Hänsynsreglerna – kapitel 2 miljöbalken

Syftet med miljöbalken är att främja en hållbar utveckling. Syftet framgår av miljöbalkens portalparagraf (1 kap. 1 §) och syftet kommer också till uttryck i de allmänna hänsynsreglerna i 2 kap. 2–5 §§ miljöbalken. Även i 6 kap. 1 § miljöbalken finns en tydlig koppling till miljöbalkens syfte. Där framgår att syftet med miljöbedömningar är att integrera miljöaspekter i planering och beslutsfattande så att en hållbar utveckling främjas.

1 kap. 1 § miljöbalken brukar kallas miljöbalkens portalparagraf. Den anger att bestämmelserna i miljöbalken syftar till att främja en hållbar utveckling som innebär att nuvarande och kommande generationer tillförsäkras en hälsosam och god miljö. Som ledning när det gäller tolkningen av vad begreppet hållbar utveckling innebär finns de 16 miljökvalitetsmålen som är antagna av riksdagen (Prop. 1997/98:45 del 2, sid. 8 och prop. 2004/05:150, sid. 375). Miljökvalitetsmålen gör den miljömässiga dimensionen i begreppet hållbar utveckling tydlig. De är formulerade utifrån den miljöpåverkan naturen tål och definierar det tillstånd för den svenska miljön som miljöarbetet skall sikta mot (Prop. 2004/05:150, sid 1). 

I 1 kap. 1 § miljöbalken anges också hur bestämmelserna ska tillämpas.

Miljöbalken skall tillämpas så att

1. människors hälsa och miljön skyddas mot skador och olägenheter oavsett om dessa orsakas av föroreningar eller annan påverkan,
2. värdefulla natur- och kulturmiljöer skyddas och vårdas,
3. den biologiska mångfalden bevaras,
4. mark, vatten och fysisk miljö i övrigt används så att en från ekologisk, social, kulturell och samhällsekonomisk synpunkt långsiktigt god hushållning tryggas, och
5. återanvändning och återvinning liksom annan hushållning med material, råvaror och energi främjas så att ett kretslopp uppnås.

I förarbetena betonas att det är den ekologiskt hållbara utvecklingen som åsyftas (Prop. 1997/98:45 del 1, sid. 154 ff.). I propositionen till miljöbalken (prop. 1997/98:45 sid. 169) redogörs för tanken bakom den fjärde meningen i 1 kap. 1 § miljöbalken i ett stycke som handlar om hushållningsaspekten och kretsloppsprincipen. Det anges att hushållning kan ske dels genom ett optimalt utnyttjande med så resurs- och energisnåla processer som möjligt, dels genom att utnyttja ett kretslopp med slutna materialflöden där material genom återanvändning eller återvinning kommer till ny användning. Kretsloppsprincipen syftar till att vad som utvinns ur naturen ska på ett uthålligt sätt kunna användas, återanvändas, återvinnas och bortskaffas med minsta möjliga resursförbrukning utan att naturen skadas.

Genom en tillämpning av hushållningsprincipen och kretsloppsprincipen minskar behovet att förbruka ändliga naturresurser. Företräde ska ges sådan användning som medför en från allmän synpunkt god hushållning. Vid bedömningen av den lämpligaste användningen måste en avvägning göras mellan ekologiska, sociala och samhällsekonomiska intressen på ett sätt som främjar en långsiktigt god hushållning. Detta gäller för såväl mark- och vattenområden som energi och andra resurser (prop. 1997/98:45 del 1 sid. 169). Den fjärde punkten inrymmer alltså ett krav på att beakta inte bara ekologiska utan även sociala, kulturella och samhällsekonomiska synpunkter vid bedömningen av vad som är god hushållning. Den avvägning som här påbjuds gäller dock endast vid bedömning enligt fjärde punkten (Michanek/Zetterberg Den svenska miljörätten, 4:e upplagan sid 98).

Lagstiftaren påminner om att miljöbalkens grundläggande syfte är att driva på utvecklingen mot ett ekologiskt hållbart samhälle. Detta uttrycks genom balkens rättsligt bindande syften och allmänna hänsynsregler. Tillståndsprövning och tillsyn har en central funktion som konkreta verktyg för att styra varje verksamhet bort från miljöstörande och resursslösande handlingssätt (prop. 1997/98:45 del 1 sid. 170.

Det anges också i propositionen sid 171 f att det för miljöstörande verksamhet är viktigt att precisera i tillståndet hur verksamheten ska medverka till att nå miljömålen och en hållbar utveckling. Villkoren ska också utvecklas så att de tydligare kopplas till olika miljömål, anpassade till verksamheten och så att de även omfattar resurshushållningsaspekter. Miljöbalkens regler lästa mot balkens mål innebär att villkor ska föreskrivas i syfte att tillgodose både miljöskydd, hälsoskydd, bevarande av biologisk mångfald, resurshushållning och hushållning med material. 

Utgångspunkten i förarbetena till miljöbalken är att det är den ekologiskt hållbara utvecklingen som avses. Som ledning finns de 16 miljökvalitetsmålen. Att uppnå miljömålen innebär att vi uppnår den ekologiska dimensionen av Agenda 2030 i Sverige. Miljöbalken är således ett viktigt instrument för att nå miljökvalitetsmålen som också utgör den ekologiska dimensionen i Agenda 2030. Läs mer om Agenda 2030 och de svenska miljömålen via länkarna nedan.

Agenda 2030 och globala hallbarhetsmålen

Budskapsplattform - Miljömålen 2020 och kopplingen till Agenda 2030 (pdf 170 kB)

I propositionen till miljöbalken beskrivs ”miljöbalkskedjan” vars länkar består av till exempel miljömål, hänsyn, tillstånd, villkor, tillsyn, information, omprövning. För att lagstiftningen ska bli effektiv krävs att länkarna fungerar väl var och en för sig men också att samspelet mellan de olika delarna fungerar väl. På det sättet kan miljöbalken som system få fullt genomslag (Prop. 1997/98:45 del 1, sid. 169 ff.). I förarbetena uttalas också att lagstiftningens roll är att skapa förutsättningar för ett decentraliserat och förebyggande miljöarbete som ska inspirera verksamhetsutövare att tänka och handla så att de föregriper lagstiftningens obligatoriska krav. Lagstiftningen ska vara en ram och en plattform för detta (Prop. 1997/98:45 del 1, sid. 160 ff.).

Ambitionen med införandet av miljöbalken var att skapa förutsättningar för en integrerad tillämpning av miljölagstiftningen sett ur de enskilda verksamhetsutövarnas synvinkel. I förarbetena till miljöbalken framgår att de allmänna hänsynsreglerna ska tillämpas så att balkens mål i 1 kap. 1 § kan uppnås. Tanken är att på detta sätt garantera en enhetlig tillämpning tvärs över olika sektorer, samtidigt som sektorsprincipen, dvs. att varje sektor i samhället ska ta den hänsyn till miljön som krävs, slår igenom i tillämpningen (Prop. 1997/98:45 del 1, sid. 169). På detta sätt är 2 kap. en viktig länk i miljöbalkskedjan.