Påskyndad utbyggnad av förnybar energi
Mellan den 30 december 2022 och 30 juni 2024 gäller Förordning (EU) 2022/2577, om fastställande av en ram för att påskynda utbyggnaden av förnybar energi. På denna sida hittar du kortfattad vägledning till förordningen.
För att påskynda utbyggnaden av förnybar energi har Europeiska Unionens Råd antagit förordning (EU) 2022/2577. Anledningen är framförallt kriget i Ukraina och dess påverkan på Europeiska unionens energiförsörjning och energipriser.
Sidan vänder sig till
Myndigheter, länsstyrelser, kommuner och branschföreträdare.
Bra att veta
Vägledningen uppdateras löpande.
Förändringarna i korthet
Förordningen innebär i korthet att det fastställs tidsfrister för tillståndsförfaranden för viss solenergiutrustning, uppgradering av befintliga anläggningar för produktion av förnybar el och installation av värmepumpar. Dessutom införs en regel om att projekt för produktion av förnybar energi som utgångspunkt ska ses som ett tvingande allmänintresse vid prövningar av artskyddsdispens, Natura 2000-tillstånd och undantag från förbud mot att påverka vattenmiljön på ett otillåtet sätt enligt ramdirektivet för vatten.
Förordningen gäller för tillståndsförfaranden som har ett startdatum som infaller under den tidsperiod som förordningen är gällande. Naturvårdsverket bedömer att det avser ansökningar eller anmälningar som har kommit in till den myndighet som ska handlägga ärendet under den tidsperiod som förordningen gäller, dvs. mellan den 30 december 2022 och den 30 juni 2024.
Så som Naturvårdsverket tolkar förordningen omfattar begreppet ”tillståndsförfarande” i en svensk kontext olika sorters tillstånds-, dispens-, anmälnings- och lovförfaranden enligt såväl miljöbalken som andra författningar.
Tidsfristerna ska, enligt art. 2.1 b), omfatta tiden från det att den berörda myndigheten bekräftar mottagandet av en fullständig ansökan till det att den berörda myndigheten meddelar ett slutligt beslut.
Naturvårdsverket vill särskilt peka på följande delar i förordningen som rör
- Hur regeln om tvingande allmänintresse påverkar frågor om bland annat artskydd (artikel 3)
- Prövningar som rör uppgradering av befintliga anläggningar för förnybar el (artikel 5)
- Ändrade krav på specifik miljöbedömning för solenergiutrustning (artikel 4)
- Tidsfrister för handläggningen av värmepumpar (artikel 7)
Ytterligare vägledning om förordningen finns hos Boverket:
EU-förordning påverkar handläggning (boverket.se)
Vägledning finns också hos Energimyndigheten.
Ny förordning för att påskynda utbyggnaden av förnybar energi (energimyndigheten.se)
Allmänintresse som utgångspunkt (art. 3)
Genom förordningen införs en regel om att planering, uppförande och drift av anläggningar för produktion av förnybar energi ska antas vara av tvingande allmänintresse och av vikt för människors hälsa och säkerhet. Även deras anslutning till nätet, det tillhörande nätet och lagringstillgångar omfattas. Detta gör det möjligt för sådana projekt att omfattas av en förenklad bedömning. Regeln blir aktuell i förhållande till bestämmelser om artskydd och Natura 2000 som regleras i de så kallade naturvårdsdirektiven och i samband med tillämpning av undantag från förbud kopplade till ramdirektivet för vatten.
Det gäller bland annat möjligheten att bevilja tillstånd för verksamheter som medför skada på ett Natura 2000-område samt möjligheten att bevilja dispens från artskyddsbestämmelser.
I den svenska lagstiftningen återfinns dessa undantagsmöjligheter i 7 kap. 29 § miljöbalken respektive 14 § artskyddsförordningen (2007:845). Enligt Naturvårdsverkets tolkning innebär förordningen inte någon förändring när det gäller de övriga förutsättningar som måste vara uppfyllda för att undantag ska kunna medges enligt de aktuella bestämmelserna.
Vid avvägningar i de enskilda fallen ska enligt artikel 3 projekt som bedöms vara sådana tvingande allmänintressen prioriteras. Detta ska dock tillämpas för artskyddsdispenser endast i de fall lämpliga åtgärder för bevarande av de aktuella arterna kan vidtas som bidrar till att bestånden kan bibehålla eller återfå en gynnsam bevarandestatus och att tillräckliga ekonomiska resurser ställs till förfogande för detta.
I förordningen ges medlemsländerna möjlighet att begränsa tillämpningen av bestämmelsen om tvingande allmänintresse till vissa delar av landet, vissa typer av tekniker eller vissa typer av projekt. Det är i det här skedet oklart om sådana nationella anpassningar kommer göras i Sverige.
Uppgradering av befintliga anläggningar för förnybar elproduktion (art. 5)
Artikel 5 innehåller regler för uppgradering av kraftverk för förnybar energi. Naturvårdsverket tolkar formuleringen i artikel 5 (”kraftverk”) tillsammans med definitionen av ”uppgradering” i art. 2.10 i det så kallade förnybartdirektivet som att bestämmelsen gäller anläggningar som använder förnybara energikällor för produktion av elektricitet. Naturvårdsverket tolkar även bestämmelsen som att en anläggning kan omfattas även om andra energislag, till exempel värme, samtidigt kan produceras vid anläggningen.
Vad som räknas som förnybar energi framgår av art. 2.1 i förnybartdirektivet. Exempelvis omfattas förbränningsanläggningar där biomassa eldas för produktion av el samt vatten-, vind- och vågkraftverk.
Vad som räknas som biomassa framgår av art. 2.24 i förnybartdirektivet: den biologiskt nedbrytbara delen av produkter, avfall och restprodukter av biologiskt ursprung från jordbruk, inklusive material av vegetabiliskt och animaliskt ursprung, av skogsbruk och därmed förknippad industri inklusive fiske och vattenbruk, liksom den biologiskt nedbrytbara delen av avfall, inklusive industriavfall och kommunalt avfall av biologiskt ursprung.
Eftersom avfall som är av biologiskt ursprung eller biologiskt nedbrytbart räknas som biomassa kan även förbränningsanläggningar som förbränner sådant avfall omfattas.
Tidsfrister för uppgradering enligt art. 5.1 och 5.2
Enligt artikel 5 får tillståndsförfarandet som behövs för att anläggningar för produktion av förnybar el ska kunna uppgraderas inte vara längre än sex månader. Även uppgraderingar av deras anslutning till nätet omfattas. Om uppgraderingen inte leder till en större kapacitetsökning för kraftverket än 15 % gäller enligt förordningen en handläggningstid om tre månader för anläggningens nätanslutning.
Det följer av definitionen av uppgradering i art. 2.10 i förnybartdirektivet att ett tillståndsförfarande ska gälla att ersätta kapacitet eller att öka en anläggnings effektivitet eller kapacitet för att det ska vara fråga om en uppgradering. Det framgår vidare att det kan omfatta helt eller delvist utbyte av anläggningar eller driftsystem och driftsutrustning.
Naturvårdsverket uppfattar begreppet uppgradering som att en ändring ska ha som syfte att ersätta eller öka möjligheten till produktion av el för att omfattas. Det görs lämpligen en samlad bedömning av en ansökan eller anmälan för att avgöra om den kan anses utgöra en uppgradering. Om en ändring främst har ett annat syfte, och bara en liten del av ändringen kan anses utgöra en uppgradering bör rimligen inte reglerna om handläggningstider vara tillämpliga. Att en ändring har som bieffekt att det sker en viss ökad elproduktion bör rimligen inte heller vara tillräckligt för att reglerna ska vara tillämpliga. Detta eftersom ansökan då främst har ett annat syfte än att ersätta kapacitet eller öka anläggningens effektivitet eller kapacitet för produktion av förnybar el.
För det fall en specifik miljöbedömning ska ske i enlighet med gällande bestämmelser ska miljöbedömningen färdigställas inom tidsfristen. Enligt skälen till förordningen (punkten 20) framgår att medlemsstaternas skyldigheter i fråga om allmänhetens deltagande och tillgång till rättslig prövning som följer av Århuskonventionen fortsätter att vara tillämpliga. Även dessa aspekter måste därför planeras in inom tidsfristen. Det krävs därför en god planering för att uppfylla samtliga krav inom tidsfristen, såsom att ge allmänheten skälig tid att få tillgång till information och ge dem möjlighet att yttra sig.
De nya reglerna innebär krav på kortare tid än den tidsfrist om ett år (med möjlighet till förlängning) som redan gäller för ansökningar om tillstånd eller dispens eller för anmälningar i ärenden som avser uppgradering av befintliga anläggningar för produktion av förnybar el och utrustning för anslutning av dessa till elnätet enligt 8 § Förordning (2021:757) om tidsfrister och kontaktpunkt för vissa ärenden som gäller tillförsel av förnybar energi.
Begränsning av miljöbedömning vid uppgradering enligt art. 5.3
Förordningen innehåller en begränsning i vad som ska ingå i en specifik miljöbedömning för en uppgradering av kraftverk för förnybar energi eller den tillhörande nätinfrastrukturen. Begränsningen innebär att det endast är de potentiella betydande konsekvenserna av ändringen eller utvidgningen jämfört med det ursprungliga projektet som ska tas med i miljöbedömningen. Begränsningen gäller även för en eventuell bedömning av om en uppgradering medför betydande miljöpåverkan (görs enbart för uppgraderingsprojekt som inte automatiskt anses medföra betydande miljöpåverkan).
Ändrade krav på specifik miljöbedömning för solenergiutrustning (art. 4)
Installation av solenergiutrustning och samlokaliserade energilagringstillgångar på artificiella konstruktioner undantas från kravet i art. 4.2 MKB-direktivet3, vilket innebär att sådana installationer inte kräver en miljöbedömning. Undantaget gäller även för de fall en anläggning ingår bland de uppräknade verksamheterna i punkten 3 a och b i bilaga II till det direktivet. Undantaget innefattar även ändringar av sådana verksamheter i enlighet med punkten 13 a i bilaga II.
Tidsfrister för handläggningen av värmepumpar (art. 7)
Enligt artikel 7.1 får tiden för att handlägga en anmälan, en ansökan eller en dispens om installation av jordvärmepump med en elektrisk kapacitet under 50 MW inte överstiga tre månader från det att sökanden inlämnat ett komplett underlag. Naturvårdsverket anser att begreppet jordvärmepump innefattar bergvärmepump. För övriga värmepumpar, av samma storlek, gäller att handläggningstiden inte får överstiga en månad. Det kan exempelvis vara värmepumpsanläggning som tar energi från spillvatten, sjö, vattendrag och grundvatten.
Enligt miljöbalkens regelverk kräver en installation av annan värmepump än en luftvärmepump ett eller flera beslut från myndighet. Anläggningens storlek avgör vilken typ av anmälan som krävs. Vidare kan kommunala föreskrifter och föreskrifter för vattenskyddsområden ange att tillstånd eller dispens behöver sökas. Direktivets krav på tidsfrister gäller oavsett ärendetyp och den sökande ska snarast möjligt ska få bekräftat att ärendet är komplett.
Frågor och svar
Ansökningar som var ingivna men inte kompletta när förordningen blev gällande, och som blir kompletta under tiden den gäller, omfattas de av förordningen?
Enligt Naturvårdsverkets bedömning omfattas inte ansökningar som var inlämnade redan före förordningen började gälla (se artikel 1). Med startdatum kan i detta avseende förstås när ansökan först lämnades in, dvs när ärendet inleddes.
Gör EU-förordningen skillnad på jordvärmepump och bergvärmepump?
Nej, i den svenska översättningen används ordet jordvärmepump, det engelska uttrycket är ”ground source heat pumps”. Ett samlingsbegrepp som omfattar jord- och bergvärme. Naturvårdsverket bedömer därför att även bergvärme omfattas av förordningens krav på tre månaders handläggningstid.
Vad menas med att den elektrisk kapaciteten är lägre än 50 MW?
Med elektrisk kapacitet lägre än 50 MW avses att maximal tillförd elenergi till värmepumpen inte tekniskt kan nå upp till 50 MW.
Får tillsynsmyndigheten göra undantag från angivna handläggningstider?
Nej.
Vad gäller om värmepumpen avser att installeras i ett vattenskyddsområde och både dispens enligt vattenskyddsföreskriften och tillstånd enligt kommunal föreskrift krävs?
Naturvårdsverket tolkar EU-förordningen så att respektive ärende som rör anläggningen ska hanteras inom de beslutade tidsfristerna, dvs att tidsfristerna räknas separat för varje prövning. Det är upp till sökanden om man vill lämna in de olika ansökningarna vid samma tidpunkt eller genomföra en prövning i taget.
Vad gäller om anmälan om värmepump avser C-verksamhet som inte är en jord- eller bergvärmepumpsanläggning?
Gäller att verksamheten enligt 9 kap 6 c § miljöbalken får påbörjas tidigast sex veckor efter det att anmälan har gjorts eller tidigast efter en månad med anledning av EU-förordningen?
EU-förordningen är direkt bindande för medlemsstaterna och trumfar alla nationella bestämmelser. Genom att tillsynsmyndigheten behöver följa tidsangivelserna för handläggningstid uppstår inte problemet, dvs sökanden erhåller beslutet inom en månad och kan direkt därefter påbörja inrättandet förutsatt att inte också andra godkännanden behövs.
Har regeringen meddelat undantag från EU-förordningen för vissa områden eller typer av värmepumpar?
Nej, i Sverige har det inte beslutas om några sådana undantag som är möjliga att göra med hänsyn till bland annat försvarsintressen enligt artikel 7.3.