Omprövning och återkallelse av tillstånd

I vägledningen ”Omprövning och återkallelse av tillstånd för miljöfarlig verksamhet” har vi samlat information om nu gällande lagstiftning och tillgänglig praxis. I underlaget beskrivs även tillsynsmyndighetens roll i frågor som rör omprövning och återkallelse, vem som kan väcka talan samt vilket underlag som krävs vid en ansökan.

Enligt 24 kap. 5 § miljöbalken får tillståndsmyndigheten under vissa förhållanden ompröva tillstånd och villkor för miljöfarlig verksamhet, vattenverksamhet samt tillstånd enligt miljöskyddslagen (1969:387) och vattenlagen (1918:523). Möjligheten begränsas av 24 kap. 9 § miljöbalken som anger att de nya villkoren eller begränsningarna inte får vara så ingripande att verksamheten inte kan bedrivas eller att den avsevärt försvåras.

En omprövning avser inte en prövning av verksamhetens tillåtlighet, utan endast en förnyad prövning av någon eller några aspekter av verksamheten. Vid en omprövning sker en förnyad prövning och det kan ställas strängare krav på skyddsåtgärder eller begränsningar i de delar som är uppe till prövning. En tillämpning av bland annat de allmänna hänsynsreglerna i 2 kap. miljöbalken avgör vilka ändrade krav som kan föreskrivas. Liksom vid en ansökan om tillstånd är det även vid en omprövning verksamhetsutövaren som ska visa att hänsynsreglerna uppfylls.

Någon av grunderna i 24 kap. 5 § miljöbalken behöver föreligga för att omprövning ska kunna ske. Grunderna avser omständigheter hänförliga till förhållanden i miljön, till tillståndsinnehavaren och till utvecklingen av ny teknik. Därtill kan tillstånd alltid omprövas efter 10 år.

Bestämmelser om återkallelse av tillstånd och förbud mot fortsatt verksamhet finns i 24 kap. 3 § miljöbalken. Till skillnad från omprövningsbestämmelserna är bestämmelserna om återkallelse allmängiltiga och omfattar alla slags tillstånd, dispenser och godkännanden som meddelats med stöd av miljöbalken. Om förutsättningar föreligger får tillståndsmyndigheten helt eller delvis återkalla tillstånd, dispens eller godkännande.

Bestämmelserna om tillsyn, omprövning och återkallelse i miljöbalken är tätt sammankopplade. Som ett led i tillsynen av tillståndspliktiga verksamheter ingår att fortlöpande bedöma om villkoren är tillräckliga. I de fall tillsynsmyndigheten finner brister i en verksamhet eller risker för olägenhet ska myndigheten i första hand bedöma om bristerna kan hanteras inom ramen för tillsynen, till exempel genom ett föreläggande med stöd av 26 kap. 9 § miljöbalken. Förelägganden med stöd av 26 kap. 9 § miljöbalken får dock inte begränsa ett rättskraftigt tillstånd och tillsynsmyndigheten kan inte ställa ytterligare krav på något som regleras i tillståndet. I sådana fall får tillsynsmyndigheten istället bedöma om det finns förutsättningar för omprövning för att ytterligare krav ska kunna ställas.

Tillsynsmyndigheten ska även i tillsynen identifiera om det är uppenbart att villkor saknas eller om ett villkor är alltför generöst och om det är av betydelse för verksamhetens påverkan på människors hälsa och miljön. Bedömningen av om det föreligger behov av omprövning bör utgå från de allmänna hänsynsreglerna och risken för olägenheter för människors hälsa och miljön. Tillsynsmyndigheten kan med stöd av 26 kap. 21 § miljöbalken förelägga en verksamhetsutövare att inkomma med uppgifter som myndigheten behöver för sin bedömning, det kan till exempel handla om uppgifter för att bedöma om det finns risk för olägenhet eller upplysningar om förbättrande åtgärder. Om tillsynsmyndigheten bedömer att villkoren inte är tillräckliga och förutsättningar för omprövning enligt 24 kap. 5 § miljöbalken finns, så ska en ansökan om omprövning ske enligt 26 kap. 2 § miljöbalken.

När ett tillstånd återkallas upphör tillståndet att gälla. Vid en omprövning kommer däremot det befintliga tillståndet, eller tillstånden om det till exempel även finns tillhörande ändringstillstånd, att fortsätta gälla. De tillstånd som finns för verksamheten kommer endast få nya eller ändrade villkor i de delar som omfattas av omprövningen.  För flera av punkterna i omprövnings- och återkallelsebestämmelsen finns liknande lydelse i båda bestämmelserna. Samma omständigheter kan därmed utgöra grund både för återkallelse och för omprövning. Eftersom en omprövning av ett tillstånd är mindre ingripande för verksamhetsutövaren än återkallelse ska tillsynsmyndigheten i första hand bedöma om bristerna i verksamheten kan åtgärdas inom ramarna för omprövning. Ansökan om återkallelse är aktuellt i de fall det finns skäl att tro att en omprövning och nya villkor inte i tillräcklig utsträckning kan förhindra skada eller olägenhet av väsentlig betydelse.

Tillsynsmyndigheten för den miljöfarliga verksamheten kan alltid, om det finns förutsättningar enligt 24 kap. 3 eller 5 § miljöbalken, initiera en omprövning eller återkallelse. Det är tillsynsmyndigheten som i första hand får kännedom om, eller kan inhämta, uppgifter som kan leda till slutsatsen att en omprövning eller återkallelse bör ske. Tillsynsmyndigheten har även ett ansvar att i tillsynen bedöma om tillståndsvillkoren är tillräckliga och i annat fall initiera en omprövning. Av 24 kap. 11 § miljöbalken framgår också att Naturvårdsverket, Havs- och vattenmyndigheten, Kammarkollegiet, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap får ansöka om omprövning eller återkallelse hos tillståndsmyndigheten. Denna möjlighet säkerställer bland annat att omprövningar kan ske samordnat av till exempel en hel bransch eller att en annan fråga av nationellt intresse fångas upp.

Vilken myndighet som ska pröva en talan om omprövning eller återkallelse beror på vilken myndighet som meddelat tillståndet. Om tillståndet har meddelats av miljöprövningsdelegationen vid en länsstyrelse som även är tillsynsmyndighet, behöver inte någon särskild framställan göras. Miljöprövningsdelegationen kan då istället självmant ta upp frågan om prövning av tillståndet med stöd av 24 kap. 11 § i miljöbalken. En länsstyrelsen som inte har en miljöprövningsdelegation behöver ansöka i vanlig ordning.

En enskild som anser sig påverkad av en verksamhet har inte möjlighet att väcka talan om återkallelse eller omprövning. Däremot kan enskilda alltid vända sig till tillsynsmyndigheten, eller någon av de övriga utpekade myndigheterna, för att begära att myndigheten ska initiera en omprövning eller återkallelse.

I en ansökan om omprövning behöver tillsynsmyndigheten kunna visa att det föreligger ett behov av omprövning, att behovet inte är ringa samt att någon av förutsättningarna i 24 kap. 5 § är uppfyllda. Vidare behöver det framgå av ansökan vilka nya eller ändrade villkor som tillsynsmyndigheten anser behövs. Det finns dock inget krav att en ansökan ska innehålla ett färdigt förslag till nya villkor.

Det finns inte några uttryckliga krav på vad en ansökan om omprövning eller återkallelse ska innehålla utöver att det av 22 kap. 1 d § miljöbalken framgår att en ansökan om omprövning ska innehålla en redogörelse för alla tillståndsbestämmelser och villkor som gäller för verksamheten enligt tidigare tillstånd.

Det är värt att framhålla att det i 22 kap. 2 a § miljöbalken anges att tillståndshavaren vid omprövning är skyldig att tillhandahålla den utredning om verksamheten och övriga förhållanden som behövs för prövningen. En ansökan om omprövning behöver till exempel inte innehålla en specifik miljöbedömning vilket framgår av 6 kap. 20 § andra stycket miljöbalken. Den generella skyldigheten för verksamhetsutövaren att visa att de allmänna hänsynsreglerna iakttas gäller även vid omprövning. Något fullständigt underlag om verksamhetens miljöpåverkan kan därför inte krävas av en ansökan om omprövning utöver att den ska påvisa att det finns en grund för den yrkade omprövningen eller återkallelsen.

Vid en ansökan om återkallelse av tillstånd enligt 24 kap. 3 § miljöbalken gäller i huvudsak detsamma som vid en ansökan om omprövning av tillstånd. Mer om återkallelse av tillstånd finns att läsa i Omprövning och återkallelse av tillstånd för miljöfarlig verksamhet.