Miljöbedömningar enligt kapitel 6 miljöbalken

Med kulturmiljö avses hela den av människor påverkade miljön, det vill säga som i varierad grad präglas av olika mänskliga verksamheter och aktiviteter.

Kulturmiljö kan preciseras och avgränsas till att omfatta en en­skild anläggning eller lämning, ett mindre eller större landskaps­avsnitt, en bygd eller en region. Det kan röra sig om intensivt nyttjade stads- eller industri­områden såväl som extensivt brukade skogs- eller fjäl­landskap.

Kulturmiljö omfattar inte bara landskapets fysiska innehåll utan även immateriella företeelser som ortnamn eller sägner som är knutna till en plats eller ett område.

Kulturmiljöer kan vara utpekade, till exempel som riksintressen, i översiktsplaner eller i kulturmiljöprogram. Kulturmiljöer kan också vara skyddade, genom byggnadsminnesförklaringar, reservats­bestämmelser eller bestämmelser i detaljplan. Fornlämningar och äldre kyrkor har ett direkt lagskydd, Men kulturmiljön är inte bara det som är utpekat och skyddat. Kulturmiljöaspekter på vardags­landskapet kan också behöva uppmärksammas, vid undersökningen som görs för att identifiera eventuell betydande miljöpåverkan och i en miljöbedömning i samband med förändringar och påverkan av olika slag. I vissa fall kan förändringen eller påverkan ha positiva effekter som gynnar bevarande och utveckling av kulturmiljövärden och som kan bidra till måluppfyllelse.

Olika begrepp används i samband med värdering av kulturmiljö:

Kulturhistoriskt värde avser de möjligheter materiella och im­materiella företeelser kan ge vad gäller att inhämta och förmedla kunskaper om och förståelse av olika skeenden och samman­hang.

Kulturvärde är en samlingsbenämning för sådana värden som till­skrivs kulturmiljön med utgångspunkt i framför allt kulturhistoriska, sociala och estetiska aspekter.

Kulturmiljön kan värderas utifrån fler aspekter än så. Även ekologiska och ekonomiska aspekter kan vara viktiga i en värdering.

Landskapets och bebyggelsens kulturvärden behöver vanligen analyseras och bedömas utifrån flera aspekter. Bedömningen av kulturmiljöns olika värden ska sedan ligga till grund för bedömning av kultur­miljöns känslighet och tålighet. Med utgångspunkt från känslighet och tålighet går det sedan att bedöma hur en plan eller program, verksamhet eller åtgärd påverkar kultur­miljön och vilka effekterna och konsekvenserna blir.

Med utgångspunkt i kulturhistoriska värden (kulturhistoriska aspekter) kan till exempel en bruksmiljö med tillhörande bebyggelse, trädgård och park återspegla den industriella och sociala utvecklingen under en viss period. Samma bruksmiljö kan även vara attraktiv som bostadsmiljö (sociala aspekter) eller vara värdefull för besöksnäringen (ekonomiska aspekter). I trädgården och parken kan landskapsarkitekturen upplevas, lukter från blom­mor och andra växter förnimmas och fågelsång höras (estetiska aspekter). Om en hävdad betesmark också hör till bruksmiljön kan den vara viktig för den biologiska mångfalden (ekologiska aspekter).

I miljöbedömning är landskapsperspektivet och landskapsbegreppet särskilt väl lämpat för att belysa sam­band i miljön och förändring över tid. Landskap kan användas för att analysera och redovisa samspel mellan olika typer av miljöpåverkan och kumulativa effekter av olika föränd­ringar. Detta gäller för de aspekter som behandlas här, kulturmiljö och bebyggelse, men också för biologisk mångfald och för hushåll­ningen med mark, vatten och övrig fysisk miljö.

Det finns olika perspektiv och förhållningsätt till landskap som kan vara användbara i arbetet med en miljöbedömning. Detta är beroende på vilken typ av plan eller vilka åtgärder och verksam­heter som ska bedömas. Det beror också på vilka landskap som berörs, och på vilket sätt de berörs.

Till att börja med kan vi konstatera att miljöbedömning och bestäm­melserna i miljöbalken tar stöd i den europeiska landskapskonventionen (ELC) som Sverige införde 2011.

I landskapskonventionen definieras landskap som:

”ett område sådant som det uppfattas av människor och vars karaktär är resultatet av påverkan av och samspel mellan naturliga och/eller mänskliga faktorer.”

Definitionen ställer människan i centrum och poängterar land­skapets karaktärer. Värt att notera är att definitionen inte skiljer på stadslandskap och landskapet utanför tätorter och städer. Det handlar heller inte om enbart värdefulla land­skap, även vardagliga landskap omfattas. Någon uppdelning i natur- och kulturlandskap är inte heller nödvändig att göra.

Miljöbedömningen behöver därför stödja sig på ett förhållningssätt till landskap som innefattar land, vatten, städer, tätorter och landsbygd, områden som pekats ut som särskilt värdefulla och men också vardagliga miljöer.

Ett sätt att hantera landskap i miljöbedömning är att identifiera planen eller programmets, verksamhetens eller åtgärdens påverkansområde och inom detta område avgränsa och beskriva landskapets karak­tärer, de olika karaktärsområdena. En sådan land­skaps­analys kan vanligtvis göras utifrån befintligt underlag, även om till exempel fältstudier kan fördjupa förståelsen. Ibland kan analysen behöva kompletteras med intervjuer av boendes upplevelser av landskapet. Analysen av landskapet under­­lättar bedömningen av land­skapets känslighet och tålighet och bedömningen av hur föreslagna åt­gärder påverkar.

Landskapet kan dock inte bara analyseras utifrån dagsläget. Pro­cesser som format landskapet, och fortsätter att forma det, kan behöva synliggöras. Då kan kulturgeografiska, naturgeo­grafiska, landskapshistoriska och landskaps­eko­logiska perspektiv vara användbara. Ägande och brukande formar landskapet, och det gör också land­höjning, vegetations- och klimatförändringar. Strukturer som spridnings­vägar och värdekärnor för olika arter kan behöva lyftas fram.

Landskapens värden utgörs inte bara av fysiska strukturer och element. Det finns också immateriella aspekter på landskap, som hur vi relaterar våra minnen och upplevelser till landskapet, det som formar oss som människor och bidrar till vårt välbefinnande. Det kan exempelvis handla om möjligheten att följa årstidernas växlingar, ta del av utblickar som ger sammanhang eller få kunskap om de processer som formar landskapen.

Begreppet bebyggelse ska i samband med miljöbedömning förstås som hela den bebyggda miljön.

Bebyggelse inne­fattar i detta sammanhang bland annat infra­­struktur – till exempel vägar, järn­vägar, farleder, hamnar och kraftled­ningar – med tillhörande anläggningar. Med bebyggelse menas här också städer och tätorter med gator, torg, stadsdelar och andra bebyggelse­områden. Lands­bygdens bebyggelse och bebyggelse­strukturer ingår också.

Påverkan på bebyggelse kan analyseras dels utifrån ett hus­hållningsperspektiv, dels med utgångspunkter från effekter på arkitektoniska och miljömässiga egenskaper och karaktärer.

Hushållningsperspektivet avser bebyggelsen som resurs, såväl ekonomiskt som funktionellt. Det vill säga i vilket avseende som bebyggelsen kan tillgodose såväl dagens som framtidens behov på ett ändamålsenligt sätt. Att restaurera och bygga om kräver ofta ett mindre uttag av naturresurser och bidrar till att minska klimatpåverkan jämfört med att riva och bygga nytt.

Bebyggelsen och dess arkitektur, gestaltning, dess kulturhistoriska värden, kulturmiljö och andra miljömässiga egenskaper behöver identifieras. Med utgångspunkt från detta kan känslighet och tålighet bedömas och påverkan av föreslagna åtgärder kan analyseras, bedömas och beskrivas. Tänkbar påverkan av en plan, verksamhet eller åtgärd är att områdens karaktärer förändras, att byggnader återställs eller förvanskas, att kulturmiljöer bevaras eller förstörs, att materialkretslopp förlängs eller förkortas eller att klimatpåverkan ökar eller minskar.

Miljöbedömning görs i de fall en plan eller verksamhet kan antas medföra betydande miljöpåverkan. För kulturmiljö, landskap och bebyggelse finns några gemensamma utgångspunkter för den analys som kan behöva göras för att avgöra om det finns risk för betydande miljöpåverkan och för att närmare bedöma och beskriva den påverkan som uppstår.

För det första är kulturmiljö, landskap och bebyggelse begrepp som var för sig är uttryck för en mångfald av aspekter och för samman­satta miljöer. Det betyder att olika typer av egenskaper och värden hos berörda miljöer behöver identifieras. Med utgångs­punkt från detta kan sedan miljöernas känslighet och tålighet analyseras. På så sätt erhålls underlag för att bedöma påverkan av planer och program, verksamheter och åtgärder och för att identifiera skade­lindrande åtgärder och eventuellt också kompensations­åtgärder.

För det andra är kulturmiljö, landskap och bebyggelse uttryck för allmänna intressen som ska förvaltas för framtiden. Det innebär att påverkan ska bedömas utifrån de berörda miljöernas betydelse idag men också deras potential för framtida utveckling. För att förstå potentialen behöver de faktorer och processer som format och formar miljöerna identifieras. Tidsdjupet bakåt är viktigt, liksom tidsperspektivet framåt.

För kulturmiljö, landskap och bebyggelse gäller liksom för många andra aspekter i miljöbedömning att kommunens översiktsplan är ett centralt underlag.

Översiktsplanen ska tydliggöra allmänna intressen och ange hur bestäm­melserna om hushållning med mark- och vattenområden i miljöbalken ska tillämpas. Översiktsplanen ska också behandla den önskvärda bebyggelseutvecklingen. I översiktsplanen ska kommunen redovisa hur riksintressen ska tillgodoses och hur de och andra områden som på grund av sina kulturvärden har betydelse från allmän synpunkt ska skyddas mot åtgärder som påtagligt kan skada deras värden.

Länsstyrelsens planeringsunderlag är också viktigt för miljö­bedöm­ningen. Länsstyrelsen ställer samman utredningar, program och annat planeringsunderlag som har betydelse för hushållningen med mark och vatten i länet i planeringskatalogen. Planeringsunderlaget ska vara tillgängligt bland annat för användning i samband med miljöbedömningar.

Planeringskatalogen

Underlag för kulturmiljö

Exempel på underlag för kulturmiljö är:

• Kommunala och regionala kulturmiljöprogram
• Riksintressebeskrivningar och fördjupade riksintressebeskrivningar
• Motiv och skyddsbestämmelser för byggnadsminnen
• Motiv och bestämmelser för kulturreservat
• Beskrivningar, strategier och planer för världsarvsområden 
• Riksantikvarieämbetets söktjänst över fornlämningar. 

Fornsök: www.raa.se/hitta-information/fornsok/

Underlag för landskap

Exempel på underlag för landskap är:

• Planeringsunderlag för geografiska riksintresseområden (Kap 4 i miljöbalken)
• Länsstyrelsernas regionala handlingsplaner för grön infrastruktur (Länk till sida om GI på NV:s hemsida)
• Regionala och lokala landskapsanalyser
• Världsarv
• Landskapsbildskydd
• Andra områdesskydd för natur- och kulturvärden omfattar ofta identifierade upplevelsekvaliteter.

Underlag för bebyggelse

Exempel på underlag för bebyggelse är:

• Kommunala bevarande- och utvecklingsplaner
• Arkitekturpolicyer
• Bebyggelseinventeringar
• Byggnadsordningar

I Riksantikvarieämbetets Bebyggelseregister finns uppgifter om motiv och skyddsbestämmelser för byggnadsminnen, (se även ovan under Kulturmiljö)

Underlag som inhämtas via samråd

Samråd med allmänheten och andra berörda kan också bidra till det underlag som behövs för att kunna bedöma en plans eller ett programs, en verksamhets eller en åtgärds påverkan på kulturmiljö, landskap och bebyggelse.

Detta kan fördjupa kunskapen om exempelvis landskapets nyttjande och kulturmiljöns betydelse. I miljöbedöm­ningen kan sådan fördjupad kunskap bidra bland annat till rikare och mer precisa bedömningar och hållbarare lösningar.

• Vilka metoder, verktyg och perspektiv är lämpliga att använda sig av för att kunna förstå värden och bedöma centrala frågor kopplade till landskap eller kulturmiljö i den här miljöbedömningen?

• Inför avgränsningssamråd, vilka är de centrala myndigheterna och aktörerna med intresse för och kunskap om kulturmiljö och landskap och hur kommer de att involveras i processen?
• Hur kan förslaget bidra till att nå miljömål och målen för kulturmiljön?

• Vilket underlag behöver de som deltar i samrådet inför samrådet så att deras kunskap kan komma till bäst nytta?
• Vilka tidshorisonter är centrala att beakta i den här planen/programmet eller verksamheten/åtgärden för att kunna bedöma påverkan på värdena? I vilka faser kommer påverkan att vara störst? I byggskedet, under driften eller långsiktigt?
• Hur ser sammanhanget ut för kulturmiljön i den här planen/programmet eller verksamheten? Vilka belastningar finns och behöver minska? Vilka strukturer behöver säkras eller utvecklas?
• Hur kommer landskapet och kulturmiljön att påverkas av föreslagna förändringar?
• Vad i planen/programmet eller verksamheten är det som i huvudsak genererar betydande påverkan på landskap, kulturmiljö och bebyggelse? Vilka aspekter påverkas och kan ge upphov till kumulativa effekter?

Samråd och samrådsunderlag

• Möjliggör samrådsunderlaget att ett relevant och effektivt samråd kan hållas? 
• Inbjuder samrådsunderlaget till diskussion om svåra ställningstaganden kring förändring av kulturmiljö/landskap/bebyggelse?
• Finns det möjlighet att bidra med exempelvis lokal kunskap om vardagslandskapets kvaliteter och viktiga mötesplatser?
• Är samrådet inkluderande och tillgängligt för alla?

Alternativgenerering och alternativjämförelse

• Hur minskar en föreslagen lösning befintlig negativ påverkan på landskap/kulturmiljö/bebyggelse? Hur förebygger förslaget ytterligare negativa effekter?
• Vilka andra alternativ kan hantera och/eller förebygga effekter så att målen kan nås?
• Vilka lösningar undviker påverkan på vardagskvaliteter viktiga för befolkningen i det aktuella landskapet och/eller kulturmiljön?
• Vilket/vilka alternativ kan bidra till uppfyllelse av kulturmiljömål och miljömål? Hur kan positiva effekter säkerställas?

Miljökonsekvensbeskrivningen behöver redovisa:

• Aktuella och relevanta förhållanden när det gäller landskapets karaktär, historiska utveckling och vilka värden som finns inom planens/programmets eller verksamhetens geografiska område.
• En bedömning av känslighet, tålighet hos det aktuella landskapet/kulturmiljön/bebyggelsen
• Vilken påverkan och vilka effekter som förändringarna kan komma att innebära för kulturmiljöns värden, landskapets karaktär och bebyggelsens värden.
• En redovisning av vilka metoder och förutsättningar som använts vid bedömningen av värden i kulturmiljön och beskrivningen av landskapskaraktärer, och vilka metoder som använts för att bedöma konsekvenser på dessa värden
• En beskrivning av hur osäkerheter i underlag och bedömning har hanterats
• En beskrivning av hur planen/verksamheten bidrar till och/eller motverkar relevanta mål – lokala, regionala, nationella och internationella
• Alternativ som bidrar till att nå mål för kulturmiljö, landskap och bebyggelse och som motverkar betydande påverkan
• En redovisning av hur planen/programmets eller verksamhetens påverkan ska följas upp

• Hur har kulturmiljö/landskapliga aspekter integrerats i planen/programmet?

• Hur kommer de betydande effekter som rör påverkan på kulturmiljöer, landskap och bebyggelse övervakas och följas upp?