Stöd och information

Nedskräpnings­avgifter för vissa producenter

Cigarettfimpar på gata med kullerstenar
Granskad: ‎den ‎18‎ ‎november‎ ‎2024

Här finns stöd och information kring förordningen om nedskräpningsavgifter (2021:1002). Nedskräpningsavgifterna ska betalas av dig som släpper ut vissa engångsprodukter på den svenska marknaden. Avgifterna består av två delar, en rörlig produktavgift och en fast årsavgift.

Sidan vänder sig till 

Producenter för vissa engångsprodukter inom förpackningar, ballonger, våtservetter eller vissa tobaksvaror och filter. 

Bra att veta

Som producent ska du varje år rapportera uppgifter till Naturvårdsverket. Uppgifterna använder Naturvårdsverket som underlag när produktavgiftens storlek bestäms i föreskrifter.  Information om rapportering finns på respektive sida för producentansvaren.

Aktuellt

Innan kommunernas kostnader fastställs av Naturvårdsverket kan producenter till och med den 3 januari 2025 klockan 12.00 lämna synpunkter på Naturvårdsverkets beräkning av kostnaderna. 

Naturvårdsverket har beslutat om nya föreskrifter som bestämmer storleken på produktavgifterna för år 2024 enligt förordningen (2021:1002) om nedskräpningsavgifter. Föreskriften finners ni här:

Naturvårdsverkets föreskrifter som fastställer produktavgiftens storlek

Naturvårdsverket har lämnat förslag om ändringar i förordningen (2021:1002) om nedskräpningsavgifter till regeringen. Sista dagen att lämna remissvar var den 20 september 2024.

Remiss av Naturvårdsverkets framställan om ändringar i förordningen (2021:1002) om nedskräpningsavgifter - (Regeringen.se)

Förslagen består av två delar: 

I del 1 föreslår Naturvårdsverket att begreppet släppa ut på den svenska marknaden ändras till tillhandahålla på den svenska marknaden när det gäller de engångsprodukter som är förpackningar. Myndigheten vill även tydliggöra att det är de förpackningsproducenter som är rapporteringsskyldiga enligt förpackningsförordningen som ska betala nedskräpningsavgifter.

I del 2 föreslår Naturvårdsverket att ersättningen till kommunerna ändras så att den inte längre baseras på kommuninvånare utan på Naturvårdsverkets fastställda kostnader. Det får även till följd att bestämmelserna om återbetalningsskyldighet föreslås strykas, vilket minskar administrationen för kommunerna och Naturvårdsverket och därmed även producenternas kostnader.

Naturvårdsverket har upptäckt att ett begrepp har använts felaktigt i förordningen (2021:1002) om nedskräpningsavgifter. Kortfattat innebär det en risk för att färre förpackningsproducenter än menat blir skyldiga att betala nedskräpningsavgifter. Konsekvensen blir att färre producenter av engångsplastförpackningar behöver betala högre avgifter än de egentligen är skyldiga att göra.  

Vad gör Naturvårdsverket åt detta?   

  • Naturvårdsverket har lämnat in en hemställan om förordningsändringar till regeringen så att rätt producenter betalar rätt nivå av avgifterna (se ”Naturvårdsverkets förslag om ändringar i förordningen (2021:1002) om nedskräpningsavgifter” ovan.
  • Därför kommer Naturvårdsverket vänta med aviseringen av nedskräpningsavgifterna till förpackningsproducenter. Detta gäller även om föreskriften som fastställer produktavgiften för 2024 är beslutad.   
  • Denna webbsida kommer uppdateras löpande under processen.  

Vem är avgiftsskyldig?

Du som släpper ut följande engångsprodukter på den svenska marknaden är avgiftsskyldig och ska även rapportera antal produkter du sätter på marknaden:  

  • Engångsplastlock till muggar 
  • Flexibla omslag  
  • Matlådor som är engångsplastprodukter 
  • Muggar som är engångsplastprodukter 
  • Plastflaskor för dryck som rymmer mindre än 0,6 liter 
  • Andra dryckesbehållare än plastflaskor för dryck som rymmer mindre än 0,6 liter 
  • Tobaksvaror med filter 
  • Filter 
  • Tunna plastbärkassar 
  • Ballonger 
  • Våtservetter 

När ska avgifterna betalas?

Årsavgift 

Årsavgiften ska betalas från år 2023 förutom för följande engångsprodukter där avgiften ska börja betalas 2025:  

  • Ballonger  
  • Våtservetter  

Produktavgift 

Produktavgiften ska betalas från år 2024 förutom för följande engångsprodukter där avgiften ska börja betalas 2025:  

  • Ballonger  
  • Våtservetter  

Observera att plastflaskor för dryck som rymmer mindre än 0,6 liter och tunna plastbärkassar omfattas av årsavgiften men inte av produktavgiften.  

Betalning av avgifterna 

Du som släpper ut avgiftsbelagda engångsprodukter på den svenska marknaden betalar nedskräpningsavgifter retroaktivt, vilket innebär att avgiften inte betalas samma år som produkterna släppts ut. Det beror på att avgifterna bland annat baseras på den rapport du årligen lämnar till Naturvårdsverket avseende föregående års mängder som släppts ut. De produkter du släppt ut på marknaden under år 2022 rapporterar du till Naturvårdsverket år 2023. Samma produkter betalar du årsavgift för år 2023 och produktavgift för år 2024. Exemplet gäller inte för ballonger och våtservetter. 

Du kan välja om du vill att Naturvårdsverket ska skicka avgiftsavierna till er digitala brevlåda, via e-post eller post. Det gör du genom att logga in i Naturvårdsverkets e-tjänst och ändra företagsuppgifterna. Om betalningen är försenad ska du som producent betala en dröjsmålsavgift i enlighet med lagen (1997:484) om dröjsmålsavgift. 

Nedskräpningsavgifternas storlek

Årsavgiftens storlek 

I nedanstående tabell framgår årsavgiftens storlek enligt ändring av förordningen (2021:1002) om nedskräpningsavgifter.

Produkter 

2023

2024

2025 och framåt

Engångsplastlock till muggar 

 500 kr 

 2 490 kr 

  3 000 kr 

Flexibla omslag 

 500 kr 

2 490 kr 

  3 000 kr 

Matlådor som är engångsplastprodukter 

 500 kr 

2 490 kr  

  3 000 kr 

Muggar som är engångsplastprodukter 

 500 kr 

 2 490 kr  

  3 000 kr 

Plastflaskor för dryck som rymmer mindre än 0,6 liter 

 300 kr 

 1 494 kr 

 1 800 kr 

Andra dryckesbehållare än plastflaskor för dryck som rymmer mindre än 0,6 liter 

 500 kr 

 2 490 kr  

  3 000 kr 

Tobaksvaror med filter 

 3 000 kr 

 4 980 kr 

 6 000 kr 

Filter 

 500 kr 

 2 490 kr  

  3 000 kr 

Tunna plastbärkassar 

 300 kr 

 1 494 kr 

 1 800 kr 

Ballonger 

 3 000 kr 

Våtservetter 

 3 000 kr 

Naturvårdsverket har fastställt produktavgiftens storlek per produktkategori.  

För år 2024 ska en producent betala en produktavgift 

  1. med 0,00132 kronor för varje engångsplastlock till en mugg,
  2. med 0,00935 kronor för varje flexibelt omslag,
  3. med 0,00334 kronor för varje matlåda som är en engångsplastprodukt, med 0,000595 kronor för varje mugg som är en engångsplastprodukt, 
  4. med 0,00165 kronor för varje annan dryckesbehållare än plastflaskor för dryck som rymmer mindre än 0,6 liter,
  5. med 0,0274 kronor för varje tobaksvara med filter, och
  6. med 0,0274 kronor för varje filter.

Hur mycket varje producent ska betala i produktavgift beräknas på grundval av de uppgifter som har lämnats om hur många produkter som en producent under det närmst föregående kalenderår har släppt ut på den svenska marknaden. 

Betalning av produktavgifterna kommer ske efter beslut av Naturvårdsverket. Läs mer under rubriken ”Betalning av avgifterna” under avsnittet ”När ska avgifterna betalas?”

Naturvårdsverket fastställer produktavgiftens storlek per produktkategori i föreskrifter. Föreskrifterna kommer att revideras varje år eftersom produktavgiftens storlek beräknas på aktuellt underlag enligt nedan.  

Produktavgiftens storlek för 2024 är beslutad i Naturvårdsverkets föreskrifter NFS 2024:8 och hittas här: 

Naturvårdsverkets föreskrifter som fastställer produktavgiftens storlek

Framtagandet av produktavgiften består av fem delmoment och sker enligt 12 § i förordningen om nedskräpningsavgifter. De är:

  1. Kommuner inrapporterar städkostnader
    Kommuner ska till Naturvårdsverket årligen rapportera  kostnader, kopplat till hantering av avfall som skräpats ned, enligt 28 §. Dessa kostnader är grunden i beräkningen av produktavgiften. Rapporteringen sker senast 31 mars varje år.
  2. Nationella skräpmätningar
    Vartannat år, med start 2023, utförs nationella skräpmätningar enligt 31 §. Resultaten från skräpmätningarna visar vilken andel av olika skräp som hittats enligt kategorierna i 31 § och beskriver hur stor del av kommunernas totala städkostnader som varje kategori ska bekosta.
  3. Fastställande av kommunernas kostnader
    Kommunernas inrapporterade kostnader ska sedan fastställas av Naturvårdsverket enligt 13 §. Efter granskning och bedömning lämnar Naturvårdsverket förslag på fastställande på myndighetens webbplats där metoden för bedömning av kommunens kostnader samt de beräkningar som genomförts presenteras. Berörda producenter och kommuner har sedan möjlighet att lämna synpunkter på förslaget. Därefter beslutar Naturvårdsverket om kommunernas totala städkostnad.
  4. Producenter inrapporterar uppgifter
    Producenter ska till Naturvårdsverket årligen rapportera uppgifter om antal artiklar som släppts ut på svenska marknaden, enligt 15 §. De producenter som berörs är de som släpper ut produkter på marknaden som omfattas av 8 §. Rapporteringen görs senast 31 mars årligen.
  5. Beräkning av produktavgiftens storlek
    1. Kommunernas fastställda städkostnader (2) multipliceras med andelen skräp i varje mätkategori (3).
    2. Mätkategorierna i 31 § harmoniseras med produktkategorierna i 8 §.
    3. Varje produktkategori i 8 § får tilldelat en kostnad i enlighet med (a) och (b).
    4. Produktavgifterna beräknas genom att för respektive kategori i 8 § dividera kostnad med antal produkter satta på svenska marknaden (4).

Syftet med nedskräpningsavgifter

Syftet med nedskräpningsavgifter är att minska negativ påverkan på miljön från nedskräpning av engångsprodukter i utomhusmiljöer. Detta ska uppnås genom det ekonomiska ansvaret för hantering av avfall som skräpar ner samt det ekonomiska ansvaret för spridning av information om nedskräpning lämnas till producenten. Vissa engångsprodukter beläggs därför med nedskräpningsavgifter som du som producent ska betala.

Vad nedskräpningsavgifterna används till

Årsavgiften ska täcka Naturvårdsverkets kostnader för handläggning, administration och utbetalning av avgifterna, för nationella skräpmätningar samt för att lämna information till konsumenter om engångsprodukter.  

Produktavgiften ska fördelas till kommunerna som ersättning för att de städar upp avfallet från dessa engångsprodukter. Kommunerna ersätts också för att samla in och rapportera uppgifter till Naturvårdsverket och för att sprida information i syfte att minska negativ miljöpåverkan från nedskräpning av engångsplastprodukter.  

Definitioner av engångsprodukter som omfattas

Nedskräpningsavgifterna ska betalas av dig som släpper ut vissa engångsprodukter på den svenska marknaden. Nedan hittar du definitioner som hjälper dig att avgöra om dina engångsprodukter är avgiftsbelagda med nedskräpningsavgifter. 

En engångsprodukt är en produkt som inte utformats, konstruerats eller släppts ut på den svenska marknaden för att under sin livscykel användas flera gånger genom att återanvändas för samma ändamål som den utformades för eller sändas tillbaka till en producent för att återfyllas. Det är en produkt som är tänkt att användas endast en gång, eller bara en kort tid, innan den är förbrukad och blir avfall.  

Hur många portioner som en produkt är avsedd för avgör inte om det är en engångsprodukt eller inte.

En engångsplastprodukt är en engångsprodukt som helt eller delvis består av plast. Det är en engångsprodukt oavsett mängden plastinnehåll och oavsett om den till största delen är gjord av plast eller till största delen gjord i ett annat material.  

Plast definieras enligt engångsplastdirektivet som ett material som består av en polymer enligt REACH-förordningen, till vilken tillsatser eller andra ämnen kan ha lagts till. Den kan användas som huvudsaklig strukturkomponent i slutprodukter. Naturliga polymerer som inte har modifierats på kemisk väg undantas. 

Plast som tillverkas av modifierade naturliga polymerer omfattas av direktivet. Det samma gäller för plast som tillverkas av biobaserade, fossila eller syntetiska råvaror. Även biologiskt nedbrytbar plast och polymerbaserade gummiföremål omfattas av direktivet. 

En förpackning som uppfyller nedanstående tre kriterier definieras som ett flexibelt omslag: 

Förpackningen är en engångsplastprodukt. 

Förpackningen är böjbar; förpackningen kan till exempel lätt böjas utan att brytas och lätt öppnas genom att det rivs, skärs, vrids eller dras isär. 

Förpackningen används till ett livsmedel som är avsett att ätas direkt ur förpackningen utan ytterligare beredning. Med ytterligare beredning avses till exempel kokning, tillagning eller uppvärmning. Tvättning, skalning eller skärning av ett livsmedel anses inte vara ytterligare beredning. 

Förpackningar som är flexibla omslag kan exempelvis innehålla färsk frukt och grönt, smörgåsar, glass, kakor, riskakor, nötter, snacks, torkad frukt, proteinbars, godis, choklad, chips och torkade charkuterier. 

En matlåda är en engångsmatlåda om den är en engångsprodukt. Matlådor är förpackningar, med eller utan lock, som är formgjutna eller förblir mestadels oförändrade i formen efter att innehållet läggs till eller tas bort, samt används till snabbmat. Snabbmat är livsmedel som:  

  • är avsedda att ätas direkt på försäljningsstället eller tas med för att kort efter försäljningen ätas på annan plats, 
  • är avsedd att ätas direkt ur förpackningen, och 
  • är färdig att ätas utan någon ytterligare tillagning, uppvärmning eller annan beredning som utförs av konsumenten. 

Till exempel kan matlådan användas för måltider med kall eller varm mat, smörgåsar, wraps och sallader. Även behållare som innehåller färska eller bearbetade livsmedel som inte kräver någon ytterligare beredning, såsom frukter, grönsaker och efterrätter omfattas av begreppet matlåda. 

En matlåda är en engångsplastprodukt om den är helt eller delvis gjord av plast. Även pappers- eller kartongbaserade matlådor som har ett plastfoder eller en plastbeläggning på ytan omfattas och är avgiftsbelagda. 

Matlådor som säljs tomma och inte ska fyllas vid försäljningsstället omfattas också. Exempelvis sådana matlådor som säljs i flerpack i dagligvaruhandeln. 

För mer information om andra krav på matlådor: 

Erbjuda servering i återanvändbara muggar och matlådor 

Engångsplastlock är lock eller dricklock som är helt eller delvis gjorda av plast. Det är enbart engångsplastlock till muggar som omfattas.  

Två typer av lock som omfattas är:  

Lock: Inbegriper plastfilmer som förseglar dryckesbehållare och dryckesflaskor och muggar. Dessa kan skalas eller rivas av. När ett sådant lock har avlägsnats av en konsument vid den första öppningen kan det inte sättas tillbaka på behållaren. Lock kan också avse vissa korkar med större diameter eller icke-runda korkar.  

Dricklock: Engångsplastlock för muggar som används för att skydda vätskeinnehållet men vanligen utan att ge en fullständig försegling. De kan sättas tillbaka på muggen efter att de har avlägsnats utan att de förlorar sin förslutande funktion.  

En mugg definieras som ett glas, en kopp eller en mugg, med eller utan lock, som är avsedd för kalla eller varma drycker som vanligtvis dricks direkt ur kärlet. En mugg är en engångsmugg om den är en engångsprodukt.  

En engångsmugg är en engångsplastprodukt om den helt eller delvis är gjord av plast. När till exempel pappers- eller kartongbaserade muggar har ett plastfoder eller en plastbeläggning på ytan omfattas de av kraven och är avgiftsbelagda.  

Även engångsmuggar som inte är avsedda att fyllas vid ett försäljningsställe omfattas. Exempel på sådana muggar är de som säljs i flerpack i dagligvaruhandeln. 

När det gäller muggar finns riktlinjer för att avgöra om produkten i en behållare är ett livsmedel eller en dryck, se avsnittet ” Hur avgörs det om förpackningen innehåller dryck eller livsmedel?”.  

För mer information om andra krav på muggar: 

Erbjuda servering i återanvändbara muggar och matlådor 

Plastflaska är en flaska som är en förpackning och som huvudsakligen är tillverkad av plast.  

Observera att det endast är  plastflaskor för dryck som rymmer mindre än 0,6 liter som omfattas. Plastflaskor som rymmer mer än 0,6 liter omfattas alltså inte av nedskräpningsavgifterna. Exempel på plastflaskor är flaskor som innehåller drycker som läsk, drickyoghurt, juice, smoothies, vin och vatten.  

En dryckesbehållare som är avgiftsbelagd med nedskräpningsavgifter är en plastflaska, en kompositförpackning eller ett annat kärl som är en engångsplastprodukt, rymmer mindre än 0,6 liter, är avsedd för dryck och inte är en mugg. När till exempel pappers- eller kartongbaserade dryckesbehållare har ett plastfoder eller en plastbeläggning så är de delvis gjorda av plast och omfattas av definitionen. 

Exempel på dryckesbehållare som omfattas är behållare för drycker som läsk, mjölk, juice, smoothies, proteinshake och vin. 

Observera att det endast är dryckesbehållare som rymmer mindre än 0,6 liter som omfattas. 

Det allmänna begreppet plastbärkassar definieras i förordningen om engångsprodukter som en påse i plast som tillhandahålls för att konsumenter ska kunna packa och bära varor från den plats där varorna tillhandahålls. Tunna plastbärkassar definieras som en plastbärkasse med tunnare väggar än 50 mikrometer. Plastbärkassar som har utformats för varaktigt bruk omfattas inte av nedskräpningsavgifterna. 

Med dryck avses t.ex. läsk, öl, vin, vatten, juice, drickyoghurt eller mjölk. Matolja omfattas t.ex inte av uttrycket eftersom matolja inte är en dryck. Inte heller produkter som kräver spädning innan de konsumeras räknas som dryck. 

Vid bedömning av livsmedel eller dryck kan sättet att konsumera produkten samt konsistensen hos produkten användas. En dryck konsumeras i vätskeform och kan konsumeras genom att den dricks. Den enhet i vilken mängden av livsmedlet eller drycken uttrycks i kan också påverka bedömningen, där drycker i allmänhet uttrycks i volym och livsmedel i vikt. Behållarens form och om det krävs bestick för att konsumera innehållet kan också ge en indikation på om det är en dryck eller ett livsmedel. 

Tobaksvaror med filter och filter är avgiftsbelagda med nedskräpningsavgifter.  

Med filter avses de filter som är engångsplastprodukter och marknadsförs för användning med tobaksvaror eller används i kombination med tobaksvaror. 

Tobaksvaror definieras som produkter som kan förbrukas och helt eller delvis består av blad och andra naturliga, bearbetade eller obearbetade delar av tobaksväxter. 

De huvudsakliga produktspecifika kriterierna för att avgöra om en tobaksvara med filter eller ett filter som marknadsförs för användning i kombination med en tobaksvara omfattas är följande: 

Produkten är en tobaksvara (enligt definitionen i artikel 2.4 i direktiv 2014/40/EU) och produkten innehåller ett filter, till exempel en cigarett eller en cigarr. 

Produkten är ett separat filter för användning med tobaksvaror, till exempel ett filter eller ett minifilter. 

Ballonger definieras som engångsplastprodukter och består alltså helt eller delvis av plast och är inte utformad, konstruerad eller släppt på den svenska marknaden för att under sin livscykel användas flera gånger.   

Med ballong menas normalt en icke-porös påse av ett lätt material som är avsedd att blåsas upp med luft eller gas. När dessa produkter släpps ut på marknaden omfattas de i första hand av följande CPV-kod: Leksaksballonger och leksaksbollar (37525000–4). 

Med våtservetter avses servetter som består av ett förfuktat material som innehåller plast och som har utformats, konstruerats och släppts ut på den svenska marknaden som en engångsprodukt. Våtservetter definieras också som servetter som används för personlig hygien eller i hushåll. 

Våtservetter som är gjorda av icke-naturliga polymerer eller naturliga polymerer som har modifierats på kemisk väg, som polyester och polyhydroxialkanoater (PHA), omfattas av nedskräpningsavgifterna. Våtservetter som är gjorda enbart av naturliga polymerer som inte har modifierats på kemisk väg, som viskos och lyocell, omfattas däremot inte. 

Frågor och svar

Beräkningen av produktavgiften består av fem delmoment, samtliga med stöd i förordningens bestämmelser.  

Beräkningen baseras på uppgifter om kommunernas kostnader för nedskräpning, resultat från skräpmätningar och uppgifter om antal produkter som släppts ut på den svenska marknaden av de berörda producenterna. Naturvårdsverket har i sin vägledning beskrivit närmre hur de olika delmomenten för framtagandet av avgifterna ser ut.

Så räknas avgiften ut

Produktavgiften ska fördelas till kommunerna som ersättning för att de städar upp avfallet från dessa engångsprodukter. Kommunerna ersätts också för att samla in och rapportera de uppgifter som behövs för att fastställa produktavgiften till Naturvårdsverket och för att sprida information i syfte att minska negativ miljöpåverkan från nedskräpning av engångsplastprodukter. 

Nedskräpningsavgifterna består av två avgifter som berörda producenter ska betala. Årsavgiften finansierar Naturvårdsverkets verksamhet kring genomförandet av förordningen om nedskräpningsavgifter. Exempelvis finansiering av den nationella skräpmätningen. Det är en fast avgift som betalas årligen. Den andra avgiften, produktavgiften. Det är en rörlig avgift som producenter betalar för att ersätta kommuners kostnader för att städa nedskräpningen av de utpekade engångsplastprodukter. 

Produktavgiften är en rörlig avgift eftersom den baseras på underlag som förändras årligen. För att avgiften ska motsvara de kostnader som ska ersätta kommuner för nedskräpningsinsatser för dessa engångsplastprodukter behöver avgiften årligen revideras. Kommuners städkostnader, antal producenter, antal produkter som producenter sätter på den svenska marknaden samt skräp som skräpas ned i Sverige varierar och då ska produktavgiften kunna reflektera detta. Kommuner och producenter har en skyldighet att varje år rapportera uppgifter till Naturvårdsverket. Naturvårdsverket har i sin tur skyldighet att genomföra skräpmätningar vartannat år med start 2023. 

Det är på grund av att EU beslutade om det så kallade engångsplastdirektivet som innehåller en rad åtgärder om hur medlemsländer ska komma till rätta med vissa plastprodukters negativa påverkan på miljön.

I artikel 8.2 c i direktivet ställs krav på att medlemsländerna ska säkerställa att producenter för vissa engångsplastprodukter ska täcka kostnader för att städa upp, transportera och behandla skräp från de produkter som omfattas. Direktivet pekar ut dessa engångsplastprodukter som särskilt problematiska i nedskräpningssammanhang och är därför de produkter som är avgiftsbelagda med nedskräpningsavgifter.  

Naturvårdsverket ska dock göra en översyn av förordningen och bland annat utvärdera vilka produkter som ska vara avgiftsbelagda utifrån hur vanligt förekommande de är vid nedskräpning. För detta kommer myndigheten använda resultat från den nationella skräpmätningen som utförs vartannat år.   

Förordningen om nedskräpningsavgifter anger hur beräkningen ska gå till. Närmare bestämt 12-13 §§. Föreskrifterna ska därför ange den storlek som en producent ska betala och inte hur uträkningen går till. 

Vad uppstädningen av en specifik artikel faktiskt kostar skiljer sig mycket mellan kommun, arbetssätt, säsong m.m. Detaljgraden anses därför inte vara rimlig utifrån ett praktiskt perspektiv då det administrativa arbetet (som också bekostas av producenterna) för att säkerställa detta skulle vara väldigt kostnadsdrivande och ineffektivt. Metoden är en kompromiss av vad som är korrekt, effektivt och praktiskt görbart.

Mål

Kopplat till nedskräpning är du som producent skyldig att effektivt bidra till målet om minskad nedskräpning.  

För förpackningsproducenter innebär målet att nedskräpningen av engångsplastförpackningar utomhus ska ha minskat med 50 % år 2030 jämfört med år 2023. För producenter av vissa tobaksvaror och filter är målet att nedskräpningen av fimpar utomhus ska ha minskat med 50 % år 2030 jämfört med 2023.  

För producenter av ballonger och våtservetter är målet att nedskräpningen av ballonger och våtservetter utomhus ska vara försumbar senast år 2030. På din eller annan lämplig webbplats ska du tillgängliggöra information om hur målet uppnås.  

Naturvårdsverket kommer följa upp målet genom de nationella skräpmätningarna som Naturvårdsverket ska genomföra två gånger vartannat år, med start 2023. Om det framkommer att det finns risk att målet inte kommer att uppnås i tid kan ytterligare åtgärder komma att behövas. 

Avgifter som inte tas i anspråk

I de fall en kommun inte har använt hela ersättningen under den bestämda tidsperioden för den verksamhet som ska bedrivas enligt förordning (2021:1002) om nedskräpningsavgifter ska överskottet betalas tillbaka till Naturvårdsverket. 

Om det finns intäkter från nedskräpningsavgifterna som inte används för Naturvårdsverkets eller kommunernas verksamhet ska intäkterna räknas av mot nästkommande års nedskräpningsavgift. I de fall en avräkning mot nästkommande års nedskräpningsavgift inte är möjlig ska nedskräpningsavgiften betalas tillbaka till producenten.  

Relaterade sidor