Hänsynsreglerna – kapitel 2 miljöbalken
Ansvar för skadad miljö (2 kap. 8 §)
Den som bedriver eller bedrivit en verksamhet eller vidtagit en åtgärd som medfört en skada eller olägenhet ansvarar för att avhjälpa dessa till de upphör.
Vägledningen vänder sig främst till
I första hand till prövnings- och tillsynsmyndigheter som tillämpar miljöbalken. Även verksamhetsutövare kan använda vägledningen till exempel vid framtagande av underlag till tillståndsprövning, anmälan eller i den löpande egenkontrollen.
Lagstiftning
Läsanvisning
Vägledningen ska ge läsaren stöd i att tolka gällande lagstiftning. Utöver vad som framgår i hänvisningar till lagar, förordningar och föreskrifter är vägledningen inte bindande utan en ledning i hur lagstiftningen bör och kan tillämpas.
Om inte annat anges, hänvisas i vägledningen till bestämmelser i miljöbalken.
Vägledningen ska inte ses som en checklista utan som en tolkningshjälp till 2 kap. i prövnings- och tillsynsärenden. Upprepningar i texten har gjorts medvetet för att det ska gå att läsa om enskilda paragrafer utan att missa relevant information. Bestämmelserna hänger tydligt ihop vilket gör att upprepningar även av detta skäl är relevanta.
I de fall Mark- och miljööverdomstolen gjort referat av sina avgörande (till exempel MÖD 2015:3), hänvisas till referatet. I övriga fall skrivs hänvisningen ut med datum och domstol.
Bakgrund
Bestämmelserna om de allmänna hänsynsreglerna i 2 kap. 2-5 §§ miljöbalken är av central betydelse för miljöbalkens genomförande och syfte. Man kan säga att de allmänna hänsynsreglerna utgör ett instrument för att genomföra arbetet för en hållbar utveckling. De handlar om att använda rätt teknik, välja lämplig plats med mera.
Naturvårdsverket bedömer att det finns ett genomförandeunderskott när det gäller 2 kap. Genom att beslut och domar tydligare redovisar hur bedömningen enligt 2 kap. har gjorts i de enskilda fallen blir tillämpningen mer transparent. Detta skulle leda till att tydlig praxis utvecklades kring de generella principerna.
Remiss
Vägledningen skickades under 2019 på remiss till centrala myndigheter, kommuner, länsstyrelser, bransch- och intresseorganisationer.
Begrepp
Verksamhetsutövare: I vägledningen används begreppet verksamhetsutövare för att beteckna dem som bedriver, har bedrivit eller avser att bedriva en verksamhet eller vidtar en åtgärd.
Vägledning: En vägledning ska ge stöd i att tolka gällande lagstiftning. Utöver vad som framgår i hänvisningar till lagar, förordningar och föreskrifter är vägledningen inte bindande utan en ledning i hur lagstiftningen bör och kan tillämpas.
Bevisbördans placering: anger vem som ansvarar för att visa att bestämmelserna i 2 kap. är uppfyllda.
Rekvisit: villkor eller kriterier som ska vara uppfyllda för att lagen ska vara tillämplig.
2 kap. 8 § miljöbalken
Alla som bedriver eller har bedrivit en verksamhet eller vidtagit en åtgärd som medfört skada eller olägenhet för miljön ansvarar till dess skadan eller olägenheten har upphört för att denna avhjälps i den omfattning det kan anses skäligt enligt 10 kap. I den mån det föreskrivs i denna balk kan i stället skyldighet att ersätta skadan eller olägenheten uppkomma.
Bestämmelsens innebörd
Bestämmelsen ger uttryck för principen att förorenaren betalar (polluter pays principle). Till skillnad från övriga bestämmelser i 2 kap. miljöbalken handlar 8 § inte om förebyggande åtgärder utan om att åtgärda en skada eller olägenhet som redan skett. Bestämmelsen gäller endast skada eller olägenhet på miljön och inte på hälsan. Den som bedriver eller har bedrivit en verksamhet har ansvar för att avhjälpa skadan eller olägenheten tills denna har upphört. Ansvaret kvarstår med andra ord för den som bedrivit verksamheten även efter det att verksamheten har avslutats eller överlåtits. Ansvaret gäller även den som vidtar en åtgärd som inte sker i näringsverksamhet (prop. 1997/98:45 del 2, sid. 25).
Avhjälpandet ska ske i den omfattning som kan anses skälig och i det sammanhanget hänvisas till 10 kap och inte till rimlighetsavvägningen i 2 kap. 7 § miljöbalken. Det finns inga krav på att det är den som är ansvarig för avhjälpandet som måste utföra avhjälpandet. Det kan vara lämpligare att någon annan med bättre kunskap om de avhjälpandeåtgärder som krävs utifrån skadan eller olägenheten. Det kan också vara mer kostnadseffektivt. I förarbetena påpekas också att det kan vara fråga om åtgärder som endast får eller kan utföras av vissa personer. I de fallen avser ansvaret för avhjälpande själva kostnaden för detsamma (prop. 1997/98:45 del 2, sid. 26).
I den mån det föreskrivs i denna balk kan i stället för avhjälpande skyldighet att ersätta skadan eller olägenheten uppkomma. I förarbetena anges att det inte är uteslutet att skadevållaren i vissa fall kan åläggas både ersättningsskyldighet och skyldighet att avhjälpa skadan. Skadestånd åläggs då för förfluten tid utan hinder av att en skyldighet uppkommer att undanröja en skada eller olägenhet för framtiden.
Ansvarsfördelning för hänsynsreglerna
Kort sammanfattning av verksamhetsutövares, prövningsmyndigheters respektive tillsynsmyndigheters ansvar för bestämmelserna i 2 kapitlet miljöbalken.