Stöd och information

Så går en tillstånds­prövning enligt miljöbalken till

Industriverksamhet ovanifrån
Granskad: ‎den ‎5‎ ‎februari‎ ‎2024

Hur går en tillståndsprövning för B-verksamheter till och vilka moment ingår innan och under? Här beskriver vi främst tillståndsprövning av miljöfarlig verksamhet som prövas av länsstyrelsens miljöprövningsdelegation.

Syftet med informationen är att på ett enkelt och överskådligt sätt informera om tillståndsprövningsprocessen för att öka kunskapen om den och därigenom bidra till rättssäkra och effektiva tillståndsprövningar. Samhället står inför en stor omställning och rättssäkra och effektiva tillståndsprövningar är en viktig del i industrins omställning. 

Sidan vänder sig till

Verksamhetsutövare som bedriver eller avser att bedriva miljöfarliga verksamheter som ska tillståndsprövas av miljöprövningsdelegationen vid länsstyrelsen, så kallade B-verksamheter. Även andra som kommer i kontakt med tillståndsprövning kan ha nytta av informationen.  

Bra att veta

Tillståndsprövningen har varit och är föremål för flera utredningar som har till uppgift att föreslå olika förändringar av bland annat reglerna som styr tillståndsprövningen. Informationen kan därför komma att uppdateras. 

Läsanvisning

Det finns stora likheter mellan vad som gäller för en verksamhet som ska tillståndsprövas av mark- och miljödomstolen och en som ska tillståndsprövas av miljöprövningsdelegationen vid länsstyrelsen. Detta gäller särskilt inför tillståndsprövningen. Samtidigt finns det skillnader, särskilt i handläggningen vid prövningsmyndigheten som beskrivs under avsnittet Tillståndsprövningen. Eftersom sidan beskriver vad som gäller för en miljöfarlig verksamhet som tillståndsprövas av miljöprövningsdelegationen behöver detta beaktas. 

Att ansöka om tillstånd kan delas in i olika moment. Vi har valt att dela in förfarandet utifrån momentens kronologiska ordning i tre avsnitt enligt följande.  

  • Inför ansökan om tillståndsprövning 
  • Tillståndsprövningen  
  • Överprövning  

Att driva miljöfarlig verksamhet med tillstånd hör inte till tillståndsprövningen men vi bedömer att det är bra att kort beskriva vad som gäller när en verksamhetsutövare har fått ett tillstånd.  Det finns därför ett avsnitt om att driva miljöfarlig verksamhet. 

Tillståndsprövningens moment illustreras på följande bild. 

illustration-tillstandsprovning-enligt-miljobalken.svg.svg

Frågor som inte behandlas

Frågor som till exempel ändring av villkor, prövning av uppskjutna frågor och förlängning av igångsättningstid är också en del av tillståndsförfarandet men behandlas inte.

Syftet med tillståndsprövningen

Tillståndsprövningen syftar till att på ett rättssäkert och effektivt sätt pröva verksamheter som påverkar omgivningen. Genom prövningen säkerställs ett godtagbart skydd för människors hälsa och miljön. Ett tillstånd ger också verksamhetsutövaren trygghet eftersom det krävs relativt mycket för att ändra det. Tillståndsprövningen syftar även till att ge allmänheten insyn och inflytande i prövningen.

Flera av de moment och krav som finns i dagens tillståndsprövning säkerställer att Sverige uppfyller internationella och EU-rättsliga åtaganden inom miljöområdet. Tillståndsprövningen är en del i det miljörättsliga regelsystemet som syftar till att uppnå en hållbar utveckling.  

Inför ansökan om tillstånd

Ett antal frågeställningar behöver besvaras och flera moment behöver genomföras innan tillståndsprövningen vid prövningsmyndigheten kan starta. Det handlar bland annat om att ta ställning till om verksamheten är tillståndspliktig och vilken prövningsmyndighet som ska pröva ansökan. För tillståndspliktiga verksamheter aktualiseras kravet på samråd. 

Här redogör vi för vad som gäller och vad som är viktigt att tänka på inför en ansökan om tillstånd. 

Anmälnings- eller tillståndsplikt kan gälla för att få bedriva miljöfarlig verksamhet. Det gäller både för ändring av en befintlig verksamhet och för ny verksamhet. Det innebär att verksamheten inte får bedrivas förrän den har genomgått ett anmälnings- eller tillståndsprövningsförfarande. 

I miljöprövningsförordningen (2013:251) finns de huvudsakliga reglerna om anmälnings- och tillståndsplikt. Tillståndsplikt kan också gälla enligt förordning (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd ifall vissa farliga ämnen hanteras. Tillstånd krävs också om tillsynsmyndigheten bedömer att en verksamhet kan antas medföra en betydande miljöpåverkan. Även i andra fall kan tillsynsmyndigheten förelägga verksamhetsutövaren om att söka tillstånd om verksamheten medför risk för betydande föroreningar eller andra betydande olägenheter för människors hälsa eller miljö. Nedan finns länkar till sidor som beskriver det mer ingående. Det går även att frivilligt söka tillstånd för en verksamhet som inte är tillståndspliktig. 

I miljöprövningsförordningen finns också reglerna för när en ändring av en verksamhet är anmälnings- eller tillståndspliktig.  

Om verksamheten är tillståndspliktig behöver processen som beskrivs nedan följas där bland annat samråd ska genomföras och antingen en miljökonsekvensbeskrivning eller en liten miljökonsekvensbeskrivning tas fram. 

Om verksamheten är anmälningspliktig gäller andra regler och information om det finns på sidan Anmälan om C-verksamhet.  

En verksamhet kan omfatta både miljöfarlig verksamhet och vattenverksamhet. Huvudregeln är att vattenverksamhet kräver tillstånd och att prövningen sker hos mark- och miljödomstolen, medan tillstånd för markavvattning som huvudregel prövas av länsstyrelsen.  

Eftersom det är viktigt att det görs en ändamålsenlig prövning av en verksamhets hela påverkan kan det innebära att en miljöfarlig verksamhet som ska prövas av miljöprövningsdelegationen, och en vattenverksamhet som ska prövas av mark- och miljödomstolen, behöver prövas gemensamt vid samma prövningsmyndighet. Sådan samordnad prövning sker vid mark- och miljödomstolen.  

Hitta vidare

Om verksamheten är tillståndspliktig och en betydande miljöpåverkan kan antas ska en specifik miljöbedömning genomföras. Det framgår av miljöbedömningsförordningen (2017:966) att vissa verksamheter alltid kan antas ha en sådan påverkan. För övriga verksamheter behöver risk för betydande miljöpåverkan undersökas. 

Detta görs bland annat genom att verksamhetsutövaren tar fram ett samrådsunderlag som möjliggör en bedömning av om verksamheten kan riskera att ge upphov till betydande miljöpåverkan och att ett så kallat undersökningssamråd hålls med vissa utpekade aktörer. Samrådet ska genomföras med bland annat enskilda som kan antas vara särskilt berörda och myndigheter. Naturvårdsverket deltar ibland i samråd.  

Undersökningssamrådet och utredningen i detta skede handlar om att undersöka om verksamheten kan antas medföra en betydande miljöpåverkan. Det är verksamhetsutövaren som ansvarar för dessa delar.

Hitta vidare

När en undersökning har genomförts är det länsstyrelsen som i ett särskilt beslut avgör om verksamheten kan antas medföra en betydande miljöpåverkan. Om verksamhetsutövaren anser att betydande miljöpåverkan kan antas krävs ingen undersökning och inte ett efterföljande beslut från länsstyrelsen. Redan i detta skede bör länsstyrelsen respektive verksamhetsutövaren uppmärksamma om verksamheten kan antas medföra betydande miljöpåverkan i ett annat land.   

Om en verksamhet medför en betydande miljöpåverkan ska en specifik miljöbedömning genomföras. 

Ingen betydande miljöpåverkan  

Om länsstyrelsen beslutar att en betydande miljöpåverkan inte kan antas ska en liten miljökonsekvensbeskrivning tas fram. Av den ska de upplysningar som behövs för en bedömning av de väsentliga miljöeffekter som verksamheten kan förväntas ge framgå. Även om det inte är närmare preciserat vad en liten miljökonsekvensbeskrivning ska innehålla så kan i många fall länsstyrelsens beslut om att verksamheten inte kan antas medföra betydande miljöpåverkan ge vägledning om hur den bör avgränsas och hur samrådsunderlaget kan användas. Detta betyder att verksamhetsutövaren inte behöver genomföra något avgränsningssamråd.  

Hitta vidare
Betydande miljöpåverkan 

När en specifik miljöbedömning ska genomföras måste ett samrådsunderlag tas fram. Samrådsunderlaget ligger till grund för det kommande avgränsningssamrådet och för den miljökonsekvensbeskrivning som tas fram tillsammans med ansökan För att alla aktörer på bästa sätt ska kunna lämna de synpunkter och den information som behövs för att underlätta arbetet med att ta fram ansökan och miljökonsekvensbeskrivningen är det viktigt med ett utförligt samrådsunderlag. Ett utförligt samrådsunderlag leder i många fall till att prövningen därefter löper på smidigare och går fortare. 

Om verksamheten eller åtgärden kan förväntas medföra gränsöverskridande miljöpåverkan ska samrådsunderlaget innehålla de uppgifter som krävs för att Sverige ska kunna underrätta det eller de berörda länderna om att en miljöbedömning har påbörjats och ge dessa länder möjlighet att delta i miljöbedömningen.  

Hitta vidare

En viktig del i den specifika miljöbedömningen är att hålla avgränsningssamrådet som handlar om att samråda om hur miljökonsekvensbeskrivningen ska avgränsas så att den får en lämplig omfattning och detaljeringsgrad.

  • Verksamhetsutövaren ansvarar för att ta fram ett tillräckligt samrådsunderlag.
  • Länsstyrelsens roll är att verka för att miljökonsekvensbeskrivningen får den omfattning och detaljeringsgrad som behövs för tillståndsprövningen.
  • Andra aktörer, som till exempel Naturvårdsverket och andra myndigheter samt enskilda som kan antas bli särskilt berörda men även allmänheten, har viktiga funktioner att fylla genom att bidra med kunskap och synpunkter på verksamhetens påverkan och ställa frågor som kan behöva utredas. 

För gränsöverskridande avgränsningssamråd har Naturvårdsverket ansvar att underrätta berörda länder. Verksamhetsutövaren bör därför i god tid innan samrådet påbörjas kontakta Naturvårdsverket så att underrättelsen sker smidigt och att tillståndsprocessen inte fördröjs. 

Hitta vidare

Verksamhetsutövaren ska sammanställa det som framkommit under avgränsningssamrådet och därefter ta fram sin ansökan och tillhörande miljökonsekvensbeskrivning. Ansökan ska vara skriftlig och i övrigt följa de krav som finns i 22 kap. miljöbalken. Ansökan ska bland annat innehålla förslag till skyddsåtgärder eller andra försiktighetsmått samt de övriga uppgifter som behövs för att kunna bedöma hur de allmänna hänsynsreglerna i 2 kap. miljöbalken följs.  

Vissa verksamheter är industriutsläppsverksamheter vilket innebär att hänsyn kan behöva tas till dokument som innehåller slutsatser om bästa tillgängliga teknik, så kallade BAT-slutsatser. Regler om statusrapport kan också aktualiseras till följd av en tillståndsprövning. Detta påverkar ansökans innehåll. 

För att minska behovet av kompletteringskrav hos prövningsmyndigheten, vilket gör att prövningen tar längre tid, är det ofta bra att lägga ner tid inför att ansökan lämnas in. Detta innebär inte att verksamhetsutövaren behöver gå med på alla de krav eller utredningar som andra aktörer önskar, men det är ofta en fördel om verksamhetsutövaren förklarar varför ställda krav och utredningar inte behövs. I slutändan är det prövningsmyndigheten som avgör behovet av krav och utredningar.   

Om det finns allvarliga brister i ansökan eller miljökonsekvensbeskrivningen, eller om berörda aktörer inte har fått möjlighet att delta i samrådet, kan det dessutom leda till att ansökan avvisas eller avslås.  

Hitta vidare

Hur lång tid tar samrådsprocessen och att ta fram en ansökan?

Verksamhetsutövaren har stor möjlighet att påverka tidsåtgången. En genomarbetad ansökan och ett bra samrådsförfarande ger förutsättningar för en effektiv tillståndsprövning. Det finns ingen statistik för hur lång tid momenten inför en ansökan tar.

Tillståndsprövningen

Tillståndsprövningen inleds med att en ansökan om tillstånd ges in till prövningsmyndigheten som inleder handläggningen av ansökan. Nedan framgår vad som gäller och vad som är viktigt att tänka på vid tillståndsprövningen. 

Tillståndsprövningen inleds med att verksamhetsutövaren ansöker om tillstånd vid prövningsmyndigheten. För A-verksamhet ska ansökan göras i mark- och miljödomstolen och för B-verksamhet hos miljöprövningsdelegationen. Om det är fråga om både en B-verksamhet och en vattenverksamhet i samma ansökan ska den göras hos mark- och miljödomstolen.  

Det finns stora likheter i mark- och miljödomstolens och miljöprövningsdelegationens handläggning men också skillnader. Informationen nedan beskriver handläggningen vid miljöprövningsdelegationen.  

Ansökan som ges in ska vara skriftlig och bland annat innehålla miljökonsekvensbeskrivningen om en sådan behövs. Länsstyrelsen tillhandahåller en gemensam e-tjänst där ansökan kan göras.  Miljöprövningsdelegationen handlägger och prövar sedan ansökan. Som handläggande myndighet ansvarar miljöprövningsdelegationen bland annat för att ärendet blir tillräckligt utrett och att de aktörer som ska få tillfälle att lämna yttrande får det.  

Ansökningshandlingarna ska ges in i det antal exemplar som miljöprövningsdelegationen anser behövs. Att ansökan, miljökonsekvensbeskrivningen och samrådet behöver uppfylla vissa krav finns information om vid Framtagande av ansökan och miljökonsekvensbeskrivning moment 1–6. 

Hitta vidare

Om verksamhetsutövaren (sökanden) har gett in för få exemplar av ansökningshandlingarna eller om ansökan är ofullständig ska miljöprövningsdelegationen förelägga verksamhetsutövaren att rätta till eventuella felaktigheter och komplettera med det som saknas. Om detta inte följs och bristerna är så väsentliga att ansökan inte kan ligga till grund för prövning får ansökan avvisas. Det betyder att den inte prövas i sak. 

Även om det inte är något krav kan miljöprövningsdelegationen remittera ansökan till olika myndigheter som får ge sin syn på om ansökan är tillräcklig för att kunna prövas eller om den behöver kompletteras. Naturvårdsverket lämnar ibland synpunkter på behovet av komplettering. Verksamhetsutövaren får ofta tillfälle att bemöta synpunkter och komplettera ansökan.  

Hitta vidare

När kompletteringsfasen är avslutad, och ansökan inte ska avvisas, kungörs ansökan och miljökonsekvensbeskrivningen. Kungörelse innebär att meddelande om att möjlighet finns att lämna synpunkter på ansökan och miljökonsekvensbeskrivningen publiceras på miljöprövningsdelegationens webbplats och annonseras i lokalpress. Miljöprövningsdelegationen kan välja att ge dem som kan beröras av verksamheten tillfälle att yttra sig över ansökan på annat lämpligt sätt än genom kungörelse. Det finns krav på att statliga och kommunala myndigheter ska ges tillfälle att lämna synpunkter.  

För verksamheter med gränsöverskridande miljöpåverkan där ett land begärt att få delta i miljöbedömningen ska detta framgå av kungörelsen. Det landet ska ges möjlighet att lämna synpunkter på den framtagna miljökonsekvensbeskrivningen och få tillgång till tillståndsansökan. Naturvårdsverket ansvarar för att detta så kallade Esbosamråd genomförs. 

Det är vanligt att det lämnas synpunkter på ansökan och verksamhetsutövaren får som huvudregel möjlighet att yttra sig över dem. Detta kallas för skriftväxling. Synpunkter kan komma från bland annat myndigheter såsom Naturvårdsverket, närboende och ideella organisationer.  Till miljöprövningsdelegationen kan vem som helst lämna synpunkter och det finns inget krav på att vara närboende eller berörd på något sätt.   

Miljöprövningsdelegationen har ett ansvar att se till att ärendet blir tillräckligt utrett för att ärendet ska kunna prövas. Det kan bli fråga om ett antal omgångar av skriftväxling där verksamhetsutövaren och övriga aktörer får möjlighet att yttra sig. Ibland räcker det med en omgång. Hur omfattande skriftväxlingen är kan bero på ärendets komplexitet och de synpunkter som lämnas.  

Miljöprövningsdelegationen kan vid behov hålla sammanträde med dem som berörs och hålla besiktning på platsen om det behövs för utredningen i ärendet. Detta kompletterar i så fall den skriftliga handläggningen.  

Hitta vidare

Verksamhetsutövaren ansvarar för att ta fram miljökonsekvensbeskrivningen men miljöprövningsdelegationen avslutar miljöbedömningen genom att miljöprövningsdelegationen tar ställning till om miljökonsekvensbeskrivningen uppfyller kraven i 6 kap. miljöbalken.

Om miljöprövningsdelegationen bedömer att miljökonsekvensbeskrivningen inte kan godkännas kan verksamheten inte få tillstånd. Ett sådant ställningstagande kan göras i ett särskilt beslut eller i samband med att tillståndsfrågan avgörs.

Miljöbedömningen avslutas genom att miljöprövningsdelegationen identifierar, beskriver och gör en slutlig och samlad bedömning av miljöeffekterna. Bedömningen baseras på vad som framgår i miljökonsekvensbeskrivningen och det som i övrigt har framkommit under handläggningen, det vill säga vad som framkommit från myndigheter, enskilda som är särskilt berörda, allmänheten samt till resultatet av eventuellt samråd mellan parterna i gränsöverskridande sammanhang. 

När handläggningen är avslutad och ärendet är redo att avgöras ska miljöprövningsdelegationen genom ett skriftligt beslut bestämma om tillstånd till den ansökta verksamheten kan ges eller inte. Det är i detta beslut som miljöprövningsdelegationen i de flesta fall beslutar om miljökonsekvensbeskrivningen kan godkännas eller inte.  

Beslutet innebär antingen att tillstånd inte ges, genom avvisning eller avslag, eller att tillstånd ges. Om tillstånd ges innehåller beslutet alltid ett antal krav på verksamhetsutövaren, till exempel i form av villkor, som måste följas.  

Om ett annat land deltagit i miljöbedömningen ska det slutliga beslutet delges detta land. Naturvårdsverket ansvarar för att översända beslutet. 

Frågor som kan avgöras senare eller av tillsynsmyndigheten 

Utgångpunkten är att miljöprövningsdelegationen ska ta ställning till alla frågor vid prövningstillfället men det finns möjlighet att under en prövotid skjuta upp vissa frågor eller att delegera vissa frågor till tillsynsmyndigheten. Att skjuta upp eller delegera en fråga innebär att alla frågor inte är slutligt reglerade i tillståndsbeslutet. Detta hindrar inte verksamhetsutövaren från att bedriva verksamhet med stöd av tillståndet. Frågor som är avgörande för om tillstånd kan meddelas eller inte, så kallade tillåtlighetsfrågor, får varken skjutas upp eller delegeras.  

Att skjuta upp en viss fråga, till exempel frågan om slutliga villkor rörande utsläpp till luft, kan göras när verkningarna av verksamheten inte kan förutses med tillräcklig säkerhet. Det får göras tills dess erfarenhet har vunnits av verksamhetens inverkan. Om en fråga skjuts upp innebär det att verksamhetsutövaren får utreda frågan vidare under en tid och redovisa utredningen för miljöprövningsdelegationen som sedan får ta ställning till hur frågan slutligen ska regleras. Det är vanligt att en tillfällig reglering av frågan, en så kallad provisorisk föreskrift, gäller fram tills frågan är avgjord.   

Möjligheten att delegera en fråga till tillsynsmyndigheten får användas om det är villkor av mindre betydelse. Detta innebär att tillsynsmyndigheten kan besluta om villkor i den delegerade frågan.  

Om ingen överklagar miljöprövningsdelegationens beslut inom överklagandetiden vinner det laga kraft. 

Börja verksamheten innan laga kraft?

Huvudregeln är att en verksamhet inte får påbörjas innan tillståndsbeslutet vunnit laga kraft men miljöprövningsdelegationen kan besluta att verksamheten får påbörjas trots att beslutet inte vunnit laga kraft. Detta kallas för verkställighetsförordnande. Att påbörja en verksamhet med stöd av ett verkställighetsförordnande görs alltid på verksamhetsutövarens risk eftersom beslutet kan överklagas och ändras. Den myndighet som ska pröva överklagandet kan också i ett särskilt beslut bestämma att verkställighetsförordnandet inte längre ska gälla.  

50 %
av ärendena får beslut inom 335 dagar

Hur lång tid tar tillståndsprövningen?

Statistik från 2023 visar att handläggningstiden för hälften av ärendena, från inkommen ansökan till miljöprövningsdelegationens beslut, som mest tar 335 dagar.

Statistik om handläggningstider

Överprövning

Tillståndsprövningen behöver inte vara avslutad när prövningsmyndigheten har meddelat tillståndsbeslutet eftersom sådana beslut kan överklagas.

Miljöprövningsdelegationens beslut kan överklagas till mark- och miljödomstolen av den som berörs av beslutet. Detta betyder att verksamhetsutövaren har möjlighet att överklaga beslutet. Närboende och vissa ideella organisationer brukar också ha rätt att överklaga. Detsamma gäller vissa kommunala och statliga myndigheter. I princip har motsvarande organisationer och myndigheter i ett annat land som deltagit i en gränsöverskridande miljöbedömningsprocess samma rätt att överklaga som en organisation och myndighet i det egna landet. Särskild rätt att överklaga ett beslut i ett annat land ges genom Nordiska miljöskyddskonventionen och den Svensk-Finska gränsälvsöverenskommelsen. 

Ett överklagande måste göras i rätt tid. För part som företräder det allmänna, såsom myndigheter och kommunala nämnder, är överklagandetiden tre veckor från beslutet och för övriga är det tre veckor från det att den som vill överklaga fått del av beslutet.  

Överklagandet ska ges in till den myndighet som meddelade beslutet, det vill säga miljöprövningsdelegationen, som avgör om överklagandet har kommit in i rätt tid. Om överklagandet har gjorts i rätt tid ska det lämnas över till mark- och miljödomstolen. Annars ska miljöprövningsdelegationen avvisa överklagandet.  

Mark- och miljödomstolen har att ta ställning till om den som överklagat har rätt att överklaga eller om överklagandet ska avvisas. Om överklagandet är gjort av någon som har rätt överklaga ska överklagandet prövas.  

Vad mark- och miljödomstolen ska pröva avgörs av de yrkanden som framställts av den eller de som har överklagat och vad som har prövats av miljöprövningsdelegationen. Har bara verksamhetsutövaren överklagat och endast yrkat att ett visst villkor ska mildras ska det bara prövas om villkoret ska stå fast eller ändras i mildrande riktning helt eller delvis enligt överklagandet. Har i stället endast en närboende överklagat ett beslut om att tillstånd har getts och yrkar att tillstånd inte ska ges ska hela tillåtlighetsfrågan och tillståndet prövas. I ett sådant fall kan inte mildring av villkor komma i fråga, däremot kan tillståndet upphävas eller villkor skärpas. De båda exemplen illustrerar regeln att den som överklagar inte ska kunna få ett sämre utfall genom att överklaga. Om både verksamhetsutövaren och en närboende överklagar enligt exemplen ovan är det yrkanden i de båda överklagandena som styr vad som ska prövas. Vad som ska prövas brukar kallas för prövningsramen.  

Handläggningen är, bortsett från möjligheten till sammanträde och syn, skriftlig. Mark- och miljödomstolen ger i regel dem som är motparter till den som överklagat (klagande), tillfälle att yttra sig. Detta kallas skriftväxling. Hur omfattande skriftväxlingen är beror på målets komplexitet och vad som kommer fram under handläggningen. Om mark- och miljödomstolen inte ändrar det överklagade beslutet behöver den inte ge motparterna tillfälle att yttra sig.  

En skillnad mot handläggningen i miljöprövningsdelegationen är att endast klagande och de som är motparter har rätt att yttra sig i målet. Det är fråga om en process mellan parterna i målet. Ett avsteg från detta är att mark- och miljödomstolen kan begära in yttranden från en myndighet om den anser att det behövs för utredningen i målet. Den myndigheten är då remissmyndighet och yttrandet kallas för remissyttrande. Remissmyndigheten har inte möjlighet att framställa yrkanden.   

Mark- och miljödomstolen kan hålla sammanträde. Detsamma gäller med syn, det vill säga att besök sker på platsen som är aktuell i målet. Varken sammanträde eller syn är obligatoriska moment. 

När mark- och miljödomstolen har berett målet färdigt kan det avgöras. Mark- och miljödomstolen tar då ställning till om det finns anledning att, helt eller delvis, ändra det överklagade beslutet eller om det ska stå fast. Detta sker genom en dom.  

Om ingen överklagar mark- och miljödomstolens dom vinner den laga kraft.  

Mark- och miljödomstolens dom kan överklagas till Mark- och miljööverdomstolen. Mark- och miljööverdomstolen är den sista instansen för tillståndsprövningar som inletts vid miljöprövningsdelegationen. För att Mark- och miljööverdomstolen ska pröva överklagandet krävs prövningstillstånd.  Precis som vid överklagande av miljöprövningsdelegationens beslut krävs att överklagandet görs i rätt tid av någon som har rätt att överklaga.  

Meddelas prövningstillstånd är handläggningen i Mark- och miljööverdomstolen likartad den i mark- och miljödomstolen. Detta innebär bland annat att det är en process mellan parterna i målet och att handläggningen är skriftlig men att som komplement till den finns det möjlighet till sammanträde och syn.  

När Mark- och miljööverdomstolen bedömer att målet har beretts färdigt kan det avgöras. Mark- och miljööverdomstolen tar då ställning till om det finns anledning att, helt eller delvis, ändra mark- och miljödomstolens dom eller om den ska stå fast. Detta beslut sker genom en dom.  

Hitta vidare

Hur lång tid tar en överprövning?

Det finns inget enkelt svar på frågan om hur lång tid en överprövning tar. Faktorer som sannolikt påverkar är bland annat vad överklagan handlar om, frågans komplexitet, antalet parter som har överklagat och om överklagan tas upp i flera instanser.

Handläggningstid för miljötillståndsprövning

Att driva miljöfarlig verksamhet med tillstånd

Som verksamhetsutövare ansvarar du för att de regler som berör din verksamhet följs. Du ska också kunna visa för tillsynsmyndigheten att regelverken uppfylls och att verksamheten aktivt arbetar med att förebygga, hindra eller motverka att verksamheten medför skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön. Att verksamheten hushållar med råvaror och energi, att mängden avfall minimeras samt att de kemiska produkter som används har en så liten miljöpåverkan som möjligt.  

Tillsynen grundar sig på reglerna i miljöbalken. Tillståndspliktiga miljöfarliga verksamheter tillsynas av länsstyrelsen men det är också vanligt att tillsynen är överlåten till den kommun som verksamheten ligger i. 

Tillsynsmyndighetens huvudsakliga uppgift är att kontrollera att din verksamhet efterlever miljöbalkens regler, inklusive föreskrifter, domar och beslut. Tillsynen innefattar bland annat kontroll av meddelade tillstånd och villkor, bedömning av statusrapport, genomgång av årlig miljörapport och uppföljning av verksamhetens egenkontroll. En bra tillsyn ger en trygghet kring att olika verksamheter bedrivs på lika villkor. Vid brister ska tillsynsmyndigheten vidta de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse. Tillsynsmyndigheten ska även genom information eller motsvarande underlätta för din verksamhet att följa reglerna. Ifall tillsynsmyndigheten bedömer att villkoren i tillståndet inte är tillräckliga föreligger en skyldighet att initiera en omprövning. 

Kravet på egenkontroll innebär att du som verksamhetsutövare regelbundet ska kontrollera verksamheten och dess påverkan på miljön samt kontinuerligt arbeta för att minska verksamhetens miljöpåverkan och tillse att du har tillräcklig kunskap för att uppfylla miljöbalkens krav. Egenkontrollen innefattar att du har bra rutiner för drift, skötsel och underhåll och att du gör åtgärder så att regelverk alltid följs.  

Ett kontrollprogram är en del av egenkontrollen men koncentrerar sig på hur kontrollen av villkoren ska utföras. Du lämnar själv in förslag på kontrollprogram som tillsynsmyndigheten sedan tar ställning till. 

Som vägledning för din verksamhets egenkontroll finns bland annat bestämmelser i förordningen om verksamhetsutövares egenkontroll. Dessutom finns allmänna råd och en handbok från Naturvårdsverket. 

Förordning (1998:901) om verksamhetsutövares egenkontroll (riksdagen.se)

Egenkontroll för verksamhetsutövare

Alla tillståndspliktiga verksamheter är skyldiga att årligen lämna in en miljörapport.

Miljörapportering

Den som driver en tillståndspliktig miljöfarlig verksamhet eller driver en miljöfarlig verksamhet med ett frivilligt tillstånd ska betala en avgift för prövning och tillsyn enligt miljöbalken. Avgiften ska betalas varje år och täcker statens kostnader för prövning och tillsyn. Ifall tillsynen är överlåten till kommun tar kommunen ut avgift för tillsynen, länsstyrelsen tar då också ut en avgift för att täcka statens kostnader för prövning. 

Förordning (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken (riksdagen.se)

Om du bryter mot vissa bestämmelser i miljöbalken ska tillsynsmyndigheten ta ut en miljösanktionsavgift. Vilka bestämmelser som är förknippade med en miljösanktionsavgift framgår av förordningen om miljösanktionsavgifter. Ett exempel på när du som verksamhetsutövare behöver betala en avgift är om du är försenad med att lämna in miljörapporten. 

Om tillsynsmyndigheten kan konstatera att en straffsanktionerad bestämmelse i 29 kap miljöbalken har överträtts föreligger en skyldighet att anmäla det till Polismyndigheten eller Åklagarmyndigheten. Det är Polismyndigheten och Åklagarmyndigheten som utreder om överträdelsen också utgör ett brott. 

Frågor och svar

I 17 kap. miljöbalken finns bestämmelser om att det är regeringen som ska eller har möjlighet att pröva tillåtligheten av en verksamhet, det vill säga att det är regeringen som tar ställning till om den kan tillåtas eller inte.  

Regeringens tillåtlighetsprövning enligt 17 kap. miljöbalken

För anmälningspliktiga verksamheter gäller att de inte får påbörjas förrän de har anmälts till tillsynsmyndigheten och det gått minst sex veckor, om inte tillsynsmyndigheten bestämmer något annat. Detta innebär att har tillsynsmyndigheten inte fattat något beslut inom sex veckor kan verksamheten bedrivas.  

För tillståndspliktiga verksamheten gäller följande. 

Det inte tillåtet att påbörja en tillståndspliktig verksamhet innan prövningsmyndigheten har meddelat ett tillstånd. Huvudregeln är också att beslutet ska ha vunnit laga kraft. Det finns avsteg från denna huvudregel.  

Prövningsmyndigheten får besluta att en verksamhet får påbörjas trots att tillståndsbeslutet inte vunnit laga kraft. Detta kallas för verkställighetsförordnande. Att påbörja en verksamhet med stöd av ett verkställighetsförordnande görs alltid på verksamhetsutövarens risk eftersom ett beslut som inte vunnit laga kraft och överklagas kan komma att ändras av den överprövande instansen. Den överprövande instansen kan också i ett särskilt beslut bestämma att verkställighetsförordnandet inte längre ska gälla. 

Prövningsmyndigheten kan också i ett särskilt beslut avgöra om verksamheten kan tillåtas eller inte. Detta kallas för ett tillåtlighetsbeslut. Ett tillåtlighetsbeslut innebär att frågor om hur verksamheten närmare ska regleras får avgöras i ett senare beslut. Om prövningsmyndigheten funnit att verksamheten är tillåtlig och om verksamhetens snara genomförande är angelägen, får den genom ett särskilt beslut ge tillstånd till de arbeten som behöver utföras. Detta kallas för byggnadsdom. En byggnadsdom ger verksamhetsutövaren möjlighet att påbörja nödvändiga arbeten innan det slutliga beslutet om hur verksamheten ska regleras har meddelats.  

Begrepp

Om prövningsmyndigheten fattar ett beslut om avslag innebär det i en tillståndsprövning att sökanden inte får det sökta tillståndet av prövningsmyndigheten för att prövningsmyndigheten bedömer att förutsättningarna för att ge ett tillstånd inte är uppfyllda.  

Ett avslag på ett överklagande innebär att den myndighet som prövar överklagandet inte bedömer att det finns skäl att ändra det överklagade beslutet.  

Jämför skillnaden med avvisning.  

Ett beslut om avvisning innebär i en tillståndsprövning att prövningsmyndigheten inte ger sökanden det sökta tillståndet för att prövningsmyndigheten bedömer att vissa grundläggande förutsättningar inte är uppfyllda. Det kan handla om att utredningen är så bristfällig att den inte kan ligga till grund för en prövning eller att samrådet inte hållits med alla som skulle ha varit med i det. Ett beslut om avvisning innebär att prövningsmyndigheten inte prövar ansökan i sak, det vill säga om verksamheten kan bedrivas på den aktuella platsen och i sådant fall under vilka förutsättningar.   

En avvisning på ett överklagande innebär att den myndighet som prövar överklagandet inte tar upp det till prövning. Det innebär att det överklagade beslutet inte ändras med anledning av överklagandet. Avvisning kan bli aktuellt om den som överklagar inte har rätt att överklaga.  

Jämför skillnaden med avslag.  

Enligt 9 kap. 1 § miljöbalken är miljöfarlig verksamhet

  • utsläpp av avloppsvatten, fasta ämnen eller gas från mark, byggnader eller anläggningar i mark, vattenområden eller grundvatten, 
  • användning av mark, byggnader eller anläggningar på ett sätt som kan medföra olägenhet för människors hälsa eller miljön genom annat utsläpp än som avses i föregående punkt eller genom förorening av mark, luft, vattenområden eller grundvatten, eller 
  • användning av mark, byggnader eller anläggningar på ett sätt som kan medföra olägenhet för omgivningen genom buller, skakningar, ljus, joniserande eller icke-joniserande strålning eller annat liknande.

Detta innebär att en mängd olika saker kan utgöra miljöfarlig verksamhet. En miljöfarlig verksamhet behöver inte vara anmälnings- eller tillståndspliktig.

Ett dokument som innehåller en beskrivning av miljöeffekterna av en viss miljöfarlig verksamhet, vilka skyddsåtgärder man planerar och alternativa lösningar för verksamheten. 

Den som uppträder i en tillståndsprocess och kan framställa yrkanden. Till exempel sökanden, som yrkar att tillstånd ska ges för den miljöfarliga verksamhet som sökanden vill bedriva. 

Den myndighet som beslutar om tillstånd till miljöfarlig verksamhet kan ges. För tillståndspliktig miljöfarlig verksamhet är det miljöprövningsdelegationen vid länsstyrelsen eller mark- och miljödomstolen som är prövningsmyndighet.  

Ett eller flera tillfällen då närboende och de myndigheter som berörs av ett projekt kan få framföra sina synpunkter och diskutera så att man får ett bättre underlag till en ansökan om tillstånd och miljökonsekvensbeskrivning. Man kan framföra synpunkterna muntligt vid ett möte eller skriftligt (via mail eller post).

Den som ansöker om ett tillstånd. 

Den som driver en miljöfarlig verksamhet.  

Relaterad vägledning

    Gränsöverskridande miljöeffekter?

    Enligt Esbokonventionen finns krav på att informera grannländer och allmänheten om planerade verksamheter som kan orsaka gränsöverskridande miljöeffekter. Här kan du läsa mer om denna process och följa aktuella ärenden.