glaspartier. 

Det är den lokala tillsynsmyndigheten, i de flesta fall kommunen, som ansvarar för tillsynen; dels av bestämmelserna om kravet på separering av avfall från förpackningar, dels av avfallshanteringen lokalt. Hur den lokala tillsynsmyndigheten väljer att lägga upp sin tillsyn är upp till den. Det kan därför skilja sig något mellan tillsynsmyndigheter i hur de planerar sin tillsyn och vilka kontrollpunkter de har. 

Om en verksamhet inte lever upp till kraven kan den lokala tillsynen, med stöd av 26 kap. miljöbalken, besluta om förelägganden. Om föreläggandet inte efterlevs kan det följas av ett föreläggande förenat med vite.

De enda undantag som finns från kravet att separera förpackningen från dess innehåll är om förpackning innehåller farligt avfall eller läkemedelsavfall, och förpackningen i dessa fall underlättar den praktiska hanteringen av avfallet. Några övriga undantag finns inte. 

Det går dock att söka dispens från kravet. Av avfallsförordningen framgår vilka grunder som kan berättiga en dispens: 

  1.  det är inte tekniskt genomförbart med hänsyn till god praxis för avfallsinsamling,
  2.  det skulle bli ett jämförbart återvinningsresultat med en annan hantering,
  3.  det ger inte det bästa miljömässiga resultatet med hänsyn till avfallshanteringens sammanlagda miljöpåverkan, eller
  4.  det skulle medföra oskäliga ekonomiska kostnader. 

Det beror på orsaken, eller grunden, till dispensen. Om dispensen exempelvis har beviljats för att återvinningsresultatet skulle kunna bli jämförbart med annan hantering, så ska verksamheten behandla avfallet enligt den metod som de har angett i sin ansökan (3 kap. 16 § 2 p. avfallsförordningen).

Det finns inte något generellt svar. En dispensansökan görs för en enskild verksamhet och behöver alltid bedömas från fall till fall.  Platsbrist och krav att bygga ut sin verksamhet för att klara kravet skulle kunna ingå i punkt 4 om oskäliga kostnader. Om det rör sig om en verksamhet med väldigt små ytor och där det är svårt att få plats att utföra separeringen av innehåll från förpackning och en anläggning som kan utföra separering åt verksamheten ligger mycket långt bort.  Allt detta i kombination med t ex låga avfallsvikter skulle kunna leda till oskäliga ekonomiska kostnader, vilket skulle kunna ses som grund för dispens. 

Verksamheten bör också fundera över vilka möjligheter de har att arbeta proaktivt, tex genom att rea ut eller skänka varor innan dessa blir till avfall. Det kan finnas sätt att minimera mängderna avfall på och därmed påverka vilket utrymme som behövs för att tömma och hantera avfall och förpackningsavfall.  

Arbetsmiljö är i sig ingen grund som kan anges för att söka och beviljas dispens för. Kravet att skilja förpackningen från dess innehåll kan dock påverka verksamheten på ett sätt som gör att verksamheten måste ställa om, byggas ut eller anpassas för att kunna göras på ett sätt så att även arbetsmiljöbestämmelser uppfylls och det i sig kan ge höga, möjligen oskäliga ekonomiska kostnader. Det är verksamheten som måste redogöra för detta och en sådan ansökan görs i så fall utifrån punkt 4, att ” det skulle medföra oskäliga ekonomiska kostnader”. 

God praxis syftar till den teknik/det sätt som är vanligt förekommande och som används. Det kan ju skilja sig mellan olika verksamheter beroende på vilket avfall som förpackningen innehåller. Observera att tekniken är föränderligt och kan utvecklas på kort tid varför en sådan grund till dispens bör följas upp.

Övriga frågor

Ensilageplast är en produkt som har framställts för att skydda en vara (dvs. ensilaget). Dock är plasten inte  avsedd att fyllas vid försäljningsstället om den används inom lantbruket i den egna verksamheten. I ett sådant fall bedömer Naturvårdsverket att plasten inte är en förpackning enligt förpackningsförordningen. 

Ja, Naturvårdsverket tolkar det som att den ansvariga producentansvarsorganisationen för förpackningar kan söka dispens från kravet på separat insamling av förpackningsavfall. 

Naturvårdsverket tolkar det som att en sådan dispensansökan i sådana fall avser en mottagningsplats. Det ska dock påtalas att Naturvårdsverket prövar en ansökan om dispens utifrån förutsättningarna i varje enskilt fall och att det därför inte är möjligt att ge något förhandsbesked i denna fråga.

När det kommer till förpackningsavfall från verksamheter har kommunen endast ansvar för att samla in förpackningsavfall från verksamheter som är samlokaliserade och som valt kommunal insamling. 

Ansvar för insamling av förpackningsavfall från verksamhet (som inte är samlokaliserad) ligger på producenternas producentansvarsorganisationer och det sker genom mottagningsplatser. Det är också möjligt för marknadsdrivna system för materialåtervinning eller återanvändning att samla in och behandla förpackningsavfall som producerats i samband med verksamhet. 

Definitioner

Förpackningar som omfattas av producentansvaret definieras som en engångsartikel eller annan produkt som har framställts för att:

  • Innehålla en vara
  • Skydda en vara
  • Presentera en vara
  • Användas för att leverera eller på annat sätt hantera en vara

Detta gäller från råmaterial till slutlig produkt och från producent till användare. 

Produkten omfattas om den har någon av ovanstående funktioner och är en: 

  • Konsumentförpackning (förpackning som på försäljningsstället utgör en säljenhet för den slutliga användaren eller konsumenten av varan)
  • Gruppförpackning (förpackning som på försäljningsstället omfattar en grupp säljenheter och kan tas bort utan att det påverkar varorna)
  • Transportförpackning (förpackning som underlättar hantering och transport av ett antal säljenheter eller gruppförpackningar för att förhindra skador vid hantering eller transportskador)
  • Serviceförpackning (förpackning som fylls vid försäljningstillfället eller används för obearbetade produkter från jordbruk eller trädgårdsnäring). Det finns ingen ytterligare definition i förpackningsförordningen av vad som avses med “vid försäljningstillfället” och det saknas rättspraxis i frågan. 

Med offentlig tillställning avses

  1. tävlingar och uppvisningar i sport, idrott och flygning,
  2. danstillställningar,
  3. tivolinöjen och festtåg,
  4. marknader och mässor, samt
  5. andra tillställningar som inte är att anse som allmänna sammankomster eller cirkusföreställningar.

För att en tillställning ska anses som offentlig krävs att den anordnas för allmänheten eller att allmänheten har tillträde till den.

En tillställning till vilken tillträdet är begränsat genom krav på inbjudan, medlemskap i en viss förening eller annat villkor är dock att anse som en tillställning som allmänheten har tillträde till, om tillställningen uppenbarligen är en del av en rörelse vars verksamhet uteslutande eller väsentligen består i att anordna tillställningar av detta slag. Detsamma gäller om tillställningen med hänsyn till omfattningen av den krets som äger tillträde, de villkor som gäller för tillträdet eller andra liknande omständigheter är att jämställa med sådan tillställning. Lag (2010:515).