Miljöbedömningar enligt 6 kap. miljöbalken

Det är inte alla planer som omfattas av reglerna för strategisk miljöbedömning. Reglerna gäller inte planer och program som endast syftar till att tjäna totalförsvaret eller räddningstjänsten, och finansiella eller budgetära planer och program. (6 kap. 3 § miljöbalken)

I 2 § miljöbedömningsförordningen finns specificerat när en betydande miljöpåverkan ska antas. För de planer och program där beslut fattats om att ingen betydande miljöpåverkan kan antas uppstå till följd av genomförandet ska inte någon miljöbedömning göras.

Miljöbedömning: Ordet miljöbedömning i 6 kap. miljöbalken används som ett samlingsnamn för förfaranden vid miljöbedömning för dels planer och program, dels verksamheter och åtgärder. En miljöbedömning innebär att miljöeffekter ska identifieras, beskrivas och bedömas vid planering av och beslut om planer och program eller verksamheter och åtgärder.

Syftet med en miljöbedömning är att integrera miljöaspekter i planering och beslutsfattande så att en hållbar utveckling främjas.

Undersökning: Ordet undersökning i 6 kap. miljöbalken används som beteckning för den process som ska leda fram till ett ställningstagande i frågan om en miljöbedömning ska göras eller inte göras.

För både strategiska och specifika miljöbedömningar är den avgörande frågan för om en miljöbedömning ska göras om genomförandet av planen, programmet, verksamheten eller åtgärden kan antas medföra en betydande miljöpåverkan. Undersökningen syftar till att nå fram till ett svar på den frågan.

Strategisk miljöbedömning: Strategisk miljöbedömning innebär att samråd genomförs, att en miljökonsekvensbeskrivning tas fram, och att hänsyn under beslutsprocessen tas till miljökonsekvensbeskrivningens innehåll och det som framkommit i samråden. Strategisk miljöbedömning ska ha samma innebörd som ordet miljöbedömning i SMB-direktivet.

Specifik miljöbedömning: En specifik miljöbedömning innebär miljöbedömning för verksamheter och åtgärder. Det är den process som innebär att samråd genomförs, att en miljökonsekvensbeskrivning tas fram, och att hänsyn tas till miljökonsekvensbeskrivnings innehåll och det som framkommit i samråden när beslut fattas.

Miljökonsekvensbeskrivning: En miljökonsekvensbeskrivning ska tas fram som en del av miljöbedömningsprocessen. Innehållskravet på miljökonsekvensbeskrivningen framgår av 6 kap. 11 § miljöbalken för strategiska miljöbedömningar och av 6 kap. 35 § miljöbalken för specifika miljöbedömningar.

Liten miljökonsekvensbeskrivning: Uttrycket liten miljökonsekvensbeskrivning används som beteckning för det prövningsunderlag som ska tas fram för verksamheter och åtgärder som inte kan antas innebära betydande miljöpåverkan.

Som sagts ovan ska miljöbedömningen främja en hållbar utveckling. Motsvarande syfte finns i miljöbalkens portalparagraf (1 kap. 1 §) nämligen att främja en hållbar utveckling. Det innebär att nuvarande och kommande generationer ska säkras en hälsosam och god miljö. Portalparagrafen har betydelse för all tillämpning av bestämmelserna i miljöbalken.

Miljöbalken ska tillämpas så att (utsnitt ur 1 kap. 1 § andra stycket miljöbalken):

• människors hälsa och miljön skyddas mot skador och olägenheter oavsett om dessa orsakas av föroreningar eller annan påverkan,
• värdefulla natur- och kulturmiljöer skyddas och vårdas,
• den biologiska mångfalden bevaras,
• mark, vatten och fysisk miljö i övrigt används så att en från ekologisk, social, kulturell och samhällsekonomisk synpunkt långsiktigt god hushållning tryggas, och
• återanvändning och återvinning liksom annan hushållning med material, råvaror och energi främjas så att ett kretslopp uppnås.

De allmänna hänsynsreglerna i 2 kap. miljöbalken, är ett instrument för att genomföra arbetet för en hållbar utveckling. Reglerna handlar om att använda rätt teknik, välja lämplig plats med mera.

På flera ställen i förarbetena till miljöbalken lyfts miljöbalkens grundläggande syfte fram; att driva på utvecklingen mot ett ekologiskt hållbart samhälle. Detta kommer till uttryck genom miljöbalkens rättsligt bindande syften och allmänna hänsynsregler.

Sveriges 16 miljökvalitetsmål konkretiserar vad hållbar utveckling innebär. Det står det om både i förarbetena till miljöbalken och i exempelvis propositionen Svenska miljömål – ett gemensamt uppdrag. Miljökvalitetsmålen ska ge ledning vid tillämpningen av miljöbalken avseende bedömningen av vad en hållbar utveckling innebär.¹

Det går inte alltid en knivskarp gräns mellan vad som kan sägas vara direkta effekter och vad som är indirekta effekter av en plan, ett program, en verksamhet eller åtgärd. direkta effekter är att bebyggelse rivs eller att livsmiljöer försvinner till följd av att markområden tas i anspråk av något nytt. Direkta effekter kan exempelvis uppstå till följd av förändrad markanvändning eller ändrad skötsel av mark. En ny järnväg kan leda till att åtkomsten till delar av en lantbrukares jordbruksmark blir mer svåråtkomlig, något som kan leda till förändrat bruk av marken. Barriäreffekten för lantbrukaren blir direkt men indirekt kan den förändrade markanvändningen ge effekter på hur landskapet upplevs och livsmiljön för växt- och djurarter kan förändras.

Miljöeffekter kan uppstå på allt från kort till lång sikt. Tidsspannen för dessa tidshorisonter är inte definierade i lagstiftningen. Vad som är lämpliga tidshorisonter att använda för miljöeffekter behöver därför bedömas från fall till fall mot bakgrund av vilka miljöeffekter det är frågan om. Samtliga tidshorisonter behöver dock användas och både övergående och bestående effekter behöver identifieras. Osäkerheten i bedömningar växer normalt med ökad tidshorisont, men egentligen finns ingen bortre tidsgräns för vad som menas med lång sikt.

Pågående klimatförändring är ett exempel på förändring som gör att det långa perspektivet behöver vägas in i miljöbedömning. Sannolikheten för extremväder med till exempel översvämningar som följd ökar med ett förändrat klimat och det i sin tur kan påverka vilka miljöeffekter som kan uppstå samt vilka anpassningar som krävs för en plan eller verksamhet. Läs gärna mer om det på sidan om klimat.

Genom att identifiera också positiva miljöeffekter blir det tydligt hur en planerad förändring eller verksamhet kan bidra till uppfyllandet av olika miljömål. Det underlättar också bedömningen av kumulativa effekter – en negativ effekt kan i vissa fall motverkas av en positiv effekt. 

I kapitel 6 miljöbalken definieras miljöeffekter men det talas inte uttryckligen om konsekvenser. Regeringen har dock tydligt klarlagt att i de fall miljöeffekter ska bedömas enligt 6 kap. miljöbalken, ska även de konsekvenser som är möjliga att förutse redovisas.³

Inom ramen för miljöbedömningar både på nationell nivå, inom EU och i övriga internationella sammanhang används ord som påverkan, effekt och konsekvens. I miljökonsekvensbeskrivningar i Sverige avses vanligtvis med:

• påverkan: den fysiska åtgärden i sig,
• effekt: den förändring som uppkommer i omgivningen och
• konsekvens: betydelsen av denna förändring.

Bedömningar av miljöeffekter är just bedömningar och det är viktigt att de görs på ett så konsekvent, objektivt och opartiskt sätt som möjligt. Vidare bör det vara enkelt för allmänheten och andra intressenter att ta del av grunden för bedömningarna och hur de har genomförts.

Ett sätt att göra bedömningar mer konsekventa och transparenta är att använda sig av bedömningsgrunder som tydligt redovisas i miljökonsekvensbeskrivningen. I avgränsningssamrådet är det bra att verksamhetsutövaren redovisar vilka bedömningsgrunder som avses användas, så att berörda har möjlighet att lämna synpunkter på dem.

Olika metoder och kompetenser krävs för att bedöma effekter på olika delar av miljön. Till exempel kräver en bedömning av effekter på människors hälsa till följd av bullerstörning andra metoder än bedömningar rörande kulturmiljöer. För specifika miljöbedömningar finns ett krav på att miljökonsekvensbeskrivningen ska tas fram med den sakkunskap som krävs utifrån verksamhetens eller åtgärdens särskilda förutsättningar och förväntade miljöeffekter. Se vägledning om sakkunskapskrav längre ned på sidan.

För specifika miljöbedömningar finns också krav (i 19 § miljöbedömningsförordningen) att miljökonsekvensbeskrivningen ska redovisa vilka prognos- och mätmetoder, underlag samt informationskällor som har använts. Uppgifter om eventuella brister och osäkerheter i metoderna och underlagen ska också redovisas. Sådan redovisning bidrar till förståelse för hur bedömningar är gjorda. De bidrar till transparens. Naturvårdsverket anser att det även för strategiska miljöbedömningar finns skäl att tydligt redovisa eventuella prognos-, mätmetoder, underlag och informationskällor liksom osäkerheter.

¹ Prop. 2016/17:200 Miljöbedömningar, sida 185
² Prop. 2016/17:200 Miljöbedömningar, sida 186
³ Prop. 2016/17:200 Miljöbedömningar, sidorna 75-76

Följande planer omfattas inte av kraven på strategisk miljöbedömning (6 kap. 3 § miljöbalken):

1. planer och program som endast syftar till att tjäna totalförsvaret eller räddningstjänsten och
2. finansiella eller budgetära planer och program.

Planer, program eller en ändring som kan komma att omfatta en verksamhet eller åtgärd som kräver tillstånd enligt 7 kap. 28 a § i miljöbalken antas alltid medföra en betydande miljöpåverkan. Detta framgår av 2 § miljöbedömningsförordningen. För sådana planer ska alltid en strategisk miljöbedömning göras och ingen undersökning ska göras.

Mer om miljöbedömning vid Natura 2000-tillståndsprövning här

Om en plan, program eller ändringen av dessa anger förutsättningar för att bedriva sådana verksamheter eller vidta sådana åtgärder som anges i 6 § eller bilagan till miljöbedömningsförordningen och är:

• ett åtgärdsprogram enligt 5 kap. 5 § miljöbalken,
• en avfallsplan enligt 15 kap. 41 § miljöbalken eller enligt 83 § avfallsförordningen,
• en översiktsplan enligt 3 kap. plan- och bygglagen,
• en plan för tillförsel, distribution och användningen av energi enligt lagen om kommunal energiplanering,
• en länsplan enligt förordningen om länsplaner för regional transportinfrastruktur,
• en havsplan enligt havsplaneförordningen, eller
• en annan plan eller ett annat program som avser jord- eller skogsbruk, fiske, energi, industri, transporter, regional utveckling, avfallshantering, vattenförvaltning, telekommunikationer, turism, fysisk planering eller markanvändning (och inte är en detaljplan, se vägledning kring detaljplaner etc nedan)

ska en betydande miljöpåverkan antas och ingen undersökning göras.

För dessa planer och program kommer det i de flesta fall att vara klart på förhand att de kan antas innebära betydande miljöpåverkan och därmed ska en undersökning inte göras.

I de fall det inte är klarlagt eller om tveksamhet råder om planen, programmet eller ändringen anger förutsättningar för att bedriva sådana verksamheter eller vidta sådana åtgärder som anges i 6 § eller bilagan till miljöbedömningsförordningen ska en undersökning göras.  

Mer information i avsnittet Kriterier för betydande miljöpåverkan i menyn.

För följande planer och program ska frågan om betydande miljöpåverkan alltid avgöras efter en undersökning (3 § miljöbedömningsförordningen):

1. Detaljplaner enligt plan- och bygglagen,
2. andra planer och program som enbart avser användningen av små områden på lokal nivå, och
3. små ändringar i planer och program som inte omfattas av 1 eller 2.

Om planen är en detaljplan ska alltså en undersökning alltid göras för att ta reda på om en betydande miljöpåverkan kan antas.

Övriga planer och program som krävs i lag eller annan författning och som upprättas av en myndighet eller kommun samt ändringar i sådana planer och program ska antas medföra en betydande miljöpåverkan endast om:

1. planerna, programmen eller ändringarna anger förutsättningar för att bedriva verksamheter och åtgärder med hänsyn till hur de kan påverka miljön, och
2. en undersökning enligt 6 kap. 6 § miljöbalken visar att en sådan miljöpåverkan kan antas.
   (4 § miljöbedömningsförordningen)

Ytterligare vägledning om 4 § i miljöbedömningsförordningen kommer under hösten 2020.

Läs mer om undersökning och miljöbedömning av detaljplaner på Boverkets hemsida. 

Detaljplanering (boverket.se)

Undersökningen innebär att myndigheten eller kommunen ska

1. identifiera omständigheter som talar för eller emot en betydande miljöpåverkan, och
2. samråda i frågan om betydande miljöpåverkan med de kommuner, länsstyrelser och andra myndigheter som på grund av sitt särskilda miljöansvar kan antas bli berörda av planen eller programmet, om myndigheten eller kommunen inte redan i identifieringen kommer fram till att en strategisk miljöbedömning ska göras. (6 kap. 6 § miljöbalken)

Om den plan- eller programupprättande myndigheten eller kommunen kommer fram till att en strategisk miljöbedömning ska göras redan innan undersökningssamråd har genomförts behöver således inte undersökningssamrådet genomföras. (6 kap. 6 § andra punkten)

Undersökningen ska generera ett beslutsunderlag men den bidrar samtidigt till kunskap som kan vara användbar i det fortsatta arbetet med planen eller programmet samt med miljöbedömningen i de fall en sådan ska göras. En viktig del av undersökningen är att ta reda på hur olika typer av miljöeffekter samspelar med varandra (läs mer i vägledningen om kumulativa effekter) för att få en tydligare uppfattning om eventuell betydande miljöpåverkan.

Kumulativa effekter

En väl genomförd undersökning underlättar förutsättningarna för att relevanta alternativ kan identifieras i ett senare skede. Det leder också till att lämpliga åtgärder kan utredas i miljöbedömningsprocessen för att så långt som möjligt undvika betydande negativ miljöpåverkan.

Ibland blir undersökningen en relativt enkel process, exempelvis för små detaljplaner för bostäder på platser som inte hyser stora värden eller saknar miljöproblem i övrigt. Ibland behöver undersökningen göras mer omfattande, som för en omfattande detaljplan i en känslig miljö.

Efter undersökningen ska myndigheten eller kommunen som upprättar planen eller programmet besluta om genomförandet av planen, programmet eller ändringen kan antas medföra en betydande miljöpåverkan. (6 kap. § 7 miljöbalken) Beslutet ska redovisa de omständigheter som talar för eller emot en betydande miljöpåverkan. Det vill säga, det är viktigt att motivera beslutet.

Beslutet om betydande miljöpåverkan ska göras tillgängligt för allmänheten. Av förarbeten till 6 kap. miljöbalken² framgår att det räcker med att myndigheten eller kommunen på lämpligt sätt informerar allmänheten (t.ex. på myndighetens eller kommunens webbplats) och i övrigt ser till att beslutet finns upprättat som en allmän och offentlig handling. Något krav på kungörelse av beslutet finns inte.

Vid bedömning av betydande miljöpåverkan är det skillnaden mellan den miljöpåverkan som genomförandet av planen, programmet eller ändringen medför och den miljöpåverkan som blir följden av om planen, programmet eller ändringen inte genomförs som är i fokus. Planens, programmets eller ändringens påverkan ska jämföras med det så kallade nollalternativet. Det är givetvis också viktigt att jämföra med nuvarande miljöpåverkan för att se till att vi närmar oss miljömålen och att miljöpåverkan minskar i absoluta termer och inte bara i relativa.

Miljöbedömningen och arbetet med miljökonsekvensbeskrivningen bör påbörjas så tidigt som möjligt, dvs så snart arbetet med planen eller programmet har påbörjats. Det innebär att avgränsningssamrådet bör hållas så tidigt som möjligt i plan eller programprocessen. Samtidigt är det viktigt att det finns tillräckligt mycket underlag för att kunna bedöma plan- eller programförslaget för att det ska vara möjligt att göra en lämplig avgränsning av miljökonsekvensbeskrivningen.

Ibland kan det därför vara bra att se avgränsningssamrådet som en process som kan behöva följas upp i ett senare skede av plan/programprocessen då alternativ och ställningstaganden har gjort det möjligt att ytterligare fokusera eller eventuellt bredda avgränsningen för att nya förutsättningar kan dyka upp.

Syftet med att avgränsa miljökonsekvensbeskrivningen är dels att koncentrera arbetet på de miljöfrågor som är mest relevanta för den aktuella planen eller programmet, dels för att bidra till bra samrådsprocesser som fokuserar på de viktigaste frågorna samt kunna utgöra ett bra beslutsunderlag. En väl genomförd avgränsning kan bidra till att transparensen i processen ökar, planeringen blir effektivare och kan medföra att planen eller programmet får ökad legitimitet.

Planering handlar om att hela tiden välja mellan olika sätt att hantera de förutsättningar som finns, de mål som är uppställda och de konflikter som behöver lösas. Genom att ta fram alternativ för hur målen med planen eller programmet ska nås ökar förutsättningarna för att identifiera vilket genomförande som är mest lämpligt. För miljöbedömningen utgår det från syftet att integrera miljöaspekter så att en hållbar utveckling främjas.

Under miljöbedömningsprocessen kommer arbetet med alternativ att vara viktigt dels för att genom olika vägval sträva efter mål som bidrar till att främja hållbar utveckling, dels för att beskriva och bedöma de olika miljöeffekter som skilda alternativ kan ge. Båda dessa delar i alternativarbetet är viktiga för att miljöbedömningen ska kunna vara ett skarpt verktyg för att främja miljöfrågor i planerings- och programprocesser.

För den som driver miljöbedömningsprocessen är det viktigt att följa upp ställningstaganden som görs under processen med bedömningar av vilka konsekvenser de innebär för olika påverkade miljöaspekter. På det sättet bidrar miljöbedömningen till att kontinuerligt arbeta med alternativa idéer som kan bidra till att främja hållbar utveckling.

I 6 kap. 11 § punkt 3 miljöbalken anges att en miljökonsekvensbeskrivning i den strategiska miljöbedömningen ska innehålla uppgifter om miljöförhållandena och miljöns sannolika utveckling om planen eller programmet inte genomförs. Detta framskrivna nuläge, eller så kallade nollalternativ, ska sedan ställas mot övriga alternativ som tas fram. Läs mer om nulägesbeskrivning och framskrivet nuläge.

Nuläge och framskrivet nuläge

Betoningen på alternativ är viktig i miljöbedömningen av planer och program, eftersom planering sker på en strategisk nivå. Med rimliga alternativ med hänsyn till den geografiska räckvidden menas olika alternativa sätt att uppnå målen med planen eller programmet. Det här arbetet görs kontinuerligt i en planeringsprocess. Det är därför värdefullt att under processens gång föra anteckningar/loggbok över beslut som fattats och vägval som gjorts för att kunna redovisa dessa i miljökonsekvensbeskrivningen.

När det gäller markanvändningsplaner handlar alternativa sätt att uppnå målet och syftet med planen om att områden kan användas på olika sätt. I en översiktsplan eller regionplan kan det handla om olika förhållningssätt till hur avvägningar ska göras. Alternativa framtidsbilder kan vara sätt att synliggöra alternativa handlingsvägar och bedöma konsekvenserna av dem. Alternativen i exempelvis detaljplaner handlar mer om alternativ utformning av den typ av verksamhet som man planerar för.

Planalternativ vägs och diskuteras fortlöpande i planprocessen. Ofta blir det tydligt när det är dags för samråd att ett eller flera alternativa sätt att lösa problemen och bidra till mål i planen har utkristalliserat sig. Vid samråd kan allmänhet och andra bidra till att fördjupa kunskapen kring dessa alternativ och bidra till att hitta lösningar för att undvika betydande miljöpåverkan. Genom att visa vilka olika miljöeffekter som uppstår till följd av olika val under planeringsprocessen och hur detta påverkar den hållbara utvecklingen, blir beslutsunderlaget bättre och det blir tydligt för beslutsfattare vilka konsekvenser som beslut ger upphov till. Genom att utforma och presentera alternativen så att fördelar och nackdelar för olika intressen tydliggörs, stärks den demokratiska beslutprocessen. 

Mer om alternativ i översiktsplaner och detaljplaner i Boverkets vägledning.

Översiktsplanering (boverket.se) 

Detaljplanering (boverket.se)

Vägledningen kring alternativ i nationella planer kommer att tas fram i samråd med nationella myndigheter under 2019.

Miljöbedömningens syfte är att främja hållbar utveckling genom att integrera miljöaspekter under planering och i beslutsfattande. Med denna utgångspunkt kan det emellanåt finnas skäl att formulera alternativa sätt att uppnå miljökvalitetsmål och förhindra betydande miljöpåverkan inom ramen för miljöbedömningen, ett så kallat miljöbästa alternativ. Detta alternativ ska identifieras, beskrivas och bedömas precis som övriga alternativ. Med den här typen av alternativ kan miljöbedömningen bidra till att synliggöra alternativa lösningar som annars inte skulle ha redovisats i processen. På detta sätt ökar transparensen och möjliggör välgrundade beslut.

I miljökonsekvensbeskrivningen ska det finnas en redovisning av hur hänsyn har tagits i planprocessen till de miljökvalitetsmål som på olika sätt berörs av planens förslag. Detta kan göras på olika sätt beroende på hur målen har använts i planeringsprocessen. I vissa planeringsprocesser finns det inte tydligt uttalat om eller vilka miljömål som ligger till grund för förslag och beslut. I de fallen är det som miljöbedömare svårare både att ta hänsyn till miljömålen under processen och att visa hur hänsyn tagits till olika mål i redovisningen i miljökonsekvensbeskrivningen. Ändå är det viktigt att i miljökonsekvensbeskrivningen kunna visa om hänsyn har tagits och på vilket sätt det har gjorts. Här kan en loggbok som förs under processens gång vara till hjälp. Ofta finns målen med i processen men är inte alltid synliggjorda. I diskussioner och överläggningar under processen kan miljöbedömaren bidra till att synliggöra vilka mål det handlar om och hur dessa påverkas positivt respektive negativt av olika vägval.

I de fall som miljömål tillsammans med andra mål bildat en tydlig utgångspunkt för en planeringsprocess kan det vara lämpligt att följa hur målen påverkat ställningstaganden under processens gång. Under planeringsprocessen görs hela tiden olika typer av avvägningar. Hur har miljökvalitetsmålen väglett dessa ställningstaganden? Har hänsyn tagits till olika mål – och vilka har getts prioritet? Hur har miljöbedömningen kunnat påverka i en hållbar riktning? Detta sammanställs sedan och redovisas i miljökonsekvensbeskrivningen.

Målen kan vara användbara för att synliggöra hur de allmänna intressena tillgodoses i planeringsprocesser.

Det är också viktigt att tänka på att redovisningen av hur målen har beaktats i planprocess och förslag inte ersätter den redovisning som ska görs av de miljöeffekter som kan uppstå till följd av planens genomförande.

Syftet med att ställa krav på redovisning av de ovanstående punkterna i beslutet eller i den särskilda handlingen är att säkerställa transparensen kring hur hänsyn har tagits till det som kommit fram i arbetet med planen/programmet och miljöbedömningen. I den särskilda handlingen görs därmed motiveringar och beslut tillgängliga för allmänheten och för dem som har deltagit i samråd under processen.

Det kan vara lämpligt att redan under processens gång påbörja framtagandet av det som ska redovisas i både miljökonsekvensbeskrivningen och i beslutet/den särskilda handlingen. Det kan exempelvis göras genom användning av loggböcker som förs kontinuerligt under processens gång.

Uppföljning och övervakning kan ses om en del av processen med miljöbedömning. Det är det arbetet som sluter cirkeln (se processbilden under huvudsidan för strategisk miljöbedömning). Uppföljning och övervakning utgör underlag för kunskap om miljötillståndet vid framtagandet av en ny eller revidering av en plan eller program. Uppföljning är också en naturlig del då planen eller programmet har antagits och går in i ett genomförandeskede. Miljöbedömningen är därför inte slut i och med att en plan har antagits men en annan typ av arbete tar vid.

Vid planering av uppföljning är det främst den betydande miljöpåverkan som ska övervakas. Eftersom arbetet ska generera kunskap som är till nytta även vid senare och andra processer är det viktigt att uppföljning ges tid och utrymme så att den kan bli den värdefulla hjälp som det är tänkt. För att undvika dubbelarbete är det också klokt att samordna uppföljningen med ordinarie plan- eller programuppföljning och att utnyttja befintliga uppföljnings- och övervakningssystem där det är lämpligt.

Hur omfattande och detaljerad uppföljningen behöver vara beror bland annat på hur miljöstörande genomförandet av en plan eller program kan antas bli. I de fall miljöbedömningsprocessen kunnat bidra till en minimerad miljöpåverkan blir behovet i regel mindre av uppföljning än om planen inte har kunnat anpassas för att undvika miljöpåverkan. Det finns dock alltid ett behov av att följa upp och övervaka eventuell oförutsedd miljöpåverkan som genomförandet av planen eller programmet kan leda till.