Bedömningsgrunder för miljökvalitet
Markförsurning i skogslandskapet
Markförsurning följs av flera andra kemiska förändringar i marken, bland annat ökad aluminiumhalt och minskade halter av kalciumjoner, magnesiumjoner och liknande ämnen. Dessa halter används här som kompletterande mått på markens surhet, vid sidan om pH-värdet.
Under 1900-talet har skogsmarken försurats påtagligt i stora delar av landet. På många håll i södra och västra Sverige har markens pH-värde sjunkit med 0,3–1,0 enheter. Nedfallet (depositionen) av svavel och andra försurande luftföroreningar är huvudorsak till utvecklingen. Intensivt skogsbruk kan också medföra markförsurning.
Försurning av marken följs av minskade halter av baskatjoner (kalcium-, magnesium-, natrium- och kaliumjoner). I stället ökar markens halt av aluminium i lättlöslig (utbytbar) form. Höga aluminiumhalter är skadliga för många marklevande organismer.
Minskad artrikedom
Växter och marklevande djur är i allmänhet anpassade till en viss surhet i marken. Markförsurning kan därför innebära att vissa arter försvinner. Andra arter kan komma i stället, men generellt minskar artrikedomen med ökad surhet.
Det sura nedfallet har de senaste åren minskat märkbart, men fortfarande överstiger det markens neutraliseringsförmåga i stora delar av Syd- och Mellansverige. I dessa områden kommer markförsurningen att fortsätta om inte nedfallet minskar ytterligare.
| Klass | Surhet |
pHH2o |
Effektiv basmättnad (%) | Utbytbart aluminium (mmol/kg torrsubstans) |
|---|---|---|---|---|
| 1-2 | Låg | > 5,5 | > 50 | < 3 |
| 3 | Måttlig | 4,4-5,5 | 10-50 | 3-10 |
| 4 | Hög | 4,0-4,4 | 6-10 | 10-12 |
| 5 | Mycket hög | < 4,0 | < 6 | > 12 |
Tillståndsklassningen bygger på tre olika mått på markens surhet: pH-värdet, basmättnaden och aluminiumhalten. pH-värdet används som utgångspunkt vid klassningen. Marken tilldelas den surhetsklass som anges av pH-värdet om minst en av de andra två parametrarna också faller inom denna klass, eller om en faller över och en under. Om båda dessa parametrar faller i högre eller lägre klass än pH-värdet justeras pH-klassningen ett steg uppåt respektive nedåt.
Klassificeringen gäller jordprov hämtade från de översta 5 centimeterna i anrikningsskiktet (B-horisonten) i väldränerad (ej alltför blöt) mark med medelålders eller äldre skog. På hyggen och i plant- och ungskog är markens pH-värde vanligen 0,2–1,0 enheter högre.
pH-värdet mäts i vattenlösning. Den effektiva basmättnaden definieras som baskatjonernas andel (i procent) av den totala halten av baskatjoner plus aluminiumjoner (Al3+) – alla halter ska räknas i ekvivalenter. Analys av baskatjonhalter görs efter extraktion i 1 M ammoniumacetat vid pH 7,00, medan aluminium extraheras i 1 M kaliumklorid.
Kombinerad med data om det nutida svavelnedfallet kan surhetsklassningen ge en uppfattning om risken att markförsurningen fortsätter. På så sätt kan man också få en uppfattning om den långsiktiga risken för försurningsskador på levande organismer i marker och angränsande vattenområden (se tabellen nedan).
| Surhetsklass | Deposition av svavel från mänsklig verksamhet | ||
|---|---|---|---|
| Låg (< 2,5 kg/ha år) | Måttlig (2,5-12 kg/ha år) | Hög (> 12 kg/ha år) | |
| Skaderisk | |||
| 1-2 | Liten | Liten | Måttlig |
| 3-4 | Liten | Måttlig | Hög |
| 5 | Måttlig | Hög | Hög |
Om det går bör också markens försurningskänslighet vägas in i riskbedömningen. I områden med kalkrik mark är risken för försurningsskador alltså liten även om svaveldepositionen är hög.