Stöd och information

Engångsplast och andra engångsprodukter

Färggranna plastsugrör.

Olika typer av engångsprodukter

Granskad: ‎den ‎6‎ ‎juli‎ ‎2023

Här beskriver vi hur olika typer av engångsprodukter definieras enligt svenska förordningar och EU:s engångsplastdirektiv samt EU-kommissionens vägledning om engångsplastprodukter.

Sidan vänder sig till

Verksamhetsutövare, till exempel tillverkare, importörer, grossister, restauranger, butiker och arrangörer av event.

Bra att veta

Definitioner för produkter kopplat till producentansvar hittar du på sidorna för respektive producentansvar.

Lista över samtliga producentansvar

EU:s engångsplastdirektiv är infört i Sverige med hjälp av en rad förordningar. I Sverige är lagstiftningen lite bredare då den även omfattar vissa engångsprodukter i andra material än plast. 

Nya förordningar

Ändringar i befintliga förordningar

Den 1 januari 2022 upphörde förordningen (2016:1041) om plastbärkassar. Reglerna finns nu främst i förordningen (2018:1462) om producentansvar för förpackningar. Information om regler kring plastbärkassar går nu att hitta i vägledningen om förpackningar.

Vägledning om producentansvar för förpackningar

Förordning (2021:1003) om ändring i förordningen (2018:1462) om producentansvar för förpackningar (pdf, svenskforfattningssamling.se)

Förordning (2021:1004) om ändring i förordningen (2018:1462) om producentansvar för förpackningar (pdf, svenskforfattningssamling.se)

Förordning (2021:1005) om ändring i förordningen (2005:220) om retursystem för plastflaskor och metallburkar (pdf, svenskforfattningssamling.se)

Förordning (2021:1006) om ändring i förordningen (2005:220) om retursystem för plastflaskor och metallburkar (pdf, svenskforfattningssamling.se)

Direktiv och EU-kommissionens vägledning

PM och remissvar

Matlådor

Matlådor är enligt förordningen om engångsprodukter förpackningar, med eller utan lock, som är formgjutna eller mestadels oförändrade i formen efter att innehåller läggs till eller tas bort. Till exempel kan matlådan användas för snabbmat som måltider med kall eller varm mat, smörgåsar, wraps och sallader. Även behållare för livsmedel som innehåller färska eller bearbetade livsmedel som inte kräver någon ytterligare beredning, såsom frukter, grönsaker och efterrätter omfattas.

En matlåda kan vara helt i plast eller sammansatt av fler än ett material, av vilka ett kan vara plast. I de fall ett av materialen är plast så anses slutprodukten delvis vara gjord av plast och omfattas av EU:s engångsplastdirektiv. När till exempel pappers- eller kartongbaserade matlådor har ett plastfoder eller en plastbeläggning på ytan så är de delvis gjorda av plast och omfattas därmed av direktivet.

För att en matlåda ska omfattas av förordningen om engångsprodukter ska den användas till snabbmat. En matlåda, med eller utan lock, omfattas alltså av förordningen om den används för livsmedel som: 

  1. är avsedda att konsumeras direkt (på försäljningsställe eller annan plats),
  2. vanligtvis konsumeras direkt ur förpackningen, och
  3. är redo att konsumeras utan någon ytterligare beredning (till exempel tillagning, kokning, uppvärmning).

Förutom ovanstående kriterier så ska sannolikheten för att en matlåda blir skräp på grund av dess volym eller storlek tas med i bedömningen för att avgöra om den är en engångsplastprodukt som omfattas av direktivet.

Matlådor som används för livsmedel som uppfyller kraven i direktivet men som säljs tomma och inte heller är tänkta att fyllas vid försäljningsstället, omfattas också av direktivet.

För förtydligande exempel, se tabell 4.2 (sid 13-14) i kommissionens vägledning om engångsplastprodukter:

Kommissionens riktlinjer om plastprodukter för engångsbruk (europa.eu)

Förtydliganden av kriterier för matlådor

Utgå från: 

  • Typen av livsmedel som matlådan innehåller. Livsmedel som i allmänhet är lämpliga för direkt konsumtion är till exempel nötter, smörgåsar, yoghurt, sallader och tillagade måltider, frukt och grönsaker.
  • Om det finns tillbehör som gör det enkelt att äta maten på plats. Artiklar som gafflar, knivar, skedar och ätpinnar och/eller såser inkluderas i eller är tillbehör till en matlåda av plast för engångsbruk. Avsaknad av sådana artiklar bör dock inte i sig undanta produkten från förordningens tillämpningsområde.

Utgå från:

  • Om formen på matlådan möjliggör eller underlättar att livsmedlet i förpackningen kan ätas direkt ur förpackningen. Den kan till exempel vara lätt att öppna och öppnas på ett sätt som gör förpackningen enkel att äta ur.

Utgå från:

  • Om livsmedlet går att äta direkt. Livsmedlet i matlådan kan konsumeras utan någon ytterligare beredning. Livsmedlet kräver till exempel ingen frysning, tillagning, kokning eller uppvärmning, inklusive stekning, grillning, bakning, värmning i mikrovågsugn eller rostning. Tvättning, skalning eller skärning av frukt och grönsaker bör inte betraktas som beredning och innebär inget undantag från förordningen eftersom det enkelt kan utföras var som helst.
  • Om livsmedlet i matlådan är tänkt att konsumeras utan tillsats av andra vätskor, kryddor eller såser än de som skickas med. Ett exempel på matlådor som omfattas av direktivet är en enportionsförpackad müsli som säljs tillsammans med en enportionsbehållare med mjölk. Exempel på matlådor som inte omfattas av förordningen är sådana där varmt eller kallt vatten eller annan vätska (som inte skickats med) behöver tillsättas innan livsmedlet konsumeras. 

Flexibelt omslag

Enligt EU:s engångsplastdirektiv definieras paket och omslag som en förpackning gjort i ett flexibelt material. I förordningen (2018:1462) om producentansvar för förpackningar är ett flexibelt omslag en böjbar engångsplastprodukt som innehåller livsmedel som är avsedda att konsumeras direkt ur förpackningen utan ytterligare beredning.

Ett flexibelt omslag för livsmedel kan vara helt i plast eller sammansatt av fler än ett material, av vilka ett kan vara plast. I de fall ett av materialen är plast så anses slutprodukten delvis vara gjord av plast och omfattas av engångsplastdirektivet. När till exempel pappersbaserade flexibla omslag har ett plastfoder eller en plastbeläggning på ytan så är de delvis gjorda av plast och omfattas därmed av direktivet.

För förtydligande exempel, se tabell 4.3 (sid 16-17) i kommissionens vägledning om engångsplastprodukter:

Kommissionens riktlinjer om plastprodukter för engångsbruk (europa.eu)

Förtydliganden av kriterier för flexibla omslag

Utgå från:

  • Om förpackningarna är flexibla så att deras form lätt ändras, till exempel när livsmedel tillsätts eller avlägsnas. Motsatsen är stela förpackningar vars form förblir oförändrad när livsmedel tillsätts eller avlägsnas.
  • Om förpackningens utformning visar att livsmedlet i förpackningen är avsett för omedelbar konsumtion efter inköpet. Ett flexibelt omslag kan till exempel lätt öppnas genom att det rivs, skärs, vrids eller dras isär.

Utgå från:

  • Om typen av livsmedel är lämpliga för omedelbar konsumtion (till exempel godis, nötter, chokladkakor, körsbärstomater, chips).
  • Om utformningen av paketet eller omslaget möjliggör konsumtion direkt ur det flexibla omslaget.
  • Om till exempel gafflar, knivar, skedar och ätpinnar och/eller såser inkluderas i eller är tillbehör till ett flexibelt omslag för engångsbruk. Avsaknad av sådana artiklar bör dock inte i sig undanta produkten från direktivets tillämpningsområde.
  • Om livsmedlet går att äta direkt. Livsmedlet i det flexibla omslaget kan konsumeras utan föregående beredning såsom kokning, stekning, grillning, bakning, tillagning, värmning i mikrovågsugn, rostning, uppvärmning eller frysning. Det ska inte behöva tillsättas kallt eller varmt vatten eller annan vätska (inklusive mjölk), kryddor eller såser, innan livsmedlet konsumeras (såvida inte något av dessa tillhandahålls tillsammans med livsmedlet). Tvättning, skalning eller skärning av ett livsmedel betraktas inte som beredning och innebär inget undantag från direktivet eftersom det enkelt kan utföras var som helst.

Dryckesbehållare, muggar, korkar och lock

Exempel på dryckesbehållare som enligt förordningen om engångsprodukter är plastprodukter för engångsbruk är dryckesflaskor i plast, inklusive korkar och lock, och dryckesbehållare i kompositmaterial, inklusive korkar och lock. 

Följande fyra kriterier kan användas för att avgöra om en dryckesbehållare eller dryckesflaska omfattas av förordningen:

  • är gjord helt eller delvis i plast, 
  • inte är en mugg,
  • har en kapacitet av högst tre liter, och
  • är en behållare som är avsedd för vätska som är en dryck.

En dryck säljs och konsumeras i vätskeform och kan konsumeras genom att den dricks.

En dryckesbehållare kan vara sammansatt av fler än ett material av vilka ett kan vara plast. I de fall ett av materialen är plast så anses slutprodukten delvis vara gjord av plast och omfattas av EU:s engångsplastdirektiv. När till exempel pappers- eller kartongbaserade dryckesbehållare har ett plastfoder eller en plastbeläggning på ytan så är de delvis gjorda av plast och omfattas därmed av direktivet. 

Dryckesbehållare i glas eller metall med korkar och lock som är gjorda av plast omfattas inte.

Dryckesbehållare och dryckesflaskor som används för livsmedel för speciella medicinska ändamål enligt definitionen i artikel 2.2 g i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 609/2013 (21) och som är i flytande form undantas från artikel 6 i enlighet med punkt b i del C och punkt b i del F i bilagan.

För förtydligande exempel, se tabell 4.7 (sid 25) i kommissionens vägledning om engångsplastprodukter:

Kommissionens riktlinjer om plastprodukter för engångsbruk (europa.eu)

Muggar definieras i förordningen om engångsprodukter som glas, koppar eller muggar som är avsedd för dryck (kall eller varm) som vanligtvis dricks direkt ur kärlet. En mugg kan vara med eller utan lock. 

Även muggar som används för vätska, som uppfyller de kraven som fastställs ovan och som säljs tomma, omfattas av förordningen (2018:1462) om producentansvar för förpackningar.

En mugg kan vara gjord helt i plast eller sammansatt av fler än ett material, av vilka ett kan vara plast. I de fall ett av materialen är plast så anses slutprodukten delvis vara gjord av plast och omfattas av EU:s engångsplastdirektiv. När till exempel pappers- eller kartongbaserade muggar har ett plastfoder eller en plastbeläggning på ytan så är de delvis gjorda av plast och omfattas därmed av direktivet.

För förtydligande exempel, se tabell 4.8 (sid 26-27) i kommissionens vägledning om engångsplastprodukter:

Kommissionens riktlinjer om plastprodukter för engångsbruk (europa.eu)

I EU:s engångsplastdirektiv anges korkar och lock som förslutningar av dryckesbehållare, dryckesflaskor och muggar. De används för att säkerställa att det flytande innehållet inte rinner över kanten och kan transporteras.

För förtydligande exempel, se tabell 4.6 (sid 21-23) i kommissionens vägledning om engångsplastprodukter:

Kommissionens riktlinjer om plastprodukter för engångsbruk (europa.eu)

Tallrik och bestick

Tallrikar avser fat från vilka livsmedel äts eller serveras. De kan vara insvepta i till exempel plastfolie men saknar lock. 

När dessa produkter släpps ut på marknaden omfattas de i första hand av följande CPV-kod (13): Engångsartiklar för catering (39222100-5) och engångsbestick och -tallrikar (39222110-8).

En tallrik kan vara gjord helt i plast eller sammansatt av fler än ett material, av vilka ett kan vara plast. I de fall ett av materialen är plast så anses slutprodukten delvis vara gjord av plast och omfattas av direktivet. När till exempel pappers- eller kartongbaserade tallrikar har ett plastfoder eller en plastbeläggning på ytan så är de delvis gjorda av plast och omfattas därmed av direktivet.

För förtydligande exempel, se tabell 4.4 (sid 19) i kommissionens vägledning om engångsplastprodukter:

Kommissionens riktlinjer om plastprodukter för engångsbruk (europa.eu)

I definitionen av bestick så ingår gafflar, knivar, skedar och ätpinnar. När dessa produkter släpps ut på marknaden omfattas de i första hand av följande CPV-kod (13): Engångsartiklar för catering (39222100-5) och engångsbestick och-tallrikar (39222110-8).

För förtydligande exempel, se tabell 4.4 (sid 19) i kommissionens vägledning om engångsplastprodukter:

Kommissionens riktlinjer om plastprodukter för engångsbruk (europa.eu)

Sugrör

Sugrör behandlas i punkt 4 i del B i bilagan till engångsplastdirektivet. Sugrör som är medicintekniska produkter undantas från direktivets tillämpningsområde. Med medicinteknisk produkt avses instrument, apparat, anordning, programvara, implantat, reagens, material eller annan artikel som enligt tillverkaren är avsedd att, antingen separat eller i kombination, användas på människor för vissa uppräknande medicinska ändamål, t.ex. diagnos, behandling eller lindring av sjukdom, skada eller funktionsnedsättning (se artikel 2 i förordning (EU) 2017/745).

För förtydligande exempel, se tabell 4.4 (sid 19) i kommissionens vägledning om engångsplastprodukter:

Kommissionens riktlinjer om plastprodukter för engångsbruk (europa.eu)

 

Skillnader mellan produkter

Ibland kan det vara svårt att avgöra vilken kategori en produkt tillhör. I kommissionens vägledning om engångsplastprodukter finns förtydligande exempel på skillnader mellan olika produkter. Här beskriver vi några av dessa skillnader. 

Förpackningens stelhet skiljer matlådor från flexibla omslag. För tillämpningen av förordningen om engångsprodukter bör matlådor med stel eller delvis stel förpackning anses vara matlådor, medan produkter med flexibla förpackningsmaterial bör anses vara flexibla omslag. Flexibel förpackning innebär att förpackningen lätt kan böjas utan att brytas. 

Vissa livsmedel är förpackade i en kombination av stela och mer flexibla material, till exempel en smörgås i en stel behållare med en plastfilm på ena sidan, eller vissa frukter eller beredda livsmedel som säljs i pappersbrickor täckta med plastomslag. I dessa fall gör förekomsten av stela material i förpackningen att produkten bör klassificeras som en matlåda.

Kommissionens riktlinjer om plastprodukter för engångsbruk (europa.eu)

Om innehållet är en dryck är behållaren en dryckesbehållare, dryckesflaska eller mugg. Om innehållet är ett livsmedel är det en matlåda eller ett flexibelt omslag.

En dryck säljs och konsumeras i vätskeform och kan konsumeras genom att den dricks.

Den enhet i vilken mängden av livsmedlet eller drycken mäts kan användas i tveksamma fall. I allmänhet uttrycks drycker i volym (till exempel milliliter) och livsmedel vanligen i vikt (till exempel gram). I vissa fall anges dock inte mängden av livsmedlet eller drycken på behållaren, särskilt när det gäller behållare som fylls vid försäljningsstället.

För förtydligande exempel, se tabell 4.9 (sid 28) i kommissionens vägledning om engångsplastprodukter:

Kommissionens riktlinjer om plastprodukter för engångsbruk (europa.eu)

När det gäller muggar finns riktlinjer för att avgöra om produkten i en behållare är ett livsmedel eller en dryck. Om det vid tidpunkten då produkten släpps ut på marknaden är oklart om produkten är en mugg eller en matlåda, vilket kan vara fallet för vissa behållare som säljs i detalj- och partihandelsbutiker, måste kraven i förordningen för båda typerna av produkter uppfyllas. Produkten måste till exempel märkas i enlighet med artikel 7 för att säkerställa att direktivet efterlevs.

För förtydligande exempel på muggar, se tabell 4.8 (sid 26-27) i kommissionens vägledning om engångsplastprodukter:

Kommissionens riktlinjer om plastprodukter för engångsbruk (europa.eu)

Matlådor är kärl, med eller utan lock, som används för att innehålla livsmedel. Tallrikar avser fat från vilka livsmedel äts eller serveras, de kan vara insvepta i till exempel plastfolie men saknar lock.

För förtydligande exempel, se tabell 4.12 (sid 31) i kommissionens vägledning om engångsplastprodukter:

Kommissionens riktlinjer om plastprodukter för engångsbruk (europa.eu)

Den viktigaste faktorn för att skilja mellan de tre produktkategorierna är deras form. 

Dryckesbehållare är kärl med en kapacitet av högst tre liter, inklusive korkar och lock, som används för att innehålla drycker. Även dryckesförpackningar i kompositmaterial ska betraktas som dryckesbehållare och inte som dryckesflaskor.

Dryckesflaskor är en underkategori av dryckesbehållare. Dryckesflaskor har en smal hals eller mynning och en kapacitet av högst tre liter, inklusive korkar och lock, som används för att innehålla drycker.

Muggar är normalt runda, vanligen skålformade dryckeskärl, med eller utan lock, som säljs tomma eller med innehåll av dryck. Muggar är en separat kategori av plastprodukter för engångsbruk vid tillämpningen av direktivet.

För förtydligande exempel, se tabell 4.10 (sid 29-30) i kommissionens vägledning om engångsplastprodukter:

Kommissionens riktlinjer om plastprodukter för engångsbruk (europa.eu)

Bägare i plast, till exempel yoghurtbägare, är att betrakta som muggar. Naturvårdsverket grundar det på EU-kommissionens vägledning:

Kommissionens riktlinjer om plastprodukter för engångsbruk (europa.eu)

Sanitetsbindor, tamponger och tampongapplikatorer

Produktegenskaper för sanitetsbindor, tamponger och tampongapplikatorer för engångsbruk är bland annat att de inte är tvättbara eller att de inte kan användas flera gånger eftersom tvättprocesser försämrar strukturen och funktionen hos dessa produkter.

I direktivet finns inga definitioner för sanitetsbindor (dambindor), tamponger och tampongapplikatorer. Allmänna egenskaper nedan kan identifieras för att avgöra vilka sanitetsbindor (dambindor), tamponger och tampongapplikatorer som omfattas av direktivet.

För förtydligande exempel, se tabell 4.18 (sid 37) i kommissionens vägledning om engångsplastprodukter:

Kommissionens riktlinjer om plastprodukter för engångsbruk (europa.eu)

Sanitetsbindor för engångsbruk är hygienprodukter som används för att absorbera och behålla vätska, vanligen avsedda att bortskaffas efter en enda användning.

Sanitetsbindor för engångsbruk består ofta av flera materialskikt inklusive en absorberande kärna som huvudsakligen består av cellulosa och syntetfibrer och som absorberar vätskor. Vid tillämpningen av direktivet avses med sanitetsbindor inte endast bindor utan också trosskydd, detta eftersom dessa är en underkategori till sanitetsbindor och därmed uppfyller kriterierna för plastartiklar för engångsbruk. Båda produkterna består av liknande material och har samma tendens att bli marint skräp på grund av att de ofta spolas ned i toaletten efter användning. De kan då komma ut i den marina miljön genom avloppssystemet.

Tamponger av plast för engångsbruk består i allmänhet av tre skikt, inklusive en absorberande kärna som är gjord av antingen viskos, bomull, polyester eller en blandning av dessa fibrer. De kan inneslutas i en tampongapplikator som vanligen är gjord av plastbelagt papper (som innehåller en tunn plastfolie) eller hårdplast. Även om vissa kategorier av tamponger är gjorda av bomull så har många ett plastnät.

Bomullspinnar (tops)

Bomullspinnar behandlas i punkt 1 i del B i bilagan till engångsplastdirektivet. Bomullspinnar som är medicintekniska produkter undantas från direktivets tillämpningsområde. Med medicinteknisk produkt avses instrument, apparat, anordning, programvara, implantat, reagens, material eller annan artikel som enligt tillverkaren är avsedd att, antingen separat eller i kombination, användas på människor för vissa uppräknande medicinska ändamål, till exempel diagnos, behandling eller lindring av sjukdom, skada eller funktionsnedsättning (se artikel 2 i förordning (EU) 2017/745).

För förtydligande exempel, se tabell 4.15 (sid 34) i kommissionens vägledning om engångsplastprodukter:

Kommissionens riktlinjer om plastprodukter för engångsbruk (europa.eu)

 

Plastbärkassar

Det allmänna begreppet plastbärkassar definieras i förordningen om engångsprodukter som en påse i plast som tillhandahålls för att konsumenter ska kunna packa och bära varor från den plats där varorna tillhandahålls. Tunna plastbärkassar definieras som en plastbärkasse med tunnare väggar än 50 mikrometer. Mycket tunna plastbärkassar är påsar som är tunnare än 15 mikrometer och behövs av hygienskäl eller tillhandahålls för livsmedel som säljs i lösvikt. Plastbärkassar som har utformats för varaktigt bruk omfattas inte av reglerna.

För förtydligande exempel, se tabell 4.14 (sid 32) i kommissionens vägledning om engångsplastprodukter:

Kommissionens riktlinjer om plastprodukter för engångsbruk (europa.eu)